Göteborgs Konserthus Relaxed Performance

Evenemanget har ägt rum. Musik av Bax, Ravel och Debussy med musiker ur Symfonikerna. Under konserten råder en avspänd inställning till rörelser och ljud i salen. Här finns möjligheter att röra sig runt, dansa, sjunga eller bara lyssna.

Speltid ca: 1 t Scen: Stenhammarsalen
120 kr Student 60 kr

Evenemanget har ägt rum

Upplev Relaxed Performance – en konsertform som utforskar och tillgängliggör. Här är både medverkande och publik med på noterna och alla, oavsett temperament, ålder och funktion, är välkomna att ta till sig musiken på sitt eget sätt.

Det råder en avspänd inställning till rörelser och ljud i salen. Här finns möjligheter att röra sig runt, dansa, sjunga eller bara lyssna. Dörrarna står öppna så att man kan välja att vara med framför scenen eller utanför.

Denna konsert bjuder på klanger som man inte hör så ofta tillsammans – en trio av viola, flöjt och harpa. Men att det blir en speciell lyster över de vackra pastellerna i denna instrumentkombination vet alla som hört Debussys Sonat, som står på programmet denna kväll. Skimmer och rörelser i skiftande lägen blir det också i Ravels Sonatin och musiken av Bax lockar med sin keltiska inspiration.

Musikerna kommer från Göteborgs Symfoniker och en konferencier guidar publiken genom konserten. Konserten förmedlas genom tecken som stöd (TSS).

Du hittar detaljerad information om Konserthusets tillgänglighet i Tillgänglighetsdatabasen.

Program

ARNOLD BAX (1883-1953) ELEGISK TRIO Arnold Bax var engelsman, född i London, men kom tidigt att intressera sig för irländsk och keltisk kultur som i hög grad påverkade hans egna verk. En period före första världskriget bodde han i Irland. Bax var inte den som i sin musik stod på barrikaderna eller kommenterade politiska händelser. Men han var starkt gripen av det så kallade Påskupproret 1916. Irländska republikaner samlades i centrala Dublin för att befria landet från det brittiska styret. Upproret slogs brutalt ner annandag påsk av en inkallad brittisk armé. Ledarna avrättades, bland dem Patrick Pearse som startat det hela. Bax elegiska trio är definitivt en kommentar till detta, även om han aldrig gav den ett program eller en förklaring. Samma år komponerade Bax en symfonisk dikt med titeln In memoriam Patrick Pearce, och strax därpå även denna trio. Den knappt tio minuter långa trion har två delar av vilka den första är mest utvecklad. Huvudtemat presenteras av viola och flöjten kommer snart till tals, efter hand alltmer engagerad. Harpan bidrar med arpeggion. Utan paus kommer en långsammare del där flöjten förenar sig med harpan i en högtidlig elegi omramad av flöjtens eteriska drillar. Man har tyckt att Bax målat upp en drömbild av ett antikt iriskt paradis, som nu för evigt förlorats, och visst kan man i harpans arpeggion föreställa sig en keltisk bards klagosång. Verket komponerades april-maj 1916 och uruppfördes den 26 mars året därpå i Aeolian Hall, London. Publiken lade snabbt märke till likheterna med Debussys trio för samma besättning som för första gången i England framförts av samma musiker sju veckor tidigare, men det finns ingen möjlighet att någon av tonsättarna kunde ha haft kunskap om den andres arbete. STIG JACOBSSON

MAURICE RAVEL (1875-1937) SONATIN FÖR FLÖJT, VIOLA OCH HARPA (ARR CARLOS SALZEDO) Modéré Movement de menuet Animé Ravel var ännu inte fyllda 30 år när han skrev sitt lilla mästerverk Sonatin för piano. Den trycktes 1905 och tillägnades Ida och Cipa Godebski, vilka drev en mycket välbesökt musikalisk salong. Uruppförande ägde rum när Paule de Lestang spelade verket i Lyon den 10 mars 1906. Franska tonsättare hade i många årtionden kunnat tävla om ett par års fritt uppehälle i Rom, och Ravel hade tre gånger skickat in sina bidrag utan att vinna. Man hade kritiserat honom för ett alltför modernt tonspråk och en bristande formkänsla. 1905 skickade han därför in denna sonatin. Den var hållen i relativt begränsade dimensioner och bestod av tre satser. Titeln betyder ju liten sonat, ja, rent av enkel sonat. Han följde Haydn och Mozart både till form och klang. Under Haydns tid hade pianot inte den moderna flygelns djup så Ravel använde sig huvudsakligen av mellan- och diskantregistren. Ingen skulle kunna kritisera honom för att klinga modernt, även om han i sitt tonspråk naturligtvis inte bara presenterade intim lyrik, finess och precision. Här finns även passion. Inte heller skulle man kunna kalla honom formlös. Första satsen är hållen i sträng sonatform och den andra är en menuett, en form som Ravel gärna använde (Menuet antique, Menuett över namnet Haydn, en menuett i sviten Tombeau de Couperin). Den här gången är menuetten graciös och nästan nostalgisk. Finalen är också formsäker, en sällsynt balanserad och kontrollerad toccata som kräver mycket virtuositet. Verket är ett av hans mest subtila och välformulerade. Vann han tävlingen? Nej då! Utan att det någonsin framkommit som en regel diskvalificerades han eftersom han hunnit fylla 30 år innan finalen var avgjord. Beslutet resulterade i en hätsk pressdebatt vilken fick till följd att konservatoriedirektören Théodore Dubois tvingades avgå. Men något Rompris vann Ravel aldrig. Att Ravel verkligen lyckats med sin komposition visas inte minst av det intresse senare musiker ägnat sonatinen. Det mest kända arrangemanget är den franske harpisten Carlos Salzedos ömsinta version för flöjt, viola och harpa, som ytterligare fördjupar känslan av 1700-tal. STIG JACOBSSON

CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) SONAT FÖR FLÖJT, VIOLA OCH HARPA Pastorale: Lento, dolce rubato Interlude: Tempo di menuetto Finale: Allegro moderato ma risoluto Claude Debussy reste sommaren 1915 till kusten i Normandie för att tillbringa tre avkopplande och inspirerande månader i naturen. Han var allvarligt sjuk i cancer och led av svår smärta, men han var konstnärligt obruten och hade föresatt sig att under de kommande åren komponera sex sonater för olika instrumentkombinationer, inspirerade av de franska 1700-talstonsättarna. Han tänkte sig en till ytan enkel och icke virtuos musik, men som vid närmare studier skulle visa sig vara full av intrikata detaljer. Han skrev till en vän att han med det första av dessa verk ville "blidka min förläggare som trampat mig på hälarna, bara som ett rent dokument över vad en sjuk man kan skriva under detta tragiska krig". Under sommaren fullbordade han snabbt den första sonaten, den för cello och piano. Därefter sjönk takten. Hösten ägnade han åt en sonat för flöjt, oboe och harpa men det dröjde inte länge förrän han bytte ut oboen mot viola. Med underbar känsla för de olika instrumentens karaktär växte det raffinerade verket fram under september-oktober 1915. Sedan blev musiken liggande till uruppförandet som ägde rum den 9 mars 1917 i förlaget Durands lokaler, och offentligt i Société Musicale Indépendant den 21 april. Av den tänkta serien om sex sonater blev det bara ytterligare en, violinsonaten från 1917. Därefter tröt Debussys krafter och han avled året därpå. Alla de tre fullbordade sonaterna är tillägnade hustrun Emma Debussy. STIG JACOBSSON

Medverkande

Musiker ur Göteborgs Symfoniker

Flöjtisten Håvard Lysebo är utbildad vid Norges musikhögskola med Andrew Cunningham som lärare. 19 år gammal började Håvard Lysebo vikariera i Oslo filharmoniska orkester. Sin första fasta tjänst fick han som alternerande soloflöjtist i Stavanger symfoniorkester då han var 20 år gammal. Efter ett års tjänstledighet för studier hos professor Matthias Rütters vid Folkwang-Hochschule i Essen var Håvard Lysebo1994-1997 soloflöjtist i Malmö symfoniorkester. I Göteborgs Symfoniker har han varit anställd sedan 1997. Bergens filharmoniska orkester erbjöd Håvard Lysebo 2012 tjänsten som soloflöjtist. Efter att arbetat där ett år bestämde han sig dock för att stanna i Göteborgs Symfoniker. Som gästande soloflöjtist har Håvard Lysebo spelat med många orkestrar, bland dem Sveriges Radios symfoni-orkester, Oslo filharmoniska orkester och Philharmonia Orchestra i London.

Tuula Fleivik Nurmo viola

Harpisten Erik Groenestein-Hendriks (f 1982) från Holland började spela harpa när han var sju år gammal. Han har studerat för Ernestine Stoop och tog sin masterexamen vid Kungliga konservatoriet i Haag år 2007. Han har även studerat för Edward Witsenburg och Petra van der Heide. Mellan 2005 och 2007 var Erik Groene-stein-Hendriks medlem av European Union Youth Orchestra där han spelade med dirigenter som Bernard Haitink, Sir John Eliot Gardiner och Vladimir Ashkenazy och fick turnera i hela Europa. Han har även spelat med World Youth Orchestra och Janacek-orkestern. År 2007-2010 var Erik Groenestein-Hendriks soloharpist i Santiagos filharmoniska orkester (opera och balett) i Chile. Efter att ha återvänt till Holland 2010 har han spelat med orkestrar som Concertgebouworkestern, Holländska radioorkestern, Nederländernas filharmoniker, Norra Nederländernas orkester, Bergenfilharmonin och Sveriges Radios Symfoniorkester. Sedan november 2013 är Erik Groenestein-Hendriks anställd som harpist i Göteborgs Symfoniker. Han har också framträtt som solist med flera orkestrar i både Europa och i Chile med verk av Händel, Mozart, Pierné, Debussy, Ravel, Ginastera, Rodrigo och av Damase. 2012 köpte Erik en 120 år gammal Erardharpa. Med detta instrument har han spelat i tidstrogna ensembler som Combatti-mento Consort (Holland), Balthasar Neumann Ensemble (Tyskland), Anima Eterna (Belgien), Les Siècles (Frankrike) och Orchestra Révolutionnaire et Romantique (John Eliot Gardiner, England).

Frågor? Hör av dig till biljettkontoret