Göteborgs Konserthus Skönsång med Tilling

Evenemanget har ägt rum. Göteborgs Symfoniker, Susanna Mälkki dirigent, Camilla Tilling sopran

Speltid ca: 2 t inkl paus Scen: Stora salen
430 kr Student 100 kr

Evenemanget har ägt rum

Camilla Tillings rena, ljusa sopran tycks som gjord för Mahlers fjärde symfoni med sången om ”det himmelska livet”.

Mahler väckte med denna harmoniska symfoni en sällsam glädje, en skönhet som också känns igen i Blumine som ursprungligen ingick i första symfonin. Beethovens Ah! Perfido är en annan värld, en konsertaria om svartsjuka och hämnd: ”om det finns någon rättvisa i himlen så ska du straffas!” Ett brett uttrycksspann men internationellt firade Camilla Tilling har den kunskap och erfarenhet som krävs.

Introduktion till konserten

Kostnadsfri introduktion i Stora salen en timme innan konsertstart med musiker i Symfonikerna.

Program

GUSTAV MAHLER (1860-1911) BLUMINE 1883 utnämndes Mahler till musikdirektör i Kassel där han blev förälskad i sopranen Johanna Richter. De verkar aldrig ha blivit ett par men hon inspirerade honom att komponera Lieder eines fahrenden Gesellen med Mahlers egna texter om olycklig kärlek. Hon försvann efter Kassel-tiden ur hans liv. En av Mahlers uppgifter som musikdirektör var att skriva skådespelsmusik till stadens teater och i juni 1884 ombads han att komponera sju nummer till Joseph Viktor von Scheffels kioskvältare Trumpetaren från Säckingen. En berättelse om kärleken mellan den fattige trumpetaren Werner och adelsdamen Margareta som enligt lagen inte får gifta sig över ståndsgränserna men påven upphöjer trumpetaren till "marchese camposanto" och allt slutar lyckligt. En av scenerna skildrar när den unge trumpetaren blåser en serenad tvärs över Rhen till sin älskade i slottet på andra sidan - musiken som framförs vid denna konsert. Kan det ha varit Mahlers sätt att skildra kärleken till Johanna Richter, avståndet mellan dem och förhoppningen om ett lyckligt slut? Det vet vi inte. Fem år senare använde Mahler samma stycke som andrasats i ett femsatsigt verk med titeln Symfonisk dikt som uruppfördes i Budapest den 20 november 1889. En reviderad version av verket fick den nya titeln Titan, ur en ensam människas liv (efter Jean Pauls roman) och framfördes i Hamburg 1893 och Weimar 1894. Här kallades andrasatsen för första gången Blumine. Vid fjärde framförandet - i Berlin 1896 - uteslöts Blumine och verket fick kort och gott titeln Symfoni nr 1. Vid samma tid i Manchester, England. Marion Schwabe växte upp i en välbärgad och kultiverad familj som umgicks med Chopin och Wagner. Marion hade själv spelat med den berömde violinisten Joseph Joachim. I dessa kretsar fanns också den aktade författaren Thomas Carlyle som fick sitt genombrott med romanen Sartor Resartus ("Skräddaren omsydd"), en invecklad historia som i en episod skildrar en tysk filosofs omöjliga kärlek till en ung kvinna. En kyss och en omfamning är allt han får innan hon gifter sig med en framgångsrik rival. Den knastertorre filosofen blir ytterligt besviken efter sveket och ser avgrunden öppna sig. För honom återstod tre alternativ: att läggas in på mentalsjukhus, börja skriva sataniska verser eller skjuta sig för pannan. Säkert kände Marion Schwabe till romanen och hade möjligen också diskuterat den med författaren. Senare flyttade hon till Leipzig och gifte sig med Karl von Weber, sonson till tonsättaren Carl Maria von Weber. Nu börjar intrigen tätna. 1886 fick staden en ny andredirigent: Gustav Mahler. Han gjorde snart bekantskap med Karl von Weber, kapten i armén, som erbjöd Mahler ett spännande uppdrag: att färdigställa Carl Maria von Webers halvfärdiga opera Die drei Pintos. Under arbetets gång hälsade Mahler på paret von Weber och blev blixtkär i kaptenens hustru Marion. Enligt uppgift planerade de att rymma med ett tåg, vissa källor anger till och med att den svartsjuke kaptenen skulle ha jagat genom tågsättet med pistol och skjutit längs hatthyllorna. Men flykten blev aldrig av - trebarnsmamman Marion drog sig ur i sista stund. Här har vi alltså flera trassliga litterära och mänskliga kärleksöden som slutade antingen lyckligt eller olyckligt. Trumpetaren fick sin Margareta, Mahler fick korgen och filosofen i Carlyles berättelse övergavs av sin unga förälskelse. Hennes namn? Blumine. Så varför gav Mahler stycket titeln Blumine? Som en hyllning till den älskade Marion von Weber? Mahler var litterärt bevandrad och kan mycket väl ha diskuterat Carlyles bok med Marion. Eller var det en giftig kommentar till hennes svek, från "en ensam människa"? I båda fallen kan han det ha varit avsett som ett hemligt budskap till Marion von Weber, vars innehåll endast de själva kände till - precis som hemliga budskap ska vara. Kanske det också var orsaken till hans ständiga osäkerhet om Blumine skulle ingå eller inte, beroende på ögonblickets känslotillstånd. Detta är förstås bara spekulationer, men ej orimliga sådana. Denna kluvenhet är typisk både för människan och konstnären Mahler, precis som hans musik är ett mångbottnat uttryck för livets alla komplexa och oförutsägbara skeenden. STEFAN NÄVERMYR

LUDVIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) AH! PERFIDO, KONSERTARIA Den här konsertarians ursprung är något av ett mysterium. Beethoven gjorde förmodligen de första skisserna 1795 och färdigställde den 1796 under en sex månaders lanseringsturné som tog honom till Prag, Dresden, Leipzig och Berlin. Beethovens beskyddare furst Lichnowsky följde med till Prag och öppnade dörrarna till stadens societet. Beethoven stannade där i tre månader och spelade bland annat vid två välgörenhetskonserter för stadens fattiga. Han framträdde också flitigt i salongerna med egna verk. Bland dem han träffade fanns grevinnan Josephine von Clary und Aldringen, en välkänd amatörsångerska och mandolinspelare. Beethoven tycks ha fattat tycke för henne: han skrev flera trevliga stycken för mandolin och piano "pour la belle J par LvB" ("till den sköna Josephine från Ludvig van Beethoven") så det verkar sannolikt att de spelade dessa stycken tillsammans. Hon dyker också upp på det enda bevarade manuskriptet av noterna till konsertarian Ah! Perfido, med dedikation till "Signora Contessa di Clari". Enligt vissa uppgifter skulle arian ursprungligen ha framförts i Prag av stadens firade sopran Josefa Dussek (gift med Beethovens vän Jan Dussek, pianovirtuos och tonsättare), men hon fick avstå på grund av andra åtaganden vilket ledde till att uppdraget skulle ha gått till Josephine von Clary. Men det är inte ens säkert att arian framfördes i Prag vid Beethovens besök - dokumentation saknas. Josefa Dussek fick dock noterna i sina händer och sjöng Ah! Perfido vid det första kända framförandet i Leipzig den 21 november 1796. I annonsen inför konserten presenterades arian som "en italiensk scen komponerad av Beethoven för madame Dussek". När arian publicerades av Hoffmeister & Kühnel i Leipzig 1805 skedde det utan dedikation. Enligt Beethovenhuset i Bonn (museum och forskningscenter) tyder "dess längd och struktur på att den inte var avsedd för en professionell sopran som Josefa Dussek". Om tillkomsten är höljd i dunkel är arians vidare öden välkända - Ah! Perfido hör till Beethovens mest framförda orkestersånger, ett paradnummer på många stjärnsopraners repertoar. I Göteborgs Konserthus har den bland annat framförts av Kirsten Flagstad och Birgit Nilsson. Texten då? Upphovsmannen till arians text är okänd, recitativet är hämtat från Akilles på Skyros av den kände författaren Pietro Metastasio. I berättelsen kläs Akilles ut till kvinna av sin moder och göms hos kungen av Skyros för att undvika profetian om att han ska dö i Troja. Akilles förälskar sig och gifter sig med en av prinsessorna men överger henne och deras barn för att resa till krigets Troja. Hon blir minst sagt förtörnad och utgjuter sin ilska och förtvivlan inför gudarna. STEFAN NÄVERMYR

Paus 25 min

GUSTAV MAHLER (1860-1911) SYMFONI NR 4 G-DUR FÖR ORKESTER OCH SOPRAN Bedächtig. Nicht Eilen In gemächlicher Bewegung. Ohne Hast Ruhevoll (Poco Adagio) Sehr behaglich 1806-1808 gav de tyska författarna Achim von Arnim och Clemens Brentano ut tre samlingar med hemlandets gamla folkliga dikter och sånger, Des Knaben Wunderhorn - Pojkens magiska horn. I den begynnande romantikens känsla för nationalism fick deras publicering en stor betydelse för de tyskspråkiga ländernas tonsättare under lång tid framåt, ja faktiskt under hela seklet. Gustav Mahler hade haft böckerna i sitt hem sedan han var ung och tidigt komponerat musik till några av texterna. Det stora genombrottet kom 1884 med hans första sångcykel, Lieder eines fahrenden Gesellen - En vägvandrares sånger - som dels bygger direkt på Wunderhorntexter, dels inspirerats av dem. 1887-1901 kom ytterligare ett 20-tal. Han skrev ofta för sång och orkester och i hans andra, tredje och fjärde symfonier, som just kallas "Wunderhornsymfonierna" har han använt texter ur Arnims/Brentanos samlingar. När Mahler skulle komponera sin fjärde symfoni 1899 utgick han från en av sina orkestersånger från 1892, Das himmlische Leben (Det himmelska livet). Han hade tänkt använda den som sista sats i sin väldiga tredje symfoni men insåg att sången inte riktigt passade där. Den innehöll dock så mycket musikaliskt material att han istället kunde bygga fjärde symfonin kring den genom stämningsskapande, återkommande och varierade motiv i de tre första satserna och låta den enkla, naiva sången ljuda i dess helhet i fjärde och sista satsen. Fjärde symfonin innebar ett nytänkande i Mahlers symfoniska skapande. Den är kortare än symfonierna nr 2 och nr 3, orkesterbesättningen är inte lika omfattande och den har ingen programförklaring som rubrik till varje sats, som Mahler tidigare haft, även om han till en början hade haft en skiss att utgå ifrån. Det är också oftast en "gladare" och mera "lekfull", nästan kammarmusikalisk symfoni, fylld av melodier och dansrytmer. Man kan höra reminiscenser av wienklassikernas och särskilt Haydns musik i den, av österrikiska ländler och valsmelodier. Det har nog sin förklaring i att Mahler vid komponerandet sedan två år hade det arbete i Wien han länge eftertraktat - chef för Hovoperan och dirigent för Wienfilharmonikerna efter sju år i Hamburg. Om man ändå vill hitta ett slags övergripande program enligt hans första skiss och den avslutande Wunderhornsången så är symfonin en särskilt skrämmande vandring från det jordiska till det himmelska livet efter döden. I första satsen finns bjällerklang och paradismotiv som blandas med marschrytmer och wienskt gemyt i stråkar och blåsare. I andra satsen, ett scherzo, möter vi visserligen en spöklik, kuslig dödsdans i ett violinsolo med strängarna stämda en ton högre än normalt, men det ska låta "som en spelman på fiddla, Freund Hein spielt auf" var Mahlers uppmaning. Vännen Hein, medeltida namn på Döden, spelar upp! Och i blåsarna hörs skrämmande valsrytmer. Så tredje satsen. Ruhevoll. En lugn och gripande variationssats. "Gudomligt glada och djupt sorgsna melodier" enligt tonsättaren. Ett adagio som bara Mahler kan skriva. Mot slutet ett kraftigt orkesterutbrott som övergår i "himmelska" klanger i stråkar och harpa. Portarna öppnas till paradiset. "När människan, nu full av förundran, frågar vad allt detta betyder, svarar barnet honom med den fjärde satsen: Detta är himmelskt liv!" förklarar tonsättaren. Och det himmelska livet är fyllt av glädje, sång, dans, musicerande och framför allt av mat och dryck. Att ett lamm och en oxe dödas hör till den rustika inramningen. Så naiv, oemotståndligt lycklig och folklig ljuder Wunderhorntexten genom Mahlers musik. Det var inte den Mahler åhörarna kände igen och ville höra vid uruppförandet i München november 1901, men i dag står den fjärde symfonin ofta på orkesterrepertoaren världen över. GUNILLA PETERSÉN

Medverkande

Göteborgs Symfoniker har kallats "En av världens mest formidabla orkestrar" av The Guardian och har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Sedan 2013 är den respekterade och efterfrågade amerikanen Kent Nagano förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han ledde Symfonikerna på framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland 2015. Göteborgs Symfoniker driver också en omfattande verksamhet för barn, inklusive det årliga musiklägret Side by Side by El Sistema, samt erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se. Dessa konserter kan också ses på mobiler och surfplattor via egna appar. Hösten 2017 inträder finske Santtu-Matias Rouvali som orkesterns chefdirigent. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, senast en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent.

Denna säsong debuterar Susanna Mälkki som förste gästdirigent för Los Angeles Philharmonic i musik av tonsättare som Berlioz, Mendelssohn och Richard Strauss. Hon är också inne på andra året som chefdirigent för Helsingfors stadsorkester där hon fortsätter framföra Mahlers symfonier samt musik av Richard Strauss, Bartók och Mozart. Turnéer till Salzburg och Paris med cellisten Truls Mørk är också planerade. Tidigare har Susanna Mälkki varit chefdirigent för Ensemble InterContemporain samt förste gästdirigent för Gulbenkianorkestern i Lissabon. Som gästdirigent samarbetar hon 2017-2018 bland annat med Berlins filharmoniker, San Francisco Symphony, Cleveland Orchestra, Chicago Symphony och Sveriges Radios symfoniorkester. Framöver framträder hon med orkestrar som Tjeckiska filharmonin i Prag och New York Philharmonic. Mångsidiga Susanna Mälkki har också med framgång dirigerat opera på La Scala, Metropolitan, och Nationaloperan i Paris. 2018 debuterar hon på Wiens statsopera med Gottfried von Einems Dantons Tot.

Med sin skönklingande röst och musikaliska mångsidighet har Camilla Tilling uppburit en karriär på högsta nivå i två decennier. En hyllad debut vid New York City Opera blev hennes internationella genombrott som sedan förde henne till världens ledande opera- och konserthus. Hon har samtidigt byggt upp en imponerande diskografi. Som en högst respekterad konsertsångerska är Camilla Tilling regelbunden gäst hos världens främsta orkestrar. Bland aktuella höjdpunkter finns framträdanden i Mahlers fjärde symfoni och Bachs Matteuspassion med Berlins filharmoniker och Sir Simon Rattle, Schumanns Scener ur Faust med Elbfilhar-monin och Thomas Hengelbrock, Brahms Ein deutsches Requiem med New York Philharmonic och Christoph von Dohnányi, Tonhalleorkestern i Zürich och Bernard Haitink samt Boston Symphony Orchestra och Andris Nelsons. Hon har också sjungit Dutilleuxs Correspondances med Los Angeles Philharmonic och Esa-Pekka Salonen, Beethovens Missa solemnis med La Scala-orkestern och Bernard Haitink och Kungliga filharmonikerna och Michael Tilson-Thomas, samt Alban Bergs Sieben frühe Lieder i Sydney, Paris och London. Bland höjdpunkterna säsongen 2017-2018 finns Mahlers åttonde symfoni med Montreals symfoniorkester och Kent Nagano, Peer Gynt med Boston Symphony Orchestra och Ken-David Masur samt Ein deutsches Requiem med Bayerska Radions symfoniorkester och Bernard Haitink.

Frågor? Hör av dig till biljettkontoret