Med sin distinkta röst, sin majestätiska framtoning och sitt brinnande ärende är Katarina Barruk just nu en av de mest tongivande samiska rösterna i musikvärlden. Podiet får tillfälle att växla några ord över telefon, en av få lediga dagar under pågående konsertturné.
Vad sjunger du egentligen om i dina sånger?
– Jag skriver om hur det är att vara människa. Hur man skapar sig en röst på egna villkor i en värld där man, med min bakgrund, lätt kan känna sig motarbetad. Det rör sig mycket om existentiella frågor, om liv och död men också om mitt förhållande till landet jag hör till. Jorden alltså, inte nationen. När jag sjunger finner jag ett slags andningsrum, en plats för återhämtning i en vardag som annars mycket präglas av kamp, säger Katarina Barruk.
Du sjunger på umesamiska, ett utrotningshotat språk. Vad innebär det för ditt konstutövande?
– Jag skulle verkligen önska att mitt språkval inte var ett statement. Men tyvärr blir det så. Umesamiska är ett språk som en gång var majoritetsspråk på det umesamiska området i Västerbotten och Norrbotten, idag känner få svenskar till det. Att den historielösheten fått lov att slå rot, det är så upprörande. Jag kämpar för mitt språk, och det är att ständigt befinna sig i uppförsbacke. Men det är också det som ger mig mening – att synliggöra det osynliggjorda.
Vad kan du berätta om umesamiskan som språk?
– Det är ett fantastiskt språk, både att tala och sjunga på. Sprängfyllt med urfolkskunskap, både när det kommer till dess unika vokabulär och hur det är uppbyggt till formen. På svenska ”har man en hund”, på samiska säger man muvsnie leä: ”hos mig finns” en hund. Det är form som också blir till innebörd.
Du framträder i Göteborg tillsammans med dirigenten och violinisten Pekka Kuusisto. Vad kan du säga om ert samarbete?
– Det var Pekka som hörde av sig till mig för två år sedan och undrade om jag ville göra något med honom och Den Norska Kammarorkestern. Sedan sågs vi och började arbeta tillsammans med att ta fram ett program där mina sånger, på ett sömlöst vis, infogas i en större, mer klassiskt orienterad repertoar. Det var väldigt roligt.
Hur känns att höra din musik i symfonisk tappning?
– Jag tycker mycket om mötet med orkestern. Känslan av att alla är där, med sin kropp och sina instrument. Sedan är det ju ett otroligt privilegium att få höra sin musik spelas av en stor klingande orkester. Men mest av allt, älskar jag att arbetstider och scheman är på notställ, haha.
I augusti uppträdde du på BBC Proms som första samiska sångerska. Hur kändes det?
– Det är svårt att beskriva. Jag var lite mer nervös än vanligt. Samma morgon läste jag i en norsk tidning att jag skulle bli historisk och började gråta. Det var som att jag plötsligt tog in vad som höll på att hända. ”Nu får jag en chans att visa”, tänkte jag. Och så gick jag ut och gav allt. Det var magiskt att få uppträda på Proms, men jag tänkte mest på alla samer som kämpat före mig, för olika delar i vår kultur. Jag skulle aldrig haft tillgång till en sådan scen om det inte vore för dem.
Vad håller du på med just nu?
– Jag jobbar på, spelar och skriver. Jag hoppas att jag med min musik kan få andra, på andra platser än här, att förstå mer om hur vi har det. Tyvärr är det mycket som går i fel riktning just nu. Jag tror att det har att göra med hur världen utvecklas i stort. Om jag kan bidra till något, med min konst, är det värt mycket. Vi alla gör vår del och detta är min del att bidra med.
Fakta Katarina Barruk
Gör: Sångare, jojkare, pianist, låtskrivare
Ålder: 31
Uppväxtort: Lusspie (Storuman)
Sångspråk: Umesamiska
Diskografi: Släppte 2015 sitt debutalbum Báruos, vilket befäste hennes status som en av sin tids stora uttolkare av den samiska musiktraditionen. 2022 kom albumet Ruhttou. Senaste singeln Dárbasjub Duv släpptes i november.
Text: Edith Söderström
Foto: Sara Berglund
Upplev konserten Bortom orden med Kuusisto och Barruk med Göteborgs Symfoniker 25 mars
