Från Podiet nr 1 2026-2027 Hallå där, Aziza Sadikova

Den 8 och 9 oktober 2026 framförs tysk-uzbekiska tonsättaren Aziza Sadikovas verk Farbenzeiten med Göteborgs Symfoniker och fyra solister ur orkestern. Ett verk där hon vänder upp och ner på Vivaldi.

Verket bygger på De fyra årstiderna. Hur fick du idén att göra om Vivaldi?
– Det var en beställning från Deutsches Symphonie Orchester i Berliner Philharmonie. Ursprungligen var det tänkt som ett arrangemang för en mindre orkester. När jag började fundera på mitt tillvägagångssätt och ljudlandskapet insåg jag att jag ville våga och utöka partituret från detta geni och ta med min lyssnare på en tidsresa. Så för att fånga miljön som omgav Vivaldi behövde jag fler tekniska hjälpmedel.

Har du återanvänt andra kompositörer, eller funderat på det?
– Ibland har jag citerat, ja. Jag är cembalist och konsertorganist, därför har jag spelat tidig musik och barock i hela mitt liv. Men framför allt tror jag inte på en linjär tidsutveckling, och jag håller med de flesta forskare om att tiden existerar i flera lager – dåtid, nutid och framtid, samtidigt.

Hur skulle du beskriva din stil som kompositör?
– Kalejdoskopisk! Jag gillar alla typer av musik – musikteater, elektroakustisk, minimalism, spektralmusik, filmmusik… Men vad jag än skapar försöker jag lyfta fram den känslomässiga sidan av mitt material, jag försöker kommunicera med min lyssnare genom dramatik, känslor och berättelse.

Du har sagt att du ”tror på tonalitet” – vad betyder det?
– Tonalitet är det naturliga samband mellan tonhöjder som lyssnare uppfattar. Det är inte ett föråldrat språk, utan en levande resurs som fortfarande kan utvecklas på nya sätt. Det kan expandera och generera nya musikaliska världar, som hos Gubaidulina, Jacob Collier, Bruno Mars eller Hans Zimmer. För mig som modern kompositör är detta konstnärlig kontinuitet; jag utforskar nytt territorium med bagaget efter stor musik från 1900-talet.

Du arbetar gärna med dirigenten Kent Nagano, som också leder konserten i Göteborg. Hur ser ert samarbete ut?
– Kent Nagano visar alltid ett djupt engagemang i musiken. Han ställer tankeväckande frågor om mina avsikter, struktur, orkestrering och dramatiska idéer. Han är särskilt bra på att förverkliga de detaljerade texturerna och färgskiftningarna i min musik och ser mig som en viktig kreativ partner.

Vilka andra projekt arbetar du med i höst?
– Jag skriver för den stora internationella musiktävlingen ARD, kammarmusikverk för Gewandhaus Leipzig och en orgelkonsert för Theater Gera. Sen arbetar jag med violin- och dragspelskonserten Labyrinthe du Temps med Hillary Hahn och Omer Meir Wellber. Också fortsätter jag med mitt kanske hittills viktigaste verk: ett oratorium över poeten Marina Tsvetaevas känslosamma texter.

 

Text: Jenny Svensson