Göteborgs Konserthus Paganini på pianot

MARTINA TOMNER (f 1983) …WAS HAST DU MEINEM SCHLAF ZU SAGEN? Citatet är hämtat från Wagners opera Götterdämmerung och kommer från en scen där dvärgen Alberich hemsöker sin son Hagen i en dröm för att uppmana honom att komma över den åtråvärda ringen. Alberich påkallar ständigt sin sons uppmärksamhet med den upprepade frågan "Schläfst du, Hagen, mein Sohn?" ("Sover du, Hagen, min son?"), och Hagen svarar på ett sätt som får en att förstå att han inte haft något kärleksfullt förhållande till fadern: "Ich höre dich, schlimmer Albe: was hast du meinem Schlaf zu sagen?" ("Jag hör dig, otäcke dvärg, vad har du att säga [mig i] min sömn?"). Det är kontrasten mellan dessa två citat, det ena ständigt påträngande och uppmanande till handling, det andra avvisande och innehållande en önskan om att bara få sova vidare, som är stommen i min komposition. Styckets form bygger på de olika sömnfaser som en människa går igenom i flera cykler under en natt: från insomnandet via djupsömnen till drömsömnen (REM-sömnen) och så vidare. "Drömmarna", totalt fem till antalet, bygger alla på det motiviska materialet i Alberichs uppfordrande "Schläfst du…" - jag tänker mig att Hagen under en natt flera gånger plågas av drömmar om Alberich och dennes uppmaning, som en fix idé. Varje dröm har alltså samma utgångspunkt men karaktärerna och stämningslägena i drömmarna skiftar. Mot detta ställs det andra motivet, som är hämtat från Hagens passiva svar "…was hast du meinem Schlaf zu sagen?", och som i augmenterad form fått prägla de partier i stycket som motsvarar djupsömnen. Dessa delar är snarlika genom hela stycket men blir allt kortare efter hand som "natten" fortskrider (man sover ju lättare under morgontimmarna). Utöver dessa två huvudsakliga motiviska material använder jag även andra idéer med anknytning till sömn eller dröm för att ytterligare skapa en helhet i formen: oregelbundna snabba rytmer med tremolon och glissandon får representera "hjärnvågorna" som de gestaltar sig i ett hypnogram under de olika sömnfaserna, kroppsliga funktioner som puls och andning antyds, liksom de korta ögonblick under stycket då drömmaren "vaknar till". MARTINA TOMNER BIOGRAFI Martina Tomner har studerat komposition vid Musikhögskolan i Malmö för bland andra Rolf Martinsson, Kent Olofsson och Luca Francesconi och tog diplomexamen 2012. Sedan dess är hon verksam som frilansande tonsättare. Hon har komponerat såväl kammarmusik och elektroakustisk musik som verk för större ensembler och orkester. Hennes stråkorkesterstycke Tempelmusik II framfördes vid Venedigbiennalen 2010, och 2011 anordnade Lunds Kammarmusiksällskap en porträttkonsert med hennes kammarmusik. 2013 var hon engagerad av Musik i Syd som tonsättare i Flygande toner och tankar, ett projekt med skolbarn i Staffanstorp inom ramen för satsningen Skapande skola. Martina Tomners musik har uppförts av ensembler som Norrköpings symfoniorkester, Värmlands sinfonietta, Stockholms läns blåsarsymfoniker, Musica Vitae och Huaröds kammarorkester, och hon samarbetar regelbundet med musiker i olika kammarmusikkonstellationer. 2014 respektive 2016 komponerade hon de musikdramatiska föreställningarna En studie i instängdhet och Thanatos som hon producerade i samarbete med blockflöjtisten Ida Höög. Martina Tomner har de senaste åren bland annat komponerat beställningsverk till Körcentrum Syd och Gotlandsmusiken, och hennes orkesterstycken Put Out the Light (2012) och ...was hast du meinem Schlaf zu sagen? (2011) framförs under säsongen 2017-2018 av Malmö Symfoniorkester. Martina har erhållit stipendier från bland annat Kungliga musikaliska akademin, Konstnärsnämnden, STIM, Stiftelsen Annika och Lars Leander samt Fredrika Bremer-förbundet. Hon är medlem i STIM och invaldes 2012 i Föreningen svenska tonsättare. Vid sidan av sin verksamhet som tonsättare arbetar Martina även som dirigent, körledare och lärare i musikteori.

SERGEJ RACHMANINOV (1873-1943) RAPSODI ÖVER ETT TEMA AV PAGANINI Världspianisten Sergei Rachmaninov betraktades vid den senare delen av sitt liv som en romantisk kvarleva. Själv skrev han att han kände sig som ett spöke i en värld som inte längre gick att känna igen. Rapsodi över ett tema av Paganini kom till 1934 (året efter Sjostakovitjs första pianokonsert) i avskildheten vid Lucernesjön i Schweiz. Kompositionerna från den här tiden var få. Hans fjärde pianokonsert hade nyligen blivit ett fiasko men den originella och mästerligt strukturerade Paganinirapsodin vann nästan allas hjärtan. Rapsodin består av ett tema med 24 variationer men framstår som en pianokonsert. Framför allt är den ett passionerat porträtt av virtuosen Niccolò Paganini, ett århundrade efter dennes glansdagar. En violinist som uppmuntrade rykten om att vara i lag med djävulen och som man numera misstänker hade ett syndrom som gjorde honom extra fingerfärdig. Inte bara har Rachmaninov använt sig av temat från den tjugofjärde av Paganinis 24 capricer för soloviolin - liksom flera kompositörer före honom (Liszt, Brahms) och efter (Lutoslawski, Blacher) - utan variationerna anknyter ofta till Paganini själv på intrikata sätt. Den mest omtalade kopplingen är Dies irae ("Vredens dag"), melodin från dödsmässan som Rachmaninov ofta använt, men som här symboliserar den onda ande som Paganini ryktades ha köpslagit med. Dies irae ställs mot Paganinis tema som ett stadgande och skuggande element. Rapsodin inleder ovanligt nog med den första variationen, först därefter kommer temat i sin helhet, spelat av unisona violiner ackompanjerade av pianot. Den sjunde variationen presenterar för första gången Dies irae i pianot. Variationerna nr 11-18 kallade Rachmaninov för kärleksavsnitt i ett brev till Mikhail Fokine inför att Rapsodin skulle bli balett i tre scener. Avsnittet når sin kulmen med den lyriska artonde variationen, andante cantabile. Som utgörs av - tro det eller ej - temat i upp- och nedvänd form. Format av samma enorma, pianistiska fingrar som romantiserat den andra pianokonserten. Stråkarnas pizzicato och löpningar i variation 19 och 20 ger uttryck för den mästerliga teknik som Paganini var känd för och violineffekter som spiccato och dubbelgrepp målas upp av orkestern i samspel med pianot. De sista fem variationerna återvänder till a-moll och bildar som en coda för en briljant final. Just som den har fått upp ångan avrundas musiken abrupt i ett knappt hörbart farväl. Den demoniske artisten lämnar scenen i en virvlande rökridå. MOLLY TELEMAN

PJOTR TJAJKOVSKIJ (1840-1893) SYMFONI NR 4 F-MOLL OP 36 Andante sostenuto. Moderato con anima Andantino in modo di canzona Scherzo: Pizzicato ostinato Finale: Allegro con fuoco 1870-talets sista år blev på många sätt Pjotr Tjajkovskijs "ödesår". Efter ett besök i Bayreuth blev han djupt berörd av Wagners Ringen och även operan Carmen fick ett stort inflytande över hans fortsatta komponerande. De allt mer framträdande - och för hans karriär skadliga - ryktena om hans homosexualitet gjorde att han ingick ett konvenansäktenskap med en tidigare elev, Antonina Miljukova, i juli 1877. Även om hon gått med på ett enbart vänskapligt förhållande blev situationen ohållbar. Tjajkovskij "flydde" redan efter ett par månader till brodern Anatol i St Petersburg. Äktenskapet var över, men paret tog aldrig ut skilsmässa. Tjajkovskijs räddning var Nadesjda von Meck - nybliven rik änka med elva barn - som 1877 blev hans brevvän. Hon beundrade hans musik och stöttade honom. De träffades aldrig, men genom hennes månatliga understöd kunde han klara sin tonsättarverksamhet utan ekonomiska bekymmer. Omkring 1500 brev finns bevarade från 1877-1890, då hon plötsligt bröt kontakten. Hon avled av tuberkulos två månader efter Tjajkovskijs död. Tjajkovskij funderade mycket på ödets makt över människans smärtsamma liv. Fjärde symfonin, hans "ödessymfoni", blev det första av de mästerverk där han helt kunde kanalisera sitt personliga lidande. Den komponerades till största delen i Moskva 1877 och fullbordades i Italien i januari 1878. Fjärde symfonin tillägnades fru von Meck som fick en programförklaring till verket i ett brev. "Introduktionen är kärnan till hela symfonin", skrev Tjajkovskij i ett brev till henne. "Fanfarmotivet i fagotter och horn symboliserar ödet, den tragiska makt som gäckar vår längtan efter lyckan - en makt som likt ett damoklessvärd ständigt hänger över våra huvuden och förgiftar själen…" Fortsättningens huvudtema uttrycker sedan underkastelse och klagan, ibland avbrutet av ljusa partier. "Så är hela livet: en evig växling av dyster verklighet och fladdrande lyckodrömmar." Satsen avslutas med en kuslig marsch. Andantesatsen - en svärmisk romans - förmedlar ett lidande av annat slag. "Den melankoliska känsla som uppstår när man sitter ensam hemma om kvällen, uttröttad av arbete. Boken man skulle läsa glider ur ens händer och en svärm av minnen dyker upp. Så sorgligt att så mycket redan varit och gått… Men minnen är också kära". Tredje satsen, det välkända "pizzicatoscherzot", kallar han "nyckfulla arabesker, där bilden av en drucken bonde och en slagdänga dyker upp… i fjärran hörs en militärmusikkår passera." Om fjärde satsen skriver han: "Finner du inte lyckan inom dig själv, se på andra. Gå ut bland folket!" För att teckna en färgrik festdag har Tjajkovskij som huvudmotiv lånat en rysk folkvisa, På fältet stod en björk. Men "ödesmotivet" dyker upp som påminnelse om att man aldrig kan glömma sitt lidande. GUNILLA PETERSÉN

Marc Soustrot tillträdde som chefdirigent för Malmö SymfoniOrkester 2011 och leder arbetet med orkestern till och med säsongen 2018-2019. Hans djupa kännedom om den franska repertoaren har utvecklat orkesterns klangliga kvaliteter. Detta dokumenteras i en omfattande inspelning på Naxos av Saint-Saëns samtliga symfoniska verk och gör dessutom spännande avtryck i orkesterns generalprogram. Orkestern grundades 1925 och har verkat som renodlad symfoniorkester sedan 1991. Innan dess var uppdraget delat, orkestern verkade som Malmös opera- och symfoniorkester. I dag är Malmö symfoniorkester en av Sveriges fyra största professionella symfoniorkestrar. I Malmö Live Konserthus presenteras ett rikt och mångskiftande konsertutbud för en stor och entusiastisk publik. Malmö symfoniorkester består av ca 90 anställda musiker på hög internationell nivå som med en ny konsert varje vecka briljerar i ett rikt och mångskiftande utbud. Orkestern är stolt traditionsbärare av den symfoniska repertoaren men strävar också efter att föra den vidare in i framtiden. Malmö symfoniorkester lägger mycket energi på att hålla sig väl framme i de symfoniska trenderna i nuet och att utveckla nya konsertkoncept, exempelvis dataspelsmusik och äventyr med olika teman. Nallekonserterna för de minsta är ett eget varumärke. Flera inspelningar med Malmö symfoniorkester har blivit internationellt uppmärksammade med utmärkelser som Cannes Classical Awards och Diapason d'Or. Berwalds symfonier med Malmö symfoniorkester under ledning av Sixten Ehrling nominerades till ett av världens finaste priser, Gramophone Award, och utgåvorna med musik av Charles Ives (Naxos) fick lysande kritik och utsågs 2008 till månadens Editor's Choice av brittiska musiktidskriften Gramophone. Även Franz Schmidts symfonier (Naxos) med förre chefdirigenten Vassily Sinaisky har uppmärksammats och lovordats av bland annat Gramophone och BBC Music Magazine. Vassily Sinaisky är numera orkesterns hedersdirigent. Malmö symfoniorkester har också gjort ett antal barnskivor, bland annat med Georg Riedel, och är stolt ägare av en guldskiva tillsammans med Charlotte Perrelli. Gösta Nystroem-skivan (BIS) med tidigare chefdirigent Christoph König och Malena Ernman Grammisnominerades i kategorin "Årets klassiska" 2012. Grieg-inspelningarna Music for Strings och Olav Trygvason (Naxos) fick toppbetyg i New York Times både 2012 och 2013: "Beautifully played by the Malmo Symphony Orchestra of Sweden". I augusti 2013 inledde orkestern tillsammans med chefdirigent Marc Soustrot det omfattande Saint-Saëns-projektet vilket ska resultera i åtta skivor på Naxos.

Pianisten Ilpha Kozhabekova från Kazakstan utbildades vid Moskvakonservatoriet där många av de senaste 100 årens berömda pianister har fostrats. Namn som Sergej Rachmaninov, Vladimir Ashkenazy, Andrej Gavrilov, Mikhail Pletnev, Olga Kern, Svjatoslav Richter och Vladimir Sofronitsky både inspirerar och förpliktigar. Ilpha Kozhabekova växte upp i en musikalisk och konstnärlig familj. Modern är professor i piano, fadern är professor i musikteori och hennes farfar var en av Sovjettidens stora skådespelare. I sina program kombinerar hon ofta klassisk repertoar med en samtida synvinkel vilket ger publiken något mer än vad den förväntat sig. Ilpha Kozhabekova ser det som en utmaning att väcka en längtan efter ytterligare musikupplevelser hos konsertbesökarna. I dag bor Ilpha Kozhabekova i Malmö. Hon har studerat för professor Hans Pålsson vid Musikhögskolan i Malmö. Utöver sin solokarriär har Ilpha Kozhabekova bland annat arbetat vid Det Kongelige Opera i Köpenhamn och vid Malmö Opera. För närvarande tillbringar hon en stor del av sin tid med att samarbeta med andra musiker i olika konstellationer men solokarriären är ständigt hennes främsta fokus.