Göteborgs Konserthus Kammarkonsert: Nordisk spjutspets för brassensemble

SHORT STORIES Symmetrical Fanfare Shadows Jonathan Jukka Linkola började sin musikerkarriär som jazzpianist och hans mångsidiga infallsvinklar har gjort hans musik personlig och komplex. Med förtjusning kombinerar han olika musikaliska element utan att bry sig om stilistiska principer. Hans musik är ofta rytmiskt rik. Han är också en lyriker och tror att melodier behövs. Jazzen dyker inte sällan upp i hans kammarmusik, musikaler, operor eller i baletten Ronja Rövardotter. Av detta framgår kanske att han också är en synnerligen produktiv tonsättare med många hundra verk på sin opuslista, gärna lättlyssnat och för barn. Musik för brassinstrument är en särskild plats i hans gärning, och hans Short Stories komponerades 1992. Stig Jacobsson

PIA MEMORIA, requiem för nio brassinstrument op 65 Requiem æternam dona eis Dies iræ Lacrimosa dies illa Sanctus Lux æternam Under många decennier var Knut Nystedt organist i Torshov-kirke i Oslo men han verkade även som dirigent, främst för körer, och undervisade i kördirigering vid den musikvetenskapliga institutionen vid Oslos universitet. Sedan grundandet 1950 dirigerade han den internationellt uppmärksammade Det Norske Solistkor och komponerade för denna ett stort antal körverk. Som tonsättare studerade han för bland andra Bjarne Brustad och amerikanen Aaron Copland. På hans omfattande verklista finns förutom körstycken även orkesterverk och kammarmusik. Pia memoria komponerades 1971 som en instrumental dödsmässa i fem satser som lånat sina titlar från den liturgiska dödsmässan. Han skrev verket för nio brassinstrument och därtill rörklockor. Musiken skildrar många sidor av mänskliga känslor från sorg och smärta till domedagens dramatik, från gregorianska motiv till häftiga fanfarer från dystra ackord till festliga rytmer. Stig Jacobsson

ROTVÄLTAN Niclas Rydh är född i Huskvarna och har efter studier vid musikhögskolan i Göteborg och för David Taylor i New York blivit en ytterst erfaren bastrombonist. Redan de första åren av 1990-talet deltog han i Gustav Mahler Jugend Orchester under ledning av Claudio Abbado, men Niclas Rydh hoppar gärna mellan genrerna och spelar trombon, bastrombon och tuba i såväl klassiska som jazziga sammanhang. Sedan 1990 är han anställd i Bohuslän Big Band för vilken han också ofta arrangerar och även komponerar musik, exempelvis sviten Faces (1998) och Processen i samarbetet med Folkteatern i Göteborg (2005). Det nya stycke som ska uruppföras i kväll har fått namnet Rotvältan, och titeln kan förklaras dels genom att det låga brasset (bastrombon och tuba) är gruppens rot och har en mycket central roll, och dels betyder "vältan" att grundtonen (på engelska: root) hela tiden förändras. Det här är en genreöverskridande komposition, ett klassiskt verk med jazzharmonik. Stig Jacobsson

HUDBASUN för trombon och tape Anders Hillborg hör till de internationellt mest uppmärksammade svenska tonsättarna av i dag och han är även en av de mest mångsidiga. Tänk bara på konserten i Centralstationen i Stockholm där Eva Dahlgren sjöng hans sånger. Hans musik spelas regelbundet världen över och han får inte sällan hedrande beställningar från ledande ensembler. Esa-Pekka Salonen har varit en ivrig förespråkare av Anders Hillborgs musik och tagit den med sig till Los Angeles. Cold Heat uruppfördes av Berlinfilharmonikerna under ledning av dirigenten David Zinman som också fått sig verket tillägnat. Hans Hudbasun är ett helt kort stycke, drygt tre minuter, som skrevs på beställning av trombonisten Christian Lindberg 1990. Det är skrivet för solotrombon och en förinspelad bandstämma som med het-siga trumrytmer driver på trombonen ända tills det blir en liten kort paus där han kan dagdrömma till hammondorgelns förföriska klanger. Men så sätter trummandet och vardagsstressen igång igen. Stig Jacobsson

PLAYGROUND FOR ANGELS Änglar dyker upp i flera av Rautavaaras verktitlar, bland dem symfonin Angel of Light (1994). Men det är inte alls fråga om några religiösa eller sagobetonade figurer utan om att leva sig in i arketyper, i några av våra allra äldsta föreställningar, de som följt oss genom årtusenden. Den första tanken väcktes av Rainer Maria Rilkes Duinoelegier: "Varje ängel väcker förfäran. Och ändå ve mig, hälsar jag er, själens nästan dödsbringande fåglar, jag som känner er." Alla "änglaverken" är absolut musik men när Rautavaara upprepade de tänkta titlarna, ständigt, som ett mantra, frigjorde de musikalisk energi och resulterade så småningom i dessa kompositioner. Tonsättaren är viss om att vår kunskap finns i många olika lager, att det finns olika sanningar: sådana som kan förklaras, och sådana som inte kan förklaras med ord. Musik är det språk som kan berätta sådana sanningar utan ord. I september 1981 uruppförde välbekanta Philip Jones Brass Ensemble Rautavaaras Playground for Angels under Helsingforsfestivalen. Tonsättaren lät trumpeterna, trombonerna och horn/tuba bilda tre grupper och gav dem varsin "lekplats", varsitt område att utvecklas på. Trumpeterna får snabba fanfarer, trombonerna bidrar med glissandi och horn/tuba med sångbara linjer. Varje grupp kan också kommentera och tävla med sina grannar. Det är ett mycket virtuos och omväxlande stycke. Stig Jacobsson

TINTA för trombonkvartett Sundsvallsfödda Britta Byström har komponerat kammarmusik, vokalmusik och opera, men framförallt orkestermusik som bland annat har spelats av Sveriges Radios symfoniorkester, Kungliga filharmonikerna, Musica vitae och Kroumata. Om sitt nya verk skriver tonsättaren: "Tinta för fyra tromboner skrevs 2014 till en trombonkvartett ur Sveriges Radios symfoniorkester, i samband med att jag var "vårens tonsättare" i Berwaldhallen. Jag har alltid uppfattat trombonen som ett både vackert mångsidigt instrument, med stora möjligheter till variation av klangfärgen. Den har dessutom ett uttryck som ligger nära den mänskliga röstens. Dessa egenskaper tog jag fasta på i min kvartett, som kan ses som en djupdykning i trombonens färgspektrum. I Tinta ingår tre olika slags tromboner: alt-, tenor- och bastrombon, och tre olika slags sordiner: kopp-, spets- och harmonsordin. Ibland talar musikerna med en röst, ibland hörs fyra olika röster - eller färger - samtidigt. Titeln lånade jag från operatonsättaren Giuseppe Verdi som använde ordet tinta - "färg" - för att beskriva skillnaden i stämning mellan sina olika operor. Det passade bra också med kopplingen till det vokala: kanske kan man föreställa sig trombonisterna som fyra sångare, vilka framför en aria på ett okänt språk." Stig Jacobsson

Tobias Broström utbildade sig till slagverkare men därefter tog lusten att komponera överhanden och han började studera för tonsättaren Rolf Martinsson och Luca Francesconi. Sedan 2003 undervisar han själv i arrangering och komposition vid Sundsgårdens folkhögskola utanför Helsingborg. 2011-2012 var Tobias Broström hustonsättare hos Helsingborgs symfoniorkester och Västerås Sinfonietta, för att säsongen därpå knytas till Gävle symfoniorkester. Under de senaste säsongerna har han fått verk framförda bland annat i Carnegie Hall, Strathmore Centre Washington, Komische Oper Berlin, Dresdner Philharmonie och Chicago Symphony Hall. Han har också skrivit en rad kammarmusikstycken, inklusive en brasskvintett: Open Music (2006). Det nya stycket är specialskrivet för Göteborgs Symfonikers Brassensemble.