Kodjovi Kush har släppt sitt första album som soloartist, men han är inte precis någon duvunge. Världsturnéerna med storheter som Tony Allen, Seun Kuti, Alpha Blondy och Gregory Isaacs har avlöst varandra. I Sverige har han dock aldrig varit, varken som kompande basist eller som frontman med sin egen musik. Kodjavi Kush och hans Afrospot All Stars gästar Stenhammarsalen och konsertserien Världen i Konserthuset i början av mars. Sverigepremiären kommer att bli en intressant utmaning. Bara en gång tidigare har bandet spelat för en sittande publik.
– Det var när vi spelade på jazzklubben Vortex i London. De fick ta bort stolar och göra plats för folk som ville komma upp och dansa. Det är den enda gången i jazzklubbens historia som de behövt rodda om i publiken under pågående konsert, säger Kodjovi Kush i telefon, från London.
– The performance is very electric, people need to dance!
Kodjovo Kush är uppväxt omgiven av musik. Pappan spelade kongolesisk rumba med sitt eget band, som han turnerade med i Västafrika, länder som Benin, Ghana, Nigeria och det inklämda avlånga Togo där Kodjovo föddes. Togo är landet med över 30 olika språk. Det officiella språket är franska men på Love in Africa är sången på eve, ett av de fyra största nationella språken. Sångerna är även på engelska och spanska.
– Det är min stil. Det blir mer intressant med fler språk, det finns något för alla.
Grunden i den svängiga och energiska musiken är highlife, musikstilen som uppkom i Ghana i början av 1900-talet. Musiken var då en orkestrerad variant av ursprungliga afrikanska sånger, som spelades på exklusiva klubbar för den afrikanska överklassen, därav namnet “highlife”. Efter andra världskriget spred sig stilen vidare till grannländerna, den blev mer populär, också som dansmusik. På 1970-talet fick highlife ett stort inflytande på den nigerianska musiken och Fela Kuti som senare, på 1990-talet, blev ett stort namn internationellt. Fela Kuti – lika känd som människorättsaktivist – har varit en stor inspiratör till många afrikanska artister, så även för Kodjovi Kush. Bandnamnet Afrospot är lånat från en känd nattklubb som Fela Kuti hade i Nigerias huvudstad Lagos.
– Highlife, as a mother, had many childern, som Kodjovi uttrycker det på engelska. Fela Kutis afrobeat var ett av barnen och min musik med Afrospot Allstars är annat. Formen av highlife som vi spelar kallar jag agbadjazz. Det är en fusion av jazz, reggae, blues, den musik som jag spelat med andra artister genom åren, men rötterna är den traditionella togolesiska dansen agbadja.
För att kort sammanfatta: Highlife är grunden och agbadjan är rötterna i agbadjazz.
På 1990-talet turnerade Kodjovi Kush tillsammans med västafrikanska dansgruppen Balafon. Dansen och agabadjan, som går i 6/8-dels takt, var alltså det som, mer eller mindre bokstavligt, tog honom till Europa och London. Med dansen och sin musikaliska uppväxt hittade Kodjovi snabbt flera ingångar till Londons pulserande multikulturella musikliv. Kollektivet av musiker, från Västafrika och Storbritannien, som ingår Afrospot Allstars bildade Kodjovi Kush redan för tio år sedan. Debutalbumet fick vänta. Uppdragen som basist och gitarrist bakom andra artister gjorde det svårt att få tid till studion.
Men att det är Kodjovi som skrivit alla låtarna på Love in Africa, som han själv påstår, kan det verkligen stämma?
– No, no, alla låtar utom en, rättar Kodjovi sig själv med ett skratt, en av dem är ju från Kuba. Den skrevs av Sylvestre Mendez.
Låten som Kodjovi syftar på är Yiri Yiri Boum, rumban som blev en dunderhit i 1950-talets Havanna. Rumba som Kodjovis pappa en gång spelade och som uppkom på Kuba men som har sina musikaliska rötter i Västafrika. Rumba som liksom allt annat material på Love in Africa formats till agbadjazz.
– Det är som en boomerang, allting kommer tillbaka, vi är alla från samma musikaliska familj.
Text Jörgen Wade
