Göteborgs Konserthus Kungliga Filharmonikerna, Bruce Liu

Carl Nielsen (1865-1931) Symfoni nr 4 Op 16 "De fyra temperamenten" Allegro collerico Allegro comodo e flemmatico Andante malincolico Allegro sanguineo När Carl Nielsen åren 1918-1920 periodvis vikarierade för Wilhelm Stenhammar som dirigent för Göteborgs Symfoniker passade han på att framföra sin andra symfoni från 1902, "De fyra temperamenten". Hans intryck av orkestern vid denna tid är rörande: "Nu har jag haft repetition med orkestern och det är en stor konstnärlig tillfredsställelse att spela med dessa människor, ty de följer min minsta vink och visar mig så stor respekt att jag nästan blir generad." Hur kom då andra symfonin till? Tonsättaren har själv berättat dess historia: "Idén till symfonin De fyra temperamenten fick jag för många år sedan i en bykrog på Själland. När jag med min hustru och några vänner drack ett glas öl, observerade jag en högst komisk bild, som hängde på väggen i en gammal förgylld ram. Bilden var indelad i fyra fält, i vilka "temperament" var framställda med titlar: det koleriska, det flegmatiska, det melankoliska och det sangviniska. Kolerikern satt till häst. Han hade ett långt svärd i handen, varmed han slog vilt ut i tomma luften. Ögonen stirrade, håret fladdrade och hans ansikte gav uttryck av vrede och ett sataniskt hat som kom mig att brista i gapskratt.” I den andra satsen beskriver Nielsen en yngling han mött: "Jag har aldrig sett honom dansa. Därtill var han för overksam, men han kunde gunga med kroppen i långsam valstakt.” Den tredje satsen skildrar melankolin och där verkar det musikaliska materialet ha tagit sin egen riktning. Carl Nielsen talar om "ett starkt utbrott… varefter oboen kommer med ett litet vemodigt och suckande motiv, som efter hand utvecklas och når en klimax av klagan och smärta." I den avslutande satsen gestaltas en självgod typ: "I Allegro sanguineo har jag försökt att skildra grundkaraktären hos en man, som stormar tanklöst fram i tron att hela världen tillhör honom”. Symfonin gick hem både hos publik och kritiker den 18 februari 1920. STEFAN NÄVERMYR

Kungliga Filharmonikerna grundades 1902 och Konserthuset i Stockholm har varit orkesterns hem sedan 1926. Chefdirigent är sedan 2023 den prisbelönte amerikanen Ryan Bancroft. Bland gästdirigenterna finns storheter som Riccardo Muti, Andris Nelsons, Herbert Blomstedt, Nathalie Stutzmann, Gianandrea Noseda och hedersdirigenterna Sakari Oramo och Alan Gilbert. Sakari Oramo var orkesterns chefdirigent åren 2008–2021. Tillsammans uppmärksammades man genom åren stort för såväl inspelningar som internationella turnéer. Den tyska dagstidningen Die Welt beskrev Kungliga Filharmonikerna som ”en av världens bästa orkestrar”. Kungliga Filharmonikerna har fått stor uppmärksamhet för sina inspelningar. Bland dessa kan nämnas Carl Nielsens samtliga sex symfonier på tre cd (BIS), som hyllades av kritiker världen över och cd:n med symfonierna nr 1 och 3 belönades med BBC Music Magazine Award för bästa klassiska orkesterproduktion. Två cd med inspelningar av Anders Hillborgs musik har båda belönats med Grammis, och man har även givit ut en cd med den amerikanska stjärnsopranen Renée Fleming. Inspelningen av Nielsens och Sibelius violinkonserter tillsammans med Johan Dalene belönades 2023 med en Grammis.

Pianisten Bruce Liu räknas som en av de mest spännande talangerna i sin generation. Hans förstaprisvinst i Chopintävlingen 2021 i Warszawa bidrog enligt The Globe and Mail till att han fick en "rockstjärnestatus i den klassiska musikvärlden”. Höjdpunkter under säsongen 2023-2024 inkluderar internationella turnéer med Tonhalle-Orchester och Paavo Järvi, med Philharmonia Orchestra och Santtu-Matias Rouvali, Warszawa Philharmonic och Andrey Boreyko samt Münchener Kammerorchester. Dessutom gör han efterlängtade debuter med New York Philharmonic, finska Radiosymfonikerna, Danmark Radios orkester, Göteborgs Symfoniker och Singapore Symphony Orchestra. Han arbetar regelbundet med framstående dirigenter som Gustavo Gimeno, Yannick Nézet-Séguin, Gianandrea Noseda, Rafael Payare, Vasily Petrenko, Jukka-Pekka Saraste, Lahav Shani och Dalia Stasevska. Bruce Liu har uppträtt med stora orkestrar som Wiener Symphoniker, Accademia Nazionale di Santa Cecilia, Rotterdam Philharmonic, Orchestre Philharmonique du Luxemburg, Royal Philharmonic Orchestra, Los Angeles Philharmonic, San Francisco Symphony, Philadelphia Orchestra, Orchester symphonique de Montréal och NHK Symphony Orchestra. Som solist framträder han i stora konserthus som Carnegie Hall, Wiener Konzerthaus, BOZAR Bryssel och Tokyo Opera City. Säsongen 2023-2024 innebär debuter i Concertgebouw Amsterdam, Philharmonie de Paris, Wigmore Hall, Alte Oper Frankfurt, Kölner Philharmonie och Chicago Symphony Center. Han har blivit en regelbunden gäst på Rheingau Musik Festival och synts på La Roque-d'Anthéron pianofestival, KlavierFestival Ruhr, Edinburgh International, Gstaad Menuhin och Tanglewoods musikfestival. Lius efterlängtade debutalbum Waves (Deutsche Grammophon) spänner över två århundraden av fransk pianomusik och släpptes i november 2023. Bruce Liu föddes i Paris 1997, växte upp i Montreal, Kanada, och studerade för Richard Raymond och Dang Thai Son.