Göteborgs Konserthus Modern klassiker och älskat pianoverk

Sergej Rachmaninov (1873-1943) Pianokonsert nr 2 c-moll Op 18 Moderato Adagio sostenuto Allegro scherzando Rachmaninov var en introspektiv natur och mycket av hans musik färgas av vemod. De ljusare partierna fungerar ofta som tillfälliga vilopunkter, som försök till tröstan utan att denna blir beständig. Solistkarriären lyckades utomordentligt väl: från sekelskiftet ända fram till andra världskriget räknades han som en av världens främsta pianister. Det var den andra pianokonserten som efter uruppförandet i Moskva 1901 beredde väg för hans världsberömmelse. Några år senare hittade verket till Göteborg. Astrid Berwald- sondotter till tonsättaren Franz Berwald- spelade konserten i Konserthuset på Heden den 7 februari 1912. Stadens konservativa recensenter föredrog dock Brahms andra symfoni under Stenhammars ledning framför den nya pianokonserten. “Orkestern var för dominerande” skrev Göteborgs Morgonpost. Göteborgs-Postens anonyme anmälare var känsligare och mer träffsäker i sin bedömning: “Rachmaninov har tydligen ett sällsynt fin utveckladt klangsinne, och man märker huru gärna han fråssar i de mest öronsmekande klangkombinationer.” Stefan Nävermyr (utdrag)

Igor Stravinsky (1882 -1971) Våroffer Tillbedjan av jorden Offret Få musikverk har förknippats med större skandaler än uruppförandet av Stravinskys balett Våroffer (Le Sacre du printemps), med bilder från det hedniska Ryssland i två delar. Men idag räknar vi Våroffer till de omistliga grundstenarna i vår tids musikskapande. Året var 1913 och platsen var Ryska Balettens teater, Théâtre des Champs-Elysées i Paris. Stravinsky hade då redan gjort sig känd som en orkestral virtuos genom de färggranna baletterna Eldfågeln och Petrusjka, båda baserade på ryska folksagor. I dessa verk kan man ännu ana läraren Rimskij-Korsakovs variationsrika orkestreringskonst. Även Våroffer berättar färgstarka ryska folksagor. Men ryktet att Stravinsky nu åstadkommit något som både var ospelbart och vedervärdigt modernt började spridas. Här skulle något brutalt och primitivt presenteras. Stämningen i teatersalongen var alltså på kokpunkten redan innan musiken började klinga, och när den väl kommit gång gick det inte att höra mycket av den. Dirigenten Pierre Monteux hade emellertid föresatt sig att spela musiken till slut oavsett vad som hände. Balettchefen Djagilev och koreografen Nijinskij hade dessförinnan för andra gången besökt Jacques Dalcrozes eurytmik-skola i Hellerau, eftersom de behövde råd om hur de skulle gestalta en balett som var så krävande. Det sägs att balettsällskapet behövde 120 repetitioner och att Nijinskij var mycket noga med att stegen skulle vara exakt synkroniserade med musiken. Detta innebar ett evinnerligt räknande – ännu under uruppförandet stod Nijinskij på en stol i kulisserna och skrek siffror. Det är många som skrivit ner sina minnen och intryck från premiären. Publiken bestod dels av de vanliga balettvännerna, men också av delar ur avantgardet. Redan från början utbröt skratt och kattjamanden. Folk ropade oförskämdheter till varandra och slagsmål bröt ut här och var. Applåder blandades med visslingar och burop. Mellan balettens båda delar tände man ljuset, och polisen kom och hämtade de värsta bråkmakarna. Men sedan var det full kalabalik på nytt. Ironiska rop efter läkare och tandläkare höjdes när dansarna enligt koreografin skulle trycka sina händer mot kinderna. Alla var i alla fall överens om att något liknande hade de aldrig varit med om. Men som alltid med verk som varit före sin tid, så ligger framgångarna på lur och väntar på att publiken ska komma ifatt. Efter premiären drog Djagilev, Nijinskij och Stravinsky iväg på restaurang för att lugna sig. Men de var nöjda, och Djagilev konstaterade att detta var exakt vad han önskat. Recensionerna var förödande – men Ryska Baletten var mer berömd än någonsin. Stig Jacobsson

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som ”den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på”. Sedan 2021 är Santtu-Matias Rouvali också chefdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland. 2013-2022 var Santtu-Matias Rouvali chefdirigent och konstnärlig ledare för Tampere Philharmonic Orchestra i Finland. Under säsongen 2023-2024 fortsätter Santtu-Matias Rouvali sina samarbeten med orkestrar på toppnivå över hela Europa och USA, som BBC Proms, New York Philharmonic och många fler. Han samarbetar med solister som Leif Ove Andsnes, Arabella Steinbacher, Nemanja Radulovic, Leonidas Kavakos, Bruce Liu, Alice Sara Ott, Sheku Kanneh-Mason, Vadim Gluzman, Randall Goosby och Vilde Frang. När han inte dirigerar ägnar han sig åt odling och fiske vid sin gård utanför Tammerfors.

Pianisten Bruce Liu räknas som en av de mest spännande talangerna i sin generation. Hans förstaprisvinst i Chopintävlingen 2021 i Warszawa bidrog enligt The Globe and Mail till att han fick en "rockstjärnestatus i den klassiska musikvärlden”. Höjdpunkter under säsongen 2023-2024 inkluderar internationella turnéer med Tonhalle-Orchester och Paavo Järvi, med Philharmonia Orchestra och Santtu-Matias Rouvali, Warszawa Philharmonic och Andrey Boreyko samt Münchener Kammerorchester. Dessutom gör han efterlängtade debuter med New York Philharmonic, finska Radiosymfonikerna, Danmark Radios orkester, Göteborgs Symfoniker och Singapore Symphony Orchestra. Han arbetar regelbundet med framstående dirigenter som Gustavo Gimeno, Yannick Nézet-Séguin, Gianandrea Noseda, Rafael Payare, Vasily Petrenko, Jukka-Pekka Saraste, Lahav Shani och Dalia Stasevska. Bruce Liu har uppträtt med stora orkestrar som Wiener Symphoniker, Accademia Nazionale di Santa Cecilia, Rotterdam Philharmonic, Orchestre Philharmonique du Luxemburg, Royal Philharmonic Orchestra, Los Angeles Philharmonic, San Francisco Symphony, Philadelphia Orchestra, Orchester symphonique de Montréal och NHK Symphony Orchestra. Som solist framträder han i stora konserthus som Carnegie Hall, Wiener Konzerthaus, BOZAR Bryssel och Tokyo Opera City. Säsongen 2023-2024 innebär debuter i Concertgebouw Amsterdam, Philharmonie de Paris, Wigmore Hall, Alte Oper Frankfurt, Kölner Philharmonie och Chicago Symphony Center. Han har blivit en regelbunden gäst på Rheingau Musik Festival och synts på La Roque-d'Anthéron pianofestival, KlavierFestival Ruhr, Edinburgh International, Gstaad Menuhin och Tanglewoods musikfestival. Lius efterlängtade debutalbum Waves (Deutsche Grammophon) spänner över två århundraden av fransk pianomusik och släpptes i november 2023. Bruce Liu föddes i Paris 1997, växte upp i Montreal, Kanada, och studerade för Richard Raymond och Dang Thai Son.