Göteborgs Konserthus Powerplay med orgel och brass

Richard Strauss (1864-1949) Feierlicher Einzug TrV 224, arr Reger/Koch för orgel och brass Richard Strauss komponerade 1909 Feierlicher Einzug der Ritter des Johanniter-Ordens (“Högtidliga inträdet av Johanniterordens riddare”) med anledning av en ceremoni för just riddarna av Johanniterorden. Orden grundades i Jerusalem under medeltiden vid det första korståget, och överlevde in i modern tid. De sysslar idag med välgörenhet. Strauss komponerade verket ursprungligen för 25 mässingsblåsare och pukor, men gjorde senare också en version för större orkester och orgel. Max Regers och Johannes Kochs arrangemang är mindre bombastiskt, skrivet för fyra trumpeter, fyra tromboner, tuba, pukor och orgel. Verket börjar lugnt och vördnadsfullt, och de koral-liknande harmonierna är nästan brucknerianska i sin enkelhet och kraft. Gradvis ökar Strauss intensiteten till ett kraftfullt och dramatiskt klimax, och musiken lutar sig mot Wagners högtidliga processionsmusik ur Parsifal och prästernas marsch från Mozarts Trollflöjten. Andreas Konvicka

Sofia Gubajdulina (f 1931) Trio för tre trumpeter Sofia Gubajdulinas tidiga verk gick i Sjostakovitjs anda men hon utvecklade ett eget, seriellt tonspråk genomsyrat av gammalrysk ortodox kyrkomusik. Även om man tidigt insåg hennes unika begåvning menade de sovjetiska myndigheterna att hon slagit in på en felaktig konstnärlig kurs. Hon fick emellertid stort stöd av Sjostakovitj att fortsätta på den inslagna vägen och sedan 1963 har hon varit "fri" konstnär som i sin seriösa produktion följt sin inre övertygelse, även om detta innebar att hon till största delen komponerade för skrivbordslådan. Det var först i och med Sovjetstatens sammanbrott som hennes musik blev känd i väst, och hon blev då ordentligt uppmärksammad tillsammans med Schnittke och Denisov som en av tidens viktigaste tonsättare. Sedan 1992 bor hon i utkanten av Hamburg. 2002 erhöll hon det svenska Polarpriset. Gubaidulina fokuserade i mitten på 70-talet på att skriva för speciella instrumentgrupper och hitta en "gemensam synvinkel." I trumpettrion ekar de tre rösterna och imiterar varandra.

Louis Vierne (1870–1937) Orgelsymfoni nr 1, final Louis Vierne föddes blind, men hans musikalitet togs så väl om hand att han med konkurrens från 88 medsökande år 1900 utsågs till organist vid Cavaillé-Colls orgel i Notre Dame de Paris, och för denna orgel skrev han fem av sina sex orgelsymfonier. Han var helt uppslukad av orgeln och kyrkan, och han avled under en konsert han gav för ”Orgelns vänner” 1937. Det sista avsnittet i hans memoarer sammanfattar hans gärning: ”Här avslutas mina memoarer som organist i Notre Dame de Paris. Det strålande instrument vars lyckliga titelinnehavare jag varit i 37 år… I dess skugga komponerade jag min musik och formade för mig själv en katedralorganists estetik, försökte tillägna mig dess majestätiska klang i basilikans storslagna arkitektur…” Stig Jacobsson

György Ligeti (1923-2006) Harmonies ur Zwei Etüden für Orgel Ungerske tonsättaren György Ligeti tillhör efterkrigstidens allra viktigaste konstnärskap. Han är på många vis ett panorama genom vilket 1900-talets sena musikaliska landvinningar kan skönjas, såväl genom sina estetiska transformationer som sin skiftande hemvist: från arbetsläger under nazismen, till avantgardets idealistiska centraleuropeiska mecka i Köln, till Hollywoods stjärnbeströdda skimmer genom inte minst filmregissören Stanley Kubricks återkommande användning av hans musik. Han efterlämnade en rik och varierad produktion med orkesterstycken, solokonserter, körer, orgelverk, kammarmusik och opera. Han var också en eftersökt föreläsare och pedagog som länge hade engagemang vid Musikhögskolan i Stockholm.

Franz Schmidt (1874-1939) Fuga Solemnis Tonsättaren Franz Schmidt var son till ungerska föräldrar och till stor del uppvuxen i Wien. Han studerade komposition för orgelmästaren Bruckner och blev cellist i Wiens filharmoniker under Gustav Mahler. På 20-talet blev Schmidt rektor för musikhögskolan i Wien. Han skrev fyra symfonier, två operor, ett stort oratorium och flera mästerliga orgelverk, där bland annat Toccata och Chaconne blivit välkända. Fuga Solemnis beställdes till invigningen av en radiostudio i Wien 1937, men kapades av den tyska ockupationsmakten och kom inte att framföras förrän Schmidt hade avlidit 1939. Det är skrivet för slagverk, brass och orgel och visar Schmidts originalitet och mästerliga kontrapunktik.

Organisten Magnus Kjellson är konstnärlig ledare för ensemblen Göteborg Baroque. Magnus är utbildad med diplomexamen vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg och vid Sweelinckkonservatoriet i Amsterdam efter studier för Rune Wåhlberg, Hans Davidsson och Hans van Nieuwkoop. Han är organist i Christinae kyrka (Tyska kyrkan) i Göteborg. 1995–2007 undervisade Magnus i orgelinterpretation och liturgisk orgel vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg. Han engageras också som gästlärare vid internationella akademier och festivaler. Magnus Kjellson har turnerat i Europa som orgelsolist och ensembleledare och gjorde under 2007 sin solistdebut i USA. Föreningen för tidig musik delade 2007 ut sitt årliga pris till Magnus Kjellson för hans arbete med den tidiga musiken och Göteborg Baroque. Ensemblen var bland annat drivande i bygget av det unika instrumentet claviorganum som kunde invigas i Göteborg 2019.

Göteborgs Symfonikers Brassensemble började redan på 90-talet att spela julkonserter. Sedan många är Juljubel ett kärt återkommande koncept. Artister som Helen Sjöholm, Knut Agnred, Babben Larsson, Mark Levengood, Sissela Kyle och Negar Zarassi har förgyllt julen tillsammans med Brassensemblen och Göteborgs Symfoniska Kör. Ensemblen består av Göteborgs Symfonikers trumpetare, trombonister, hornister och tubaist och spelar också egna konserter vid utvalda tillfällen.