Göteborgs Konserthus Virtuost och färgsprakande piano

CAROLINE SHAW (f 1982) ENTR'ACTE Caroline Shaw var den yngste tonsättaren någonsin som tilldelats Pulitzerpriset för musik när hon 30 år gammal fick priset för körsången Partita. Hon är också utbildad violinist, kammarmusiker och sångerska, mestadels i gruppen Roomful of Teeth. Därefter har hon fått beställningar från Carnegie Hall, Guggenheim-museet, St Pauls Kammarorkester och vår egen mezzosopran Anne Sofie von Otter. The Attacca Quartet vann 2020 en Grammy för bästa kammarmusikalbum för sin inspelning av Shaws musik, däribland stycket Entr’acte. Shaw skrev sin kammarorkesterkomposition Entr'acte 2011 efter att ha hört ett framförande av Joseph Haydns stråkkvartett op 77:2 som rörde henne på djupet, inte minst den själfulla växlingen till Dess-dur i menuettens triodel. Hon lät därför sitt eget verk följa samma struktur som en klassisk menuett i tre avsnitt som visar upp helt olika sidor. "Som att plötsligt se den andra sidan av Alices glasögon" i underlandet. Som en sorts absurd, finstämd, technicolor-förvandling. Här och var får man känsliga ögonblick av musik från den klassiska eran och barocken, som just upptäckt att de befinner sig i fel århundrade. STIG JACOBSSON

Camille Saint-Saëns (1835-1921) Pianokonsert nr 5 Allegro animato Andante Molto allegro Många har vittnat om vilken utmärkt pianist Camille Saint-Saëns var i sin ungdom. Richard Wagner berättade med en för honom ovanlig beundran hur den 25-årige Saint-Saëns spelade långa avsnitt ur Tristan och Isolde utantill. Det är alltså ganska naturligt att den franske mästaren även som skapande musiker i ovanligt stor utsträckning ägnade sig åt pianoinstrumentet. Han komponerade inte mindre än fem pianokonserter och var i samtliga fall själv solist vid uruppförandena. Hans femte och sista pianokonsert tillkom 1896 i tempelstaden Luxor i Egypten på en av hans semesterresor, vilket gjort att den kallas “Den egyptiska”. Han själv liknar den vid en sjöresa. I den lyriska mellansatsen finns ett tema som lär vara hämtat från båtmännens sång på Nilen. I den briljanta finalsatsen får solisten visa sig från sin virtuosa sida. Inte konstigt att den använts som examensprov vid Pariskonservatoriet.

SERGEJ RACHMANINOV (1873-1943) SYMFONISKA DANSER OP 45 Non allegro Andante con moto, tempo di valse Lento assai. Allegro vivace "Jag är starkt influerad av Tjajkovskij och Rimskij-Korsakov; men jag har aldrig - vad jag vet - imiterat någon. När jag skriver min musik försöker jag helt enkelt uttrycka vad som finns i mitt hjärta. Om där finns kärlek eller bitterhet eller sorg eller religiositet, blir dessa stämningar en del av min musik." Detta skrev Sergej Rachmaninov kort före sin död 1943, tre år efter fullbordandet av Symfoniska danser, hans sista verk överhuvudtaget efter flera års "tystnad". Egentligen hade Rachmaninov inte komponerat mer än fem viktiga verk sedan han lämnade Ryssland revolutionsåret 1917 för en ambulerande tillvaro som pianist och dirigent i Europa och USA. Han var tvungen att försörja sin familj och det gjorde man inte som rysk tonsättare i USA där de flesta av hans tidigare - och nya - verk fick ett tamt mottagande. "Kanske känner jag att den musiken jag skriver inte accepteras i dag. Och kanske det verkliga skälet till att jag väljer att tolka och inte skapa musik längre är någonting annat... För när jag lämnade Ryssland, lämnade jag bakom mig min längtan att komponera: när jag förlorade mitt land förlorade jag även mig själv." Symfoniska danser hade funnits i Rachmaninovs medvetande redan 1915 när han skissade musik till en balett kallad Skyterna för gode vännen Michail Fokin. Men Fokin ville inte koreografera den. 25 år senare använde Rachmaninov några av sina äldre idéer i första satsen till Symfoniska danser. Även denna gång fanns Fokin med i bilden, de var grannar på Long Island utanför New York och Rachmaninov hade spelat de tre satserna för honom på piano. Men Fokin hann avlida innan koreografin påbörjades. Rachmaninov ville först kalla verket Fantastiska danser och det fanns även mera programmusikaliska titlar på de tre satserna: Morgon, Skymning och Midnatt. Men dessa togs bort inför uruppförandet 1941 med Eugene Ormandy på dirigentpulten framför Philadelphiaorkestern. I första satsen inleder fiolerna med jazzig marschrytm följd av träblåsarnas livliga huvudtema. Redan här har Rachmaninov smugit in sin ständigt återkommande Dies irae-musik från den medeltida dödsmässan. Satsens verkliga "pärla" är den melodi som spelas av altsaxofonen och som stråkarna bygger ut till en härligt rysk folksång. Den korta avslutningens tema har Rachmaninov hämtat från sin första symfoni 1897 som helt sågades av kritikerna, ett förfärligt trauma för en ung tonsättare. Här får melodin sin revansch och lugnet är återställt. Andra satsen är en märklig symfonisk vals som introduceras av mässingsblåsare. Dessa återkommer för att "störa" varje försök till ett musikaliskt flöde, valsrytmen bryts av långsamma, intensiva stråkavsnitt. Man kan inte låta bli att tänka på Ravels smågalna La valse. Tredje satsen har liknats vid en riktig "häxsabbat" men i den tunga inledningen finns reminiscenser av Dies irae-temat. Lugnare avsnitt bryts upp av inledningstemat i konflikt med två hymner ur Rachmaninovs Vesper från 1915 till en allt snabbare och starkare avslutning. Sist i partituret skrev Rachmaninov: "Jag tackar dig, Herre". Som om han visste att detta var slutet på hans tonsättargärning. GUNILLA PETERSÉN 2014

Kungliga Filharmonikerna grundades 1902 och Konserthuset i Stockholm har varit orkesterns hem sedan 1926. Bland gästdirigenterna finns storheter som Riccardo Muti, Andris Nelsons, Herbert Blomstedt, Nathalie Stutzmann, Gianandrea Noseda och hedersdirigenterna Sakari Oramo och Alan Gilbert. Orkestern har också inlett ett nära samarbete med den framstående österrikiske dirigenten Franz Welser-Möst. Kungliga Filharmonikernas nye chefdirigent är den prisbelönte amerikanen Ryan Bancroft, som formellt tillträder sin post i och med säsongen 2023-2024. Finländske Sakari Oramo var orkesterns chefdirigent åren 2008–2021. Tillsammans uppmärksammades man genom åren stort för såväl inspelningar som internationella turnéer. Den tyska dagstidningen Die Welt beskrev Kungliga Filharmonikerna som ”en av världens bästa orkestrar”. Kungliga Filharmonikerna har fått stor uppmärksamhet för sina inspelningar. Bland dessa kan nämnas Carl Nielsens samtliga sex symfonier på tre cd (BIS), som hyllades av kritiker världen över och cd:n med symfonierna nr 1 och 3 belönades med BBC Music Magazine Award för bästa klassiska orkesterproduktion. Två cd med inspelningar av Anders Hillborgs musik har båda belönats med Grammis, och man har även givit ut en cd med den amerikanska stjärnsopranen Renée Fleming.

Ryan Bancroft växte upp i Los Angeles och uppmärksammades första gången internationellt när han vann både förstapris och publikens pris vid Malko-tävlingen i dirigering 2018. Sedan har karriären gått spikrakt uppåt: han utsågs 2019 till ny chefdirigent för BBC National Orchestra of Wales och efter sitt första besök hos Tapiola Sinfonietta erbjöds han att bli orkesterns Artist in Association. Han har också haft framgångsrika samarbeten med Toronto Symphony Orchestra, Rotterdams filharmoniker och Atlanta Symphony Orchestra. Säsongen 2023-2024 tillträder 33-årige Ryan Bancroft som ny chefdirigent för Kungliga Filharmonikerna i Stockholm.

Seong-Jin Cho uppmärksammades 2015 när han vann den internationella Chopintävlingen i Warszawa. 2016 skrev han på ett exklusivt kontrakt med Deutsche Grammophon och 2023 belönades han med det prestigefyllda Samsung Ho-Am Prize in the Arts. Cho samarbetar med världens främsta orkestrar inklusive Berliner Philharmoniker, Wiener Philharmoniker, London Symphony Orchestra, Orchestre de Paris, New York Philharmonic och Philadelphia Orchestra. Han arbetar med dirigenter som Myung-Whun Chung, Gustavo Dudamel, Andris Nelsons, Yannick Nézet-Séguin, Gianandrea Noseda, Sir Simon Rattle, Santtu-Matias Rouvali, Esa-Pekka Salonen och Lahav Shani. Höjdpunkter under Seong-Jin Chos säsong 2023-2024 inkluderar debut på Salzburger Festspiele med Mozarteumorchester och Ivor Bolton och en återkomst till Londons BBC Proms med Philharmonia Orchestra och Santtu-Matias Rouvali. Han återvänder till Concertgebouworkest, Los Angeles Philharmonic och Boston Symphony Orchestra, gör framträdanden i Boston och Carnegie Hall, och gör efterlängtade debuter med The Cleveland Orchestra, San Franciscos och Chicagos symfoniorkestrar. Seong-Jin Chos senaste inspelning är ett soloalbum med titeln The Handel Project. 2021 släppte han Chopins pianokonsert nr 2 och Scherzi med London Symphony Orchestra och Gianandrea Noseda för Deutsche Grammophon. Han hade tidigare spelat in Chopins pianokonsert nr 1 samt de fyra balladerna. Född 1994 i Seoul gav Seong-Jin Cho sin första offentliga solokonsert 11 år gammal. 2009 blev han den yngste vinnaren någonsin av Japans Hamamatsu International Piano Competition. Seong-Jin Cho är nu baserad i Berlin.