Under parollen ”RCO meets Europe” är Concertgebouw-orkestern ute på en alldeles speciell turné. Under två år har de besökt samtliga medlemsländer i Europeiska Unionen. På varje stopp letar de upp de allra mest talangfulla unga musikerna för att musicera tillsammans med dem. Från Talinn via Helsingfors anlände de till Göteborg för konsert nr 26. Köpenhamn stod sen på tur och turnén når sitt slut i Zagreb i slutet på månaden. På sin väg har orkestern mött otaliga ungdomsorkestrar; Tallinn Music High School Symphony Orchestra, Sibelius Academy Symphony Orchestra, Danish Youth Orchestra, Zagreb Academy of Music Symphony Orchestra för att bara nämna de sista i raden. I Göteborg gick det ärofulla uppdraget till Västra Götalands Ungdomssymfoniker.
Västra Götalands Ungdomssymfoniker som är en del av Kultur i Väst grundades år 2000 av dirigent Simon Phipps. Han har sen dess utvecklat ungdomsorkesterns speciella uttryck men han är nog den enda som består. Orkestern som samlar ungdomar i ålder 14-20 år från hela regionen förnyas ständigt då äldre musiker går vidare till nya uppdrag och nyfikna unga förmågor kommer in. Med åren har VÄGUS utmärkt sig med sitt säregna sätt att gripa sig an tematik och specifika tonsättare och skapat sceniska orkesterkonserter som bjuder in till ett lustfyllt lyssnande på klassisk musik. Varje år genomför de två turnéer i regionen och bjuder in skolelever till en närmast folkbildande konstupplevelse. Nästa gång VÄGUS spelar i Göteborg är de gästande orkester här i Konserthuset den 30.e november, välkomna då!
Men i måndags tog sig VÄGUS an ett alldeles speciellt uppdrag. I ett turnéprojekt som vill visa på de grundläggande värderingar som förenar oss i Europa och peka på den enande kraft som ligger i musiken fick de representera Sverige på Concertgebouw-orkesterns resa genom Europa. Lustspelsouvertyren av Alexander von Zemlinsky var det stycke som de 35 ungdomarna från VÄGUS skulle förbereda sig på och som de sen tillsammans med sina förebilder skulle få inleda konserten med. Jag ska villigt erkänna att ingen i konserthuset kände till det här stycket sen tidigare. De musiker ur Göteborgs Symfoniker som tog sig an uppgiften att öva med ungdomarna i förberedande stämrepetitioner inför besöket av de holländska kollegerna såg alla lika frågande ut. Men snart anlände både noter och ljudfil från det holländska teamet och alla var rustade för att göra en god förberedelse.
Sida vid sida har med åren blivit ett koncept som jag vill hävda att Göteborgs Symfoniker med sin barn- och ungdomsverksamhet bidragit till att skapa i Sverige. I praktiken betyder det att man för samman två orkestrar, gärna en äldre med en yngre så att det uppstår ett inspirerande möte med en förebild. Sida vid sida placerar man en äldre musiker bredvid en yngre i varje pult i stråket och på liknande sätt varannan ung och varannan äldre i blåsraderna. Upplevelsen för den yngre musikanten att sitta mitt inne i ett klanguniversum de ännu inte har förmågan att skapa själva blir en kick som bär de vidare i sin strävan att bli ännu bättre på sitt instrument. En strävan som tar tid, kräver sin uthållighet och en inspirerande kick då och då.
I januari 2011 genomförde Symfonikerna sin första Sida vid Sida-konsert. Då var det små barn från den nystartade El Sistema-verksamheten i Hammarkullen, som trakterat sina instrument i ringa fyra månader, som vår orkester musicerade med. Alla de unga medverkande var knappast medvetna om det historiska i ögonblicket men konserten var avgörande för den utveckling som komma skulle av barn- och ungdomsverksamheten. Sida vid sida-konceptet kom att sprida sig till samtliga professionella symfoniorkestrar i Sverige som följde i våra spår och engagerade sig i El Sistema-verksamheter i sin lokalmiljö. Hos Symfonikerna har vi genom åren som följde ständigt letat efter nya sätt att inspirera morgondagens musiker och idag leder vi ett stort musikläger – Side by Side by El Sistema Sweden där musikanter från 6 till 20 år i en trappa av orkester- och körnivåer finner sitt sammanhang och sin musikaliska inspiration. Göteborgs Symfoniker och Göteborgs Symfonikers Vokalensemble är med och delar med sig av sina erfarenheter och lyfter musicerandet till en nivå som deltagarna inte upplever på hemmaplan. I somras samlade vi nästan 2000 deltagare och förbereder oss nu för ännu fler i juni då nästa läger går av stapeln. Festivalkonserten på lägret är en upplevelse man inte vill missa. Läs mer om nästa konsert här.
Hur gick det då för våra 35 ungdomar från VÄGUS. Söndagen tillbringades med våra egna musiker som gick in i alla detaljer i Zemlinskys pampiga festspelsouvertyr. På stämrepetitioner delade de med sig av sina allra bästa tips och övade på de svåraste passagerna om och om igen. På måndagen fick de först tillbringa en timme ensamma med Concertgebouws dirigent Dima Slobodeniouk. Med stort tålamod tog han sig metodiskt igenom stycket. Tog om, tog det långsammare och ökade sen igen tempot. ”Kontrabas och cello för sig… så lägger vi till violinerna, spela svagt… Det är bättre, inte perfekt men mycket bättre.” Med lugn och värme fick han ungdomarna att yta sitt allra bästa. När Concertgebouw sedan anslöt och orkestern blev dubbelt så stor var ungdomarna redo sin uppgift, färdiga att gå fullkomligt upp i musiken tillsammans med en världsberömd orkester.
Efter Zemlinsky lämnade VÄGUS podiet, skyndade sig att lämna sitt instrument bakom scenen för att ta plats i publiken och tillsammans med en nästan fullsatt salong även från salen få lyssna på sina musikaliska förebilder. Concertgebouw bjöd så på Don Juan av Richard Strauss. Efter paus Alban Bergs Sonat op. 1, som ursprungligen är en pianosonat med som orkestrerats om för symfoniorkester för att sen slutligen låta Strauss Tod und Verklärung avsluta en fantastisk konsert. Publikens jubel gick inte att ta miste på, de stående ovationerna ville inte ta slut, till taktfasta applåder lämnade orkestern till slut scenen och vi i publiken gick ut ur salen uppfyllda av Concertgebouws fantastiska klang, passion och energi.
En stund senare vinkade jag av ungdomarna från VÄGUS. Efter två intensiva dagar och tror jag bestämt att de flög ungefär en halv meter över golvet allesammans. De hade jobbat hårt, förberett sig väl och fått belöningen, kicken som kommer då man kan sin stämma och fullkomligt kan uppgå i det flöde som strömmar genom en riktigt bra symfoniorkester. Det kan vi i publiken aldrig riktigt komma i närheten av men i måndags var det gott nog att få sitta i salen!
Petra Kloo Vik, ansvarig barn- och ungdomsverksamhet