Göteborgs Konserthus University of Gothenburg Symphony Orchestra

AARON COPLAND (1900-1990) APPALACHIAN SPRING Copland var årsbarn med det nya seklet, och skulle komma att förkroppsliga den nya tidens förhoppningar om den amerikanska livsstilen - inte minst genom cowboy-baletterna Rodeo och Billy the Kid. Hans karriär blev lång och rik. Han var en av Leonard Bernsteins favoritkompositörer. På 1920-talet hade han varit elev till legendariska Nadia Boulanger i Paris, och hamnade därefter snabbt under dirigenten Kussevitskijs vingar. Det var för dennes Bostonsymfoniker han tidigt komponerade några av sina mest briljanta verk. För även om Copland komponerat i de flesta genrer, har han blivit mest uppmärksammad för sin färggranna, rytmiskt vitala och praktfulla orkestermusik. Balettkonsten intresserade honom särskilt och 1943-1944 komponerade han Appalachian Spring för Martha Grahams balettgrupp. Hon uruppförde den i oktober 1944. Orkesterdiket i teatern i Library of Congress i Washington DC är mycket litet och rymmer bara en ensemble om 13 musiker, och för en sådan ensemble komponerades också baletten. Men våren 1945 arrangerade tonsättaren en förkortad version av baletten för symfoniorkester, något som kom att visa sig bli hans mest spelade verk. Det var Martha Graham som valde titeln till baletten, och hon hämtade den från en dikt av Hart Crane, vilken egentligen inte alls hade med handlingen att göra. Baletten berättar om ett nybyggarsamhälle i Pennsylvania vid förra seklets början. I den långsamma inledningen lär vi känna huvudpersonerna: nybyggarkvinnan med vana att röra sig i vildmarken, predikanten, den unge förmannen och hans fästmö, samt en grupp om fyra kvinnor i predikantens följe - alla deltar i dansen. En stillsam bön vidtar och därefter en kärleksduett. Predikanten leder en ny dans vilken avslöjar hans irländska bakgrund, och flera av personerna tar upp sina egna danser tills predikanten med en ny bön välsignar det unga paret - och här har Copland även tagit med den gamla frälsningsmelodin The Gift to be Simple. Baletten slutar med att det unga paret lämnas ensamma och stärkta i sitt nya hus. Stig Jacobsson

ROBERT SCHUMANN (1810-1856) INTRODUKTION OCH ALLEGRO APPASSIONATO 1849 hade Robert Schumann sju år kvar att leva varav de sista två på mentalsjukhus. Makan Clara födde sonen Ferdinand, deras sjätte barn på nio år. Hon hade höggravid utfört en annan bedrift. Tillsammans med äldsta dottern och Robert flydde Clara i maj månad Dresden där krig brutit ut och återvände sedan ensam för att hämta resten av barnen. Delar av resan var till fots. Clara tog ansvar för familjen också genom att under äktenskapets första del vara familjeförsörjare. Det tog ett tag innan Roberts värv drog in pengar. Även under makens sjukdom och efter hans död fortsatte hon att försörja barn och senare barnbarn. Men nu är året 1849 och Robert drar själv in en hel del pengar och arbetar hårt. Han fullbordar 40 kompositioner varav flera större verk. Robert Schumann var i ungdomen oerhört intresserad av text. Ett tag var det som att han inte visste vad som skulle ta över, text eller musik. I sin dagbok kallade han sig excellent tonsättare och poet, men inget geni. Detta gjorde honom förstås intresserad av att tonsätta texter och våren 1849 ägnades åt körmusik och att få operan Genoveva uppförd någonstans. Det blev hans första och enda opera. Trots att handlingen påminner om Wagners Lohengrin framfördes den bara tre gånger året därpå och kritiken var inte nådig. Bättre brukade det gå för den musik han skrev för Clara, Europas finaste konsertpianist. Introduktion och Allegro appassionato skrevs i september och uruppfördes i februari året därpå. Att formen var ovanlig visste Schumann själv. Ett ensatsigt stycke med många olika delar som utvecklas och processas, vad skulle det kallas? Konzertstück blev namnet den publicerades under. Han skrev den medan han läste Lord Byron. Det börjar som ett ackompanjemang av orkesterns blåsare. Nästan abrupt avbryter bleckblåset med fanfarliknande varningar. Även publiken och kritikerna hade svårt att förstå formen och mottagandet blev blandat. Musiken är skriven under Schumanns höjdpunkt som tonsättare. Katarina A Karlsson sju år kvar att leva varav de sista två på mentalsjukhus. Makan Clara födde sonen Ferdinand, deras sjätte barn på nio år. Hon hade höggravid utfört en annan bedrift. Tillsammans med äldsta dottern och Robert flydde Clara i maj månad Dresden där krig brutit ut och återvände sedan ensam för att hämta resten av barnen. Delar av resan var till fots. Clara tog ansvar för familjen också genom att under äktenskapets första del vara familjeförsörjare. Det tog ett tag innan Roberts värv drog in pengar. Även under makens sjukdom och efter hans död fortsatte hon att försörja barn och senare barnbarn. Men nu är året 1849 och Robert drar själv in en hel del pengar och arbetar hårt. Han fullbordar 40 kompositioner varav flera större verk. Robert Schumann var i ungdomen oerhört intresserad av text. Ett tag var det som att han inte visste vad som skulle ta över, text eller musik. I sin dagbok kallade han sig excellent tonsättare och poet, men inget geni. Detta gjorde honom förstås intresserad av att tonsätta texter och våren 1849 ägnades åt körmusik och att få operan Genoveva uppförd någonstans. Det blev hans första och enda opera. Trots att handlingen påminner om Wagners Lohengrin framfördes den bara tre gånger året därpå och kritiken var inte nådig. Bättre brukade det gå för den musik han skrev för Clara, Europas finaste konsertpianist. Introduktion och Allegro appassionato skrevs i september och uruppfördes i februari året därpå. Att formen var ovanlig visste Schumann själv. Ett ensatsigt stycke med många olika delar som utvecklas och processas, vad skulle det kallas? Konzertstück blev namnet den publicerades under. Han skrev den medan han läste Lord Byron. Det börjar som ett ackompanjemang av orkesterns blåsare. Nästan abrupt avbryter bleckblåset med fanfarliknande varningar. Även publiken och kritikerna hade svårt att förstå formen och mottagandet blev blandat. Musiken är skriven under Schumanns höjdpunkt som tonsättare. Katarina A Karlsson

MODEST MUSORGSKIJ (1839-1881) TAVLOR PÅ EN UTSTÄLLNING (orkestrering Maurice Ravel) Promenad · Gnomus · Promenad · Det gamla slottet · Promenad · Tuilerierna · Bydlo · Promenad · Kycklingarnas dans i sina äggskal · Samuel Goldenburg och Schmuyle · Promenad · Torget i Limoges · Katakomber · Baba Jagas hydda · Den stora porten i Kiev 1874 kunde man i St Petersburg beskåda en stor minnesutställning över konstnären och arkitekten Victor Hartmanns arbeten. Han hade gått ur tiden året innan, endast 39 år gammal. Tonsättaren Musorgskij, som var en av hans närmaste vänner, besökte utställningen och blev så djupt gripen av de minnen tavlorna väckte att han gick hem och skrev sin pianosvit Tavlor på en utställning. Han var så inspirerad att musiken fullbordades på mycket kort tid. Dessvärre publicerades inte musiken förrän fem år efter tonsättarens död, och riktigt populär blev den inte förrän Ravel orkestrerat den 1922. Sviten består verkligen av tonsatta målningar och några av dem finns fortfarande kvar. Det hela börjar med en "promenad", en melodi som i varierad form återkommer då och då mellan satserna och som förflyttar åskådaren mellan tavlorna. Promenaden har tolkats som ett porträtt av den fyllige tonsättaren själv när han vaggar fram på utställningen. Gnomus är en teckning som föreställer en nötknäppare i form av en leksaksfigur som knäcker nötterna med käften. Nötknäpparen tillverkades för den julgran som prydde Konstnärsklubben 1869. Det gamla slottet föreställer ett medeltida italienskt slott som det står en sjungande trubadur framför. I Tuilerierna möter vi barnen och deras sköterskor när de leker i den parisiska parken. Bydlo är en gammal polsk kärra med enorma hjul, dragen av oxar. Kycklingarnas dans i sina äggskal är en liten dräktskiss till en balett, Samuel Goldenberg och Schmuyle skildrar två polska judar, den ena rik och den andra fattig. På torget i Limoges möter vi franska kvinnor som lidelsefullt försöker pruta. "Med de döda på ett dött språk" presenterar en sorgesam variant på promenadtemat som föregår Katakomber, där man ser konstnären själv med lykta i handen vid nedgången till katakomberna i Paris. Baba Jaga var en häxa i rysk folklore som bodde i en hydda med fyra kycklingben - den kunde springa lika lätt åt alla håll. Här var Baba Jagas hydda gjord i form av en bordsklocka. Slutligen Den stora porten i Kiev, ett aldrig genomfört arkitekturprojekt till en äreport som i musiken byggs upp till ett äreminne av storslagna mått över den bortgångne vännen. När man hör denna grandiosa musik, får man lätt intrycket av att också konstverken var mästerliga. De bevarade bilderna visar emellertid att så inte alls var fallet. Det är tvärtom fråga om ganska enkla skisser och små tavlor. Det var snarare minnen och känslor som inspirerade Musorgskij - sannolikt hade han själv någon av Hartmanns målningar på sin vägg. STIG JACOBSSON

Orkesterns kärna utgörs av studenterna vid den tvååriga internationella masterutbildningen i symfoniskt orkesterspel vid Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet. Utbildningen är unik i sitt slag och bedrivs i samverkan med Göteborgs Symfoniker och GöteborgsOperan. I orkesterprojekten ingår även studenter från kandidatutbildningen i klassisk musik - ett treårigt program där studenten fokuserar på kammarmusikspel och individuell utveckling på sitt instrument. Ibland inbjuds studenter från andra musikhögskolor att delta i och komplettera orkestern. Varje läsår gör University of Gothenburg Symphony Orchestra en rad orkesterproduktioner och offentliga konserter. Till dessa engageras internationellt välkända dirigenter och solister. På senare tid har Anja Bihlmaier, Eva Ollikainen, ShaoChia Lü, Olaf Henzold, Patrik Ringborg, Tobias Ringborg, Michel Tabachnik och Steven Sloane gästat orkestern. Bland solisterna märks pianisterna Roland Pöntinen och Christian Zacharias, violinisterna Malin Broman och Antje Weithaas, trumpetaren Tine Thing Helseth samt sångerskan Kristina Hansson. Orkestern samarbetar också varje år med operautbildningen vid Högskolan för scen och musik. University of Gothenburg Symphony Orchestra är en ambassadör för Göteborgs universitet som stöder konsert- och turnéverksamheten.

Christian Zacharias började som pianist och blev sedermera aktiv som dirigent. Han har varit chefdirigent för Lausannes kammarorkester, förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker och Artistic Partner hos St Paul Chamber Orchestra. Han samarbetar regelbundet med Boston Symphony Orchestra, Basels kammarorkester, Konserthusorkestern i Berlin, Orchestre Nationale de Lyon och Bambergs Symfoniker. Christian Zacharias är också en hängiven kammarmusiker. Som operadirigent har han lett uppsättningar av Titus och Figaros bröllop (Mozart), Muntra fruarna i Windsor (Nicolai) och Hoffmans äventyr (Offenbach). Bland hans många kritikerrosade inspelningar finns Mozarts samtliga pianokonserter, Schumanns symfonier samt symfonier av C P E Bach (MDG). Sedan 2020 innehar Christian Zacharias positionen som huvudgästdirigent för Sinfonica Do Porto Casa da Musica och sedan 2021 för Orquesta Ciudad de Granada. Sedan säsongen 2021-2022 är han associerad dirigent för Orchestre National d'Auvergne. 2020 utsågs Zacharias också till hedersdirigent för George Enescu Philharmonic Orchestra Bukarest. I allmänhet utgör den klassisk-romantiska repertoaren, särskilt Schumann, Brahms, Bruckner, Mozart, Haydn och Beethoven, ett viktigt musikaliskt fokus för honom. Han kompletterar gärna sina program med moderna verk, som Schönberg, Britten eller Bacewicz. Som pianist ger han också soloaftnar och föreläsningar.