Det svenska konstglaset – sedermera berömt både i Sverige och världen – har till stor del sina rötter i Orrefors Glasbruk och glaskonstnären, målaren och formgivaren Simon Gate (1883-1945). Han kom till Orrefors 1916. Under de första åren tillverkade man vackert bruks- och servisglas, men började även experimentera med konstglas, vilket blev inledningen till Orrefors första storhetstid.
Simon Gate hade stora framgångar på världsutställningen i Paris 1925 och vid Stockholms-utställningen 1930. Det blev han som fick ansvara för formgivningen av lampetter, lampskärmar och ljuskronor i Göteborgs Konserthus. Och de är ganska många! Rikta blicken mot ljuset vid nästa besök så förstår ni omfattningen av arbetet. Starkast intryck ger kanske lamporna i Stora salen, stilrent formgivna och i fullständig harmoni med lokalens branta väggar.
Men det finns mycket annat glas också. Så här står det i boken om Göteborgs Konserthus som publicerades till invigningen 1935: ”Dricksfontänen och ljuskronorna i foyern äro utförda av Orrefors och komponerad av Gate. Orrefors har även utfört belysningsarmaturen i övriga lokaler och glasen i galleriet mot Viktor Rydbergsgatan. De slipade och graverade grupperna i dessa glas äro komponerade av Gate, Hald och Lindstrand.”
Konsten i Konserthuset
Många av konstverken i Göteborgs Konserthus knyter an till musik eller har en relation till Göteborgs Symfoniker. Här finns allt från porträtt av kompositörer som Grieg och Sibelius till Sveriges största väv med mönster av Sven X-et Erixson.
Funkispärlan vid Götaplatsen
Ett besök i Göteborgs Konserthus är en upplevelse för alla sinnen. Den vackra byggnaden bjuder på stilren funktionalism med musiken i centrum. Här föds oförglömliga musikminnen varje vecka, sedan 1935.
Läs mer i konsertmagasinet
Nr 4 2021-2022 Orrefors dricksfontän av Simon Gate
Varför en dricksfontän tar plats i foajén.
Nr 2 2021-2022 Odysseus av Vicke Lindstrand
Vi riktar fokus mot några fina glasgravyrer på fönstren längs promenoiren i Konserthusets foajé.
Nr 3 2019-2020 Djur, glasrelief av Edward Hald
Visst är det lätt att missa de eleganta glasgravyrerna längs pelarraden i foajén, utplacerade som de är här och var mellan mahognypelarna som små skatter väntande på att bli upptäcka.