Göteborgs Konserthus INSTÄLLT: Till minnet av våra älskade

ARNOLD SCHÖNBERG (1874-1951) FRIEDE AUF ERDEN OP 13 Schönberg såg sig som en naturlig fortsättning på den framgångsrika Wien-traditionen Mozart-Beethoven-Brahms. Det var aldrig hans avsikt att revolutionera eller nyskapa. Men när han vid seklets början lanserade sin tolvtonsteknik blev det ramaskri. Med tiden har denna metod att på ett demokratiskt sätt låta den kromatiska skalans alla tolv toner få lika stort utrymme blivit en ofta använd kompositionsteknik, och tonsättarna har strävat efter att låta den bli ett verktyg som inte lyssnaren lägger märke till. Texten till Friede auf Erden trycktes för första gången i en schweizisk jultidning 1886. Författaren är Conrad Ferdinand Meyer och hans fyra strofer handlar först om herdarna nära Maria och det nyfödda Jesusbarnet, då också änglarna bär fram sitt fredsbudskap. Men tiderna förändras och i andra strofen håller deras önskan om fred på att överröstas av mänsklighetens ständiga krig och konflikter. Kanske anar man i tredje strofen ändå ett hopp om ljus - och i sista strofen målas en hoppingivande vision om ett fredligt paradis upp. Dessvärre skulle drömmarna snart slås i spillror. Första världskriget var inte långt borta. Och långt senare kunde Schönberg själv konstatera att "min Fred på jorden är en illusion för blandad kör - en illusion, vet jag i dag, medan jag 1906 när jag arbetade på den, trodde att en sådan ren harmoni mellan människor var uppnåelig… Sedan dess har jag lärt mig att medge, och har förstått, att fred på jorden bara är möjlig när man så noga som möjligt observerar harmonin". Genom tiderna har D-dur fått representera hopp och glädje, och det är också i den tonarten jubeltonerna till "Friede auf Erden" klingar, även om det ofta blir stora utvikningar från tonarten i resten av verket. Det är fråga om ett tidigt verk av Schönberg, fullbordat 1907. Han har ännu inte lämnat den traditionella, tonala musiken, men samtiden upplevde det ändå som synnerligen avancerat, och så svårsjunget att han till uruppförandet med Filharmoniska kören i Wien, dirigerad av Franz Schreker, 1911 tvingades skriva till instrumentala stämmor för att hjälpa sångarna hitta rätt. Verket finns alltså i två versioner. STIG JACOBSSON

ALBAN BERG (1885-1935) VIOLINKONSERT "TILL MINNET AV EN ÄNGEL" Andante. Allegretto Allegro. Adagio Alban Berg är den som överlevt bäst av trojkan i Nya Wienskolan. Minns ni den? Modernisterna som i början av 1900-talet lanserade nya teorier som skulle möjliggöra framtidens musik. Arnold Schönberg var 1920-talets store musikteoretiker, Anton Webern efterkrigstidens serialistiske profet (en mästare i koncentration), och Alban Berg den som under alla år faktiskt spelades i konserthus och på operascener. Han var mönsterelev i Schönbergs skola och anammade till fullo sin lärares teorier där dur och moll kastades bort och ersattes av ett demokratiskt system där skalans alla tolv toner fick komma till tals. I Bergs båda operor Wozzeck och Lulu finns det mängder av intrikata exempel på avancerade tolvtonskonstruktioner men de är aldrig direkt uppenbara. Tekniken underkastar sig alltid konsten, och det är i detta faktum vi finner Alban Bergs storhet. Violinkonserten har gäckat många analytiker. Den är inte uppbyggd efter ett specifikt system eller någon bestämd princip. Den övergripande konstnärliga visionen fick styra utformningen. Alban Berg fick i januari 1935 beställning på en violinkonsert av den amerikanske violinisten Louis Krasner. Tonsättaren var då fullt upptagen med att orkestrera operan Lulu. Den 22 april inträffade dock en tragedi i vänskapskretsen. Den 18-åriga Manon Gropius, dotter till Gustav Mahlers änka Alma och hennes andre man Walther Gropius - känd funktionalistisk arkitekt - avled av polio. Berg avbröt omedelbart arbetet med Lulu och påbörjade violinkonserten som en hyllning till Manon Gropius. Därav undertiteln. Konserten fullbordades på fyra månader vilket var ovanligt snabbt för Berg. Första satsen är i grunden långsam och rytmiskt svävande med en rytmisk, ländlerlik folkvisa som kontrast. Andra satsen inleds livligt men blir efter hand allt lugnare, liksom sökande efter försoning, och den nås i en 1600-talskoral av Rudolf Ahle som sjunger evighetens lov - här räds ingen döden. I detta avsnitt imiterar Berg skickligt ett ålderdomligt harmonium med fyra klarinetter. Melodin hämtade han från Bachkantaten O Ewigkeit du Donnerwort (BWV 60). I sluttakterna stiger violinstämman till stratosfäriska höjder, men försiktigt och lugnt, utan oro. Hela konserten utgörs av ett antal tillstånd som avlöser varandra. En bild följs av ett intryck, en reflektion, en association - ett klangflöde i ständig förändring. I så måtto kan konserten liknas vid en inre monolog, en musikalisk motsvarighet till James Joyces litterära teknik. Alban Berg fick aldrig höra sin violinkonsert. Fyra månader efter fullbordandet dog han av en infektion, orsakad av ett insektsbett. STEFAN NÄVERMYR

WOLGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) REQUIEM D-MOLL K 626 Introitus Sequence Offertorium Sanctus Agnus dei Communion Hösten 1791. 6/9: premiär i Prag på kröningsoperan Titus mildhet. Mitten av september far Mozart hem till Wien. 30/9 leder han premiären på Trollflöjten. Oktober-november komponerar han klarinettkonserten och sitt sista frimurarstycke. Mitt uppe i all röran mår han allt sämre men måste ju ta itu med detta mystiskt beställda rekviem. Han börjar skriva de fyra sångstämmorna mitt på partitursidorna och orkesterbasen längst ner. Utöver detta bara en och annan antydan om orkesterns motiv runt omkring. Det vill säga första satsen fyller han i nästan fullständigt. När han kommer till Lacrymosa bryter han av någon anledning efter åtta takter och fortsätter till Offer-toriet. Där tar det slut, före Sanctus och Agnus Dei. Det finns i autograf en ofullbordad dubbelfuga: Amen, byggd över några toner från rekviets första sats. Den kan möjligen ha något att göra med detta språng ut ur Lacrymosa. 20 november blir Mozart sängliggande. Han rådgör om arbetet med eleven och hjälpredan Süssmaier - oklart hur detaljerat. Mozart dör natten till den femte december. Det blir en enkel ceremoni i Stefans-kyrkan nästa dag. Sedan förs Mozarts kista till den avlägsna kyrkogården och en omarkerad grav. Så brukade det gå till de här åren. Arma Constance - med nytt barn - får hjälp från många håll. Redan den 10 december lyckas man få till en minnesmässa i Mikaelikyrkan. Den kunde tydligen använda de två första satserna ur det ofullbordade verket. Det måste ha krävt snabbutskrifter för fyra kvalificerade sångare. Vad mera? Måste resten överlåtas på en driven organist? Süssmaier åtar sig att fullborda rekviet, han härmar Mozarts piktur. Constance låter göra en egen avskrift av hans version, som hon senare förstår att utnyttja till fullo: det första framförandet blir ingalunda ute hos den hemlige beställaren, en greve Wallsegg, (han som brukade skriva av musik han köpt och sedan göra gällande att den var hans egen.) Constance levde 50 år till. Hon berättade gärna om salig maken. Något litet av detta har vidarebefordrats till eftervärlden - plus ett förfalskat, synnerligen "försvunnet" brev, tillverkat många år efter hans död. I dessa källor kan man bland annat läsa om Mozarts förgiftningsskräck och hans känsla av att skriva på sitt eget rekviem. Rätt mänskligt med en smula vidskepelse med tanke på omständigheterna, kan jag tycka… En utmärkt hjälpare fann Constance i den danske diplomaten Nissen som var en riktig skrivkarl. Det behöver hon sannerligen i förhandlingarna med olika förlag. Det låg ju fullt med otryckta noter i våningen. Vännen Abbé Stadler ordnade upp dem åt henne. År 1800 ville Breitkopf & Härtel ge ut rekviet. Süssmaier skrev och sade som det var. De struntade i honom förstås. Constance var kanske heller inte så angelägen om att sanningen skulle komma ut. Förvirringen kring vem som skrivit vad, och varför, och på vilket papper, kom att vara nästan ett halvsekel. På senare år har somliga velat förbättra Süssmaiers arbete. Nya lösningar kommer då och då. Det tycks aldrig vilja bli någon "evig vila" kring detta rekviem… INGEMAR VON HEIJNE

"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.

Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.

Tyska violinisten Veronika Eberles exceptionella begåvning har uppmärksammats av ledande orkestrar, konserthus och festivaler, liksom av framstående dirigenter. Hon fick sitt internationella genombrott när hon som 16-åring spelade Beethovens violinkonsert med Berlins filharmoniker och Sir Simon Rattle vid festspelen i Salzburg. Bland andra orkestrar hon samarbetat med finns London Symphony Orchestra (Rattle), Montreals symfoniorkester (Kent Nagano) och Bayerska Radions symfoniorkester (Yannick Nézet-Séguin). Hon har nyligen också givit flera konserter i Australien och framträtt med landets ledande orkestrar. Denna säsong är Veronika Eberle Artist in Residence hos Teneriffas symfoniorkester vilket förutom orkesterkonserter också inkluderar kammarkonserter, utbildningsprojekt och mästarklasser. Hon kommer också att för första gången framträda med Oslofilharmonin och Göteborgs Symfoniker. Veronika Eberle spelar på en Stradivarius-violin, "Dragonetti" från år 1700, som med benäget tillstånd lånats ut av Nippon Music Foundation.

Sopranen Ylva Stenberg tog sin Bachelorexamen vid Högskolan i Hannover 2016. Från säsongen 2019-2020 är Ylva medlem i ensemblen på Deutsches Nationaltheater und Staatskapelle Weimar och kommer där bland annat att sjunga Olympia i Hoffmans äventyr (Offenbach), Zerbinetta i Ariadne auf Naxos (R Strauss) och Maria i West Side Story (Bernstein). Innan dess var hon medlem i ensemblen på operan i Hannover där hon sjöng i operor av Offenbach, Monteverdi, Mozart, Donizetti, Smetana samt andra tonsättare. Ylva Stenberg vann 2017 Jenny Lindstipendiet som tog henne på en turné i Nordamerika. År 2019 sjöng hon Carl Orffs Carmina Burana med Göteborgs Symfoniker under ledning av Santtu-Mathias Rouvali och sjöng Galatea i Händels Acis och Galatea i en mycket hyllad produktion på Ulriksdals Slottsteater Con?dencen i Stockholm. Vidare valdes hon personligen ut bland sångare från hela Europa av sopranen och dirigenten Barbara Hannigan för mentorprogrammet Equilibrium Young Artists. I september 2018 vann hon det tredje priset i den berömda internationella musiktävlingen ARD och i december samma år förstapriset i den nationella sångtävlingen i Berlin.

Mezzosopranen Emma Sventelius har studerat på Det Konglige Konservatorium i Köpenhamn och kompletterar sin Bachelor-examen i Wien. Hon studerar även för tenoren Erik Årman. Hon har även sjungit i ett flertal mästarklasser för ledande sångare och pianister. Bland hennes aktuella och kommande engagemang finns rollen Suzuki i Madama Butterfly på Deutsche Opera am Rhein, titelrollen i Bizets Carmen på Malmö Opera, titelrollen i Händels Orlando på Kungliga operan i Stockholm och Bachs Juloratorium med Odense Symfoniorkester. Denna säsong är hon ensemblemedlem vid Theater Bonn där hon sjunger Octavian i Richard Strauss Rosenkavaljeren, Cherubino i Mozarts Figaros bröllop samt den ryska barnsköterskan i Brittens Döden i Venedig. Hon sjunger också i Beethovens nionde symfoni i Bonn och Bachs Juloratorium med Helsingborgs Symfoniorkester.

Den ungerske tenoren Gyula Rab är medlem i ensemblen vid Staatstheater am Gärtnerplatz i München. Där har han nyligen framträtt som Tamino i Trollflöjten och Ferrando i Cosí fan tutte av Mozart samt som Gonzalve i Ravels Spanska timmen. 2016-2017 var han medlem av Opera Studio vid Zürichoperan. Han gjorde också den manliga huvudrollen Tom Rakewell i Stravinskys Rucklarens väg under ledning av Barbara Hannigan (en uppsättning som hade premiär med Göteborgs Symfoniker) i maj 2019 med Münchens filharmoniker. Uppsättningen gavs även med The Ludwig Orchestra och Barbara Hannigan på turné till Paris, Amsterdam, Dortmund, Dresden och Hamburg. Gyula Rab har tidigare framträtt i operor av Mozart, Gluck, Rossini och Pergolesi i länder som Ungern, Kina, Australien och England. Som konsertsångare har han bland annat sjungit tenorpartierna i Mozarts Requiem, Händels Messias och Kodálys Psalmus Hungaricus.

Erik Rosenius har studerat vid Adolf Fredriks Musikklasser, tog 2014 kandidatexamen i klassisk sång vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och tre år senare vid Operahögskolan i Stockholm. Under det senaste året har han bland annat sjungit i Wagners Mästersångarna i Nürnberg under Daniel Barenboims ledning och Richard Strauss Die Frau ohne Schatten under Simone Youngs ledning på Staatsoper i Berlin. Han har även sjungit Father Trulove i Stravinskys Rucklarens väg under ledning av Barbara Hannigan i Göteborg och på turné i Europa. Han framträdde på Kungliga Operan i Stockholm under säsongerna 2016-2018 i Richard Strauss Salome med Lawrence Renes som dirigent och i barnoperorna Den långa, långa resan av Johan Ramström och Min bror är Don Juan av Mozart/Niklas Brommare. Sommaren 2018 sjöng han rollen som Osmin i Opera Warbergs uppsättning av Mozarts Enleveringen ur Seraljen och vann samma år andrapris i Hjördis Schymberg Award. Erik Rosenius är också ofta anlitad som oratoriesångare.

Göteborgs Symfoniska Kör firade nyligen sitt 100-årsjubileum. Kören grundades 1917 av Elsa Stenhammar med stöd av orkesterföreningens ordförande Peter Lamberg. Den 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. En del körmedlemmar har gedigna musikutbildningar medan andra har tagit privata sånglektioner. Kören repeterar regelbundet med kormästare Alexander Einarsson och Symfonikernas pianist Erik Risberg. Alexander Einarsson är utbildad organist och har solistexamen i kördirigering från det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Han har också ägnat sig åt studier i Paris för Laurence Equilbey och Denis Rouger samt deltagit i mästarklasser och kurser för dirigenter som Michael Gläser, Stefan Parkman, Stephen Cleobury och Helmut Rilling. Som dirigent har Alexander Einarsson bland annat arbetat med Uppsala akademiska kör, Lunds vokalensemble, Ars Nova Copenhagen, Gächinger Kantorei Stuttgart, Malmö kammarkör, Malmö symfoniorkester, Malmö barockorkester och Malmö sinfonietta. Vid Grand Prix-tävlingarna i körsång i Tours, Frankrike, fick Alexander Einarsson festivalens dirigentpris 2015.