Göteborgs Konserthus Pekka Kuusisto och Norska Kammarorkestern

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) Sinfonia concertante för violin, viola och orkester Ess-dur K 364 Allegro maestoso -Andante - Presto En energisk mr Brook räknade för drygt 30 år sedan till 570 bevarade verk av 210 komponister med titeln "Symphonie Concertante" eller "Sinfonia Concertante". Alla skrivna mellan 1767 och 1830. Giuseppe Cambini ensam är bokförd på 80 stycken - fast då ska man komma ihåg alla de som skrev hans namn på all möjlig musik eftersom det sålde så bra. "Konsertant symfoni" innebar konsert för mer än en solist. Allt eftersom de offentliga konserterna för betalande publik slog igenom ökade behovet av "briljant" orkestermusik där kända solister fick visa upp sig. Gärna flera i samma verk. Mozart skrev en Symphonie Concertante för fyra blåsare under sitt halvår i Paris - då när mamman dog där borta. Den tycks inte ha blivit framförd där och finns idag bara i en hårt bearbetad version från 1800-talet. I Paris skrev han också konserten för flöjt och harpa. Hans Concertone från 1773 hör strängt taget också till genren. Dubbelklaverkonserten i Ess-dur likaså. Två fragment hittar man i Köchelkatalogens 100 nummer långa lista med ofullständiga, uppgivna verk: en konsert för klaver och violin (som någon tycks ha försökt fullborda). Och så en för violin, viola och cello. Sinfonia concertante i Ess dur för fiol och altfiol med orkester, skrevs förmodligen i Salzburg någon gång under sommaren 1779. Originalnoterna har kommit bort på vägen. Då blir det svårare att tidsbestämma musiken. Första kända tryckta utgåva är från 1801. Det är en av Mozarts längsta konserter, dryga halvtimmen. Altfiolstämman är noterad i D-dur så musikern fick lov att stämma sitt instrument en halvton högre. Tanken var kanske att få en vassare klang så att solisten inte skulle bli överröstad. Dessutom lär det vara lättare att spela med "D-dur-grepp". Ingemar von Heijne

I den här fylliga sviten får vi höra älskade nummer ur Mozarts berömda opera, den sagolika berättelsen om det goda mot det onda med lycklig kärlek runt hörnet. Här finns Papagenos aria, Nattens drottnings aria och Prästernas marsch i instrumental version. Norska Kammarorkestern har hittat ett gammalt arrangemang för stråkar. Sviten blir en ny musikalisk berättelse som aldrig slutar att fängsla oss.

Sedan starten 1977 har Norska Kammarorkestern etablerat sig som en av de främsta kammarorkestrarna på den internationella klassiska musikscenen. De är kända för sitt raffinerade ljud och sina innovativa konsertformat. Orkestern består av Norges bästa instrumentalister inklusive dess 21 kärnmedlemmar som arbetar tillsammans som ett kollektiv. Den finske violinisten och kompositören Pekka Kuusisto, känd för sitt fria förhållande till klassisk repertoar, är orkesterns konstnärliga ledare sedan 2021. Han tog då över efter Terje Tønnesen som innehaft rollen sedan starten 1977, under lång tid i samarbete med Iona Brown. Orkestern har även haft en rad gästdirigenter som Leif Ove Andsnes, Martin Fröst och Lorenza Borrani. Med drygt 40 inspelningar är det mesta av repertoaren för stråkorkester inspelat av orkestern. Pekka Kuusistos tillträde resulterade 2021 i albumet First Light med musik av amerikanen Nico Muhly och ett nytt arrangemang av Philip Glass tredje stråkkvartett Mishima.

Den finske violinisten Pekka Kuusisto har beskrivits som "unik i sitt slag" (Toronto Globe and Mail) och är känd för sin nyfikna och utforskande syn på repertoaren. Han har en särskild känsla för att dirigera ensembler från sin violin. Pekka Kuusisto är konstnärlig ledare för Norska kammarorkestern. Från och med säsongen 2023-2024 är han huvudgästdirigent och konstnärlig medledare för Helsingfors filharmoniska orkester. Han är konstnärlig partner hos Mahler Chamber Orchestra och hos San Francisco Symphony samt Artistic Best Friend hos Deutsche Kammerphilharmonie i Bremen. Han är en förespråkare för samtida musik och framförde 2021 världspremiären av Bryce Dessners violinkonsert med HR Sinfonieorchester. Han har också uruppfört verk av Sauli Zinovjev, Daníel Bjarnason, Anders Hillborg, Philip Venables och Andrea Tarrodi. Säsongen 2022-2023 debuterade Kuusisto som solist hos Berliner Philharmoniker och framträdde med Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra. Han återvände till orkestrar som The Cleveland, Cincinnati Symphony, San Francisco Symphony och Philharmonia. Han gästade även Göteborgs Symfoniker som dirigent. Hans senaste skivutgivningar inkluderar Ades violinkonsert Concentric Paths inspelad med Aurora och Nicolas Collon för Deutsche Grammophon, Hillborgs Bach Materia och Bachs Brandenburgkonserter nr 3 och 4 med Svenska Kammarorkestern och Thomas Dausgaard för BIS och Daniel Bjarnasons violinkonsert med Iceland Symphony Orchestra med kompositören som dirigerar för Sono Luminus. Pekka Kuusisto spelar på en Antonio Stradivari Golden Period c.1709 ’Scotta’, generöst utlånad genom Tarisio.