Göteborgs Konserthus På begäran: Mahler med Eschenbach

GUSTAV MAHLER (1860-1911) SYMFONI NR 6 A-MOLL "DEN TRAGISKA" Allegro energico ma non troppo. Heftig, aber mankig Scherzo. Wuchtig Andante moderato Finale: Allegro moderato När Gustav Mahler 1903 började skriva sin sjätte symfoni var han ännu mitt uppe i en lycklig period av sitt liv. Han var gift och hade två små flickor. Men finalens tre hammarslag slår sönder den trygga tillvaron. Han låter en jätteslägga slå. Tre år senare hade Mahler profetiskt nog själv drabbats av tre svåra slag: den äldsta dottern hade drabbats av scharlakansfeber och difteri och avlidit. Själv hade han avskedats från chefsposten vid Wienoperan. Dessutom hade han fått diagnosen obotligt hjärtfel. Det sistnämna beskedet kom mera som en slump. Det var hustrun Alma som blivit så förkrossad över dotterns död att hon några dagar efter begravningen uppsökte en läkare. Mahler sade då halvt på skämt att han kanske också skulle behöva en undersökning. Man hittade då hans hjärtfel och det bekräftades senare vid ytterligare en undersökning i Wien. Överkänslig och skrockfull som han var tog han bort det tredje slaget i symfonins final - men idag lägger man ofta till det igen. Den första satsen är optimistiskt ivrig. När han skissat det första temat kom han enligt Alma en dag ner från skogen och berättade att han försökt porträttera henne i det andra temat: "Om jag lyckats vet jag inte, men nu får du finna dig i det." De koskällor som klingar invaggar oss i såväl ett pastoralt lugn men också i barndomens drömmar. Andra satsen är ett vilt och mardrömslikt scherzo - men det tog lång tid och det behövdes många omarbetningar innan Mahler bestämde sig för att scherzot skulle komma före det känslosamma, oskuldsfulla och pastorala andantet i vilket han skildrar två små barn som hoppar zick-zack i sanden. Efterhand blir barnarösterna allt mer sorgsna och dör bort. Det har på senare tid i fackpressen blommat upp en ny debatt om i vilken ordning dessa två satser ska spelas och man måste acceptera att olika dirigenter har olika uppfattning om det. Det är den ödesmättade finalen som motiverar att man ibland kallat sexan för "Den tragiska". Det är inte bara den längsta satsen i någon av Mahlers nio fullbordade symfonier, det är också den mest gripande. Den bjuder på ett drama med häftiga tonartsbyten och därmed också skiftande stämningar. Här beskriver han sin egen undergång - eller som han senare valde att formulera sig, hans hjältes undergång. Alma minns: "Det är hjälten på vilken tre slag av ödet faller - det sista fäller honom, som man fäller ett träd. Sommaren var vacker, lugn och lycklig. Innan semestern var slut spelade han igenom hela sjätte symfonin för mig. Ännu en gång gick vi arm i arm upp till hans stuga i skogen, där inget kunde störa. Dessa tillfällen var alltid mycket högtidliga. Inget av hans verk kom så direkt från hjärtat som detta. Vi grät båda den dagen. Musiken och det den siade om grep oss djupt. Den sjätte symfonin är det mest personliga av hans verk, och profetiskt dessutom." Symfonin fullbordades 1904 och tonsättaren ledde själv uruppförandet i Essen den 27 maj 1906. STIG JACOBSSON

Göteborgs Symfoniker har kallats "En av världens mest formidabla orkestrar" av The Guardian och har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Sedan 2013 är den respekterade och efterfrågade amerikanen Kent Nagano förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han ledde Symfonikerna på framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland 2015. Göteborgs Symfoniker driver också en omfattande verksamhet för barn, inklusive det årliga musiklägret Side by Side by El Sistema, samt erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se. Dessa konserter kan också ses på mobiler och surfplattor via egna appar. Hösten 2017 inträder finske Santtu-Matias Rouvali som orkesterns chefdirigent. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, senast en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent.

Redan som mycket ung studerade Christoph Eschenbach piano för professor Eliza Hansen i födelsestaden Breslau i dåvarande Tyskland (i dag Wroclaw, Polen) och han vann också flera tävlingar. Sitt stora genombrott som pianist fick han efter att ha vunnit Clara Haskil-tävlingen i Luzern 1965. Han efterfrågades som solist av berömda konserthus och orkestrar över hela världen och mötte dirigenten George Szell som bjöd in honom att turnera med Clevelandorkestern. Vid samma tid inleddes ett storartat musikaliskt samarbete med Herbert von Karajan. Christoph Eschenbach genomgick framgångsrika studier i dirigering i Hamburg och inflytandet från hans två mentorer Szell och von Karajan utgjorde en naturlig väg in i en dirigentkarriär. Han började som dirigent 1972 och gjorde sin USA-debut 1975 med San Francisco Symphony Orchestra. I dag är Christoph Eschenbach efterfrågad som gästdirigent av världens ledande orkestrar och operahus i städer som Wien, Berlin, Paris, London, Los Angeles, Boston, Shanghai och Milano samt prestigefyllda festivaler i Salzburg, Tanglewood, Ravinia, St Petersburg och Schleswig-Holstein. Han har varit chefdirigent för Tonhalleorkestern i Zürich, Houston Symphony Orchestra, NDR-orkestern i Hamburg, Orchestre de Paris, Philadelphia Orchestra och National Orchestra of Washington. Som operadirigent har han lett uppsättningar vid Houston Opera, Covent Garden, Bayreuthfestivalen, Mariinskijteatern, Bastiljoperan och Metropolitan. Bland hans många inspelningar finns orkestermusik av Tjajkovskij, Mahler, Saint-Saëns och Bartók med orkestrarna i Hamburg, Houston och Philadelphia samt musik av Berlioz, Bruckner, Ravel och Roussel (samtliga symfonier) med Orchestre de Paris. Han har även gjort flera inspelningar med London Philharmonic Orchestra. Hans inspelning av orkestermusik av Hindemith med NDR-orkestern i Hamburg och violinisten Midori erhöll en Grammy 2014. Som pianist har han spelat in Schuberts sångcykler Die schöne Müllerin, Schwanengesang och Die Winterreise med barytonsångaren Matthias Goerne (Harmonia Mundi).