Göteborgs Konserthus Aurora Chamber Orchestra

BENJAMIN BRITTEN (1913-1976) SIMPLE SYMPHONY OP 4 Boisterous Bourrée ("Bullrande bourée") Playful Pizzicato ("Piffigt pizzicato") Sentimental Saraband ("Sentimental saraband") Frolicsome Finale ("Fryntlig final") Efter musikens våldsamma utveckling under 1900-talets början med Stravinsky och Schönberg i täten kom så småningom motreaktionen. Frihetssuktande dissonanser och tyglade tolvtonsserier ersattes av rytmisk glädje och ödmjukt allvar. Typiska exempel från 1930-talet är Dag Wiréns Serenad och Jean Francaixs pianoconcertino, neoklassiska verk fyllda av musikantisk glädje, transparens och enkelhet i uttrycket - precis som Brittens Simple Symphony. Ännu omärkt av inre sexuella konflikter och andra världskrigets fasor kastade sig den blott 20-årige Britten ut i bekymmerslösheten - och uddrimmade ironiskt sina satsbeteckningar. Visst finns här spår av både Tjajkovskij (andra satsen - som också innehåller en shanty!) och Bach (sarabanden kunde ha sitt ursprung i någon av cellosviterna) men Simple Symphony är framförallt ett uttryck för spontan musikalitet och ungdomlig glädje. STEFAN NÄVERMYR

CELLOKONSERT NR 1 C-DUR Moderato Adagio Allegro molto I 200 år var allt man kände till av Haydns cellokonsert i C-dur ett fragment av första satsens tema. Tonsättaren hade noterat temat i sin verkkatalog men konserten i dess helhet var försvunnen. Inte förrän i november 1961 grävde Oldrich Pulkert fram noterna i Nationalmuseet i Prag, och i maj året därpå "uruppfördes" konserten. Noterna hade då noggrant undersökts av experter från Haydninstitutet i Köln, och de kunde fastställa äktheten. Haydns senare skrivna cellokonsert i D-dur hade äntligen återfått sin syster. Av verkförteckningen framgår att Haydn skrev konserten för cellisten Josef Weigl som mellan 1765 och 1769 spelade i den orkester hos furst Esterházy för vilken Haydn var kapellmästare i flera decennier, så det är rimligt att anta att konserten skrevs någon gång mellan dessa år. Konserten är ett intressant exempel på den här tidens allmänna strävan att frigöra sig från barockens ideal. Att Haydn så gärna inleder sina verk med en moderatosats hänger ihop med att han i detta relativt lugna tempo kunde ge sig tid att experimentera med asymmetrisk uppbyggnad, oväntade pauser och förfinade rytmer. Huvudtemat är något förändrat varje gång det dyker upp. Den långsamma satsen domineras av solisten. Orkestern introducerar det grundläggande tematiska materialet men håller sig sedan i bakgrunden ända till sluttakterna. Mellandelen är modulerad till d-moll, och här är det bara stråkar som klingar. I yttersatserna tillkommer några blåsare. Finalen avlägsnar sig från den traditionella sonatformen och bygger på kontraster mellan solo och tutti. Musiken är skissartad men lekfull och sprudlande. Stig Jacobsson

ANTONIN DVORÁK (1841-1904) SERENAD FÖR STRÅKORKESTER E-DUR OP 22 Moderato Tempo di valse Scherzo: Vivace Larghetto Finale: Allegro vivace Stråkserenaden tillkom under 1870-talet, ett lyckosamt decennium för Dvorák. År 1875 hade han blivit tilldelad en statlig konstnärslön, mycket tack vare rekommendationer från livslånga tonsättarvännen Johannes Brahms och musikkritikern Eduard Hanslick. Dvorák kunde alltså ägna sig helt åt att komponera och behövde inte längre ha anställning vid stadens olika orkestrar för att försörja sin familj. Han hade 1873 gift sig med sångerskan Anna Cermáková som var solist vid Nationalteatern i Prag och han hade haft stora framgångar som operakompositör, bland annat 1874 med Kungen och Kolaren. I slutet av 1870-talet kom den första samlingen Slaviska danser som förde Dvoráks namn ut över världen. Han inbjöds till England, komponerade sina främsta körverk för körer i Birmingham och Leeds. Han blev hedersdoktor vid universitetet i Cambridge. Han inbjöds att dirigera i Ryssland, han verkade som dirigentlärare i New York under några år i mitten av 1890-talet. Den sistnämnda vistelsen gav honom inspiration till symfonin "Från nya världen". Prag var från 1860 ett viktigt musikaliskt centrum för opera, symfonikonserter och kammarmusik. Tyska teatern gav operor på tyska. Tjeckerna var mäkta stolta över sin nya Nationalteater där man varvade Mozartoperor med stora patriotiska verk av bland andra Smetana - som faktiskt än i dag i Prag hyllas i större utsträckning än Dvorák. Det sjudande musiklivet i Prag omgärdade honom och alla de skiftande intrycken smältes samman till ett personligt tonspråk där inte minst dansanta folkmusikinslag är betydande. Stråkserenaden skrevs 1875 och uruppfördes året därpå av Prags filharmoniker som utgjordes av musiker från både den tyska och den tjeckiska operan. Dirigent var Adolf Cech. Första satsen anger stämningsläget för hela verket, mjukt och lättsamt med ett mellanparti av rytmisk spänst. Andra satsen är en av Dvoráks mest älskvärda valser, med inslag av mazurkarytmer. Tredje satsen är livlig och sprudlar av livsglädje även om mellanpartiet manar en aning till eftertänksamhet. Den långsamma larghettosatsen kontrasterar med sitt lugna vemod men känns ändå i grunden sommarljus. Finalen är den sats som får oss att bli litet omskakade eftersom den ofta känns aggressiv och litet påträngande intensiv. Det hela rundas emellertid av med återknytande till första satsens lugna inledning och därpå en slutspurt i triumf. LENNART DEHN

Aurora Chamber Orchestra har väckt stor uppmärksamhet och uppskattning, bland annat efter framträdanden på Dramaten och Konserthuset i Stockholm. Orkestern fick också det prestigefyllda uppdraget att inviga den anrika Pablo Cassals-festivalen i franska Prades i juli 2019. Med sina 15 handplockade internationella medlemmar lockar Aurora Chamber Orchestra många av världens finaste solister och dirigenter till spännande samarbeten, bland dem Viktoria Mullova, Mischa Maisky, Elisabeth Leonskaja, Jukka Pekka Saraste och Polarprisvinnaren Dame Evelyn Glennie. Några av Sveriges ledande skådespelare har också framträtt med orkestern: Krister Henrikson, Stina Ekblad, Stefan Sauk, Reine Brynolfsson, Elin Klinga, Magnus Roosmann och Samuel Fröler. I ett nytt och unikt samarbete kring kammarmusiken i Västra Götalands-regionen är Aurora Chamber Orchestra 2029-2020 Artists in Residence i Trollhättan/Vänersborg. Det innebär bland annat konserter på Konserthusen både i Stockholm och Göteborg, på tolv orter i Västra Götaland samt i Frankrike. Allt som allt 24 konserter på 19 orter.

Svenske cellisten Jakob Koranyi har etablerat sig som en av de mest intressanta unga begåvningarna på den europeiska musikscenen. Han har hyllats för sin virtuositet, sin nyanserade klang och förkärlek för varierade och nyskapande program. Han har turnerat i Europa i stor omfattning, både som orkestersolist och i kammarmusiksammanhang, med framträdanden ibland annat Wien, Köln, Hamburg, Paris, Bryssel, Amsterdam, Barcelona, Stockholm, Göteborg och Luxembourg. Jakob Koranyi har en omfattande repertoar som innefattar de traditionella celloverken men han har också uruppfört verk som Julia Wolfs cellokonsert vid Amsterdams cellobiennal, Albert Schnelzers Crazy Diamond och Andrea Tarrodis Highland Concerto som tillägnades Jakob Koranyi. En ny cellokonsert av Tarrodi är också planerad. Bland aktuella engagemang finns Haydns Cellokonsert nr 1 med Västerås Sinfonietta och Julian Kuerti samt Gävle symfoniorkester och Jessica Cottis, och Atterbergs cellokonsert med Istanbuls Statliga Symfoniorkester och Sveriges Radios Symfoniorkester. Jakob Koranyi är också regelbunden gäst vid kammarmusikfestivalerna i Bridgehampton (USA), Järna och Delft (Holland) och har också framträtt vid Köpenhamns sommarfestival och Katrina-festivalen på Åland.

Serbiske Gordan Nikolic var förste konsertmästare för London Symphony Orchestra i närmare 20 år innan han 2017 trappade ner för att ägna sig åt att leda orkestrar från violinen samt koncentrera sig på pedagogisk verksamhet. Han började spela violin när han var sju år och studerade vid konservatoriet i Basel för Jean-Jacques Kantorow. Han har deltagit och erhållit priser vid flera tävlingar, bland dem Tibor Vargatävlingen, Paganinitävlingen och Hummeltävlingen. Under sin långa karriär har Gordan Nikolic varit konsertmästare hos Orchestre d'Auvergne, Lausannes kammarorkester och Chamber Orchestra of Europe. Bland samtida tonsättare han samarbetat med finns Witold Lutos?awski, György Kurtág, Zoran Eric, James McMillan, Ryan Wigglesworth och Hans Werner Henze. Gordan Nikolic är professor vid Royal College of Music in London och ger mästarklasser vid Guildhall School of Music and Drama och är även masterlärare vid Rotterdams konservatorium samt professor vid Saarbrückens musikhögskola.