Göteborgs Konserthus Kammarkonsert: Skräckblandad förtjusning

CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSE SACRÉE ET DANSE PROFANE 1902 skrev Debussy sin enda opera, den trolskt innerliga Pelléas och Mélisande och 1905 skrev han sitt mest spelade och mest omfångsrika orkesterverk, La mer. Dessa båda kompositioner utgör höjdpunkterna i hans produktion, och de är bevis på att han under dessa år var inne i en mycket fruktbar skaparperiod. Mellan dessa två storverk komponerade han också de båda älskliga danserna för harpa och stråkorkester; Danse sacrée et danse profane. Verket beställdes av instrumentfabrikören Pleyel som just konstruerat en ny kromatisk harpa utan pedaler och för det instrumentet hade man genast inrättat en studiegrupp vid konservatoriet i Bryssel. Danserna användes sedan som examensprov där, men fick sitt första offentliga framförande vid Concerts Colonne i Paris i november 1904. Alltsedan dess har dessa förtjusande kompositioner hört till harpisternas älsklingsstycken. Musiken är synnerligen välskriven och här finns impressionistisk klangmagi. Men inflytandet från Erik Saties naivism är också tydligare här än kanske någon annanstans i Debussys produktion. Danse sacrée är en högstämd sarabande med arkaiserande modala harmonier, medan Danse profane är en livligare och mer modern dans med drag av trånande vals. STIG JACOBSSON

CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) STRÅKKVARTETT G-MOLL Animé et très dédicé Assez vif et bien rythmé Andantino, doucement expressif Très modéré Claude Debussy kom att bana väg för ett nytt sätt att se på musik. Han blev förgrundsgestalt inom den stilriktning som kallas impressionismen, och på ett sätt som påminner om de impressionistiska franska konstnärernas sätt att måla komponerade Debussy gärna i luftiga pastellfärger. Det blev musik där ackorden ofta går över i varandra utan skiljelinjer och där klangerna är viktigare än melodier. 1893 komponerade Debussy sin enda stråkkvartett i en tid då ärkeromantikern César Francks kammarmusik ännu var högsta mode och då Beethovens sista stråkkvartetter först långsamt började bli kända för publiken i Paris. Mot denna bakgrund är det kanske inte svårt att förstå att de ovana åhörarna blev förbryllade när den belgiska Ysaÿekvartetten uruppförde det i alla avseenden nymodiga verket vid en konsert i Paris. "Mera en hallucination än en dröm. Ett verk? Det vet vi inte. Musik? Kanske." Så skrev kritikern i Guide Musicale efter premiären den 29 december 1893. Melodierna behandlade Debussy efter nya regler och harmonierna skiljde sig åtskilligt från romantikens kromatik. Klangfärgerna är rikare och mer mångfasetterade än i någon tidigare stråkkvartett i historien. Ett eggande rytmiskt spel binder ihop detta mysteriösa verk. Han har skapat en organisk och naturlig musik utan utbrott och kontraster. Tonsättarkollegan Paul Dukas, han med Trollkarlens lärling, hävdade utan att tveka att detta skimrande verk skulle bli en klassiker. STIG JACOBSSON

HENRIETTE RENIÉ (1875-1956) BALLADE FANTASTIQUE Henriette Renié var en enastående fransk musiker som mycket tidigt började spela harpa och redan i tolvårsåldern undervisade hon elever som var äldre än hon själv. Hela livet tog hon emot privatelever, såg till att de fick bra instrument och undervisade dem gratis om de inte kunde betala. En av hennes många berömda elever var Harpo Marx. Det officiella musiklivet negligerade henne under större delen av hennes liv men mot slutet tilldelades hon hederslegionen. Hon ägnade sig mycket åt välgörenhet och levde själv på svältgränsen. Henriette Renié studerade komposition för bland andra Jules Massenet och kom att komponera en hel del för sitt eget instrument, mest solostycken men också en uppskattad harpkonsert. Ballade fantastique komponerades 1912 och inspirerades av Edgar Allan Poes novell Det skvallrande hjärtat. Det blev ett av hennes mest omfattande harpverk, något av en symfonisk dikt för ett ensamt instrument. I novellen berättar en man att han absolut inte är galen, men att hans sinnen är oerhört känsliga, i synnerhet hörseln. Han bor med en gammal man vilket han inte har något emot, det är bara hans förskräckliga ljusblå öga han inte tål… STIG JACOBSSON

ANDRÉ CAPLET (1878-1925) CONTE FANTASTIQUE André Caplet var en mångsidig gestalt i det parisiska musiklivet och han var tidigt ute. 1901 erövrade han det attraktiva Rompriset som Franska akademien årligen utlyste och som gav vinnaren ett års betalt uppehälle i den italienska huvudstaden. En annan som samma år förgäves lämnat in tävlingsbidrag var Maurice Ravel! Caplet var en mycket nära vän till Debussy och har orkestrerat flera av dennes pianoverk, men också hjälpt till med instrumenteringen av Debussys egna orkesterverk. Mellan 1910 och 1914 verkade Caplet som dirigent vid operahuset i Boston. Conte fantastique har egentligen en mycket längre titel som fortsätter: "efter en av de otroliga berättelserna av Edgar Allan Poe". Denne amerikanske skräcknovellsförfattare var mycket uppskattad i Frankrike vid 1900-talets början och han översattes av självaste Baudelaire. Debussy arbetade länge på en opera med historien från novellen Huset Ushers undergång och hans gode vän André Caplet skrev 1919 för harpa och stråkar musik som inspirerats av novellen Röda dödens mask. Här berättas om den rike fursten och hans många vänner som drabbas av något farligt och övernaturligt… STIG JACOBSSON

Harpisten Erik Groenestein-Hendriks (f 1982) från Holland började spela harpa när han var sju år gammal. Han har studerat för Ernestine Stoop och tog sin masterexamen vid Kungliga konservatoriet i Haag år 2007. Han har även studerat för Edward Witsenburg och Petra van der Heide. Mellan 2005 och 2007 var Erik Groene-stein-Hendriks medlem av European Union Youth Orchestra där han spelade med dirigenter som Bernard Haitink, Sir John Eliot Gardiner och Vladimir Ashkenazy och fick turnera i hela Europa. Han har även spelat med World Youth Orchestra och Janacek-orkestern. År 2007-2010 var Erik Groenestein-Hendriks soloharpist i Santiagos filharmoniska orkester (opera och balett) i Chile. Efter att ha återvänt till Holland 2010 har han spelat med orkestrar som Concertgebouworkestern, Holländska radioorkestern, Nederländernas filharmoniker, Norra Nederländernas orkester, Bergenfilharmonin och Sveriges Radios Symfoniorkester. Sedan november 2013 är Erik Groenestein-Hendriks anställd som harpist i Göteborgs Symfoniker. Han har också framträtt som solist med flera orkestrar i både Europa och i Chile med verk av Händel, Mozart, Pierné, Debussy, Ravel, Ginastera, Rodrigo och av Damase. 2012 köpte Erik en 120 år gammal Erardharpa. Med detta instrument har han spelat i tidstrogna ensembler som Combatti-mento Consort (Holland), Balthasar Neumann Ensemble (Tyskland), Anima Eterna (Belgien), Les Siècles (Frankrike) och Orchestra Révolutionnaire et Romantique (John Eliot Gardiner, England).

Tuula Fleivik är alternerande stämledare för altviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Hon studerade violin vid Helsingforskonservatoriet och altviolin vid Sibeliusakademin och Guildhall School of Music and Drama. År 2000 & 2001 var hon medlem i Verbier Festival Youth Orchestra. Hon har arbetat som stämledare i Sinfonia Lahti, Uleåborgs symfoniorkester, Orquestra de la Comunitat Valenciana (Palau de les Arts) och Helsingfors stadsorkester. Tuula Fleivik har också ett stort intresse för samtida musik och har spelat med ensembler som Gageego! och Zagrosensemblen.

Skådespelaren Ove Wolf har arbetat på Backa Teater sen 2012 då han medverkade i Utopia 2012. Han har tidigare varit engagerad vid Angereds Teater där han bland annat varit med i The Mental States of Gothenburg, Deadline, Pappersgudarna och senast i Peggy Pickit ser Guds ansikte. Han har också regisserat Vroom. På film och tv har han bland annat setts i Hammarkullen, Häktet, Wallander samt Ettor och nollor. Just nu är han aktuell som skådespelare i The Misfits på Backa Teater.