Göteborgs Konserthus Symphonie espagnole

LEI FENG JOHANSSON (f 1971) SWEDISH FOREST Den vackra svenska naturen har alltid hänfört mig, från fåglarnas morgonsång i skogen till skymningens stormar, ibland milda, ibland kraftfulla… Varje gång jag tar en promenad i Konserthusets foajé dras jag till bysterna av de nordiska tonättarna… Carl Nielsen, Dobrowen, Grieg, Gösta Nystroem, Stenhammar, Sibelius, Aulin och Franz Berwald. I början av detta stycke har jag valt bokstäver från dessa tonsättarnamn och byggt upp den inledande harmoniken av dem. Swedish Forest är tillägnad min käre make Mattias Johansson. LEI FENG JOHANSSON BIOGRAFI Tonsättaren Lei Feng Johansson föddes och växte upp i Kina i en konstnärsfamilj och började spela piano vid 5 års ålder. Hon fick sin kompositionsutbildning vid Central Conservatory of Music i Beijing (1988-1993 och 1996-1997) och Musikhögskolan i Göteborg (1999-2003) där hon tog sin Diplomexamen i komposition 2004. Sedan 1988 har Lei Feng Johansson komponerat runt 40 stycken för allt från soloinstrument till orkesterstycken, även en kammaropera och musik för barn. Hennes musik har framförts i Kina, Taiwan, Rumänien, Thailand, Indonesien, Singapore, Tyskland, Norge, Finland och Sverige. Orkestrar som framfört hennes musik är Taiwan Symphony Orchestra, Göteborgs Symfoniker, Folkoperan i Stockholm, Musica Vitae i Växjö och Gothenburg Wind Orchestra. Ensembler som framfört hennes musik är bland andra Gageego!, Göteborgs Kammarsolister och Ars Nova i Malmö. Lei Feng Johanssons musik har spelats på festivaler som Beijing Modern Music Festival (2010 och 2015), Opera Showroom i Stockholm (2013) och Nordiska musikdagarna i Helsingfors (2013) samt Sound of Stockholm (2016). Lei Feng Johansson vann publikens pris för sin Cellokonsert The Mood At The End Of The Year vid den sjunde kompositionstävlingen i Taiwan 1998. 2013 tilldelades hon delat förstapris för sin musiksaga för barn Olle och Skatan, i en tävling under Nordiska musikdagarna i Helsingfors 2013. Lei Feng Johansson s musik grundar sig i den västerländska samtidsmusiken med inslag av kinesisk folkmusik. Med stöd av Statens Musikverk har Lei Feng Johansson arrangerat två samtida musikfestivaler i Göteborg. Hon har även tagit svenska ensembler till Kina där de presenterat levande svenska kompositörers musik. 2016 tilldelades hon ett Composer in Residence från Konstnärsnämnden och ska komponera två stycken för Sinfonietta Riga som ska framföras under våren 2017 i Riga, Lettland. Lei Feng Johansson är verksam som frilansande tonsättare och pianist och bor med sin familj i Nödinge norr om Göteborg.

PJOTR TJAJKOVSKIJ (1840-1893) ROMEO OCH JULIA, FANTASIUVERTYR Romeo och Julia. Ett av litteraturhistoriens mest älskade kärlekspar, vars tragiska öde nedtecknades gripande av William Shakespeare på 1590-talet i hans poetiska och fortfarande så allmängiltiga drama om förbjuden kärlek mellan ungdomar från två rivaliserande adelssläkter i italienska Verona. En kärlek som inga andra gränser än döden kunde förhindra. I år är det 400 år sedan den store författaren avled och många av världens teatrar, operahus, balettkompanier, biografer och konsertinstitutioner ger bland annat olika versioner av Romeo och Julia till hans minne. Naturligtvis blev den 29-årige ryske tonsättaren Pjotr Tjajkovskij smickrad och inspirerad, när hans tonsättarvän och lärarkollega Balakirev föreslog Romeo och Julia som möjligt ämne för en komposition. Denne tillhörde den ungryska nationalistiska tonsättargruppen De fem tillsammans med Borodin, Cui, Musorgskij och Rimskij-Korsakov. Med tiden kom de att motsätta sig Tjajkovskijs alltför västerländskt influerade tonspråk. Och Balakirev blev så småningom nästan för nitisk i sina försök att hjälpa Tjajkovskij med goda råd och kritik vilket gjorde att tonsättaren måste omarbeta sin uvertyr flera gånger innan han själv och publiken kunde ta den till sitt hjärta. Den första versionen från 1869 uruppfördes 1870 i Moskva och dirigerades av den kände Nikolaj Rubinstein, men blev ändå kallsinnigt mottagen liksom ett par försök till. Den slutgiltiga versionen kom tio år senare och allt arbete och all vånda lönade sig. Tjajkovskijs Romeo och Julia var och förblir ett mästerverk. Han var också tacksam för Balakirevs inblandning i framför allt de första årens kompositionsprocess och tillägnade denne sitt omtyckta verk, som han oftast blev ombedd att ha med i sitt program när han senare i sitt liv turnerade som dirigent. Tjajkovskij kallade Romeo och Julia fantasiuvertyr eftersom den var friare i sin blandning av den västeuropeiska klassiska sonat- och uvertyrformen och också hade den symfoniska tondiktens kännetecken, där musiken snarare skildrar dramats känslor och stämningar än rent programmusikaliska handlingsförlopp. Och visst finns Tjajkovskijs egna tolkningar av den ryska folksjälens musik med i den version som gäller än idag. Han gjorde försök att skriva en opera med samma titel men kom aldrig så långt med den. Fantasiuvertyrens långsamt skridande, koralliknande inledning i träblåsare övertas av stråkar och man får redan en känsla av att någonting väntar, att det ljusa och positiva måste förändras. Häftiga rytmer och ett fanfarliknande tema accelererar i en kamp om liv och död, när engelskt horn och sordinerade altfioler leder över till ett av Tjajkovskijs så lyriska och mästerliga kärleksmotiv. Men kampen fortsätter mellan dramats olika stämningar. Till den smärtsamt sorgliga och oundvikliga avslutningen. GUNILLA PETERSÉN

ÉDOUARD LALO (1823-1892) SYMPHONIE ESPAGNOLE OP 21 FÖR VIOLIN OCH ORKESTER Allegro non troppo Scherzando: Allegro molto Intermezzo: Allegretto non troppo Andante Rondo: Allegro Pjotr Tjajkovskij reste gärna till Frankrike där han dirigerade egna verk och lyssnade till franska tonsättare. I mars 1878 skrev han till sin nyblivna brevväninna och ekonomiska välgörare, änkan Nadesjda von Meck, och frågade om hon kände till Symphonie espagnole: "Det är så friskt och välgörande lättsamt och innehåller pikanta rytmer och melodier som är underbart vackert harmoniserade… Liksom Delibes och Bizet är Lalo noga med att undvika allt som är rutinartat och söker nya former utan att vara för djupsinnig." Édouard Lalo kom från en gammal spansk släkt som bott i Frankrike under flera generationer. Han studerade violin, viola, cello och komposition vid konservatoriet i Paris och betydde mycket för symfonins och kammarmusikens förnyelse i Frankrike under andra hälften av 1800-talet. Men han komponerade även sånger, operor, balett- och kyrkomusik och flera violinkonserter. Han blev känd när den store spanske violinisten Pablo Sarasate uruppförde hans Violinkonsert op 20 1874 och året därpå Symphonie espagnole, det verkliga lyckokastet för den 52-årige tonsättaren. Han kallar den "Spansk symfoni", men det är en violinkonsert där solisten både får briljera med teknik och känsla och ingå i den symfoniska klangbilden. I första satsen presenteras en stramt rytmisk dans liknande den spanska fandangon. Ett lyriskt sidotema bryter dock dess stämning. Scherzandosatsen excellerar i snabba dansrytmer, framförallt den intrikata seguidillan. Även här bryter violinen med ett smäktande spanskt g-molltema. I intermezzot växlar först violinens breda sångtema med orkesterns habanerarytm men blir allt snabbare innan det vackra temat återkommer. Andantet inleds med dova bleckblåsare och en svårmodig violinmelodi på mest låga strängar, än i dialog med orkestern, än ensam och klagande. Rondosatsen är mest virtuos för solisten som utför halsbrytande passager över orkesterns upprepade rondoteman. Den spanska dansen blir allt vildare med hjälp av slagverk och stor orkester och slutar abrupt efter pizzicatostråkar, kraftfull soloviolin och orkesterackord. GUNILLA PETERSÉN

Sveriges Nationalorkester Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Från och med hösten 2013 är Kent Nagano förste gästdirigent och konstnärlig rådgivare för Göteborgs Symfoniker. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde orkestern en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Göteborgs Symfoniker har kallats "en av Europas mest formidabla orkestrar" (The Guardian) och har med sin hedersdirigent Gustavo Dudamel (chefdirigent 2007-2012) hänfört publik och kritiker i såväl Göteborg och Västra Götaland som London, Paris och Wien. Orkestern har en stark lokal förankring och ger årligen omkring 100 konserter i Göteborgs Konserthus vid Götaplatsen. Byggnaden invigdes 1935 och är ett av den nordiska funktionalismens stora monument och berömt för sin fina akustik. Vid sidan av de ordinarie konserterna framträder orkestern varje sommar på Götaplatsen och i Slottsskogen samt gästspelar i Vara Konserthus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Stenhammar och den nordiska profilen Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, blev orkesterns chefdirigent 1907. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och inbjöd kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. I raden av stora gästdirigenter från förr finns Wilhelm Furtwängler, Pierre Monteux och Herbert von Karajan. Idag samarbetar Göteborgs Symfoniker regelbundet med dirigenter som Joana Carneiro, Andrew Manze, David Afkham, Esa-Pekka Salonen, Neeme Järvi, Gustavo Dudamel, Christian Zacharias och Herbert Blomstedt. Turnéer till världens musikcentra Det stora internationella genombrottet kom 1987 när Göteborgs Symfoniker besökte Asien och USA. Sedan dess har orkestern också turnerat i Japan, Kina och Europa och framträtt vid BBC Proms i London, Luzern i Schweiz, Salzburgfestivalen, Musikverein i Wien samt Barbican i London. "En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian efter framträdandet i London 2004. Gustavo Dudamel och Göteborgs Symfoniker har med stor framgång turnerat i Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Spanien och Storbritannien, inklusive hyllade gästspel vid BBC Proms i London och Musikverein i Wien. "Göteborgs Symfoniker hade publiken helt i sin hand i går kväll. Salen fullkomligt exploderade." (The Telegraph) "Det hettade till ordentligt när Gustavo Dudamel och hans svenska orkester spelade i Musikverein." (Wiener Zeitung) Prestigefyllda inspelningar på DG, BIS och Chandos Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i ett 100-tal CD. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat symfonier och orkesterverk av Mieczyslaw Weinberg (god vän till Sjostakovitj), Alban Bergs orkestermusik, Brahms dubbelkonsert och Beethovens trippelkonsert med solister ur orkestern samt symfonier av Kurt Atterberg som kommer att ges ut i sin helhet med Neeme Järvi som dirigent. Samtliga skivor som finns utgivna (och som inte utgått) finns i vår butik på Götaplatsen. En del går även att beställa via vår butik. I vårt kalendarium hittar du orkesterns samtliga konserter i Göteborgs Konserthus.

Den koreanska dirigenten Eun Sun Kim har de senaste säsongerna debuterat på Kungliga operan i Stockholm, Semperoperan i Dresden och statsoperan i Berlin. Hon har dirigerat operor som Puccinis Madama Butterfly och La bohème, Verdis Maskeradbalen, Bizets Carmen och Kálmáns Csardasfurstinnan. Hon inledde sin bana som musiker med studier i komposition och dirigering i Seoul och därefter i Stuttgart där hon tog sin examen. Kort därpå vann hon förstapris vid den internationella Jesús López Cobos-tävlingen i operadirigering och arbetade under 2008-2010 som assisterande dirigent vid Teatro Real i Madrid vid sidan av dirigenter som Jesús López Cobos, Jiri Belohlávek och Ivor Bolton. Hon har sedan dess bland annat samarbetat med Madrids symfoniorkester, operan i Graz, orkestrar i Stuttgart och Ulm, Wiens folkopera, operan i Frankfurt, English National Opera samt Beethoven-orkestern i Bonn.

Violinisten Philippe Graffins tolkningar av den franska repertoaren har ett högt anseende och hans varma intresse för brittisk musik har också hyllats. Philippe Graffin var en av Josef Gingolds fåtaliga elever och Yehudi Menuhin inbjöd Philippe Graffin att göra sina första inspelningar. Hans diskografi omfattar fler än 30 konserter, bland dem flera uruppföranden. Hans inspelning av Saint-Saëns tre violinkonserter var den första utgåvan i skivbolaget Hyperions serie "Den romantiska violinen". Philippe Graffin har varit en förkämpe för violinkonserten av Samuel Coleridge-Taylor, engelsk tonsättare med afrikanskt ursprung, vilket resulterat i en inspelning samt flera framföranden, bland annat på BBC Proms. Hans senaste inspelning är Brittens och Delius violinkonserter (Dutton Epoch). Philippe Graffin har framträtt med flera av Europas finaste orkestrar, exempelvis Philharmonia Orchestra, BBC Symphony Orchestra, Tjeckiska filharmonin och St Petersburgs filharmoniker. Bland tonsättare som skrivit direkt för honom finns Vytautas Barkauskas, Philippe Hersant, David Matthews och Rodion Sjtjedrin. Philippe Graffin grundade kammarmusikfestivalen Consonances i St Nazaire, Frankrike, och har varit dess konstnärlige ledare under de 25 år festivalen varit verksam. Han har också varit konstnärlig ledare för ett flertal projekt i Wigmore Hall, London, samt i Haag. Hösten 2014 medverkade han vid ett unikt musik- och poesievenemang i Bryssel med den hyllade skådespelaren Gérard Depardieu vilket också dokumenterades av belgisk tv. Philippe Graffin är också en efterfrågad pedagog. Han ger mästarklasser i stora delar av världen och är professor vid Pariskonservatoriet och vid Bryssels kungliga konservatorium. Han har besökt Göteborg en gång, år 2001, då han spelade Saint-Saëns tredje violinkonsert under Hans Grafs ledning.