Lugano Arte e Cultura Göteborgs Symfoniker gästspelar i Lugano

Wilhelm Stenhammar (1871-1927) Excelsior! Symfonisk uvertyr Op 13 Många har menat att Stenhammars Excelsior! är starkt influerad av Wagner men här finns onekligen åtskilligt som skulle visa sig vara äkta Stenhammar. Titeln kan tolkas som "framstormande och uppåtsträvande", och föredragsbeteckningen på huvudtemat är "lidelsefullt upprört". Partituret är daterat Berlin 4 september 1896. Man vet att Stenhammar vid denna tid sett en föreställning av Goethes Faust i den tyska huvudstaden och att han köpt Goethes samlade verk. Böckerna är bevarade och man kan se att volymen med Faust är flitigt läst. Även om han tydligen haft Faust som litterär förebild så har dramat bara hjälpt till att skapa stämning. Har någon del av Faust varit den direkta inspirationen så är det samtalet mellan Faust och hans betjänt Wagner direkt efter Prolog i himlen och Natt. Uvertyren tillägnades Berlinfilharmonikerna vilket kanske kan tyckas vara övermodigt för en 25-årig tonsättare som här skrivit sitt allra första orkesterverk. Men denna berömda orkester uruppförde uvertyren under ett gästspel i Köpenhamn den 28 december 1896 med en av tidens mest beundrade dirigenter, Arthur Nikisch. Recensenterna tyckte att uvertyren var harmoniskt traditionsbunden och stod i skuld till den tyska romantiken. Den blev inte någon större succé och man tyckte inte att den levde upp till namnet. Men kanske hade man inte lagt ner speciellt stort arbete vid repetitionerna. När Stenhammar själv tog med verket på sin debutkonsert som dirigent med Kungliga hovkapellet i Stockholm den 16 oktober 1897 blev det en vacker framgång. STIG JACOBSSON

Camille Saint-Saëns (1835–1921) Cellokonsert nr 1 a-moll Op 33 Liksom Mozart och Mendelssohn var Camille Saint-Saëns ett brådmoget underbarn. Redan som 10-åring kunde han spela alla Beethovens pianosonater ur minnet. Under sitt långa liv komponerade han i de flesta genrer: symfonier, kammarmusik, opera och körverk. Mest känd är han kanske för Djurens karneval och Cellokonsert nr 1 – av Sjostakovitj kallad "den perfekta cellokonserten". Inga krusiduller. Ingen lång orkesterindruduktion. Med ett dramatiskt orkesterackord följt av solistens eldiga inträde slungas lyssnaren rakt in i en musikalisk virvelvind – som om cellon plötsligt fått en röst omöjlig att längre hålla tillbaka. Genom konsertens tre satserna låter Saint-Saëns cellon visa hela sitt register: från lyrisk värme till virtuos briljans, från glödande temperament till innerlig reflektion. Musiken kräver total närvaro både av solist och publik. Visst bjuds det på vila och återhämtning men absolut ingen paus – de tre satserna är tonsatta i ett enda långt sammanhängande flöde. Inledningens plötsliga attack behåller sin romantiska chockverkan till finalens sista triumfatoriska kraftsamling. Uruppförandet av cellokonserten ägde rum i Paris 1873 – sedan dess av flera ansedd som en av de största. Jörgen Wade

Jean Sibelius (1865-1957) Symfoni nr 6 d-moll Op 104 Allegro molto moderato Allegretto moderato Poco vivace Allegro molto Redan kring 1915 hade han inlett arbetet med det som skulle bli sjätte och sjunde symfonierna, men det var ingen lätt resa han företog sig. I februari 1920 verkar arbetet med sjätte symfonin ha avstannat. Han skriver i dagboken: "Jag åldras och ungdomen kommer med nya ideal och tar intresset hos människorna för dessa. Skall mitt lifs afton finna mig slö och resignerad, stilla väntande på döden?" Hans fråga ter sig skrämmande profetisk. Efter sjunde symfonin och Tapiola (1926) väntade en 30 år lång, musikalisk tystnad från finländaren i Ainola. Det handlade i grund och botten om att vara sann mot sig själv, och Sibelius fann att hans röst inte längre var relevant. Men på 1920-talet fanns fortfarande en livaktig glöd kvar. Femte symfonin hade framgångar i USA (med Stokowski i Philadelphia och Stransky i New York). Sibelius fick också ett välbetalt erbjudande om att bli lärare vid den prestigefyllda Eastman-Rochester-skolan, men efter många turer tackade han nej: "Att nu lämna komponerandet vore själfmord." Hösten 1922 tar arbetet med sjätte symfonin ny fart och i januari 1923 är det mesta klart. Uruppförandet skedde i Helsingfors den 19 februari 1923. Bara någon vecka senare fick symfonin svensk premiär i Stockholm, och den 10 april tog Sibelius symfonin till Göteborg. Julius Rabe skrev i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning: "Sibelius-konserten i går blev utan gensägelse den största dagen under detta nu snart flydda musikår. Den hade både en mäktig inre betydenhet och yttre festivitas. Och det fanns hos publiken denna villighet att taga emot och låta sig hänföras, som ger åt en konsert ett så ovärderligt tillskott av stämning och resonans, som svetsar samman allmänhetens tusenhövdade skara till en ödmjukt lyssnande församling, där individerna försvinna och gå upp i en kollektiv personlighet." Stefan Nävermyr

Hugo Alfvén (1872-1960) Svit ur Den förlorade sonen Gånglåt från Leksand - Sonens gånglåt - Drottningens av Saba festmarsch - Polketta - Polka - Final: Polska Med en musik som kan sägas kännetecknas av romantikens musikaliska efterdyningar satte tonsättaren och dirigenten Hugo Alfvén sin prägel på det svenska musiklivet under 1900-talets första hälft. Baletten Den förlorade sonen, eller mer precist: orkestersviten därur, skulle komma att bli Alfvéns sista större komposition. Baletten skildrar den bibliska berättelsen om sonen som lämnar fadern, slösar sitt arv, men som sedan i ånger återvänder och genom försoning ges en bild av det genuint mänskliga. Musiken kan sägas spegla denna inre resa – vi färdas från det lyriska till det dramatiska. Från det ungdomliga till ålderns eftertänksamhet. Däremellan hör vi prov på Alfvéns faiblesse för det folkligt melodiska och det rytmiskt dansanta. Flera av melodierna återfinns även i de många sånger som Alfvén lät arrangera och komponera för Orphei Drängar, som han under många år kom att göra till den beryktade manskör det är än idag. Esaias Järnegard

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Titeln som förste gästdirigent delas med Pekka Kuusisto från och med säsongen 2025-2026. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago och Gustavo Dudamel, och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Dirigenten Osmo Vänskä var musikalisk ledare för Minnesota Orchestra i Minneapolis i 19 år. Han är erkänd för sina fängslande tolkningar av repertoar från alla epokrar och en energisk närvaro på podiet. 2020–2023 var han musikchef för Seoul Philharmonic Orchestra och har långvariga relationer med orkestrar världen över. Med Minnesota Orchestra genomförde han fem stora Europaturnéer samt en historisk resa till Kuba 2015. De gjorde också en banbrytande turné till Sydafrika 2018 och en hyllad återkomst till BBC Proms samma år. Den här säsongen framträder han med förutom med Göteborgs Symfoniker även med Bayerska radions symfoniorkester, Oslofilharmonikerna, Bergens och Helsingfors filharmoniska orkestrar, Antwerpens och Islands symfoniorkestrar samt Birminghams symfoniorkester. Han återvänder också till Minnesota Orchestra, till Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra och Tokyo Symphony Orchestra. Vänskä studerade dirigering vid Sibelius-Akademin i Finland och tilldelades första pris i den internationella tävlingen i Besançon 1982. Han började sin karriär som klarinettist och spelade i Helsingfors filharmoniska orkester.

Truls Mørk är hyllad cellist och uppträder med de mest framstående orkestrarna inklusive Orchestre de Paris, Berliner Philharmoniker, Wiener Philharmoniker, Concertgebouworkest, Münchner Philharmoniker, Philharmonia och London Philharmonic och Gewandhausorchester Leipzig. I Nordamerika har han framträtt med New York Philharmonic, Philadelphia Orchestra, Cleveland Orchestra, Boston Symphony Orchestra och Los Angeles Philharmonic. Dirigentsamarbeten inkluderar Esa-Pekka Salonen, David Zinman, Manfred Honeck, Gustavo Dudamel, Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Yannick Nézet-Séguin och Christoph Eschenbach, bland andra. Säsongen 2024-2025 återvände Mørk till Rotterdam, Londons och Bergens filharmoniska orkestrar, RAI Turin, Orchestre Phiharmonique de Radio France och ORF Wiens radiosymfoniorkester. Truls Mørk är en stor förkämpe för samtidsmusik och har gett över 30 urpremiärer. Han har framfört Esa-Pekka Salonens cellokonsert med en rad framstående orkestrar, Victoria Borisova-Ollas cellokonsert Oh Giselle Remember Me, Rautavaaras Towards the Horizon, Pavel Haas cellokonsert med Wiener Philharmoniker och Jonathan Nott, Pendereckis konsert för tre celli med Hafliði Symphony Orchestra och Charles Hallgrímssons cellokonsert beställd av Oslo Philharmonic, Island Symphony och Skotska kammarorkestern. Han gästade senast Göteborgs Symfoniker säsongen 2016-2017 då han var Artist in Residence.