Göteborgs Konserthus Enigmatiskt och färgrikt med Andsnes

Anna Clyne (f 1980) Abstractions Abstractions är en svit i fem satser inspirerade av fem kontrasterande, samtida konstverk från Baltimore Museum of Art och från Rheda Beckers och Robert Meyerhoffs privata samling. Verket uruppfördes i North Bethesda, Maryland 2016 med Baltimore Symphony under ledning av Marin Alsop. “Genom att hämta inspiration från dessa konstverk har jag försökt fånga känslor eller bildspråk som de framkallar, verkets koncept eller den process som konstnärerna anammat. Några röda trådar mellan konstverken är deras användning av begränsade färgpaletter, referenser till naturen och fångandet av tiden som en ström som flyter, att destillera och bevara den så att vi kan betrakta den. Jag attraherades också av strukturerna i dessa verk, som vid första anblicken kunde ses som slumpmässiga, och till och med kaotiska, men som i själva verket skapas inom en ordningskänsla – de känns både dynamiska och strukturella.” (Anna Clyne)

Claude Debussy (1862-1918) Fantasi för piano och orkester Fyra år innan sin berömda Förspel till en fauns eftermiddag komponerade Claude Debussy Fantasi för piano och orkester (1889-90), vilket är hans enda komposition i denna genre. Även om den följer den traditionella satsindelningen, snabbt-långsamt-snabbt, var den aldrig tänkt som en pianokonsert. Verket är inte stöpt som en typisk 1800-talskonsert med det förväntade samspelet fram och tillbaka mellan solist och orkester, utan kännetecknas snarare av att solisten är väl integrerad i orkesterstrukturen. Verket Fantasi är tillkommet medan Debussy fortfarande sökte sitt musikaliska språk. Han var missnöjd med bland annat orkestreringen, så till den grad att han efter sista repetitionen innan premiären, utan ett ord av förklaring, stal orkestermaterialet. Han omarbetade partituret flera gånger, men satte trots detta upp ett förbud mot att spela eller publicera verket under sin livstid, som han sedan aldrig hävde. Oavsett varför, så är Fantasi ett av Debussys mest uttrycksfulla verk, och kännetecknas redan av den uppfinningsrikedom, orkesterfärgning och den flytande musikstil som senare skulle bli hans signum. Första satsen (Andante ma non troppo) har en långsam inledning där solo-oboen, tillsammans med de andra träblåsinstrumenten, spelar satsens huvudtema. Melodin bygger på en sk madenda-skala, en pentatonisk skala vars toner (E, Fiss, G, H, C) är besläktade med den västerländska tonarten G-dur. Temats exotism genomsyrar satsen, och även verket som helhet. Andra satsen (Lento e molto espressivo) utmärks av Debussys effektiva komprimerande av flera musikaliska, kromatiska teman som följer naturligt på varandra. Utan avbrott följer finalsatsen (Allegro molto), där han använder en egenartad teknik som härrör från en av hans lärare vid konservatoriet i Paris, César Franck. För att binda samman verket återinför han teman från satserna innan, och skapar på så sätt ett cykliskt förlopp som avslutning. ANDREAS KONVICKA

Edward Elgar (1857 – 1934) Variationer över ett eget tema för orkester Op 36 (Enigmavariationerna) Ordet enigma, gåta, säger något om en av den engelska musikens mest ryktbara orkestersviter. En del av gåtan återfinns i de olika variationssatsernas undertext (14 till antalet) där företrädesvis namninitialer står skrivna. Dessa erinrar om olika personer som hade en påtaglig inverkan på Elgar. Alltifrån hans fru, musiker, till närstående vänner. Inte sällan bildar deras namn de melodiska och även rytmiska variationer som det ursprungliga temat genomgår, men tydligare återfinns de i satsernas temperament och klangliga utförande av hans vänners karaktäristik. I allt ifrån nästan didaktiska tolkningar, som sjätte satsens lek med strängväxling i stråket, som minner om en av hans violaadepters kamp med just detta, eller som i den allra mest älskade nionde satsen (”Nimrod”), där samtalen med Elgars förläggare skiner igenom genom flertalet musikaliska hänvisningar till Beethoven. Den andra gåtan i Enigmavariationerna förblir än idag olöst. Någonstans sägs det gömmas en röd tråd genom variationerna, av vissa identifierad som en melodi, av andra som formelement, troligtvis gör vi dock bäst i att inte leta för nogsamt, utan att göra som Elgar redan vid uruppförandet lät understryka: ”men verket kan lyssnas till som ett ’stycke musik’ fritt från några utommusikaliska referenser.” Det är i det klingande som musiken överlevt århundrandena, gåtan är nog till syvende och sist invävd i en skapandeprocess som sedan länge är avslutad. ESAIAS JÄRNEGARD

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.

Magnus Fryklund gick ut dirigentlinjen vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i juni 2017 och var därefter husdirigent på Malmö Opera. 2017–2019 var han Young conductor in residence hos Helsingborgs symfoniorkester. Magnus har dirigerat bl a Concerto Copenhagen och Sjællands Symfoniorkester samt symfoniorkestrarna i Odense, Århus och Ålborg. I Sverige debuterade han med Musica Vitae 2014 där han även var pianosolist. 2013 mottog Magnus talangpriset ur Léonie Sonnings musikfond. Han har varit piano­solist och kammarmusiker vid konserter i Sverige, Danmark och Tyskland. På Malmö Opera har Magnus varit musikaliskt ansvarig dirigent för West Side Story och denna säsong dirigerar han nyuppsättningen av Figaros bröllop. Magnus Fryklund gjorde ett bejublat framträdande med Göteborgs Symfoniker under Kulturkalaset i Göteborg 2022 då Beethovens femma framfördes på Frölunda Torg.

New York Times har kallat Leif Ove Andsnes "en pianist med storartad elegans, styrka och insikt". Med sin fenomenala teknik och djuplodande tolkningar har Leif Ove Andsnes vunnit uppskattning i hela världen. 2019-2020 var han Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker. Leif Ove Andsnes gjorde redan 1989 sin första konsert med Göteborgs Symfoniker och under åren har det blivit ett tiotal konserter med orkestern, inklusive en turné till Las Palmas och Teneriffa. Leif Ove Andsnes ger varje säsong soloaftnar och framträder som solist i världens främsta konserthus med de ledande orkestrarna. 2017-2018 var han Artist in Residence hos New York Philharmonic. Han är också en flitig kammarmusiker och grundare av Rosendals kammarmusikfestival. Under nära två decennier delade han det konstnärliga ledarskapet för kammarmusikfestivalen i Risør och var 2012 konstnärlig ledare för Ojai-festivalen i Kalifornien. Han utsågs till hedersdoktor vid Juilliard i New York 2016 och vid högskolan i Bergen 2017. Leif Ove Andsnes har gjort över 30 skivinspelningar, bland annat solopiano av Chopin, "Ballades & Nocturnes" (Sony Classics). Utgåvan av Beethovens fem pianokonserter har hyllats av kritikerna. Han är framför allt känd som en mästare på Grieg och hans inspelning av Griegs pianokonsert tillsammans med Berliner Philharmoniker (2003) anses som en av de bästa genom tiderna. Hösten 2022 har Andsnes bland annat turnerat i Europa med ett program som består av Janáceks enda pianosonat, Lamento av Alexander Vustin och Beethovens näst sista pianosonat, Op. 110.