Göteborgs Konserthus Sverigepremiär med Kopatchinskaja

PETITE MUSIQUE SOLENNELLE, EN HOMMAGE À PIERRE BOULEZ 90 György Kurtág föddes i Rumänien men har sedan 20-årsåldern varit verksam i Ungern. Han studerade först för Sándor Veress och Ferenc Farkas i Budapest men mot slutet av 1950-talet också för Darius Milhaud och Olivier Messiaen i Paris. Det var där han började tro på sin egen musik så mycket att han började opusnumrera sina verk. Under många år har han sedan verkat som professor i pianospel och kammarmusik i Ungern. Hans musik följer traditionslinjen Bartók-Webern-Stockhausen-Ligeti men rymmer också inflytande från renässansens och Bachs kontrapunkt. Den mycket självkritiske Kurtág har komponerat ett 50-tal verk, de flesta helt korta, vilket redan namnet antyder när det gäller kvällens verk, Petite musique solennelle, en hommage à Pierre Boulez 90. Den själv 89-årige Kurtág skrev alltså detta verk till den mångårige vännen och kollegan, den franske tonsättaren och dirigenten Pierre Boulez till dennes 90-årsdag. Verket uruppfördes den 23 augusti 2015 av Luzerns festivalorkester som en del i en serie konserter som hyllade Boulez. Knappt fem månader senare lämnade Boulez det jordiska. Här finns allt det som Boulez älskade hos Kurtág; det klara och koncentrerade - men trots sin aforistiskt knappa stil ändå ett monument med generösa rörklockor, marimba och xylofon. Stig Jacobsson

VIOLINKONSERT NR 2 DO-RE-MI Sats 1 Sats 2 Sats 3 Efter 60 års erfarenhet som kompositör lockades jag av tanken att med min andra violinkonsert återvända dit jag en gång började: att ställa stämmor ovanför eller intill varandra som byggstenar och nöjet i de följande variationerna. Do-Re-Mi betyder musikens begynnelse: det är som ett, två, tre i siffrornas värld. Vi har lärt oss detta från barnramsor och gamla melodier - hur man skapar sånger med bara dessa tre toner - och vi kan höra hur ett hierarkiskt förhållande skapas mellan dem. En av klangerna förekommer mer ofta och får huvudrollen medan de andra två endast ackompanjerar. Placeringen av Re i mellanläget är extremt känslig. Inkilad mellan Do och Mi verkar Re vilja fly från trycket av de två andra klangerna. I det fall detta skulle lyckas hamnar Re i ett centralt läge så att allting kan rotera kring den tonen och slutligen kommer varje melodi att hamna där. Detta är förvisso endast startpunkten för min violinkonsert. Medan ett barn är upptaget av att utforma är jag intresserad av att deformera. Låt mig demonstrera detta med ett exempel: när jag flyttar Re, ljudet i mitten av Do-Re-Mi, ett halvt steg upp eller ner så blir d till diss eller dess så att den hamnar närmre Do eller Mi. Den fjärmar sig från den ena och närmar sig den andra. Detta skapar en väldig spänning och konflikter uppstår - precis som i verkliga livet där dramatiska situationer kan uppstå. I själva verket är det här min violinkonsert börjar. Temat Do-Re-Mi är en värld bestående av enkla delar, som mildrar spänningarna och lossar förtöjningarna. Det övriga är att lyssna till… Peter Eötvös

UNTIL THE SEA ABOVE US CLOSED AGAIN Det är temat och den musikaliska förfiningen som gör att detta lågmälda och känsliga stycke skiljer sig från annan musik. Stycket är som tre dikter, reciterade i en viskning. Det framkallar Dantes ande - och när det blir nästan gripbart försvinner det. Kompositionen utnyttjar många nya klanger och instrumenttekniker, kännetecknande för det senaste decenniets italienska musik. Manzini integrerar denna teknik på ett organiskt vis i sin egen musik och hans stycke skulle kunna bli en del av den internationella orkesterrepertoaren. Peter Eötvös Italienske Giovanni Dario Manzini föddes i Florens. Han kom in på tonsättarbanan efter att ha studerat jazzharmoni och pianoimprovisation för Tim Richards i London, 2007. Året därpå började han på egen hand att lära sig klassisk harmoni och orkestrering och 2010 återvände han till Florens och började på kompositionskursen vid Scuola di Musica di Fiesole med Andrea Portera som lärare. Giovanni Dario Manzini har skrivit konsertmusik och soundtracks till ett flertal artister, ensembler och institutioner, bland dem Virgilio Sieni, Nuova Contrappunto Ensemble (Florens), Orchestra I Pomeriggi Musicali (Milano), A Cappella Bogziçi (Istanbul), Svenska filminstitutet och Greenpeace.

DANTESYMFONIN Inferno Purgatorio Att Franz Liszt skrev otaliga pianostycken är både välbekant och naturligt eftersom han betraktades som tidens skickligaste pianist. Hans samlade pianoproduktion fyller 99 välmatade cd. Bland alla dessa verk hittar man en sonat kallad Après une lecture du Dante (1837), givetvis skriven efter att han läst Dantes stora diktverk Den gudomliga komedin, ett verk han sägs ha läst ur dagligen. Sonaten växte fram under tio år, från de första skisserna fram till det definitiva slutstrecket. Tjugo år senare återkom han till Dante, denna gång med en stor symfoni, som också den var under arbete ett decennium. Under de mellanliggande åren hade det hänt mycket. Bland annat hade han 1848 accepterat att bli musikdirektör vid hovet i Weimar, en heltidssysselsättning som starkt reducerade hans möjligheter att turnera Europa runt som pianovirtuos. I stället fick han nu öva upp sin förmåga att dirigera och utveckla hovorkestern. Han började nu också själv komponera för orkester. Just 1848 skrev han sin första ensatsiga symfoniska dikt, och innan det gått tio år hade han tonsatt ett dussin sådana verk med tydligt litterärt, historiskt eller mytologiskt innehåll - men han drog sig för regelrätta symfonier, även om han under dessa år började skissa på verk i denna form. När han 1856-1857 till slut presenterade två symfonier var det egentligen bara fråga om utvecklade, flersatsiga symfoniska dikter. De hade nämligen också en stark litterär bakgrund: Faust efter Goethes drama och Dante efter den italienske renässansdiktaren. Själv såg han alla de symfoniska dikterna bara som förberedelse till dessa symfonier. Dantesymfonin har två satser: Inferno och Purgatorio - något Paradiso blev det aldrig. Även Wagner uttryckte stort tvivel på att man skulle kunna skildra himlen i toner. En vag aning om himlens härlighet avslutar ändå verket i form av en tonsättning av Magnificat, den gamla hymnen till jungfru Maria. Först där får damkören göra sig hörd. Liszt tillägnade Wagner sin symfoni med orden: "Liksom Vergilius och Dante har också du fört mig genom livets hemliga ljudvärldar. Från det innersta av mitt hjärta … dedicerar jag detta verk till dig i oföränderlig äkta kärlek." Symfonin är skriven för stor orkester, orgel och kör. Det inte helt lyckade uruppförandet ägde rum på Kungliga teatern i Dresden där Liszt själv dirigerade den 7 november 1857. Succén lät vänta på sig till efter framföranden i Prag och Budapest. Wagners tankar på allkonstverk hade inspirerat Liszt som drömde om att kombinera musik och text med bild. Musiken och texten hade han, men att projicera Danteillustratören Buenaventori Genellis bilder bakom orkestern fick utgå, det var ännu inte tekniskt möjligt. Inferno är hållen i en överdimensionerad sonatform med en ljudvärld i stil med Berlioz Symphonie fantastique (Berlioz fick sig för övrigt Liszts Faustsymfoni tillägnad!). Det börjar med mäktiga klanger för hel orkester och rikt slagverk som tolkar överskriften till Helvetets port: "Den som här instiger låter hoppet fara". I ett allegro frenetico avslöjas underjordens fasor i vilda sekvenser i väsande flöjter och utbrott i bleckblåset. Men här skildras också den inre smärtan; klarinettens kadens till ackompanjemang av harpor leder över till Dantes ord: "Ingen smärta är större än att minnas lyckliga stunder i eländets dagar". I musiken finns många anspelningar på episoder från diktverket, men det fordrar att man känner orden väl och har möjlighet att studera partituret ingående. Det är bättre att njuta av musiken! Purgatorio är hållen i ljus D-dur. Här kan syndaren ännu hoppas på att nå himlen. Träblåset ackompanjerar arpeggion i stråkar och harpa med lyriska melodier, medan bleckblåset får vila. Ett fugato med sordinerade altfioler tonar upp en klagosång och under de sista fem minuterna tar damkören och en sopransolist upp delar av Magnificat i H-dur. Stigande ackord, vibrerande arpeggion, höga stråktoner och rytmisk vitalitet ställer slutligen lyssnaren vid himmelens port - men inte längre. Stig Jacobsson

Göteborgs Symfoniker har kallats "En av världens mest formidabla orkestrar" av The Guardian och har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Sedan 2013 är den respekterade och efterfrågade amerikanen Kent Nagano förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han ledde Symfonikerna på framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland 2015. Göteborgs Symfoniker driver också en omfattande verksamhet för barn, inklusive det årliga musiklägret Side by Side by El Sistema, samt erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se. Dessa konserter kan också ses på mobiler och surfplattor via egna appar. Hösten 2017 inträder finske Santtu-Matias Rouvali som orkesterns chefdirigent. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, senast en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent.

Tonsättare, lärare och dirigent: Peter Eötvös förenar tre roller i en framgångsrik och respekterad karriär på högsta nivå. Hans musik förekommer flitigt hos ledande orkestrar, samtida musik-ensembler och festivaler, och som tonsättardirigent har han lett projekt i städer i stora delar av världen. Hans många operor har haft stora framgångar, bland dem Three Sisters byggd på Tjechovs drama samt Paradise Reloaded (Lilith), Love and Other Deamons, Angels in America och Golden Dragon. Hans opera Sensa sangue beställdes och uruppfördes av New York Philharmonic Orchestra och Kölnfilharmonin. Bland hans senaste orkesterverk finns Cello Concerto Grosso som skrevs till Berlins filharmoniker, violinkonserten DoReMi och slagverkskonserten Talking Drums. Oratoriet Halleluja: oratorium balbulum för solister, kör och orkester uruppfördes vid Salzburgs festspel 2016. Säsongen 2016-2017 är det premiär för The Sirens Cycle för sopran och piano i London samt orkesterverket Alle Vittime Senza Nome 2016 i Milano. Han har också befattningen Creative Chair hos Tonhalleorkestern i Zürich. Peter Eötvös har varit titeldirigent hos Kammarorkestern vid Hilversums radio, BBC Symphony Orchestra, Radioorkestern i Stuttgart, Radioorkestern i Wien samt Budapests festivalorkester. 2003-2008 var han förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Tidigare har han arbetat med Stockhausen-ensemblen och Ensemble Intercontemporain där han var chefdirigent 1978-1991. Vid firandet av Pierre Boulez 90-årsdag 2015 dirigerade han London Symphony Orchestra. Som lärare har han varit verksam vid musikhögskolorna i Karlsruhe och Köln och han är aktiv vid sitt eget institut för unga dirigenter och kompositörer samt stiftelsen för samtida musik i Budapest. Peter Eötvös musik har spelats in och givits ut av skivbolagen BMC, Naïve, Deutsche Grammophon, ECM, Kairos och Col legno. En inspelning av hans konserter DoReMi, Speaking Drums och Cello Concerto Grosso gavs nyligen ut av Alpha. Med Göteborgs Symfoniker finns utgåvor av hans egna ZeroPoints, pianokonserten CAP-CO med Pierre-Laurent Aimard och violinkonserten Seven med Akikao Suwanai (BMC), trumpetkonserten Jet Stream med Håkan Hardenberger (DG) samt Stravinskys Mavra (BMC).

"Hennes obändiga, sökande intelligens står utom all diskussion, förenad med en virtuositet som låter henne förvandla sitt instrument till tusentals olika roller i ett drama till vilket endast hon har manuskriptet." (The Times) Violinisten Patricia Kopatchinskajas mångsidighet är uppenbar i hennes varierade repertoar som spänner från barock och klassiskt, ofta spelat på natursträngar, till nya beställningsverk och nytolkningar av moderna mästerverk. Denna säsong har hon spelat Peter Eötvös andra violinkonsert DoReMi med Sydvästtyska radions symfoniorkester med tonsättaren som dirigent och framträtt i nya Elbfilharmonin i Hamburg när konserthuset invigdes. Hon gör också sin debut hos Rotterdams filharmoniker med Sibelius violinkonsert och återvänder till London Philharmonic Orchestra och dirigenten Vladimir Jurowski för konserter i London och New York. Hon spelar också Ligetis krävande violinkonsert med tre orkestrar, inkluive Berlins filharmoniker och Sir Simon Rattle. Dessutom är hon Artist in Residence hos inte mindre än fyra institutioner: Berlins konserthus, Luzernfestivalen, Wigmore Hall samt sommarfestivalen i Kissingen. Hon turnerar också i Europa med Luxemburgs filharmoniker samt Wiens symfoniker och Teodor Currentzis orkester MusicAeterna. Bland hennes inspelningar finns musik av Kantcheli med Gidon Kremer och Kremerata Baltica, Schumanns violinkonsert med Kölns radioorkester och Heinz Holliger samt Tjajkovskijs violinkonsert med MusicAeterna och Teodor Currentzis. Hennes inspelning med violinkonserter av Bartók, Ligeti och Eötvös (nr 1) utsågs till årets skiva 2013 av Gramophone.