Göteborgs Konserthus Tonsättare och dirigent: H K Gruber

KURT WEILL (1900-1950) UVERTYR TILL DER SILBERSEE DER BÄCKER BÄCKT UMS MORGENROT UR DER SILBERSEE Det kan vara värt att påpeka att Kurt Weill var en mycket produktiv och välutbildad tonsättare, elev till bland andra Arnold Schönberg och upphovsman till två symfonier, en violinkonsert, en cellosonat och ett stort antal sceniska verk där samarbetet med Bertold Brecht resulterade i hans mest kända verk, Tolvskillingsoperan och Mahagonny. Uruppförandet i Leipzig den 18 februari 1933 av hans då helt nyskrivna opera i tre akter, Der Silbersee, sammanföll med ytterst omtumlande händelser i Europas nutidshistoria. Det var knappt tre veckor efter Hitlers maktövertagande! Att man samtidigt kunde se operan i såväl Magdeburg som Erfurt visar vilken popularitet och sprängkraft Weills verk hade. I Magdeburg var det den populäre sångaren och skådespelaren Ernst Busch som spelade huvudrollen som Severin. Redan den andra föreställningen måste avbrytas på grund av nazistiska störningar. I Berlin kände sig den ledande regissören Max Reinhardt tvingad att avbryta repetitionerna. Först 1955 kunde man se en förkortad version i Berlin. Den 27 februari 1933 brann Riksdagshuset och många av det tyska kulturlivets toppar flydde ut ur Tyskland, däribland Busch, Kurt Weill och Maurice Abravanel, han som hade dirigerat i Magdeburg. Inom kort var Der Silbersee försvunnen från alla teatrar trots att det blivit succé - och den spelades inte på nytt i Tyskland under Weills levnad. Tonsättaren tog sig först till Paris 23 mars 1933 och fortsatte 1935 till USA där operan 30 år efter tonsättarens död 1980 presenterades i kraftigt bearbetat skick under namnet The Silverlake. Det är en mäktig opera, fyra timmar lång, med långa talade dialoger, så kanske ska man hellre kalla verket ett sångspel. Totalt rymmer den 85 minuter musik. Weill och dramatikern Georg Kaiser hörde till de mest kända kulturpersonligheterna i landet och tillsammans hade de här åter skapat något nytt. Ariorna byggde på moderna dansrytmer, orkestreringen var fräsch och tilltalande. Gestalterna var gripande och psykologiskt trovärdiga. Men i Tyskland fanns ingen framtid för denna sorts musik. Handlingen utspelas i Nordtyskland under tidigt 1930-tal. Det är alltså en samtidsopera där depressionen är starkt närvarande och visst finns det drag av Hitler i rollen som en otrevlig polis. Operan börjar som sig bör med en uvertyr, en helt kort orkesterintroduktion i typisk tysk kabaréstil. Det är vinter i skogen vid stranden till Silversjön där två ynglingar gräver en grav i vilken de tillsammans med Severin symboliskt vill begrava den hunger som de alla lider av, samtidigt som de sjunger sin hungersång: "Bagaren bakar i morgonrodnaden sitt allra finaste vetebröd. Men den som glömt sina pengar kan inte äta brödet." STIG JACOBSSON

KURT SCHWERTSIK (f 1935) VIOLINKONSERT NR 1 OP 31 Phantasie I Albumblatt Vogellied Aubade Phantasie II Kurt Schwertsik hör till de mest framgångsrika österrikiska tonsättarna under 1900-talet och han har erhållit såväl staden Wiens musikpris 1980 som det stora österrikiska statspriset 1992. I sin ungdom hörde han till de radikalaste modernisterna och han besökte tidigt festivalerna i Darmstadt och Köln, där han tog lektioner för pionjärer som Stockhausen, Kagel och Cage. Men han var också utbildad hornist och satt som stämledare i Wiens symfoniker. 1958 grundade han tillsammans med kollegan Friedrich Cerha den legendariska ensemblen Die Reihe och 1968 bildade han med själsfränden HK Gruber en ensemble kallad MOB art & tone ART, för vilken han bland annat komponerade en Symphonie im Mob-stil op 19. Vid det laget hade han blivit synnerligen kritisk mot avantgardets överintellektuella positioner. Han hade i stället inspirerats av Erik Satie, Mahler och populärmusik och menade att "komposition har med konsten att beröra människor att göra". Han strävar efter att göra sin musik enkel och lättlyssnad. Schwertsik har komponerat omkring 15 sceniska verk (operor, baletter), ett 20-tal solokonserter - bland annat en för alphorn - och andra orkesterverk, över 20 kammarmusikverk och ett tiotal sångcykler - totalt ett 90-tal kompositioner. Schwertsik skrev sin första violinkonsert op 31 1977, och efter åtskilliga nya verk var det år 2000 dags för nr 2 op 81. I den närmare 20 minuter långa första violinkonserten visar han upp en intelligent och lättsam humor, av samma typ som Haydn kunde roa sig med 200 år tidigare. Den första satsen är en fantasia med stadig rytm och en vacker lyrisk violinstämma som svävar över en ganska sparsmakad orkestersats. Så följer tre färgrika kontrasterande mellansatser, innan finalen knyter an till inledningen. Hela konserten har en förtrollande charm och den har en undertitel som väcker fantasin: Romanser i svart bläck och blommigt paradisvitt. STIG JACOBSSON

H K GRUBER (f 1943) FRANKENSTEIN!! Ursprunget till detta "pandemonium" (helvete) går tillbaka till Frankenstein-sviten från 1971 - en räcka sånger och danser skrivna för Wiens MOB art and tone ART Ensemble som vid den tiden var aktiv inom instrumentalteatern. Även om sviten var en succé var jag inte nöjd med dess improvisatoriska struktur och kände också behovet av en fullstor orkesters resurser. Så 1976-1977 skrev jag om verket fullständigt till dess nuvarande form. Det framfördes första gången den 25 november 1978 av Royal Liverpool Philharmonic Orchestra under Simon Rattles ledning, med mig själv som solist. För 1979 års Berlinfestival skrev jag en alternativ version för solist och tolv musiker (första gången framförd samma år av ensemblen die reihe under ledning av Kurt Schwertsik, återigen med mig själv som solist). Sedan dess har de två versionerna levt lyckliga sida vid sida. 1983 tog Frankenstein!! för första gången steget in i teatern på Espace Cardin i Paris - en oförutsedd utveckling, men en som visade sig passa poeten H.C. Artmanns mångskiktade fantasi. Titeln på den volym ur vilken jag hämtade dikterna till Frankenstein!! - Oväsen, oväsen överallt, nya vackra barnvisor - utlovar något oskuldsfullt, men Artmann har själv beskrivit dikterna som, bland annat, "förklädda politiska uttalanden". Typiskt nog vägrade han förklara vad han menade. Men hans tillbakadragenhet är vältalig: det politiska livets monster har alltid försökt dölja sina sanna jag, och har alltför ofta lyckats med detta. En av de tvivelaktiga figurerna i pandemoniet är den olycksalige vetenskapsmannen som gör en så överraskande entré mitt i händelserna. Frankenstein - eller vem än vi väljer att identifiera med det namnet - är inte huvudpersonen utan figuren bakom kulisserna som vi glömmer i farans stund. Därav utropstecknen. Artmanns avmystifiering av hjälteskurkarna har en musikalisk parallell i den envisa alienationen från konventionell orkesterklang genom utnyttjandet av en låda full av leksaksinstrument. Hur pittoresk och roande den visuella effekten av leksakerna än är, så är deras primära roll musikalisk snarare än lekfull - även ylande plasthästar har sin motiviska/harmoniska funktion. För att göra texternas sanna innebörd rättvisa skulle det räcka att tillhandahålla några extra övningar i strukturell komplexitet. Analogt med Artmanns diktion var mitt mål en bred palett som kombinerar traditionella musikspråk med nyare och mer populära, och därmed vara trogen den skenbara enkelheten i texterna vars former vid en första anblick antyder en naiv och oskuldsfull stämning. H K GRUBER

Med sitt unika tonspråk och ambition att hela tiden tänja gränser har Svenska kammarorkestern, med chefdirigent Thomas Dausgaard i spetsen tagit en självklar plats på den internationella arenan. Svenska kammarorkestern bildades 1995 i Örebro med ambitionen att bli just Sveriges bästa kammarorkester. Hösten 1997 blev Thomas Dausgaard chefdirigent och han fortsätter i den befattningen till och med våren 2019. Han satte en krävande och ambitiös plan i verket: att spela in alla Beethovens orkesterverk. Det var under de inspelningarna som orkestern hittade sitt unika tonspråk och "sound" - det är många som blir överraskade av att en så pass liten ensemble (39 personer) kan spela så att det låter som en hel symfoniorkester. Hösten 2019 efterträds Thomas Dausgaard av klarinettisten och dirigenten Martin Fröst som chefdirigent för Svenska kammarorkestern. Sedan 2004 har orkestern turnerat regelbundet världen över och har under resorna erhållit lysande recensioner. Listan över länder de framträtt i kan göras lång: Japan, USA, Storbritannien, Tyskland, Österrike och Frankrike är bara några av dem. Och scenerna har varit några av de mest kända: BBC Proms i London, Lincoln Center i New York och festspelen i Salzburg. Det långsiktiga samarbetet med Thomas Dausgaard har lett till en allt bredare repertoar med inspelningar av kompositörer som Schumann, Schubert, Brahms, Bruckner, Tjajkovskij, Dvorák och Wagner. Det nära samarbetet med tonsättare som H K Gruber och Brett Dean har gjort orkestern till en av de mest ambitiösa samtidsensemblerna i Europa. Och det intensiva samarbetet med Andrew Manze har befäst orkesterns trygghet i barocken och klassicismen.

Som liten var H K Gruber (född 1943) medlem i berömda Wiener Sängerknaben och studerade senare komposition och kontrabas vid musikhögskolan i Wien. Som kontrabasist har han spelat i ensemblen Die Reihe och Wiens radiosymfoniker. 1968 började han framträda som sångare och skådespelare i ensemblen MOB art and tone ART som han bildade tillsammans med Kurt Schwertsik. Den internationella tonsättarkarriären tog fart 1987 när Sir Simon Rattle och Royal Liverpool Philharmonic Orchestra uruppförde hans orkesterverk Frankenstein!! som sedan dess spelats över hela världen. H K Gruber har särskilt uppmärksammats för sina konserter, bland dem Aerial för Håkan Hardenberger (som framförts över 60 gånger), en cellokonsert för Yo-Yo Ma och slagverkskonserten Rough Music för Evelyn Glennie. H K Gruber har också komponerat operan Gomorra som hade premiär på Wiener Volksoper 1993. Orkesterverket Dancing in the Dark uruppfördes av Sir Simon Rattle och Wienfilharmonikerna 2003 och fem år senare var Håkan Hardenberger solist i Busking. Bland hans senare verk finns operan Geschichten aus dem Wiener Wald som uruppfördes i Bregenz 2014 samt slagverkskonserten Into the Open för Colin Currie med uruppförande 2015. H K Gruber har också skrivit en pianokonsert till Emanuel Ax som fick sitt första framförande med New York Philharmonic under ledning av Alan Gilbert 2017. Den spelades även vid den tonsättarfestival i Stockholm som ägnades H K Gruber i höstas. H K Gruber framträder också som sångare, "chansonnier", i egna verk samt Schönbergs Pierrot Lunaire, Maxwell Davies Eight Songs for a Mad King samt verk av Mauricio Kagel och sånger av Weill och Eisler.

Som liten var H K Gruber (född 1943) medlem i berömda Wiener Sängerknaben och studerade senare komposition och kontrabas vid musikhögskolan i Wien. Som kontrabasist har han spelat i ensemblen Die Reihe och Wiens radiosymfoniker. 1968 började han framträda som sångare och skådespelare i ensemblen MOB art and tone ART som han bildade tillsammans med Kurt Schwertsik. Den internationella tonsättarkarriären tog fart 1987 när Sir Simon Rattle och Royal Liverpool Philharmonic Orchestra uruppförde hans orkesterverk Frankenstein!! som sedan dess spelats över hela världen. H K Gruber har särskilt uppmärksammats för sina konserter, bland dem Aerial för Håkan Hardenberger (som framförts över 60 gånger), en cellokonsert för Yo-Yo Ma och slagverkskonserten Rough Music för Evelyn Glennie. H K Gruber har också komponerat operan Gomorra som hade premiär på Wiener Volksoper 1993. Orkesterverket Dancing in the Dark uruppfördes av Sir Simon Rattle och Wienfilharmonikerna 2003 och fem år senare var Håkan Hardenberger solist i Busking. Bland hans senare verk finns operan Geschichten aus dem Wiener Wald som uruppfördes i Bregenz 2014 samt slagverkskonserten Into the Open för Colin Currie med uruppförande 2015. H K Gruber har också skrivit en pianokonsert till Emanuel Ax som fick sitt första framförande med New York Philharmonic under ledning av Alan Gilbert 2017. Den spelades även vid den tonsättarfestival i Stockholm som ägnades H K Gruber i höstas. H K Gruber framträder också som sångare, "chansonnier", i egna verk samt Schönbergs Pierrot Lunaire, Maxwell Davies Eight Songs for a Mad King samt verk av Mauricio Kagel och sånger av Weill och Eisler.