Göteborgs Konserthus Pionjär: KammarensembleN

IVO NILSSON (f 1966) RAPIDITÁ Rapiditá är andra satsen i en svit för kammarensemble med undertiteln 6 proposte per il prossimo millennio (Sex punkter inför nästa årtusende) vilken hämtat sin inspiration från en serie föreläsningar av Italo Calvino där de övriga delarna bär titlarna Leggerezza (lätthet), Esattezza (exakhet), Visibilità (synlighet), Molteplicità (flertydlighet) och Coerenza (enighet). Min utgångspunkt var att undersöka om dessa har någon relevans för mig och vilket inflytande de eventuellt kan ha på min musik. Rapiditá - snabbhet - kan vara en tveksam egenskap hos musik som lätt kan associeras med tomt virtuoseri. Men som jag tolkar det så avser Calvino snarare tankens rörlighet från ett tillstånd till ett annat. I min komposition undersöker jag olika aspekter på hastighet från fysisk rörelse till uppbruten form. Rapiditá komponerades 2014 på beställning av Birmingham New Music Group som uruppförde verket 2015. IVO NILSSON

KARIN REHNQVIST (f 1957) ALLA DESSA STRÄNGAR! för stråkkvartett och harpa Nattsträngar Motsträngs Tunn sträng - liten visa Lyckosträngar Världen består av strängar. Som små, små, vibrerande maskar, öppna eller slutna, bygger de upp vårt universum. Om detta berättar den naturvetenskapliga strängteorin. När jag först hörde talas om strängteorin såg jag något helt annat för mitt inre. I stället för mikroskopiskt små maskar såg jag vackra, långa strängar uppspända i rymden, ja över hela universum. Det fick genast i gång min fantasi. Vilken fantastisk musik strängarna måste alstra, om vi bara kunde höra den! I detta stycke handlar det om 63 konkreta och ytterst synliga strängar. Harpan har 47 och stråkinstrumenten 4 var. Strängarna är av metall och av senor. På harpan sätts de i svängning med hjälp av fingrar, plektrum eller naglar. På stråkinstrumenten stryks oftast strängen i gång med hästtaglet på en stråke. Men också här kan man knäppa med fingrarna (pizzicato) eller slå på strängen med träet på stråken. Allt detta låter förstås olika. Och var på strängen man spelar påverkar också klangen. Nära greppbrädan blir tonen lite mer dämpad och matt. Nära stallet blir klangen mer övertonsrik. Variationerna är många. Alla dessa strängar! heter detta stycke och här klingar nu alla 63 synliga strängar i olika kombinationer. Och de mikroskopiskt osynliga strängarna jag talade om i början vibrerar säkert också med. De existerar enligt de senaste naturvetenskapliga teorierna i nio dimensioner! KARIN REHNQVIST Alla dessa strängar! beställdes av Kronoskvartetten som uruppförde det tillsammans med Ritva Koistinen på Stockholms Konserthus i maj 2014. Originalversionen skevs för kantele. Denna version för harpa och stråkkvartett gjordes för Mercedes Gomez som framförde den tillsammans med Cuarteto de Cuerdas White i Colegio Nacional, Mexico City oktober 2017.

PAULINE OLIVEROS (1932-2016) HEART OF TONES för trombon och oscillatorer "Deep Listening" är ett centralt koncept i Pauline Oliveros musik. Hon beskrev själv tankarna kring idén: "Deep Listening är att lyssna på varje möjligt sätt, till precis allt som är möjligt att höra, oavsett var man befinner sig eller vad man gör. Ett sådant koncentrerat lyssnande innefattar vardagens ljud, ens egna tankar liksom musikens klanger."Hennes karriär spände över 50 år där gränserna suddades ut i hennes musikskapande. På 1950-talet ingick hon i en krets av radikala tonsättare, konstnärer och poeter som samlats i San Francisco. På 1960-talet påverkade hon starkt den amerikanska musiken genom sitt arbete med improvisation, meditation, elektronisk musik, myter och ritualer. Till kvällens stycke Heart of Tones har hon skrivit instruktioner till musikerna som ger en bild av hennes vision. Här är några utdrag: "Använd ett kvadrofoniskt ljudsystem för att sprida de elektroniska klangerna i rummet." "Trombonen och oscillatorerna eller andra instrument skapar försiktigt en ihållig, enformig ton med klangliga och rumsliga skiftningar." "Trombonisten riktar instrumentet åt olika håll för att skapa rumsliga mönster. De andra instrumenten följer samtidigt rörelserna." "Dynamiken är fri och ständigt föränderlig. Under klangutbredningens skiften av intensitet, snabba drillar, tungrörelser och stråkföring kan mönster uppstå." "Sök det väsentliga, hjärtat i det hela. Forma rymden med klangen." STEFAN NÄVERMYR

CHARLES UZOR (f 1961) QUALIA för harpa och ensemble Qualia har beskrivits som en "hur det är"-beskaffenhet av våra sinnestillstånd. Hur känns det att se just den här färgen, känna den doften, den beröringen eller höra detta ljud? Kan det finnas ett sant samband mellan min och din uppfattning om dessa ting? Finns det en bro mellan våra förnimmelser, hur osäker den än må vara? Jag var mindre intresserad av frågan om en gemensam känsloupplevelse än i det andliga i förståelsen. Att i detalj förstå någon annan utan att vara där. Naturligtvis skulle alla bevis på en intersubjektiv bro misslyckas på grund av språkbegränsningar - men kan det finnas några enskilda, icke-empiriska grunder? Ett av de största problemen kring personligheten skulle då lösas för alltid. I Qualia rör sig instrumenten som andeväsen eller resonanser runt harpan. Samspelet mellan solisten och ensemblen inkluderar mindre undergrupper med fokus på dessas "egna" solister. Undergrupperna förändras i position och karaktär vilket gör att vissa instrument kan vandra runt i andra grupper eller komma tillbaka - med en konstant fluktuation av ljud format av placeringen i rummet som effekt. På ett andra lager kan man nästan skönja de vokala gesterna i Nicolas Gomberts motett Media vita spridda hos alla instrument. Kan det vara så att qualia vandrar från Gombert till mig, på en 500 år lång bro, utan att tillhöra varken honom eller mig? Jag tillämpade först begreppet om vandrande ljud i Bodycam Exhibit 3 och i Hier in diesem zierl'chen Prunkgebäude. Genom att öppna de instrumentala sammanhangen kan jag hitta nya formlösningar. Qualia är komponerad för harpisten Laura Stephenson och KammarensembleN. CHARLES UZOR