Göteborgs Symfoniker

Från Podiet nr 4 2021-2022 Hör harpans historia

– Den här konserten blir en historieresa med harpan från 1700-talet till våra dagar. Jag kommer att spela på sex olika harpor som är mycket olika i klang, ljudvolym och vad gäller spelteknik.

Det säger Symfonikernas holländske harpist Erik Groenestein-Hendriks som brinner för sitt instrument och dess repertoar. Han och kollegerna i Symfonikerna kommer att visa hur mångfacetterad harpan är vid kammarkonserten i Stenhammarsalen den 24 april, och dessförinnan på turné till Kulturbruket på Dal i Mellerud den 23 april. Man kan tro att ett så komplicerat instrument är relativt ungt, men dess ursprung går långt tillbaka i tiden.

– Harpan är ett av de allra äldsta instrumenten, det finns avbildat på sumeriska och egyptiska målningar som är 4000-5000 år gamla. Då var det format efter pilbågen med några få strängar. I dag är det ett stort och klangrikt instrument med väl tilltagen klanglåda och stort register.

Visst måste man kalla Erik Groenestein-Hendriks en modig och målmedveten solist. Han kommer att spela solostämmor i sex skilda verk, alla med sina egna krav på teknik, spelstil och klang. En av harporna har en speciell historia. Den upptäcktes på vinden hos Symfonikernas förre violinist Ingrid Sturegård och visade sig vara en 1700-talsharpa lik dem Mozart skrev sin harpkonsert för. Tack vare finansiellt stöd från Göteborgs Symfonikers Vänförening kunde harpan renoveras och inköpas för bruk i Göteborgs Symfoniker.

Detalj från harpan som hittades på en vind nyligen. Harpan är tillverkad i Paris någon gång mellan åren 1760-1790.

Vid konserten blir det förutom Mozart även musik av Händel, Debussy, Ravel och Berio. Samt ett solostycke av den franska harpvirtuosen Henriett Renié (1875-1956), ett geni på sitt instrument och en utomordentlig pedagog som gjorde mycket för instrumentet. En av hennes elever var för övrigt Harpo Marx. Vid konserten får vi också höra en av Erik Groenestein-Hendriks favoriter.
– Ravels Introduktion och allegro är ett av mina favoritverk, fantastisk musik. Det skrevs på beställning av harptillverkaren Erard som ville visa hur deras nya instrument kunde användas.
I skiftet mellan 1800-tal och 1900-tal var det franska instrumentmakare som ledde utvecklingen av harpan, framförallt Erard och Pleyel, kanske mest kända för sina flyglar.

Debussys Danser för harpa och stråkorkester har en liknande bakgrund som Ravels stycke. Danserna var beställda av Pleyel som hade konstruerat en kromatisk harpa utan pedaler med dubbla uppsättningar strängar som gick i kors med varandra. En lösning som gjorde det möjligt att spela i alla tonarter, men konstruktionen var både komplicerad och svårspelad. Den lades ned efter några år. Erards dubbelpedalharpa som introducerats redan på 1820-talet förfinades och blev den dominerande på marknaden. Grunden i dess konstruktion används än i dag av moderna tillverkare, till exempel den amerikanska Lyon and Healy som Erik Groenestein-Hendriks ska spela på i Luciano Berios Sequenza II.
– Det är ett otroligt svårt men fantastiskt stycke som jag alltid har velat spela. Det har flera nya klangeffekter men det sliter väldigt på fingrarna. Folk sa att jag är tokig som ska spela det stycket tillsammans med de fem andra, men jag vill visa hur harpan och musiken utvecklats under historiens gång.
Så nu har publiken en unik möjlighet att höra och se harpan i alla dess former och varianter. Det blir en lika lärorik som njutbar konsert.

 

Text Stefan Nävermyr
Foto Lina Ikse