Tillvaron för John Adams växlar mellan perioder av avskildhet för att komponera, i hemmet i Berkeley eller i stugan i norra Kalifornien, och att resa runt i världen och dirigera sina verk. Han är framför allt känd för sina kontroversiella och hyllade operor som Nixon in China, The Death of Klinghoffer och Doctor Atomic. Med dem visade han att operakonsten kan adressera de stora politiska frågorna även i vår tid.
– Opera är något unikt. Du kan göra saker du inte kan göra med film, och inte kan göra med teater, som är överväldigande när allt fungerar. Jag har alltid arbetat med ämnen som har något att göra med våra liv, säger John Adams.
Just nu är han mitt uppe i att framföra Antony and Cleopatra från 2022 som precis haft premiär på The Met. Även i denna opera, baserad på Shakespeares pjäs med samma namn, finns något av en kommentar till vår samtid.– Den är väldigt modern. Antony and Cleopatra handlar om en civilisation på nedgång, Egypten, och en annan på uppgång, vilket är romarriket. Du vet, det är inte svårt när man bor i USA att känna att vi lever i en tid av nedgång, vilket är djupt oroande, säger John Adams.John Adams växte upp i en liten och lantlig stad i Massachusetts där han tillbringade mycket tid ensam. Hans föräldrar var amatörmusiker, pappan spelade klarinett och saxofon medan mamman var en duktig sångerska. Först ville han spela fiol, men läraren tog inte emot honom. Istället fick han motvilligt ta lektioner för sin pappa i klarinett.
– Mina föräldrar var väldigt inkännande och förstod att jag var kreativ. De hittade någon som kunde lära mig teori. Jag började komponera när jag var väldigt liten, berättar John Adams.
En tidig inspiration hittade han i Griegs och Sibelius musik. John Adams skämtar att det måste vara på grund av hans nordiska arv. Han är till hälften av svensk börd: farföräldrarna emigrerade från Småland till USA runt år 1900.
På college blev John Adams radikal modernist och anhängare till Schönberg, Stockhausen, Cage och Boulez. Efter att ha hört Leonard Bernsteins Chichester Psalms skrev han och skällde ut honom, kallade honom gammaldags och undrade varför han inte skrev som Boulez eller använde tolvtonsteknik. Och Bernstein svarade honom.
– Han uppskattade mina synpunkter, men svarade att han var tvungen att skriva vad han kände. Och nu, åtminstone i det här landet, hör man Bernsteins musik hela tiden – men du hör aldrig Boulez!
Tillslut kände John Adams att det inte gick längre. Efter att ha spenderat hela sitt liv på östkusten, i New England, Vermont, New Hampshire och Massachusetts, tog han bilen och körde till Kalifornien där han inte kände någon.
– Jag trodde inte att jag skulle stanna så länge. Men jag åkte aldrig tillbaka, säger han.
Att vara borta från östkusten och universitetet hade en befriande effekt på honom. Där fick han vänner som höll på med andra sorters musik. Han insåg också hur mycket han tyckte om amerikansk populärmusik och lärde sig att, istället för att lägga det åt sidan, inkorporera det i sin musik.
Han kom också i kontakt med minimalistisk musik av Steve Reich och Terry Riley och insåg att det kunde vara en väg ut ur modernismen mot ett nytt sätt att komponera.
– De använde tonalitet och regelbundna rytmer på nya sätt, men som var tillgängliga och som folk tyckte om att lyssna på. Det låter konstigt, men 1970 skrev de flesta tonsättare musik som ingen ville höra förutom de själva, säger han.
Men Adams blev aldrig en riktig minimalist. Han tyckte om energin, men var aldrig lika rigorös och metodisk som Steve Reich. Dessutom är han mer dramatisk. Hur han går till väga när han skapar är en fråga han dock inte kan besvara.
– Ärligt talat kan jag inte berätta hur jag komponerar. Jag vet inte. Jag önskar att jag visste hur det gick till, säger John Adams.
Den 18 september 2025 kommer han till Göteborg för att dirigera sin nya pianokonsert After the Fall. Pianokonserten är hans tredje och är skriven för Víkingur Ólafsson. De träffades innan pandemin när de tillsammans framförde Adams andra pianokonsert, Must The Devil Have All The Good Tunes?, skriven för Yuja Wang 2018.– Det är roligt. Jag har skrivit alla dessa stycken för piano som framförs av några av världens bästa pianister – och jag spelar inte ens piano!
När Adams komponerade pianokonserten turnerade Víkingur Ólafsson världen runt med Bachs Goldbergvariationer. Han har därför smugit in en blinkning till Bachs preludium i c-moll från Das wohltemperierte Klavier.
Titeln på konserten är tvetydig. ”Fall” syftar både till ”höst”, som en blinkning till hans sons pianokonsert No Such Spring, och till ”syndafallet” då Eva och Adam åt av kunskapens frukt. Adams kopplar samman detta syndafall med ett citat av Boulez; han säger att det enda som kan följa efter det modernistiska avantgardet är ”evig återkomst, sammanslagning, citering”.
– Det jag vill säga är helt enkelt att jag håller med honom! Men jag är glad över det, säger Adams.
Text: Carl Magnus Juliusson
Foto: Vern Evans & Musacchio-Ianniello-Pasqualini
Upplev konserten den 18 och 19 september: https://www.gso.se/program/konserter/john-adams-vikingur-olafsson/
