Göteborgs Konserthus Sista symfonierna med Honeck

ALFRED SCHNITTKE (1934 -1998) (K)EIN SOMMERNACHTSTRAUM Alfred Schnittke föddes i dåvarande Sovjetunionen men hade tyskt-judiskt påbrå. När har var mellan tolv och fjorton år studerade han musik i Wien eftersom hans far arbetade där. Detta kan vara det frö som gör att hans musik skiljer sig från andra ryska tonsättares. Han kallade sig polystilist, det vill säga han bekände sig inte till någon speciell genre. Istället är hans musik ofta en blandning av nytt och gammalt, och man kan höra likheter och till och med citat från enskilda tonsättare i hans musik: Nono, Stockhausen, Mahler, Mozart, Tjajkovskij, Bach, Chopin, likaväl som inslag av jazz, tango och andra genrer. Samtidigt skrev han sällan små pastischer, utan oftare i stora format. Nio långa symfonier, varav en numrerad 0, plus en ofullbordad. Symfoniernas längd påminner om Mahler, det vill säga över en timme. Långt från den historiskt korta musik som hans kollega Sofia Gubajdulina skrivit. En av hennes symfonier har en sats som är fem sekunder lång, det är nog rekord i den vägen. Schnittke hade definitivt ett förhållande till religion. Även om hans tro gränsade till tvivel tog dessa funderingar mycket energi i anspråk och det kan man höra i hans körverk som påminner om kyrkomusik. Kvällens stycke, däremot, är något helt annat. Han skrev verket samma år som han fick sin första stroke. Trots detta är musiken en lång, humoristisk grimas, det handlar enbart om att ha roligt. I verket kan man ana Schnittkes ord: "Ett av mina mål i livet var att överbrygga gapet mellan allvarlig musik och underhållningsmusik, även om jag bryter nacken av mig när jag gör det." Genren i (K)ein Sommernachtstraum beskrivs av den engelske journalisten Tom Service som "fuskrokoko" med harmonisk dyslexi. Tekniskt sett var Schnittke oerhört driven. Det är väl vad den blir som skriver musik till 66 filmer och samtidigt undervisar i instrumentation vid konservatoriet i Moskva. Som andra ryska tonsättare fann han livet som utövande konstnär svårt i en stat som kommenderade fram fosterländsk och folklig musik. Perestrojkan, uppmjukningen av det sovjetiska totalitära samhället, sammanföll tråkigt nog med att Schnittkes hälsa blev allt sämre. Schnittke bosatte sig i Tyskland på senare år och dog i Hamburg 1998 endast 63 år gammal. KATARINA A KARLSSON

WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) SYMFONI NR 41 C-DUR "JUPITER" K 551 Allegro vivace Andante cantabile Menuetto: Allegretto Finale: Molto allegro Sommaren 1788 uppbådade Wolfgang Amadeus Mozart alla sina krafter för att under loppet av en och en halv månad fullborda sina tre sista symfonier: den leende nr 39 i Ess-dur (fullbordad den 26 juni), den vemodiga nr 40 i g-moll (25 juli) och den grandiosa nr 41 i C-dur (10 augusti). Varför skrev han sedan inga fler symfonier när han levde ytterligare tre år, och kunde komponera med otrolig snabbhet? Jupitersymfonin blev hans sista. Kan det vara så att han i dessa tre mästerverk hade nått längre än i något tidigare verk, längre än någon tidigare symfoni över huvud taget! Kanske kände han att han gett sig ut på vägar som ledde längre än han kunde överblicka. Han var ute på svag is. Han levde ju trots allt under klassicismens tidevarv, då "lidelser, hur häftiga de än må vara, aldrig får uttryckas så att de blir osmakliga, och musiken inte ens i de hemskaste situationer får såra örat, utan även då måste behaga, det vill säga alltid förbli musik" - i dessa symfonier står han redan på gränsen till något nytt. Här håller klassicismen på att förvandlas till romantiken. I sina brev uppehöll sig Mozart under denna tid mycket vid de svarta tankar som förföljde honom, och han led dessutom av ovanligt besvärande penningbrist. Men Mozart var ingen dagbokstonsättare och han lät sällan egna bekymmer spegla sig i den musik han skrev. Hade han varit bedrövad när han skrev symfonin i g-moll (nr 40) så hade han lyckats skriva av sig sina bekymmer, för när han omedelbart därefter kastade sig in i arbetet med nästa symfoni var hans tonspråk åter ljust och överväldigande. Han använde sig dessutom av den problemfriaste och ljusaste av alla tonarter, C-dur. Symfoni nr 41 har uppkallats efter den romerska överguden Jupiter, men vem som hittade på namnet vet man inte med säkerhet. Tecken tyder på att det kan vara den impressarion Johann Peter Salomon, han som lockade Haydn till London, och som även förgäves försökte få Mozart att resa dit. Hur som helst är namnet ovanligt väl valt. Första satsen är brett upplagd och majestätisk. Den långsamma andra satsen är däremot nästan genomskinlig och himmelskt vacker. Menuetten är en raffinerad kusin till Mozarts många bondska tyska danser. Finalen är ett oöverträffat mästerverk av kontrapunktisk skicklighet. Man har med all rätt här talat om andens seger över materien. Numreringen av Mozarts symfonier är sentida och inkonsekvent. Några tidiga numrerade symfonier har fungerat som operauvertyrer, medan andra verk av samma slag inte har numrerats bland symfonierna. Flera sentida symfonifynd har inte heller fått några nummer, däribland den tidiga så kallade Odensesymfonin vars autenticitet ej gått att bevisa. Dr Köchel, som katalogiserade och numrerade Mozarts alla verk, gjorde också ett misstag när han som K444 noterade en G-dursymfoni som nr 37. Hade han studerat verket noggrannare hade han märkt att Mozart bara skrivit en långsam inledning till Michael Haydns symfoni nr 16. STIG JACOBSSON

PJOTR TJAJKOVSKIJ (1840-1893) SYMFONI NR 6 H-MOLL OP 74 "PATHÉTIQUE" Adagio. Allegro non troppo Allegro con grazia Allegro molto vivace Finale: Adagio lamentoso Jag tror att Pjotr Tjajkovskij var lycklig när han stod på dirigentpulten i konsertsalen i S:t Petersburg den 28 oktober 1893. Han hade flera gånger under komponerandet av den sjätte symfonin skrivit till sina vänner och släktingar om hur nöjd han var med verket och hur stolt han var att han hade kunnat skriva något så bra. Visserligen hade orkestermusikerna haft synpunkter på form och innehåll - vilken symfoni slutade med en så plågsamt allvarlig och långsam sats med en galet uppsluppen marsch dessförinnan och en andra sats i ett slags haltande 5/4-delsvals och med en första sats som också andas ängslan och hot i sin inledning? Visserligen hade publiken inte applåderat så entusiastiskt som han önskat. Den verkade snarare konfunderad, och ändå tagen. Men jag tror att Tjajkovskij var lycklig. För i dag när vi hör hans sjätte symfoni med tidens facit i hand så kan vi uppleva ett slags komprimering av tonsättarens livsverk i musiken. Här finns hans dramatiska, ömsinta och lustiga musik i Svansjön och andra baletter, hans storslagna sorge- och kärleksmusik i Eugen Onegin och andra operor, hans ryska vemod i första pianokonserten och andra konserter, symfonier, sonater och sånger. I nya toner och melodier, men med samma känslor. Då kan man kanske förstå varför han berättade för sin nära vän, den unge systersonen Vladimir Davidov, att den här symfonin verkligen innehöll ett program, men att han aldrig, aldrig ville avslöja det. Det var för personligt. Men han berättade att han gråtit mycket när han skrev den. Nio dagar efter uruppförandet var Tjajkovskij död, 53 år gammal, efter några dagars magsjukdom. Troligen kolera som gick i staden. Man vet inte säkert. Spekulationernas vågor gick höga. Den sjätte symfonin har fått utstå det mesta vad gäller varför och hur och därför den låter som den låter. Men även om Tjajkovskij var deprimerad och rädd att hamna i fängelset för att han var homosexuell, inte hade lika lätt för att komponera längre eller var trött på att resa runt i världen och ta emot hyllningar och längtade till lugnet i Klin utanför Moskva, så har den sjätte symfonin gått sina egna vägar och är en av de mest älskade och spelade symfonierna över huvud taget. När brodern Modest kom på namnet Pathétique dagen efter det första framförandet skrev Tjajkovskij genast ner det på partituret. Inte vårt svenska nedsättande ord "patetisk", utan dess franska och ryska betydelse: passionerad, fylld av känslor och lidande. Därför talar symfonin till oss alla. och därför tror jag att Tjajkovskij var lycklig när han stod där på dirigentpulten omsluten av den musik som är den ärligaste och mest smärtsamma han skrivit. GUNILLA PETERSÉN

Sveriges Nationalorkester Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Från och med hösten 2013 är Kent Nagano förste gästdirigent och konstnärlig rådgivare för Göteborgs Symfoniker. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde orkestern en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Göteborgs Symfoniker har kallats "en av Europas mest formidabla orkestrar" (The Guardian) och har med sin hedersdirigent Gustavo Dudamel (chefdirigent 2007-2012) hänfört publik och kritiker i såväl Göteborg och Västra Götaland som London, Paris och Wien. Orkestern har en stark lokal förankring och ger årligen omkring 100 konserter i Göteborgs Konserthus vid Götaplatsen. Byggnaden invigdes 1935 och är ett av den nordiska funktionalismens stora monument och berömt för sin fina akustik. Vid sidan av de ordinarie konserterna framträder orkestern varje sommar på Götaplatsen och i Slottsskogen samt gästspelar i Vara Konserthus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Stenhammar och den nordiska profilen Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, blev orkesterns chefdirigent 1907. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och inbjöd kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. I raden av stora gästdirigenter från förr finns Wilhelm Furtwängler, Pierre Monteux och Herbert von Karajan. Idag samarbetar Göteborgs Symfoniker regelbundet med dirigenter som Joana Carneiro, Andrew Manze, David Afkham, Esa-Pekka Salonen, Neeme Järvi, Gustavo Dudamel, Christian Zacharias och Herbert Blomstedt. Turnéer till världens musikcentra Det stora internationella genombrottet kom 1987 när Göteborgs Symfoniker besökte Asien och USA. Sedan dess har orkestern också turnerat i Japan, Kina och Europa och framträtt vid BBC Proms i London, Luzern i Schweiz, Salzburgfestivalen, Musikverein i Wien samt Barbican i London. "En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian efter framträdandet i London 2004. Gustavo Dudamel och Göteborgs Symfoniker har med stor framgång turnerat i Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Spanien och Storbritannien, inklusive hyllade gästspel vid BBC Proms i London och Musikverein i Wien. "Göteborgs Symfoniker hade publiken helt i sin hand i går kväll. Salen fullkomligt exploderade." (The Telegraph) "Det hettade till ordentligt när Gustavo Dudamel och hans svenska orkester spelade i Musikverein." (Wiener Zeitung) Prestigefyllda inspelningar på DG, BIS och Chandos Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i ett 100-tal CD. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat symfonier och orkesterverk av Mieczyslaw Weinberg (god vän till Sjostakovitj), Alban Bergs orkestermusik, Brahms dubbelkonsert och Beethovens trippelkonsert med solister ur orkestern samt symfonier av Kurt Atterberg som kommer att ges ut i sin helhet med Neeme Järvi som dirigent. Samtliga skivor som finns utgivna (och som inte utgått) finns i vår butik på Götaplatsen. En del går även att beställa via vår butik. I vårt kalendarium hittar du orkesterns samtliga konserter i Göteborgs Konserthus.

Den österrikiske dirigenten Manfred Honeck är sedan 2008 Music Director för Pittsburgh Symphony Orchestra. Dirigent och orkester hyllas genomgående för sina framträdanden både i hemstaden och utomlands. De framträder regelbundet på de stora internationella scenerna och festivalerna, bland dem BBC Proms, Musikfest Berlin, Luzerns festspel, musikfestivalen i Rheingau samt Lincoln Center och Carnegie Hall. 2012 framträdde de en vecka i Musikverein i Wien och gav även tre konserter där i år. Sommaren 2017 kommer de att besöka Europas ledande festivaler. Manfred Honeck och Pittsburgh Symphony Orchestra har gjort en rad framgångsrika inspelningar för skivbolagen Reference Recordings och Exton, bland annat symfonier av Bruckner (nr 4), Beethoven (nr 5 & 7) och senast Tjajkovskij (nr 6) som fått strålande recensioner. Manfred Honeck var 2000-2006 chefdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester och har i två treåriga perioder varit förste gästdirigent för Tjeckiska filharmonin. 2007-2011 var han chefdirigent vid Stuttgarts statsopera där han ledde premiärer av ett flertal operor, bland dem Berlioz Trojanerna, Verdis Aida, Mozarts Idomeneo, Richard Strauss Rosenkavaljeren, Poulencs Karmelitsystrarna och Wagners Lohengrin. Som gästdirigent har han samarbetat med flera av världens ledande orkestrar: Bayerska Radions symfoniorkester, Gewandhausorkestern i Leipzig, Staatskapelle Dresden, Concertgebouworkestern, London Symphony Orchestra, Wiens filharmoniker, Cleveland Orchestra, New York Philharmonic Orchestra, Chicago Symphony Orchestra, Boston Symphony Orchestra och Philadelphia Orchestra. Manfred Honecks framgångsrika debut med Berlins filharmoniker resulterade i en Dvorák-inspelning med Anne-Sophie Mutter. Denna säsong fortsätter han sina regelbundna samarbeten med orkestrarna i Bamberg, Stockholm, Oslo, Prag och Rom. Manfred Honeck har tidigare dirigerat Göteborgs Symfoniker vid 24 konserter, inklusive gästspel med Griegs Peer Gynt i Salzburg och London år 2001, hans senaste konserter med orkestern.