Hornisten Alec Frank-Gemmill

"All kultur är till för alla. Det är fantastiskt att en grupp människor från hela världen samlas för att spela en Beethovensymfoni, inte bara för det höga nöjets skull, utan för livet." Lär känna hornisten Alec Frank-Gemmill och hans förväntningar inför säsongen 2022-2023 med Göteborgs Symfoniker.

Innan jag kom till Sverige spelade jag i Scottish Chamber Orchestra under tio år. När några av mina närmaste kollegor lämnade, ville jag också söka nya möjligheter. Jag fick veta att Göteborgs Symfoniker är en fantastisk orkester genom en vän till mig, hornisten Katie Wooley som nu spelar i Concertgebouw-orkestern i Holland, hon har arbetat mycket här.

Närheten till Oslo och deras program för unga dirigenter var jag också intresserad av. Dessutom har brexit i Storbritannien inneburit svårigheter för kulturen. Som ung spelade jag till exempel med European Union Youth Orchestra, en underbar upplevelse, men nu är det inte möjligt längre för britter. Allt det här sammantaget gjorde att jag sökte mig till Göteborgs Symfoniker.

Alec iklädd frack och fluga håller sitt horn och

För ungefär sex år sedan gjorde jag en serie program, New Generation, på BBC. Det finns inte så många solostycken för valthorn och ingen anledning för mig att spela samma stycke två gånger, så jag valde alltmer speciella kompositioner för varje program. Det var märkligt och underbart på samma gång.

Jag älskade att spela kompositören B Tommy Anderssons orgelkonsert Poseidon när konserthusorgeln invigdes hösten 2021. Det var vansinnig musik, fullständigt galet och vilt. Jag vikarierade på tredje valthorn och satt precis framför orgelpiporna. Stycket gjorde mig verkligen lycklig, det var varken mellanmjölk eller lagom.

Haydns musik är speciell för mig, särskilt att dirigera. Den är inte bara vacker på ytan, det finns så mycket mer att upptäcka under den. Musiken har en briljant struktur, tittar man närmare så upptäcker man hur bultarna och skruvarna sammanfogar den. Samtidigt finns det karaktärer som bokstavligen dyker upp i styckena; barnet som skriker, hästar som galopperar och glada bönder som dansar i skogen. Det är så fascinerande gjort. En 1800-talspublik skulle förmodligen förstå alla musikaliska referenser som vi bara förstår hälften av. Som jag ser det är strukturen kopplad till Beethovens musik och karaktärerna till Richard Strauss. Det är som om all musik kommer från Haydn.

Alec spelar sitt horn

Det är viktigt att förstå vad vi faktiskt gör i orkestern. Vi tar de här genialiska verken, de här resultaten av mänsklig strävan och talang, och skapar kultur genom att spela dem. Varje gång en orkester samlas, så är det ett slags firande av denna kultur.

När allting stängde ner insåg jag att det är viktigt att skydda varandra, men det är också viktigt att skydda kulturen.

All kultur är till för alla. Det är fantastiskt att en grupp människor från hela världen samlas för att spela en Beethovensymfoni, inte bara för det höga nöjets skull, utan för livet.

Jag är ateist, men för mig är musik en slags religion, en gåva, något som jag tror på och alltid kommer att tro på. Jag ser ingenting negativt i det.

Alec Frank-Gemmill berättade för Ulla M Andersson