Göteborgs Konserthus Magiskt med Mozart

Carl Maria von Weber (1786-1826) Uvertyr till Friskytten Der Freischütz (Friskytten) är en opera i tre akter komponerad av Carl Maria von Weber med premiär i Berlin 1821. Operan är en berättelse om övertalning och handlar om Max, som kämpar för att hitta sitt sanna jag både personligen och på skjutbanan. Ouvertyren ger en snabb sammanfattning av operans handling. Det börjar med massiva orkestersvällningar, som om Weber frågade publiken "gott eller ont?" - en fråga som ofta ställs under operan.

Bent Sørensen (f 1958) La sera estatica, pianokonsert nr 3 1. Pesante agitato, quasi allegro 2. Lento Bent Sørensens musik frodas i atmosfärer, i känslor, minnen och drömmar. Det gäller även hans senaste pianokonsert. La sera estatica komponerades under covid. Varje morgon cyklade Bent Sørensen till sin studio i centrala Köpenhamn och komponerade. Inspirationen kom hemifrån, där hans fru, pianisten Katrine Gislinge, fick spela konserter bara för honom, flera gånger i veckan. Medan resten av samhället var avstängt, skulle Bent Sørensen njuta av Rachmaninovs och Beethoven-sonater, Mozartkonserter och sina egna nocturner. Spåren av dessa musikkvällar syns i partituret och hörs när Katrine Gislinge spelar. Pianokonserten är med andra ord en musikalisk autofiktion. La sera estatica är Bent Sørensens tredje pianokonsert. Den följer La Notte och La Mattina. La Notte handlar om nattens mysterier och drömmar, och La Mattina handlar om det långsamma uppvaknandet mot den dansande dagen. La sera estatica handlar om kvällslandskapet, det fallande mörkret, men kanske är det ett glädjefyllt mörker? La Sera Estatica hade premiär i Köpenhamn 2021. Förlaget Wise Music

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) Symfoni nr 41 C-dur “Jupiter” K551 Allegro vivace Andante cantabile Allegretto Molto allegro Sommaren 1788 uppbådade Wolfgang Amadeus Mozart alla sina krafter för att under loppet av en och en halv månad fullborda sina tre sista symfonier: den leende nr 39 i Ess-dur (fullbordad den 26 juni), den vemodiga nr 40 i g-moll (25 juli) och den grandiosa nr 41 i C-dur (10 augusti). Varför skrev han sedan inga fler symfonier när han levde ytterligare tre år, och kunde komponera med otrolig snabbhet? Jupitersymfonin blev hans sista. Kan det vara så att han i dessa tre mästerverk hade nått längre än i något tidigare verk, längre än någon tidigare symfoni över huvud taget! Kanske kände han att han gett sig ut på vägar som ledde längre än han kunde överblicka. Han var ute på svag is. Han levde ju trots allt under klassicismens tidevarv, då "lidelser, hur häftiga de än må vara, aldrig får uttryckas så att de blir osmakliga, och musiken inte ens i de hemskaste situationer får såra örat, utan även då måste behaga, det vill säga alltid förbli musik" - i dessa symfonier står han redan på gränsen till något nytt. Här håller klassicismen redan på att förvandlas till romantiken. I sina brev uppehöll sig Mozart under denna tid mycket vid de svarta tankar som förföljde honom, och han led dessutom av ovanligt besvärande penningbrist. Men Mozart var ingen dagbokstonsättare och han lät sällan egna bekymmer spegla sig i den musik han skrev. Hade han varit bedrövad när han skrev symfonin i g-moll (nr 40) så hade han lyckats skriva av sig sina bekymmer, för när han omedelbart därefter kastade sig in i arbetet med nästa symfoni var hans tonspråk åter ljust och överväldigande. Han använde sig dessutom av den problemfriaste och ljusaste av alla tonarter, C-dur. Symfoni nr 41 har uppkallats efter den romerska överguden Jupiter, men vem som hittade på namnet vet man inte med säkerhet. Tecken tyder på att det kan vara den impressarion Johann Peter Salomon, han som lockade Haydn till London, och som även förgäves försökte få Mozart att resa dit. Hur som helst är namnet ovanligt väl valt. Första satsen är brett upplagd och majestätisk. Den långsamma andra satsen är däremot nästan genomskinlig och himmelskt vacker. Menuetten är en raffinerad kusin till Mozarts många bondska tyska danser. Finalen är ett oöverträffat mästerverk av kontrapunktisk skicklighet. Man har med all rätt här talat om andens seger över materien. STIG JACOBSSON

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Magnus Fryklund är utbildad i Köpenhamn vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Han har varit Young Conductor in Residence vid Helsingborgs Symfoniorkester, Dirigent in Residence vid Orchestre National de Montpellier och husdirigent vid Malmö Opera. Säsongen 2023-2024 debuterade han med Trondheim Symfoniorkester och Leif Ove Andsnes, Wermland Opera (både solist och dirigent) och Den Kongelige Opera i Köpenhamn. Han tävlade också i den internationella Malko-tävlingen för unga dirigenter. Magnus Fryklund har dirigerat Göteborgs Symfoniker, Norrköpings Symfoniorkester, Odense Symfoniorkester, Gävle Symfoniorkester, Dalasinfoniettan och Concerto Copenhagen. Han har deltagit i masterclasses med Herbert Blomstedt och Kurt Mazur och varit assistent åt Michael Jurowski och Philippe Auguin. Magnus Fryklund brinner mycket för opera och har bland annat framfört Figaros bröllop på Malmö Opera som både dirigent och pianist.

Danska Katrine Gislinge är sedan tre decennier en av Skandinaviens ledande pianister och är bland annat uppskattad för sina tolkningar av Mozarts pianokonserter. Vid sidan av Mozart fokuserar Katrine Gislinge på den klassiska pianorepertoaren: Beethoven, Schubert, Schumann, Chopin, Brahms och Debussy. På senare år har hennes repertoar utökats med bland andra Rachmaninov och Gershwin. Hon spelar också nyare musik av ledande danska kompositörer som Per Nørgaard och Bent Sørensen, som båda har tillägnat henne verk. Katrine Gislinge har samarbetat med musiker och dirigenter som Gustavo Dudamel, Gidon Kremer, Augustin Dumais, Jin Wang, Kurt Sanderling och Andreas Brantelid. Hon har spelat på festivaler som Lockenhaus, Bergen, Trondheim, Cervantino, London och Radio France Montpellier samt i konserthus som Carnegie Hall och Concertgebouw. Katrine Gislinge är också en mycket aktiv kammarmusiker.