Göteborgs Konserthus Klassisk AW: Fransk försommar

Helena Munktell (1852-1919) Bränningar, Symfonisk bild Op 19 Bränningar har Helena Munktell karakteriserat som en symfonisk bild, och verket hette vid sina första framföranden i Monte Carlo 1898 och 1902 Sur les brisants. Det ska ha koncipierats under en vistelse på Rivieran i början av 1890-talet och är därmed en av de tidigaste av de många måleriska havsskildringarna i svensk musik. Stycket bygger på två korta motiv. Det första är bara en snabbt fallande kromatisk figur med tritonusintervallet som ram, och det andra är en svärmisk, också fallande, mollbetonad melodi. På detta blygsamma material har tonsättaren format ett intensivt dramatiskt skeende med ständiga karaktärs- och färgväxlingar, där inte minst de oväntade harmoniska skiftningarna bidrar. Orkestersatsen är också påfallande infallsrik, och Munktell utnyttjar bland annat skickligt flera av de instrument-kombinationer som hennes lärare Vincent d'Indy rekommenderat, särskilt vad gäller träblåsarna. Munktell gjorde ofta fortlöpande smärre ändringar i sina större verk, och så ska ha skett också i partituret till Bränningar. Det var således en slutgiltig version av stycket som användes när Kungl. Musikaliska akademien hyllade hennes minne med ett framförande av det vid sin högtidsdag 1919 och som kort därefter trycktes.

Joseph Canteloube (1879-1957) Sånger från Auvergne, urval 1. Malurous qu'o uno fenno 2. Pastourelle 3. Bourrée - L'aïo dè rotso 4. Lo fiolairé 5. Bourrée - Ound' onorèn gorda 6. Lou Coucut 7. Bourrée - Obal, din lou Limouzi 8. Baïlèro Som tonsättare är Joseph Canteloube i första hand ihågkommen för sin livslånga gärning att samla, bearbeta och bevara franska folkvisor. Under det tidiga 1900-talet dokumenterade han traditionella melodier från sin hemregion Auvergne i centrala Frankrike, liksom från angränsande områden, och arrangerade dem för röst och orkester i den berömda sviten Chants d’Auvergne. Genom detta arbete säkrade Canteloube ett musikaliskt arv som riskerade att gå förlorat i en tid präglad av urbanisering, samhällsförändringar och två världskrig. De totalt 27 occitanska sångerna, vars texter sträcker sig över flera århundraden, skildrar livet på landsbygden. Med rötter i den muntliga traditionen präglas musiken av rytmisk vitalitet, färgstarka melodier och en nära förbindelse mellan människa och landskap. Den berättar om herdar, natur, kärlek och vardagliga situationer. Den mest kända är Baïlèro Canteloube eftersträvade dock inte folkloristisk autenticitet, utan skapade i stället personliga, konstnärliga tolkningar av melodierna. Subtil harmonik och rik orkestrering, ofta med drag av fransk impressionism, ger sångerna ett nytt uttryck. Resultatet är musik som förenar folklig enkelhet med elegant raffinemang, där solorösten får röra sig mellan lekfullhet, innerlighet och poetisk stillhet. Chants d’Auvergne har därmed blivit en hyllning till den franska landsbygdens kultur, natur och sångens tidlösa kraft. Andreas Konvicka

Maurice Ravel (1875-1937) Svit nr 2 ur Daphnis och Chloé Lever du jour - Pantomime - Danse générale Det är svårt att med några få ord fånga denna orkestersvit, som efter dryga 100 år slår emot en publik med enorm färgrikedom och virtuositet. En musik som bara vid tiden för sin tillkomst är remarkabel. 1913 är det år då Stravinskys Våroffer för första gången klingar, och i Wien framförs Anton Weberns 6 orkesterverk. Två konserter vars musikaliska revolution länge överskuggades av det handgemäng som uppstod under konserterna. Ravels svit omfamnades redan under sin tonsättares levnadsår, men dess musikaliska revolution i harmonik och orkestrering är därmed inte mindre. Denna svit, som är delar ur en balettmusik på den grekiska sagan om Daphnis och Chloé, som Diaghilevs beryktade danskompani dansade fram till, bär alla de särdrag som gjort Ravels musik odödlig. Exemplen är otaliga, men nivån av subtil genialitet är närvarande redan i verkets inledning, när solen gryr i den impressionistiska orkesterskruden. Lyssna inte minst på hur detta gestaltas i stråksektionen. Den klang som är likt en fond för de rörliga blåsmotiven, är i själva verket soluppgångens mest klangliga transformation; hur stråket i en sakta procession under öppningstakterna lyfter sordinerna, från pult till pult, från sektion till sektion, och på det viset – silat genom stråkklangen – ljuvt låter övertonerna från strängarna gå från det dunkla till det klara. Esaias Järnegard

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Titeln som förste gästdirigent delas med Pekka Kuusisto från och med säsongen 2025-2026. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago och Gustavo Dudamel, och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Ludovic Morlot är musikalisk ledare för Barcelonas symfoniorkester sedan 2021. Han var musikalisk ledare för Seattle Symphony 2011-2019 och har varit biträdande artist för BBC Philharmonic Orchestra sedan 2019. Han var också en av grundarna av Kinas nationella ungdomsorkester 2017-2021, och turnerade med dem i Europa 2019. Under säsongen 2025-2026 turnerar Morlot med Barcelonas symfoniorkester till Stuttgart, Hamburg Elbphilharmonie och Düsseldorf. Han återvänder till BBC Philharmonic för projekt som Våroffer på Aviva Factory, John Adams Harmonielehre i Blackpool och Cassandra Millers altviolinkonsert på Bridgewater Hall. Han återvänder till Seattle Opera för en uppsättning av Carmen efter succéer där med Rhenguldet, Valkyrian och Samson et Dalila. Bland höjdpunkterna förra säsongen var debuter med Kungliga Filharmonikerna i Stockholm och på Dallasoperan med Pelléas et Mélisande, samt återbesök hos Los Angeles Philharmonic och Orchestre National de Lyon. Morlot har tidigare gästat Berliner Philharmoniker, Royal Concertgebouw, Czech Philharmonic, Dresden Staatskapelle, London Philharmonic och Budapest Festival, samt många av de ledande nordamerikanska orkestrarna. Han har en särskilt stark koppling till Boston, efter att ha varit Seiji Ozawa Fellowship-dirigent på Tanglewood och därefter assisterande dirigent för Boston Symphony. Han gör nu sin debut hos Göteborgs Symfoniker.

Svenska mezzosopranen Rebecka Wallroth har nått allt större uppmärksamhet i Sverige och internationellt. Från och med säsongen 2025-2026 ingår hon i solistensemblen vid Staatsoper Berlin, där hennes roller omfattar Stéphano i Roméo et Juliette, Komponisten i Ariadne auf Naxos, Meg Page i Falstaff och Carlotta i Die schweigsame Frau. Hon inledde säsongen på Nationalteatern i Prag, där hon gestaltade Idamante i Idomeneo. Sommaren 2026 gästar hon åter Verbierfestivalen, denna gång som Dorabella i Così fan tutte. Under de två tidigare säsongerna var hon medlem av Staatsoper Berlins operastudio. Rebecka Wallroth studerade vid Universitetet för Konst och Musik i Wien, där hennes roller omfattade Olga i Eugen Onegin, Idamante i Idomeneo, Unulfo i Händels Rodelinda och Agnes i Die verkaufte Braut på Schlosstheater Schönbrunn. 2023 gestaltade hon Lilly i uruppförandet av The Ghost Factory av Daniel Nelson vid Vadstena-Akademien i Sverige. Rebecka Wallroth tilldelades finalistpris i 2023 års Queen Sonja International Singing Competition, och var vinnare av både Ferruccio Tagliavini-tävlingen och Karl Staud Musikpreis år 2022, samt andrapristagare i 2022 års Wilhelm Stenhammar International Music Competition. År 2018 vann hon musiktävlingen Dalasolist. Hon har även mottagit flera stipendier, däribland Anders Wall Confidencen-stipendiet, Joel Berglund-stipendiet från Kungliga Operans solister, samt utmärkelser från bland annat Kungliga Musikaliska Akademien.