– På min fars sida av familjen fanns det många tandläkare och jag sökte till universitetet för att gå samma väg. Men antagningen hade stängt och jag tvingades vänta ett år, så då fortsatte jag att öva på min fiol. Och det tog mig ända hit! säger Emirzeth Henriquez och skrattar.
Vi träffas i hennes kök över en god kopp espresso, en av de där många gråkulna dagarna som Göteborg bjuder på denna vinter. Emirzeth Henriquez har slagit ner sina bopålar i Majorna, stadsdelen som sedan gammalt är starkt förknippad med hamnen. Här känner hon sig hemma.
– Det är en speciell atmosfär i städer som ligger nära havet. En annorlunda doft som jag känner igen från min uppväxt. Jag promenerar och cyklar gärna utmed hamnen i Göteborg, berättar hon.
Emirzeth Henriquez föddes för 33 år sedan i hamnstaden Puerto Cabello i norra Venezuela. Ingen i hennes familj ägnade sig särskilt mycket åt musik, men Emirzeth fick ofta följa med sin mormor till den kör hon sjöng i.
– Jag tyckte om att sitta där och vänta och lyssna. Sedan började jag sjunga själv och när dirigenten en dag tog med oss till konserthuset i vår stad så upptäckte jag att jag även ville spela ett instrument. Allra helst oboe, för det lät så speciellt för mig och jag gillade det verkligen.
Men det fanns inga lediga oboer, så det fick bli fiol i stället. Då var Emirzeth tio år gammal. Fem år senare var hon övertygad: det var violin hon ville spela och ha som yrke.
Och på den vägen är det. Sedan säsongen 2022-2023 är hon en del av Göteborgs Symfoniker och är just nu på prov som alternerande stämledare för andrafiolerna. Hon trivs synbarligen väldigt bra i orkestern.
Fostrad av Dudamel
Emirzeth Henriquez är ett barn av den berömda musikskolan och metoden El Sistema. Kanske inte så konstigt, eftersom rörelsen som lärt tusentals unga spela klassiska instrument grundades just i Venezuela 1975.
En dag – medan den 18-åriga Emirzeth gick omring i Caracas och grubblade över om hon skulle bli tandläkare eller musiker – råkade hon möta El Sistemas grundare, dirigenten José Antonio Abreu. Han mindes henne väl och erbjöd henne att pröva till den berömda Símon Bolívar Symphony Orchestra.
Det var under åren med Símon Bolívar-orkestern som Emirzeth på djupet kom i kontakt med de klassiska kompositörerna. Inte minst på grund av orkesterns världsberömde chefdirigent: Gustavo Dudamel.
Gustavo Dudamel i Göteborgs Konserthus med Símon Bolivar-orkestern som spelar sida vid sida med Göteborgs Symfoniker.
– Jag började i orkestern 2010 och allt var så nytt. Gustavo var så inspirerande. Sättet han talade om musik, sättet han älskade musiken på och hur han så självklart kunde få en grupp musiker att tillsammans göra sitt allra bästa.
2010 var också året då Símon Bolívar-orkestern turnerade i Europa och första anhalten var förstås Göteborg, där Dudamel samtidigt var Symfonikernas chefdirigent. Och Emirzeth var med.
– Det var första gången jag var i Europa. Vi hann se oss omkring i Göteborg och det kändes så speciellt.
Tog vägen via Wien
2017 flyttade Emirzeth Henriquez till Österrike för att ta sin masterexamen. Det var en mycket speciell period för henne.
– Där fördjupades verkligen min känsla för wienklassicismen. Musiken är så charmig, så vänlig, och kan också bli väldigt intensiv. Den ger också stort utrymme för personliga tolkningar. Romantisk musik är också underbar och vacker, men det är lite mer självklart hur den ska spelas, säger Emirzeth.
Det är ingen tvekan om att Joseph Haydn är en av hennes absoluta favoriter.
– Haydn är ”the Father of string quartets” och jag älskar verkligen att spela stråkkvartett, säger Emirzeth med ett stort leende.
Även om Emirzeth gärna spelar musik från 1700-talet så gör hon det på en nästan sprillans ny fiol: en tysk König & Betcher från 2021.
– Jag blev rekommenderad fiolbyggaren Michael Betcher, som hade öppnat egen verkstad tillsammans med Robert König i Nürnberg. Jag åkte dit och provade några instrument och föll direkt.
– Sedan fick jag vänta två år innan de hade sex nybyggda fioler som jag kunde testa. Den jag till slut valde har en så underbart fin ton. För mig är det inte så viktigt att instrumentet låter starkt, utan mer att det har ett färgrikt och vackert ljud, säger Emirzeth.
Hänfördes av Symfonikerna
När hon först kom till Göteborgs Symfoniker så visste hon att orkestern har ett väldigt gott renommé. Ändå blev hon imponerad:
– Första provveckorna minns jag att vi spelade en symfoni av Sjostakovitj, och vi spelade igenom hela symfonin redan på första repetitionen. Nivån var så hög! Strax därpå gjorde vi en Bruckner-symfoni med maestro Herbert Blomstedt. Jag var så lycklig!
– Omgivningen är fantastisk, de andra musikerna är otroligt välkomnande och jag har känt mig inkluderad från första stund, berättar Emirzeth.
Vad lyssnar en violinist på för musik när hon är ledig?
– Ofta lyssnar jag på det vi ska spela framöver, säger Emirzeth. Men jag försöker också hålla mig uppdaterad på nya inspelningar av olika solister. Det finns alltid något nytt att upptäcka, det har hänt så mycket på, säg femton år. Det är inte samma sätt att spela nu som då.
När hon behöver lite mer energi under den mörka årstiden sätter hon på plattor med hemlandets salsalejon Oscar D´Leon eller kubanska Cecilia Cruz.
Emirzeth Henriquez packar ner sin fiol och vi tittar samtidigt ut genom köksfönstret på den kylslagna dimman där utanför. Jag tänker på att Emirzeth kommer från en plats där temperaturen sällan går under 25 plusgrader någon gång på året.
– Ärligt talat, vintern är utmanande för alla. Men jag gillar snön. För det är något jag aldrig upplevt förut, att vakna upp en morgon och se att allting är helt vitt! skrattar hon.
Text: Kjell Åke Hansson
Foto: Ola Kjelbye
