Göteborgs Konserthus Nagano dirigerar Schubert

VICTORIA BORISOVA-OLLAS (f 1969) OH GISELLE, REMEMBER ME… FÖR CELLO OCH ORKESTER Giselle är en av de mest kända baletterna i musikhistorien. Berättelsen är sprängfylld med all möjlig romantik såsom svikna känslor, mystiska förvandlingar, svartsjuka, hämndbegär, ständiga känsloutbrott och tidlös kärlek som övervinner alla svek och all ondska. I centrum av alla klassiska uppsättningar står såklart Giselle själv men också hennes älskare Albrecht. Det finns också andra kraftfulla karaktärer såsom vilornas* drottning Myrthe och hennes talrika kår av elaka jungfruandar som i sitt jordiska liv har avlidit i sviterna av olyckliga kärleksäventyr. Allt detta rör sig på scenen i ett ständigt vimmel. Musiken, skriven av Adolph Adam år 1841, är underbar. Trots allt detta kändes det rätt så självklart för mig att denna historia också kan berättas med mer moderna musikmedel. Att skriva ytterligare en balett med samma innehåll kändes dock inte så aktuellt. Däremot att göra prins Albrecht till en huvudberättare denna gång och låta hans röst att gå till en av världens vackraste instrument, nämligen cellon, kändes som ett bra alternativ. Vidare bestämde jag att ta hjälp av en orkester och låta den fylla ut berättelsen och försöka att återskapa några av historiens mest dramatiska scener. Denna gång börjar allting med att Albrecht söker sig till Giselles grav mitt i en vildvuxen skog. Som en självspilling fick hon inte begravas i vigd jord. Han vet att han svikit henne grovt, hon har tagit livet av sig till följd av detta svek och dog i hans armar. Tiden har gått men han kan inte glömma. Han kan inte förlåta sig själv heller. Han har kommit för att be om förlåtelse och hennes ande är villig att ge honom den. Plötsligt uppenbarar sig vilorna och begär hämnd. Dödsdansen börjar. Han överlever tack vare Giselles modiga motstånd. Hon får äntligen gå fri och återvända till jorden. Han är dömd till att leva länge till och minnas allt hela långa livet ut. Oh Giselle, remember me… för cello och orkester är en sambeställning mellan Sveriges Radios Symfoniorkester, Royal Liverpool Philharmonic Orchestra, Göteborgs Symfoniker och Bergens filharmoniska Orkester. Konserten är tillägnad solisten Truls Mørk. *Vila är i sydslavisk mytologi ett kvinnoväsen, motsvarande ryska rusalka, skogsrå, vattennymf eller älva. VICTORIA BORISOVA-OLLAS

FRANZ SCHUBERT (1797-1828) SYMFONI NR 9 C-DUR D 944, "STORA C-DURSYMFONIN" Andante. Allegro, ma non troppo Andante con moto Scherzo: Allegro vivace Allegro vivace Franz Schubert blev 31 år. Under sin livstid fick han 472 kompositioner tryckta. Uppåt hälften av allt han ritat ned. Vackert så, kan man tycka. Tills man ser vad som trycktes: 56 fyrhändiga stycken, 13 tvåhändiga, 193 danser satta för klaver, 22 körsånger (av drygt 100). Och så 181 sånger (= en knapp tredjedel). Nästan all ambitiös kammarmusik fattas, alla operaförsöken - och alla symfonierna. Med mera. Förlagen tog bara den förhoppningsvis lönsamma musiken. Förstås. Den Stora C-dursymfonin skrev Schubert 1825-1826. Han tillägnade den Sällskapet musikvännerna i Wien hösten 1827, men de vågade sig inte på detta monster. Franz var själv spelande medlem i denna förening men hans förmåga att tala i egen sak var direkt usel. Han undvek faktiskt offentligheten hela sitt korta liv och umgicks mest i slutna skön-ande-kretsar. Hans tjocka C-durpartitur blev kvar i "Musikvännernas" stora bibliotek. Han dog hösten 1828. Storebror Ferdinand försökte bringa ordning i hans efterlämnade notpackar. Han gjorde en egen avskrift av C-dursymfonin. 1839 får han besök av Robert Schumann, en sann Schubertentusiast. Han häpnar när han blir förevisad sju symfonier. Han ser till - elva år efter Schuberts död - att Mendelssohn får C-dursymfonin i hand. Även han häpnar och genomdriver i all hast ett framförande den 21 mars i Leipzig på abonnemangskonsert. Han får snart ett tack från den lycklige broder Ferdinand som hört talas om stor framgång; applåder mellan satserna. "Ni, herr doktor, har rest en hederskolonn åt den hädangångne. Ni har befriat de okunniga från ögonbindeln, de som bara såg den avlidne som en sångkomponist." Schumann får tillfälle att titta in på en repetition inför det andra framförandet i Leipzig sent på hösten samma år. Han skriver till sin älskade Clara: "I dag har jag varit salig. På repetitionen spelades en symfoni av Schubert. Å, om du varit där! Jag kan inte beskriva den. Instrumenten är som människoröster, det hela är över alla gränser spirituellt. Jag blev lycklig; det enda jag kunde önska var att Du vore min hustru och att även jag kunde skriva sådana symfonier." Senare utbreder han sig vältaligt i sin egen tidskrift om fyndet; hans tidning är ju till för att föra den nya, "romantiska" musikens talan. Det behövdes sannerligen 1839: "Den som inte känner till denna symfoni vet inte mycket om Schubert… Den för oss till en trakt där vi inte kan minnas att vi varit förut. Här finns, utöver mästerlig teknik, liv i varenda fiber, kolorit med de finaste skiftningar, innebörd över helheten, skärpa i alla detaljer. Över det hela: den romantik som man känner från annat av Franz Schubert. Och så denna himmelska längd, likt en tjock roman av Jean Paul i fyra band… I andra satsen finns ett ställe där ett horn kallar ur fjärran, som ur en annan sfär, tycks det mig. Allt lyssnar, som om en himmelsk gäst smög omkring i orkestern." Att sprida evangeliet om denna symfoni i Europa visade sig besvärligt. Den var för lång. Redan Mendelssohn strök flera repriser. Orkestermusiker vägrade här och där att spela denna sanslöst tröttande musik; där ingår långa partier med evigt upprepade ackompanjemangsfigurer i fiolstämmorna. (Jag har hört klagande musikanter även i vårt sekel…) Schuberts instrumentala saker fick överhuvudtaget en förbluffande lång törnrosasömn. Symfonin har haft problem med korrekt numrering. Det råder stor oreda. Det hänger samman med antalet ofullbordade symfonier (utöver den i h-moll). Somliga har räknat in dem, andra icke. "Stora C-dur" räcker. "Lilla C-dur" är nummer sex. Ingemar von Heijne

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.