Göteborgs Konserthus I Schönbergs fotspår

Paul Hindemith (1895 – 1963) Liten Kammarmusik Op 24 nr 2 Paul Hindemith, ytterligare en tonsättare vars musik kom att förbjudas och förföljas av den nazistiska regimen, tillhörde Weimarrepublikens mest centrala musikgestalter, som tonsättare, violinist och dirigent. Kvällens två verk – som också delar musikaliskt material – är båda skrivna redan 1922. I det klingande skiljer de två verken sig åt utan att i någondera fallen sakna Hindemiths signum. I Liten Kammarmusik möter vi en sakligare och torrare frasering: ett antal dansformer virvlar förbi, men utan sentimentalitet. Valsen spelas, som nästan förnumstigt understryks i partituret, genomgående mycket svagt, och det centrala lugna partiet reducerar musiken till det allra enklaste. I nästa stycke Kammarmusik möter vi en mer frimodig tonsättare. Tolv musiker, där även slagverk, piano, dragspel och till och med en siren och en plåtburk gör sig hörda. Här återkommer danserna; vi hör foxtrot och marsch, inte minst anar vi dåtidens populärmusik, men silad genom Hindemiths handlag. Det groteska och det virtuosa får samsas med det mest vardagliga. Båda verken må vara kammarmusik, men inte bara i sin sättning är de väsensskilda, troligen också i sin ambition. Ändå är de delar av samma kompositoriska undersökning: vad kan kammarmusik vara när den befrias från föreställningen om det förfinade, det allvarliga och det vackra? Hos Hindemith kan fem såväl som tolv musiker föra oss från det lilla till det storslagna och åter. Esaias Järnegard

Hooshyar Khayam (f 1978) Abr (Moln), för stråkkvartett, piano och sopran Text: Omar Khayam Abr (Moln) är en enskild sats ur Royâ, en cykel av drömlika ljudlandskap. Musiken vecklar ut sig genom subtila skiftningar i klangfärg, resonans och densitet snarare än genom tematiska kontraster. Musikaliska gester samlas och skingras, vilket skapar en känsla av upphävd tid där ljudet rör sig likt molnformationer som glider förbi på himlen. Verket komponerades under en tid av djup oro i Iran, och dess närvaro här är oskiljaktig från den tiden. Under en period av distans till så mycket som stod mig nära – och som lämnats kvar i Iran i en mörk tid – fann jag tröst i att skriva denna musik och i närvaron hos dem som fanns kvar vid min sida trots avståndet. Jag är djupt tacksam mot Barbara Hannigan; hennes lyhördhet, medmänsklighet och vilja att vittna om det som utspelat sig i Iran ger detta framförande en stillsam men djupgående resonans. Med denna konsert sammanför Barbara Hannigan två verk av min syster Golfam Khayam och mig – där den ena av oss befinner sig i Iran och den andra långt borta. I dessa tider känns detta som det naturligaste sättet att vara tillsammans på... Abr syftar inte till att avbilda moln, utan till att frammana deras atmosfär – flyktig, viktlös och i ständig rörelse. Detta verk tillägnas Irans folk som en stillsam hyllning; deras uthålliga kulturella röst bär vidare minnen, motståndskraft och poetisk fantasi genom generationerna. Hooshyar Khayam

Franz Schreker (1878 – 1934) Vinden, för violin, klarinett, horn, cello och piano Kvintetten Der Wind kom inte att se världens ljus förrän 1980, men komponerades redan 1909. Österrikaren Schreker, som var en av det tidiga seklets mest inflytelserika tonsättare, komponerar här en musik inspirerad av en dikt och skriven till danssystrarna Grete och Elsa Wiesenthal. Schreker, nära förbunden – i en slags hatkärlek – med Arnold Schönberg var en av de många judiska tonsättare, vars musik stämplades som Entartete Musik av nazisterna. Schrekers musik driver inte lika konsekvent som Schönberg mot tonalitetens upplösning, utan rör sig i ett friare harmoniskt landskap, ett där tonarten ständigt tycks modulera. I Der Wind är föränderligheten i såväl melodik som klang (ja, titeln leder oss väl dit) påtaglig. En märklig passage sticker ut, blott några få minuter in i verket. Pianot trycker tyst ned ett ackord medan violinen tremolerar. Övriga ensemblen fyller i, speglande pianots tysta nedtryckta tangenter, och för ett ögonblick förändras rummets. Måhända – som har antytts av andra, är denna, för tiden, ovanliga pianoteknik en blinkning till Schönbergs op.11 för solopiano, och dess spår (om än väldigt sällsynta) kan i sin tur föras tillbaka åtminstone till Schumanns Carnaval från 1835. Esaias Järnegard

Golfam Khayam (f 1983) Je ne suis pas une fable à conter Stycket Je ne suis pas une fable à conter ("Jag är ingen saga att berätta") bygger på en dikt publicerad 1955 av Ahmad Shamlou, en samtida iransk poet och en av Persiens kulturikoner. Shamlous dikter är bortom tid och rum, talar från djupet av ett uråldrigt land, talar till dig, mig och oss i ingenmans-land. Jag hade förmånen att växa upp i en familj som Shamlou var en nära vän till. Jag brukade kalla honom "farbror". Jag växte upp med hans dikter, och just den här dikten har också blivit en berättelse för så många tysta röster som söker ljus genom mörka tider. "Je ne suis pas une fable à conter" inkluderar musikceller/fraser i en kontrollerad improvisation som ger frihet till instrumentalister och solister. Det skapar en persisk "matta" som solisten kan uppträda på. Musiken samlar vokala och instrumentala gester från persisk musik, såsom ornamentik, modala konturer och drönare som är förankrade i vår tradition. Detta inkluderar också Maqam, modala strukturer från regional musik i de kurdiska provinserna, som sorggester, och typiska modala fraser som har sina rötter i vokalpraxis, allt omformulerat som i en ny bild. Den sista frasen som utropas, dess toner står i motsats till den konstanta drönartonen b, sjungs på farsi på bess: Man dardé moshtarekam, Maraa faryaad kon: "Jag är den gemensamma smärtan, skrik ut mig!" Golfam Khayam 2023

Arnold Schönberg (1874-1951) Lieder, arr. Hans Abrahamsen Förväntan / Erwartung Låt mig få din gyllene kam / Schenk mir deinen goldenen Kamm Upphöjelse / Ergebung Skogssol / Waldsonne De sångverk som Schönberg gav ut 1903 och 1904 tillägnades mentorn och svågern Alexander von Zemlinsky. Han lät autodidakten Schönberg lära känna det inre livet i Brahms och Wagners musik, om vilket de fyra sånger som Schönberg senare samlade under opus nummer 2, vittnar. Av Brahms lärde han sig, som han själv sa: ”Ekonomi, men samtidigt rikedom”. Han hade Wagner att tacka för ”förmågan att vända teman” genom att använda utökade harmonier. Precis som till mästerverket Verklärte Nacht hämtade Schönberg inspiration från diktsamlingen Weib und Welt av den tyske mystikern Richard Dehmel. Han tonsatte tre av Dehmels dikter i sångerna, samt en text av Johannes Schlaf. I synnerhet Dehmels språkliga täthet med representerande färger inspirerade Schönberg att söka efter ett nytt ”ljud”. Tonsättaren Hans Abrahamsen arrangerade 1999 sångerna för sopran och mindre orkester. Matthias Schmidt

Dirigenten och sopranen Barbara Hannigan är förste gästdirigent hos Göteborgs Symfoniker sedan 2019 och tar sig an musiken med oöverträffad dramatisk känsla. Hon är en unik konstnär som rör sig fritt mellan rollerna som dirigent, sångerska och curator. Genom att låta etablerade mästerverk möta sällan spelade verk och samtida musik skapar hon innovativa program med oväntade kopplingar. Den kanadensiska musikern har uruppfört fler än 120 nya verk och förändrat hur samtida musik upplevs av såväl utövare som publik. Hon har samarbetat flitigt med tonsättare som Hans Abrahamsen, George Benjamin, Boulez, Dutilleux, Ligeti och Stockhausen. Bland senare uruppföranden märks Golfam Khayams I am Not a Tale to be Told samt Laura Bowlers The White Book för sopran och orkester – med text av nobelpristagaren Han Kang – som hon uruppförde tillsammans med Göteborgs Symfoniker. Hon skapade rollen som Agnes i George Benjamins operamästerverk Written on Skin och stod för det uppmärksammade uruppförandet av Hans Abrahamsens let me tell you med Berlinerfilharmonikerna; ett verk hon därefter framfört med orkestrar världen över. Hon samarbetar ofta med den amerikanske särlingen John Zorn – tonsättare, saxofonist, bildkonstnär och improvisatör – som har skrivit åtta verk för henne. Säsongen 2026-2027 tillträdde Hannigan tjänsten som chefdirigent och konstnärlig ledare för Islands symfoniorkester. Hon gör sin även debut som dirigent för Rotterdams filharmoniska orkester i ett samarbete med Scapino Ballet. Hon fortsätter också att turnera med sin unika uppsättning av Poulencs La Voix humaine, efter de senaste framgångarna med New Yorks filharmoniker och Tjeckiens filharmoniska orkester. Hennes konsertturné med musikaliska partnern och pianisten Bertrand Chamayou (verk av Messiaen, Skrjabin och Zorn), fortsätter under säsongen 2026-2027 med framträdanden runt om i Europa. Bland utmärkelser och hedersbetygelser märks Governor General's Performing Arts Award i Kanada (2026), Polar Music Prize (2025), Artist of the Year av Musical America (2025), hedersmedlemskap (Accademico Onorario) vid Accademia di Santa Cecilia (2025), Artist of the Year av tidskriften Gramophone (2022), tyska Faust-priset (2015), svenska Rolf Schock-priset i musik (2018) samt danska Léonie Sonnings musikpris (2021). Barbara Hannigan är bosatt i Finistère på Frankrikes nordvästkust, med utsikt över en havsvik som leder rakt över Atlanten till platsen där hon växte upp i Waverley, Nova Scotia.

Dirigenten och sopranen Barbara Hannigan är förste gästdirigent hos Göteborgs Symfoniker sedan 2019 och tar sig an musiken med oöverträffad dramatisk känsla. Hon är en unik konstnär som rör sig fritt mellan rollerna som dirigent, sångerska och curator. Genom att låta etablerade mästerverk möta sällan spelade verk och samtida musik skapar hon innovativa program med oväntade kopplingar. Den kanadensiska musikern har uruppfört fler än 120 nya verk och förändrat hur samtida musik upplevs av såväl utövare som publik. Hon har samarbetat flitigt med tonsättare som Hans Abrahamsen, George Benjamin, Boulez, Dutilleux, Ligeti och Stockhausen. Bland senare uruppföranden märks Golfam Khayams I am Not a Tale to be Told samt Laura Bowlers The White Book för sopran och orkester – med text av nobelpristagaren Han Kang – som hon uruppförde tillsammans med Göteborgs Symfoniker. Hon skapade rollen som Agnes i George Benjamins operamästerverk Written on Skin och stod för det uppmärksammade uruppförandet av Hans Abrahamsens let me tell you med Berlinerfilharmonikerna; ett verk hon därefter framfört med orkestrar världen över. Hon samarbetar ofta med den amerikanske särlingen John Zorn – tonsättare, saxofonist, bildkonstnär och improvisatör – som har skrivit åtta verk för henne. Säsongen 2026-2027 tillträdde Hannigan tjänsten som chefdirigent och konstnärlig ledare för Islands symfoniorkester. Hon gör sin även debut som dirigent för Rotterdams filharmoniska orkester i ett samarbete med Scapino Ballet. Hon fortsätter också att turnera med sin unika uppsättning av Poulencs La Voix humaine, efter de senaste framgångarna med New Yorks filharmoniker och Tjeckiens filharmoniska orkester. Hennes konsertturné med musikaliska partnern och pianisten Bertrand Chamayou (verk av Messiaen, Skrjabin och Zorn), fortsätter under säsongen 2026-2027 med framträdanden runt om i Europa. Bland utmärkelser och hedersbetygelser märks Governor General's Performing Arts Award i Kanada (2026), Polar Music Prize (2025), Artist of the Year av Musical America (2025), hedersmedlemskap (Accademico Onorario) vid Accademia di Santa Cecilia (2025), Artist of the Year av tidskriften Gramophone (2022), tyska Faust-priset (2015), svenska Rolf Schock-priset i musik (2018) samt danska Léonie Sonnings musikpris (2021). Barbara Hannigan är bosatt i Finistère på Frankrikes nordvästkust, med utsikt över en havsvik som leder rakt över Atlanten till platsen där hon växte upp i Waverley, Nova Scotia.

Marjolein Vermeeren är flöjtist i Göteborgs Symfoniker och växte upp i södra Nederländerna, där blåsmusik har stor betydelse. Vermeeren är utbildad vid musikhögskolan i Tilburg, Nederländerna och har studerat flöjt vid Royal Academy of Music i London. Hon är också aktiv som dirigent och har jobbat med ungdomsorkestrar och medverkat flera år på musiklägret Side by Side som dirigent och instruktör för de äldsta deltagarna. Säsongen 2025-2026 gästdirigerade hon Göteborgs Symfoniker, Helsingborgs Symfoniorkester och Svenska Kammarorkestern.

Joel Vaz är född i Portugal. Han är utbildad vid musikhögskolan i Genève och har även studerat på ANSO i Lissabon, vid EPMVC i Viana do Castelo och vid Académie Musicale de Villecroze i södra Frankrike. 2011 antogs han till International Ensemble Modern Academy och samarbetade med Ensemble Modern. Joel Vaz har spelat med framstående ensembler och orkestrar som European Union Youth Wind Orchestra, Gulbenkian Orchestra, Orquestra Sinfóniva Portuguesa, Orquestra de Cadaqués, Orchestre de la Suisse Romande, Helsingborgs och Malmös symfoniorkestrar, Norrköpings Symfoniorkester och Kungliga Filharmonikerna. Han spelade med Orquestra Metropolitana de Lisboa 2017–2019 och Banda Sinfónica da GNR 2009–2017. Han anställdes 2020 i Göteborgs Symfoniker. Han har också varit solist i en rad orkestrar i Portugal, och är en av grundarna av Ensemble Palhetas Duplas som framträder över hela iberiska halvön.

Klarinettisten Selena Markson Adler är född och uppvuxen i Toronto, Kanada. Efter studier på Interlochen Arts Academy, The Juilliard School i New York samt The Cleveland Institute of Music flyttade hon med sin make till Sverige där hon fick sitt första jobb som alternerande soloklarinettist i Kungliga Filharmonikerna. Efter en säsong i Stockholm blev det flytt till Göteborgs Symfoniker där hon har arbetat sedan 1995. Selena Markson Adler har spelat på musikfestivaler runtom i Sverige, samt på Aspen Music Festival i Colorado, USA, och även varit solist med orkestern.

Lisa Ford är sedan 30 år tillbaka solohornist i Göteborgs Symfoniker. Lisa är aktiv kammarmusiker och solist och medlem i ensemblen Gageego!. Hon är universitetslektor vid Högskolan för scen och musik i Göteborg och mentor i mastersprogrammet i symfoniorkesterspel, är hornlärare och undervisar blås- och kammarmusikensembler. Lisa Ford är utbildad vid Interlochen Arts Academy. Hon har varit medlem i Civic Orchestra of Chicago och har diplom från Norges Musikhøgskole NMH. Tidigare var hon assisterande solohornist i San Diego Symphony Orchestra. Hon är även certifierad professionell coach.

Trumpetaren Per Ivarsson är sedan 2011 stämledare för trumpetarna i Göteborgs Symfoniker. Han värvades till Malmö Symfoniorkester redan innan han tog examen vid musikhögskolan i Karlsruhe där han studerade i sex år. Per Ivarsson är född och uppvuxen i Malmö och började spela trumpet när han var sex år gammal. Han har studerat för Björn Lovén, Reinhold Friedrich och Håkan Hardenberger. Per Ivarsson är också en hängiven kammarmusiker. Hos Göteborgs Symfoniker har Per Ivarsson bland annat varit solist i Jolivets Heptade för trumpet och slagverk och i Jolivets andra trumpetkonsert. Han har även gjort ett flertal inspelningar för GSOplay.

Justyna Jara började spela violin när hon var sju år. Efter att ha vunnit pris vid en tävling för unga violinister i Gdansk, Polen fortsatte hon studera i Warszawa för Miroslaw Lawrynowicz. Under studietiden erhöll hon pris i flera violintävlingar. Hon spelade även in Wieniawskis etydcapricer Op 10 och 18 för skivbolaget Acte Préalable som en hyllning till sin lärare. Hon studerade ett år vid Chopin-universitetet i Warszawa och sedan vid Juilliard i New York och arbetade med orkestrar som London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Philharmonia Orchestra och Royal Philharmonic Orchestra, ofta som assisterande konsertmästare. 2014 utsågs hon till andre konsertmästare i Göteborgs Symfoniker.

Norske Terje Skomedal är stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Han studerade vid Barratt-Due Musikinstitutt i Oslo och för Giuliano Carmignola i Luzern där han tog solistdiplom. Terje Skomedal har arbetat som konsertmästare i Norrandsoperans orkester i Umeå och i norska orkestrar. Han har bred erfarenhet som kammarmusiker och har turnerat internationellt med kammarorkestrarna Oslo Camerata och Spira Mirabilis samt framträtt som solist med flera norska och utländska orkestrar.

Cellisten Johan Stern är stämledare i Göteborgs Symfoniker och undervisar vid Högskolan för Scen och Musik i cellospel, kammarmusik och orkesterspel. Studierna ägde rum på Kungliga musikhögskolan i Stockholm och vid Juilliard School i New York. Som medlem i Gageego!, Göteborgsensemblen för ny musik, har han uruppfört ett flertal soloverk av våra främsta nordiska tonsättare. Johan Stern har deltagit i en rad internationella festivaler och som solist och kammarmusiker framträtt med profiler som Bobby McFerrin, Edward Gardner, Petri Sakari, Kristjan Järvi, Daniel Müller-Schott och Levon Chilingirian. Under studietiden på Juilliard hade han förmånen att samarbeta med flera internationellt kända musikprofiler, bland dem cellisten Yo-Yo Ma samt tonsättarna Elliott Carter och John Cage.

Jun Sasaki är alternerande stämledare i Göteborgs Symfonikers cellostämma sedan 2014. Han studerade vid Yehudi Menuhin School, Royal College of Music i London samt vid Musikhögskolan i Oslo för Truls Mørk. Som prisvinnare i tävlingarna Royal Overseas League (Storbritannien) och Antonio Janigro (Kroatien) har hans cellospel lett till framträdanden på tv och radio, och tagit honom till festivaler och arenor över hela Europa och bortom. Han har framträtt på platser som Cadogan Hall, Queen Elizabeth Hall och Wigmore Hall, och på festivaler i Schleswig-Holstein, Edinburgh Fringe och Ultima i Norge. Med en passion för kammarmusik har han framträtt med artister som Leif Ove Andsnes Barbara Hannigan, Pekka Kuusisto och Corina Belcea och med sin tidigare lärare Truls Mørk. Jun Sasaki är även medlem i Symfonikernas Ensemble Caplet och i musikerkollektivet kring Norska Kammarorkestern.

Marcus Elliott Gaved är alternerande stämledare på kontrabas i Göteborgs Symfoniker sedan 2024. Han har studerat vid Yehudi Menuhin School i London, vid Curtis Institute of Music i Philadelphia samt hos Margaret Urquhart i Haag. Vid kammarmusikfestivalen Yellow Barn 2026 var Marcus Elliott Gaved Artist in Residence med ett projekt centrerat kring György Kurtágs verk. Han har också uppträtt på Alderney Chamber Music Festival, med Curtis on Tour, och varit medlem i den internationella gruppen LGT Young Soloists 2015-2018, där han som solist spelade in Two Poems av Jan Alm. Marcus Elliott Gaved har framträtt med Philharmonique de Radio France, Gstaad Festival Orchestra, Philharmonia Orchestra och som gäststämledare med Sveriges Radios Symfoniorkester och BBC National Orchestra of Wales.

Juan Zurutuza är pianist och utbildad i Mexiko och Nederländerna. Han studerade för Rian de Waal vid Kungliga Konservatoriet i Haag 2001-2008. Han har spelat solo- och kammarmusikkonserter med medlemmar ur Rotterdam Filharmoniska orkester och Concertgebouw Orkester i Skandinavien, Europa och Nordamerika. Sedan 2022 är Juan Zurutuza anställd som pianist i Göteborgs Symfoniker. För närvarande studerar han för pianisten Robert Durso, tack vare flera stipendier som erhållits från Göteborgs Symfonikers Vänförening, Marianne & Ary Paleys Stipendiefond, Eduard Magnus Musikfond och Mary von Sydows Donationsfond.

Organisten Magnus Kjellson är konstnärlig ledare för ensemblen Göteborg Baroque. Han är utbildad med diplomexamen vid Högskolan för scen och musik i Göteborg och vid Sweelinckkonservatoriet i Amsterdam efter studier för Rune Wåhlberg, Hans Davidsson och Hans van Nieuwkoop. Han är organist i Christinae kyrka (Tyska kyrkan) i Göteborg. 1995–2007 undervisade Magnus Kjellson i orgelinterpretation och liturgisk orgel vid Högskolan för scen och musik i Göteborg. Han engageras också som gästlärare vid internationella akademier och festivaler. Han har turnerat i Europa som orgelsolist och ensembleledare och gjorde under 2007 sin solistdebut i USA. Föreningen för tidig musik delade 2007 ut sitt årliga pris till Magnus Kjellson för hans arbete med den tidiga musiken och Göteborg Baroque. Ensemblen var bland annat drivande i bygget av det unika instrumentet claviorganum som kunde invigas i Göteborg 2019.