Västra Götalandsregionens kulturchef Katti Hoflin är ingen duvunge när det kommer till kulturfrågor. Dunkers kulturhus i Helsingborg och Stockholms stadsbibliotek är några av de institutioner hon basat över. Men hon har också en fot i artistlivet – hon skriver barnböcker och tidigt i livet tog hon sig fram som improvisationsmusiker och estradör. Många känner till exempel igen Hoflin från tiden som barnprogramledare på 1990-talet. Podiet ringer upp henne för att prata om kulturpolitik i allmänhet och klassisk musik i synnerhet.
Vad har du egentligen för relation till den klassiska musiken?
– Min farsa spelade kornett på fritiden så det var aldrig något snack om att vi barn inte skulle lära oss ett instrument. För min del blev det piccolaflöjt – först på kommunala musikskolan på Södermalm och sen kom jag med i Mariaskolans blåsorkester. Så jag vet vad det är att vara del i ett musikkollektiv, det blev tidigt en identitet. Man kommer i tid, man kan sina noter.
Men du fortsatte inte?
– Jo, jag sålde flöjten och fortsatte med jazz. Det var min bror som övade tuba fyra timmar om dagen, som blev klassisk musiker. Idag spelar han i Hovkapellet.
Du har talat dig varm om kulturens viktiga roll i samhällsbygget – vari grundar sig din övertygelse?
– Det är enkelt. Vi behöver kulturen för att orka vara människor. Det är därför jag blir så provocerad av det kulturministern sade på filmfestivalen häromsistens, att kulturutövare utgör en slags elit som suger musten ur vanligt hederligt folk. När de egentligen utför ett livsviktigt värv.
Konserthuset har över 90 procent beläggning på Göteborgs Symfonikers konserter 2024. Vad tänker du om de positiva siffrorna? Är de ett tecken i tiden?
– Jag tror att det är en kombination av faktorer. Just nu längtar vi bort från apparna, från scroll-flödet. Vi vill ha gemensamma upplevelser. Sedan handlar det om att Göteborgs Symfoniker håller en så hög kvalitet. Vi har ju fortsatt de stora namnen – tidigare Dudamel, nu Hannigan – det skänker huset internationell lyskraft.
Du har arbetat som kulturchef i Västra Götaland i sex år. Vad utmärker Göteborg som kulturstad skulle du säga?
– Det som slår mig med kulturlivet här i Göteborg är hur fritt det är. Det får lov att spreta åt alla håll, det blir aldrig riktigt syrefattigt. Och så sneglar man inte så mycket på Stockholm utan kör sitt eget race.
Röster höjs om att fler privata aktörer bör bidra till att finansiera kulturen. Är de svenska kulturinstitutionerna redo för en sådan omdaning?
– Det handlar om hur man gör det. I Sverige har vi en tradition av att miljardärerna gärna bygger idrottsarenor uppkallade efter dem själva eller deras företag. Jag hade önskat att man sneglade lite mer mot Danmark där de stora jättarna investerar tillbaka i själva samhällskroppen. Tänk Tuborg-fonden och Carlsbergsfonden. Det handlar om så kallad basfinansiering. Sedan pandemin håller jag regelbundna träffar med näringslivsgruppen, för att få till en attitydförändring i frågan.
Vad är det bästa du själv upplevt på Göteborgs Konserthus?
– Bland annat orgelinvigningen 2021, när det kom organister från hela världen till Göteborg – det var helt magiskt. Gud, vilket instrument. Men högst håller jag ändå musiklägret Side by Sides årliga avskedskonserter. Unga musikaspiranter från hela världen som får musicera med sina idoler, de går inte att beskriva i ord. Det är det finaste.
FAKTA KATTI HOFLIN
Född: 1964
Bor: Tjörn
Bakgrund: Programledare för Bullen i SVT på 1990-talet, skrev manus till Björnes Magasin, verksamhetschef på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Kulturchef i Västra Götalands-
regionen sedan 2018 med en budget på 1,6 miljarder för 2025.
Text Edith Södergran
Foto Thom Estifanos
