Klockan är strax före åtta på morgonen när Ana Benedicic sätter startnyckeln i låset. Hon sitter vid spelbordet på podiet i Stora salen och är beredd när ljuset tänds. Det kraftfulla orgelverket startar.
– Precis som vi människor måste röra på kroppen så behöver orgeln hålla igång. Den är en levande organism.
Ana Benedicic är en av fyra organister som turas om att ta hand om konserthusorgeln på morgnarna. Pipverket måste användas 15 timmar i veckan för att må bra. Dessutom behöver orgeltillverkaren Rieger Orgelbau veta att allt fungerar för att garantin på bygget ska gälla.
Varje koppling, varje stämning kontrolleras. Allt som upptäcks skrivs upp i en loggbok. Och det digitala systemet i orgeln är till stor hjälp.
Rieger har allt i sin dator i Österrike. Är det något elektriskt problem kan de till och med lösa saker därifrån.
Organisterna som sköter orgeln har sina egna id-brickor. Där kan de spara sina personliga registreringar till olika musikstycken. Det finns också en inspelningsfunktion i orgeln.
– Jag kan spela in mig själv och sedan gå ut i salen och lyssna på mig själv för att få det rätta ljudet, berättar Ana Benedicic.
Hon är särskilt förtjust i de smarta luckorna i väggen som gör det möjligt att justera ljudstyrkan. Orgeln är perfekt anpassad efter rummet och för att matcha en stor symfoniorkester.
Genom en dörr bakom scen tar vi oss in i orgelhuset där piporna tornar upp sig. Det doftar fortfarande av färskt virke. Vi smyger försiktigt uppför de smala stegarna. Ana Benedicic balanserar i sina orgelskor med klack. Bara fläktarna susar svagt.
– Det är så rent här! Inte som i kyrkorglar. I kyrkor kommer det in damm och det kan finnas möss, fåglar…
Vid ett träningspass brukar Ana öva på musik till sina egna konserter och sin undervisning. Varje orgel tar tid att lära känna. Det mekaniska spelbordet mitt på Stora scen behöver hissas upp genom golvet och är tillgängligt när Konserthuset har orgel på programmet. Annars blir det en motionsrunda på den elektriska manualen.
All uppvaktning bidrar till att den nyss fyllda ettåringen är i toppskick. En av organisterna som var rådgivare under bygget var nyligen tillbaka för att spela igen.
– Han sa att orgeln var ännu bättre än han mindes, skrattar Ana Benedicic.
Text och foto: Jenny Svensson
