Göteborgs Konserthus Kammarkonsert: Freiburgs Barockorkester

Evenemanget har ägt rum. Bachs finaste arior med en av vår tids finaste sångare och Freiburgs barockorkester.

Speltid ca: 1 t 54 min Scen: Stora salen
420 kr Student 100 kr

Evenemanget har ägt rum

Några av Bachs finaste arior med en av vår tids finaste sångare? Bättre kan det inte bli, särskilt när Matthias Goerne backas upp av Freiburgs barockorkester i tre Bach-kantater.

Det går naturligtvis inte att stoppa en ensemble full av solister – violinisten och oboisten tar matchen och visar upp sina färdigheter i Bachs dubbelkonsert. Tre körsångare medverkar också. Sådant får man räkna med när Freiburgs barockorkester är på besök.

170212-KAMMAR-Freiburg

Program

SINFONIA UR KANTAT AM ABEND ABER DER DESSELBIGEN SABBATS BWV42 En kantat där bibeltexten inte gav anledning till någon inledningskör. Kanske lånade Bach denna sinfonia från sina musikhyllor i Thomasskolan - musik som sedan kommit bort på vägen i sin originalgestalt. Våra kantatnummer var helt okända av Bach - och okronologiska, inte som i Köchels Mozartkatalog. De kom till efterhand när Bachsällskapet 1850 - 1900 försökte trycka allt man kunde hitta då. Knappt 200 kyrkokantater känner vi till för närvarande. Många av dem har textförfattare som vi inte känner. På denna konsert har två av kantaterna en textleverantör som "upptäcktes" helt nyligen, 2015. Han hette Birkmann, en studerad karl: matematik och teologi. Han var 18 år yngre än Bach. Han förstod sig dessutom på musik, så pass att han kunde musicera (sjunga?) med Bachs musikanter i Leipzig. Och han levererade alltså kantattexter - med den äran. Ingemar von Heijne

KANTAT ICH WILL DEN KREUZSTAB GERNE TRAGEN BWV 56 Aria: Ich will den Kreuzstab gerne tragen Recitativ: Mein Sandel auf der Welt Aria: Endlich, endlich wird mein Joch Recitativ: Ich stehe fertig und bereit Koral: Komm, o Tod, du schlafes Bruder Denna kantat musicerades första gången på nittonde söndagen efter trefaldighet, 27 oktober 1726. Vad menade Birkmann med "korsstav"? Han säger att den kommer von Gottes lieber Hand och för mig till das gelobte Land och gravens frid. Frälsaren själv ska torka mina tårar. Sångarens fem stigande toner skulle möjligen kunna avbilda en stav med ett kors längst upp: Bach sökte ju ord att avbilda i motiv att sedan bygga vidare på. Instrumentens fyra stämmor tar också fasta på "stavmotivet" men bygger framför allt på långa, fallande kedjor av "tvåtonssuckar" som kanske föreställer hur tungt det också är att vandra på livets stig mot målet. Det ljusa slutet på andra sidan graven markerar sångaren med snabbare figurationer. I recitativet gäller också en färd men den går över vatten. Cellon avbildar vågorna och harmonierna antyder farorna. Men där finns ett ankare: Guds barmhärtighet. Den andra stranden heter himmelriket. Det hörs tydligt. Andra arian byter helt tempo och atmosfär: "Äntligen ska jag befrias från jordelivet. Må det ske idag!" Texten anknyter också till några ord av profeten Jesaja: "De som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar." Nästa recitativ handlar om Porten till Vilan och tårarna som ska avtorkas på andra sidan. Allra sist, som vanligt, en koral: Kom du död, sömnens broder! Ingemar von Heijne

SONAT B-DUR Mercure galant hette en kulturtidskrift i Paris. Sommaren 1677 kunde man läsa: "Ett under har visat sig här. Hon sjunger de allra som svåraste saker direkt från bladet. Hon ackompanjerar sig själv och andra vid cembalon på ett oefterhärmligt vis. Hon komponerar. Detta har pågått här i fyra år; hon är fortfarande bara tio år gammal…" Denna flicka lät sig inte tystas. Så tillhörde också Ludvig XIV och en av hans "madamer" Élisabeth Jacquets beundrare. Hon representerade en stor musikersläkt, fjärde generationen. En del av hennes verk har nått fram till oss: en opera, kantater på franska, sånger, cembalostycken och kammarmusik. Ingemar von Heijne

KANTAT DER FRIEDE SEI MIT DIR BWV 158 Recitativ: Der Friede sei mit dir Aria och koral: Welt ade, ich bin dein müde Till den kantaten finns inga noter av Bachs hand. Det vi har är en avskrift av Christian Friedrich Penzel som var 12 år gammal när Bach dog. Året därpå började han som sångare i Thomasskolan. Han blev så småningom prefekt i kören. Han hade uppenbarligen tillgång till Bach-noter och har räddat en hel del musik åt eftervärlden, bland annat denna kantat. Det vi fått är nog ett fragment av något slag. Det börjar med ett tröste-recitativ med inbyggd refräng: Der Friede sei mit dir. Frid vare med dig! Just det anropet blir sedan utbyggt till en stor aria med en virtuos fiolstämma högt uppe i diskanten; musikern kan inte ens använda sin lägsta sträng. Inbyggt i denna lek för två kommer dessutom en koral i lugnt tempo, en fras i taget: Welt, ade ich bin dein müde. Ich will nach dem Himmel zu… Värld farväl, jag är trött på dig och längtar till himlen. På detta ännu ett recitativ om lyckan att få gå hädan som den gamle Simeon i templet. Allra sist en körkoral: en vers ur I dödens bojor Kristus låg. Ingemar von Heijne

Paus 25 min

KONSERT FÖR OBOE OCH VIOLIN D-MOLL BWV 1060 Allegro Adagio Allegro Här finns det mer av "Bach-närvaro" i form av ett utgångsmaterial för två cembalister och några stråkare: en avskrift gjord av Bachs ende svärson, Altnikol. Musik som till exempel kunde användas vid konserterna i Zimmermanns café i centrala Leipzig där Bach var i farten, i synnerhet 1729-1741 när han ledde verksamheten. Det lär ha gått in uppåt 150 åhörare. De fick sig till livs all möjlig aktuell musik, sjungen och spelad. Det är så klart en bestickande tanke att Bach blandat in sina två äldsta söner i den här dubbelkon-serten för två klaverspelare. Flera forskare har menat att det bör ha funnits en äldre version för två melodiinstrument, från tidigare arbetsplatser. Det har redigerats fram några sådana varianter, den för oboe och violin framförs ofta. Ingemar von Heijne

KANTAT ICH HABE GENUG BVW 82 Aria: Ich habe genug, ich habe den Heiland Recitativ: Ich habe genug! Mein Trost ist nur allein Aria: Schlummert ein, ihr matten Augen Recitativ: Mein Gott! Wann kommt das schöne nun! Aria: Ich freue mich auf meinen Tod Kantat för 2 februari 1727. Här återkommer den nyupptäckte Birkmann. Sångaren i honom kände nog hur väl detta "nung" ligger för rösten. Stavningen genung var gängse poetiskt språk vid den tiden. Vem har fått genung? Den urgamle mannen Simeon igen, han i Jerusalems tempel. Det står om honom i Lukas evangelium: "Den helige Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias." Han möter barnet Jesus i templet. Han bär honom och sjunger: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, som du har lovat." Simeon mumlar ingalunda. I första arian ropar han gång på gång ut sitt Ich habe genung!… Nu önskar jag få gå hem med glädje. Stråkarna däremot mumlar och vaggar. Oboisten spelar talande slingor. I första recitativet kommer "den fromma själen" till tals, tröstad av Simeons exempel. Han instämmer: "Ich habe genung!" Sedan har vi den ojämförliga, gungande vaggvisan: Schlummert ein, ihr matten Augen, följd av ännu ett recitativ: När kommer det härliga budet: Nu?… God natt du värld! Tredje arian erbjuder en total kontrast, en glädjedans: Skön blir döden! Ingemar von Heijne

Medverkande

Tyska Freiburgs barockorkester har haft en framgångsrik verksamhet i nästan 30 år. Ensemblen har en repertoar från barocken till våra dagar och framträder i de internationellt viktigaste konserthusen och operahusen. Orkesterns musikaliska credo förblir oförändrat. Utgångspunkten är den kreativa nyfikenheten hos varje medlem där avsikten är att spela musik på ett så livfullt och uttrycksfullt sätt som möjligt. Detta innefattar även krävande solokonserter med orkestermedlemmar som solister. Kultiverat och samtidigt flammande ensemblespel har blivit ett internationellt kännetecken: "Freiburgs barockorkester är en diamant med unik briljans. I sin tekniska och mentala behärskning av instrumenten och de enskilda stämmorna inser man vad "historiska" framföranden kan åstadkomma för närvarande. Levande och rent, genomskinligt och klart, med utsökt frasering och artikulation utan överflödig sentimentalitet gör att man hör alla detaljer och upplever det hela som ett musikaliskt kosmos med väldiga rikedomar. Öppna era öron - så här låter musik!" (Salzburger Nachrichten) Freiburgs barockorkester samarbetar regelbundet med ledande artister som Christian Gerhaher, Isabelle Faust, René Jacobs, Pablo Heras-Casado, Andreas Staier och Kristian Bezuidenhout och är nära lierad med det franska skivbolaget Harmonia Mundi. Den konstnärliga framgången med detta musikaliska samarbete återspeglas i ett stort antal cd-utgåvor varav flera fått utmärkelser som tyska ECHO Classical Music Award 2011-2016, Gramophone Award 2011, Edison Classical Music Award 2008 och Tyska kritikerpriset 2009. Under det konstnärliga ledarskapet av sina två konsertmästare Gottfried von der Goltz och Petra Müllejans, samt under ledning av utvalda dirigenter, ger Freiburgs barockorkester omkring 100 konserter om året i konstellationer från kammarensemble till operaorkester. Det är en självstyrd orkester med egna abonnemangskonserter i Freiburgs konserthus, Stuttgarts Liederhalle och Berlinfilharmonin, samt med en internationell turnéverksamhet.

Tyske barytonsångaren Matthias Goerne ses ofta på Covent Garden, Teatro Real i Madrid, Paris Nationalopera, Wiens statsopera och Metropolitan. Bland hans väl valda roller finns Wolfram i Tannhäuser, Amfortas i Parsifal, Wotan i Ringen och Kurwenal i Tristan och Isolde (samtliga Wagner) samt Orestes i Richard Strauss Elektra och titelrollerna i Bergs Wozzeck, Bartóks Riddar Blåskägg och Hindemiths Mathis der Maler. Matthias Goerne har på senare tid samarbetat med London Philharmonic, Concertgebouworkestern och New York Philharmonic och dirigenterna Christoph Eschenbach, Manfred Honeck och Christoph von Dohnányi. Matthias Goerne inspelningar har erhållit fyra Grammy-nomineringar, en ICMA-utmärkelse och en Diapason d'or arte. Efter sina legendariska inspelningar med Vladimir Ashkenazy och Alfred Brendel (Decca) har han spelat in Schubert-sånger på elva cd för Harmonia Mundi med pianister som Christoph Eschenbach och Eliasbeth Leonskaja.

Tyska oboisten Katharina Arfken har specialiserat sig på historiska träblåsinstrument. Hennes huvudintresse är 1700-talets oboe. Efter att ha arbetat som instrumentmakare studerade hon barockoboe och klassisk oboe samt renässansens träblåsinstrument för Michel Piguet vid Schola Cantorum Basiliensis i Schweiz. Hon har också studerat för Ku Ebbinge vid Kungliga konservatoriet i Haag. Katharina Arfken har framträtt och gjort inspelningar med ensembler som The English Baroque Soloists med Sir John Eliot Gardiner och Amsterdams barockorkester med Ton Koopman. Som solooboist i Freiburgs barockorkester har hon medverkat vid de stora festivalerna för tidig musik i Europa. Bland hennes senaste inspelningar finns Mozarts oboekonsert med Freiburgs barockorkester (Harmonia Mundi). Katharina Arfken är professor vid Schola Cantorum Basiliensis och ger regelbundet mästarklasser i Europa.

Tyske Gottfried von der Goltz har skapat sig ett internationellt rykte som barockviolinist och konstnärlig ledare för Freiburgs barockorkester. Som seden var under 1700-talet leder han orkestern från pulten som konsertmästare. Hans repertoar sträcker sig från tidig barock till samtida musik och den omfattande diskografin ger exempel på hans mångsidighet och flexibilitet. Gottfried von der Goltz har erkänts som expert inom den under lång tid bortglömda barockmusiken från Dresden samt musik av de fyra Bach-sönerna. Han framträder också med orkestrar som Heilbronns kammarorkester, Frankfurts radioorkester och barockensemblen Tafelmusik. Under ett antal år har han varit konstnärlig ledare för Norska barockorkestern. Gottfried von der Goltz är också en hängiven kammarmusiker i olika sammanhang och är som professor vid musikhögskolan i Freiburg en populär lärare i spel med både barockviolin och traditionell violin.

Frågor? Hör av dig till biljettkontoret