Göteborgs Konserthus Romeo och Julia

JENNIFER HIGDON (f 1962) Blue Cathedral Blå såsom himmelen… Dit alla möjligheter svingar sig. Katedraler… ett ställe för tankar, växande, andligt uttryck… och fungerande som en symbolisk port in och ut ur denna värld. Blått representerar alla möjligheter och rörelsernas framåtskridande. Katedraler representerar en plats för början, slut, ensamhet, kamratskap, eftertanke, kunskap och växande. När jag skrev detta stycke insåg jag att jag föreställde mig en resa genom en glaskatedral i himlen. Då väggarna var genomskinliga såg jag bilder av moln och blått utanför kyrkan. I min inre bild skulle lyssnaren träda in från det allra heligaste, sväva längs gången mellan kristallpelare och röra sig i ett kontemplativt tillstånd. De färgade fönstrens figurer skulle börja röra på sig i sången, sjungande en himmelsk musik. Lyssnaren skulle sväva genom gången och sakta stiga uppåt för att sedan fortsätta i allt högre hastighet, stigande mot ett väldigt innertak som öppnade sig mot himlen… under resans fortsättning ökade resenärens fart - flygande uppåt och framåt. Jag ville skapa en känsla av stillhet och rofylldhet i början, med en rörelse mot en känsla av jubel och en själens extatiska upprymdhet, som tonade samtidigt med den himmelska musiken. Så funderade jag när Curtis Institute of Music beställde ett verk av mig till skolans 75-årsfirande. Curtis är ett kunskapens hus - ett ställe att närma sig själens underbara uttryck som kommer genom musiken. Jag började skriva verket vid en brytpunkt i mitt liv och upptäckte att jag ställde frågan vad ett liv egentligen är. Jag hade nyligen förlorat min bror Andrew Blue och reflekterade över de underbara resor vi alla gör i våra liv, i möten med så många individer, både enskilt och gemensamt, då vi lär och utvecklas vid varje steg längs vägen. Detta stycke representerar uttrycket hos individen och gruppen… våra inre resor och platserna dit vår själ bär oss, läxorna vi lär oss, och tillväxten vi upplever. Som en hyllning till min bror har jag med solon för klarinett (det instrument han spelade) och flöjt (instrumentet jag spelar). Då jag är det äldre syskonet är det flöjten som inträder först i dialogen. I slutet av stycket fortsätter de två instrumenten dialogen men då är det flöjten som försvinner och klarinetten som fortsätter i den framskridande resan uppåt. Detta är en berättelse till minne av livet och färden genom kunskapens platser och delandet av den sång som kallas liv. Stycket beställdes och uruppfördes år 2000 av Curtis Institute of Music. JENNIFER HIGDON

MARIE SAMUELSSON (f 1956) AFRODITE - FRAGMENT AV SAPFO (KÄRLEKSTRILOGI NR 1) Afrodite - fragment av Sapfo är den första delen i Marie Samuelssons Kärlekstrilogi, och är tillägnad den erotiska kärleken. Verket är en tonsättning för mezzosopran och orkester av fem korta strofer ur Sapfos diktning, bland dessa ett helt nytt fragment, den så kallade Kypris-dikten, som upptäcktes 2014. Verket är 21 minuter långt och här finns bland annat passager där orkestermusikerna viskande deklamerar texten. Afrodite - fragment av Sapfo uruppfördes den 11 mars 2016 av Katija Dragojevic och Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Daniel Blendulf. De övriga två delarna i Marie Samuelssons Kärlekstrilogi är klarinettkonserten Ett nytt barn av oändlighet (tillägnad hennes två söner) som inspirerats av en diktstrof av Göran Sonnevi om kärleken mellan förälder och barn, och den avslutande delen Eroseffekt och solidaritet för kammarorkester där inspirationen hämtats från en artikel av George Katsiaficas som handlar om människors förmåga att gå kollektivt samman i solidarisk kärlek.

SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) UR BALETTEN ROMEO OCH JULIA Släkterna Montague och Capulet Den unga Julia Madrigal Menuett Maskspel Romeo och Julia Tybalts död Morgonsång Julias död Romeo vid Julias grav I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. Varför har just Shakespeare kommit att bli en sådan evig inspirationskälla? En av förklaringarna är säkert att Shakespeare tidigt blev en symbol för den mångfaldskänsla och den balans mellan högt och lågt som visade en radikal ung generation vägen in i romantiken. Vi minns Beethovens ord när någon frågade vad han egentligen menade med finalen till pianosonaten i d-moll opus 31: "Läs Shakespeares Stormen!" Vi minns Schumanns kategoriska yttrande: "När man känner till och allvarligt studerat Bibeln, Shakespeare och Goethe, så räcker det!" I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Sviten som framförs här har sammanställts av dirigenten Mei-Ann Chen. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND

Göteborgs Symfoniker har kallats "En av världens mest formidabla orkestrar" av The Guardian och har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Sedan 2013 är den respekterade och efterfrågade amerikanen Kent Nagano förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han ledde Symfonikerna på framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland 2015. Göteborgs Symfoniker driver också en omfattande verksamhet för barn, inklusive det årliga musiklägret Side by Side by El Sistema, samt erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se. Dessa konserter kan också ses på mobiler och surfplattor via egna appar. Hösten 2017 inträder finske Santtu-Matias Rouvali som orkesterns chefdirigent. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, senast en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent.

Den dynamiska dirigenten Mei-Ann Chen är hängiven både på och utanför podiet. Hon är sedan 2011 chefdirigent för Chicago Sinfonietta och sedan 2016 för den sommarfestival som Taiwans Nationalorkester ordnar varje år. År 2015 var hon en av 30 personer som av Musical America ansågs höra till de mest inflytelserika i branschen. "När de talar lyssnar vi" skrev Musical America. Som en efterfrågad gästdirigent har hennes rykte och popularitet växt bland internationella orkestrar. Hon har på senare tid dirigerat Quebecs symfoniorkester, Nederländernas filharmoniker, Malmö symfoniorkester, Tammerfors filharmoniker, Houston Symphony Orchestra, San Francisco Symphony Orchestra samt Taiwans båda nationalorkestrar i Taipei respektive Taichung. Tidigare har hon framträtt med orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, São Paulos symfoniorkester samt orkestrar i Danmark och Finland. Bland utmärkelser Mei-Ann Chen erhållit finns Helen M Thompson Award (2012) och Taki Concordia Fellowship (2007). Hon var den första kvinna som vann Nikolaj Malko-tävlingen i dirigering i Köpenhamn 2005. Mei-Ann Chen har varit biträdande dirigent för Atlanta Symphony, Baltimore Symphony och Oregon Symphony. 2002-2007 var hon chefdirigent för Portland Youth Philharmonic, och erhöll då bland annat en ASCAP Award för nyskapande programsättning och en Sunburst Award från Young Audiences för sina insatser som musikutbildare. Mei-Ann Chen föddes i Taiwan och flyttade till USA 1989. Hon tog masterexamen både i violinspel och dirigering och fortsatte sina studier för Kenneth Kiesler vid University of Michigan där hon erhöll sin doktorstitel i dirigering. Mei-Ann Chen har gästat Göteborgs Symfoniker två gånger, 2014 och 2016. Vid det senare tillfället dirigerade hon bland annat Rimskij-Korsakovs Scheherazade och Ginasteras harpkonsert med Symfonikernas Erik Groenestein-Hendriks som solist.

Mezzosopranen Katija Dragojevic har den senaste säsongen varit aktuell som Carmen i Bizets opera med samma namn, följt av Dorabella i Mozarts Così fan tutte, båda vid Kungliga Operan i Stockholm. Dessförinnan har hon bland annat sjungit i operor av Mozart och Händel på Drottningholms Slottsteater och på Kungliga Operan. De senaste säsongerna har innefattat rollen som Zerlina i Mozarts Don Giovanni i Baden-Baden under ledning av Thomas Hengelbrock i en stjärnspäckad uppsättning med Anna Netrebko. Hon har sjungit Dorabella konsertant på Theater an der Wien under ledning av Nikolaus Harnoncourt samt vid framträdanden vid La Scala i Milano ledda av Daniel Barenboim. Katija Dragojevic har även framträtt i rollen som Sextus i Mozarts Titus mildhet på Drottningholms slottsteater och som Lichas i Händels Hercules med William Christie och Les Arts Florissants i New York och London. Katija Dragojevic har även framträtt vid festspelen i Salzburg, på Den norske opera, Finlands Nationalopera, Covent Garden, Bastiljoperan i Paris, Göteborgsoperan, Scottish Opera, Welsh National Opera och Opera North. Hon gestaltar Zerlina i Kasper Holtens uppmärksammade film Juan baserad på Mozarts Don Giovanni. Som konsertsångerska har Katija Dragojevic framträtt med orkestrar som Sveriges Radios symfoniorkester, Malmö symfoniorkester, Gulbenkianorkestern i Lissabon, NDR-orkestern i Hamburg och Bayerska Radions symfoniorkester i München i verk som Bachs Magnificat, Mozarts c-mollmässa och Mahlers Des Knaben Wunderhorn. Hon har samarbetat med dirigenter som Ivor Bolton, Daniel Harding, Andris Nelsons, Thomas Hengelbrock, Manfred Honeck och Robin Ticciati. I mars 2013 uruppförde hon Sven-David Sandströms Requiem med Sveriges Radios Symfoniorkester. Katija Dragojevic har spelat in Michael Haydns Missa Sancti Hieronymi och Temete Dominum på BIS. Hon är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, samt vid Guildhall School of Music and Drama i London och debuterade år 2000 som Krista i Janaceks Fallet Makropulos vid La Monnaie i Bryssel.