Det slamrar från matsalen intill. Constantin Gerstein, 34, sitter i lobbyn på ett hotell i Kensington, London. Göteborgs Symfoniker är på besök för att spela i Royal Albert Hall. Det stora transportlasset med instrument och utrustning har rullat i två dagar i lastbil från Göteborg. Så även Constantins fagott.
– Det känns skönt att veta att den är väl omhändertagen. Och den är lite tung att bära själv, säger Constantin.
Hans instrument är byggt i Tyskland hos den dominerande tillverkaren Heckel. Constantin Gerstein var bara tonåring när hans föräldrar insåg att han tänkte satsa på musiken, och bestämde sig för att köpa fagotten till honom. Det var fem års väntetid och priset var 38 000 euro.
– De här fagotterna håller hela livet. Det är inte som andra blåsinstrument som behöver bytas. Och ju nyare desto bättre, berättar Constantin.
Fagotten i sig är ett gammalt instrument. Som det största träblåsinstrumentet fick den tidigt fylla behovet i de lägre registren i musiken, och utvecklades under barocken. Namnet tros betydda ”knippe” eller ”bunt”, syftandes på fagottens många delar.
Constantin Gerstein är född i Stuttgart med två föräldrar som båda är musiker. När Symfonikerna var på turné 2025 fick de glädjen att höra Constantin göra debut i det stora konsert huset Liederhalle hemma i Stuttgart. Hos familjen var den klassiska musiken alltid närvarande. Vid sex års ålder provade Constantin piano, men det blev aldrig en favorit. När han var elva år behövdes en fagott till skolorkestern och Constantin fick prova. Sedan var han fast – mycket tack vare Frank Lehman, solofagottist i Stuttgarts filharmoniker.
– Som lärare var han fantastisk. Jag var superimponerad av honom. Och han hade en lätt humoristisk inställning, inte för strikt.
Vid 13 års ålder vann Constantin Gerstein den stora tävlingen Jugend Musiziert i Tyskland. Då visste han vad han ville ägna sig åt. I nationella ungdomsorkestern hittade han likasinnade vänner.
Men alla han möter är inte helt säkra på vad en fagott egentligen är.
– ”Är det som en flöjt?”, skrattar Constantin. Eller så har de sett instrumentet, men vet inte hur det låter.
Kända stycken där fagotten är framträdande är Griegs I Bergakungens sal, inledningen till Våroffer och Prokofjevs Peter och Vargen. Instrumentet förknippas ofta med staccato eller en vandrande basgång. För sitt struttande ljud har den beskrivits som orkesterns clown. Men för Constantin ligger tjusningen djupare än så.– Det var inte den komiska sidan av fagotten jag fastnade för. Det var den melankoliska. Ljudet kan vara mörkt, sorgset, mjukt… Tjajkovskijs fjärde symfoni till exempel, den långsamma satsen är helt otrolig att spela.
Constantin har stadiga blå ögon och talar engelska med välartikulerad brytning. Efter universitetsstudier i Tyskland fick han sin första anställning på Kölns statsopera. 2018 ringde en kollega från Göteborg och frågade om han ville komma och provspela i Symfonikerna. Att bo i Sverige kändes först som en konstig idé – men varför inte?
– Jag blev otroligt fint mottagen. På scen var alla så fokuserade. Och arbetsförhållandena här är super. Göteborg är en lugn stad också, i Köln upplevde jag mer trängsel och stress.
Nu bor han i Kungälv med sambon Sara som är lärare och treåriga dottern Milli. Det största intresset på ledig tid är träning, som han ägnar sig så gott som varje dag. För ändamålet har han byggt ett eget gym hemma.
– Jag styrketränar för att jag älskar det. Sen är det förstås bra att ha en stark rygg. Som musiker ska du hålla länge.
Till sin hjälp har han selen som fagottspelare spänner över skuldrorna. I orkestern är fagottisterna placerade i centrum, med en bra överblick och nära kontakt med de lägre stråksektionerna. Med över 10 år i yrket har han hunnit spela det mesta av den stora repertoaren. Favoriter är Stravinskys Pulcinella (ett verk som låter alla orkesterns sektioner visa upp sig), Brahms symfonier och rysk repertoar. Inget stycke är egentligen för svårt, tycker han. Men nerverna gör sig ofta påminda:
– Du ska ha fullt fokus, ofta med en kamera i närheten. Vi är alltid våra egna värsta kritiker. Och det gäller att kunna hämta sig snabbt – efter en hårt pressad fredagskonsert ska du vara redo att starta om på måndag med ny konsert, säger Contstantin Gerstein.
Och erfarenheten får han nytta av den här säsongen. Han har precis startat sitt första år som lärare på Högskolan för scen och musik i Göteborg. Kanske får han möjlighet att föra vidare sina bästa råd till den som ska ta ett solo i en orkester inför en tusenhövdad publik:
– Tänk inte så mycket, utan bara följ med. Och släpp ditt ego. Du är en del av helheten.
Text: Jenny Svensson
Foto: Francis Löfvenholm
