Det var efter att ha sjungit solorollen i Ligetis absurda operastycke som hon 2011 tog på sig uppdraget att även dirigera verket. Det var den föreställning som skulle göra henne berömd som sjungande dirigent. 23 april 2013 framfördes det i Göteborg första gången. Med fysisk komedi och totalt dramatiskt engagemang lyckades Barbara Hannigan skapa en modern klassiker. Filmade framträdanden har färdats långt bortom konsertsalen, lockat 100 000-tals visningar och introducerat en ny publik till György Ligetis vilda fantasi.
Urpremiären av själva operan Le Grand Macabre ägde rum på Stockholmsoperan den 12 april 1978, efter en beställning av operachefen Göran Gentele. Ligetis enda opera är en djupt svart liknelse om krig och världens undergång, men i slutändan segrar humorn. Den förenar inslag från absurd teater, medeltida dödsdanser och karnevalsliknande spektakel.
Ligeti, som upplevde andra världskrigets fasor och vid flera tillfällen var nära döden, förlägger operan till det fiktiva Breughelland – en totalitär, korrupt och fullständigt förfallen republik med drag hämtade från den flamländske renässansmålaren Pieter Bruegels bildvärld. Här, i sällskap med hovastrologen Astradamors hustru Mescalina (och hennes samling av jättespindlar) samt den hemliga polisens chef Gepopo, utför Grand Macabre – gestalten Nekrotzar, en demagog och högst tvivelaktig karaktär – sina onda gärningar. När tidpunkten för den förutsagda apokalypsen väl är inne överlever samtliga invånare – med undantag för Grand Macabre själv, som alltid hade hävdat att han var dödens reinkarnation … Sensmoralen? Döden är oundviklig, men låt oss njuta av livet medan vi väntar på slutet.
”Ingen i hela världen skulle kunna göra något som ens kom i närheten av Barbara Hannigans musikaliskt sceniska show.
… Det var som att flytta trettio år tillbaka i tiden, men med den skillnaden att detta var stor konst, inte bara experimenterande.” (Göteborgs-Posten 2013)
Text: Jenny Svensson
Foto: Johan Stern 2013
