Göteborgs Konserthus Bruckners avsked till livet

SIMON STEEN-ANDERSEN (f 1976) PIANOKONSERT Simon Steen-Andersens pianokonsert är skriven för piano, sampler, video och orkester. I verket konfronteras den perfekta, klassiska konsertflygeln med en demolerad, nästan ödelagd flygel i ett slags virtuell dubbelkonsert. Solisten Nicholas Hodges sitter ovanför sin dubbelgångare, där på videoupptagningen, spelar på det ödelagda instrumentet omedelbart efter att det har genomgått ett fall på åtta meter. Utöver att vi upplever den nystämda, klassiska flygeln och symfoniorkestern i ett nytt ljus, konfronterat med det ödelagda, ostämda pianot, så insisterar verket på att det inte bara handlar om ett förstört instrument, men om ett nytt, återuppstått instrument med en utvecklad klangpalett och en helt egen poesi och skönhet. Pianokonserten uruppfördes av SWR-orkestern Baden-Baden och Freiburg vid musikdagarna i Donaueschingen 2014 där Simon Steen-Andersen tilldelades tyska SWRs orkesterpris för verket. Han mottog dessutom Carl-priset 2015 i kategorin årets bästa orkesterverk för sin pianokonsert. Verket har också berömts av kritikerna: "Det är visuellt, extremt spektakulärt och med ett musikaliskt material där klangens "ursprung" tydliggörs, vilket gör klangen i sig själv konkret och handgriplig. Ett i grunden likaså tekniskt, virtuost och imponerande verk som ett direkt, begripligt och tilltalande sådant." (Seismograf.org) "En hyllning till dadaistisk aktionskonst, Fluxus, slapstick à la Helan och Halvan. Men verket är förnämnt ihopslaget; mellan de sammanstyrda klangstrukturerna blandar sig traditionella passager à la Tjajkovskij." (Badische Zeitung) Simon Steen-Andersen är kompositör, performanceartist och installationskonstnär. Han är född i Århus men i dag bosatt i Berlin varifrån han har det mesta av Europa som arbetsplats. Han arbetar i spänningsfältet mellan instrumental- och elektronmusik, video och performance, och hans verk har de senaste åren fokuserat på att integrera konkreta element i musiken samtidigt som de fysiska och koreografiska aspekterna av musikutförandet framhävs. De senaste åren har han fått stor internationell uppmärksamhet genom att utmana gängse former om hur man tänker i musik. 2016 valdes han in i konstakademin i Berlin och han har mottagit en rad priser och utmärkelser, bland dem Nordiska rådets musikpris, Carl Nielsen-priset och musikpriset från konstakademin i Berlin. Hans verk framförs på de mest erkända scenerna för ny musik och han har mottagit verkbeställningar från några av världens ledande orkestrar, ensembler och festivaler.

ANTON BRUCKNER (1824-1896) SYMFONI NR 9 D-MOLL Feierlich: Misterioso Scherzo: Bewegt, lebhaft Adagio: Langsam Brahms timslånga Symfoni nr 9 har länge varit en tresatsig torso. Nu har dock fyra musikforskare, ledda av Nicola Samale, efter 30 års arbete färdigställt den oavslutade finalen ("Misterioso, nicht schnell"), så att ytterligare drygt 22 minuter lagts till symfonin, i denna version uruppförd av Sir Simon Rattle och Berlins Filharmoniker i februari 2012, nu också på skiva. Finalen utgörs i detta skick av en koral, en fuga och referenser till psalmen Kristus är uppstånden. I Göteborg får vi tills vidare nöja oss med den tresatsiga versionen. En i forskarlaget, tysken Benjamin-Gunnar Cohrs, lade 2012 fram en rapport kring Alfred Orels självsvåldiga, källkritiska edition 1934 med många transkriberingsfel, därpå reviderad av Leopold Nowak 1951 (här används denna version). Vid Bruckners död 11 oktober 1896 fanns 75 utkast till en oavslutad final som gavs till hans elev Joseph Schalk för bearbetning. Då Schalk dog den 7 november 1900 övertog hans bror Franz materialet, som enligt testamentet egentligen skulle lämnas till Wiens nuvarande nationalbibliotek. När Ferdinand Löwe uruppförde symfonin i Wien 11 februari 1903 fann han den så radikal att han omorkestrerade de tre första satserna helt men avstod från den oredigerade finalen, "av respekt för mästarens önskan" att ersätta den med Te Deum (som Bruckner komponerat 1884). Löwes åsikt att de tre kompletta satserna i sig dög som färdigt verk har gällt in i vår tid. I den kompletta Brucknerutgåvan 1961 nämndes inte ens Bruckners önskan att framföra Te Deum i anslutning till symfonin. Under årens lopp har många försök gjorts att rekonstruera finalen, vissa aldrig utgivna eller senare återtagna, andra både spelade och utgivna utan att tränga igenom eller att ens motiveras. Bruckner började arbeta på sin från början planerade fyrsatsiga symfoni den 12 augusti 1887. Bara på öppningssatsen arbetade han i sex år. Över ett år hann han också arbeta på finalen, där då egentligen bara instrumentationen av träblås och bleckblås återstod. Därmed blev Bruckners nionde symfoni en torso liksom Mahlers tionde, Elgars tredje och Mozarts Requiem. Den version Rattle framförde är dock inte oomstridd, särskilt första satsen. Tiden får väl visa hur vi ska förhålla oss till den final som kvartetten Samale-Phillips-Cohrs-Mazzuca rekonstruerat, där nästan 600 av de 653 takterna byggts på Bruckners egna skisser. Att Beethovens Symfoni nr 9 i samma tonart var en av Bruckners modeller är uppenbart. Han kallade själv symfonin sitt "avsked till livet", en "hyllning till det gudomliga majestätet". Den tillägnades också "den käre guden". Den motiviskt nästan överrika första satsen citerar även ur sjunde symfonin. Scherzots harmoniskt djärva öppning anses rentav förebåda 1900-talsmodernismen. Triodelen skrev han om i tre versioner och hänvisar bland annat till Händels Messias. Adagiot har självbiografiska drag som hans egentliga "avsked till livet" och samtidigt en trosbekännelse. Den skrevs sedan han avsagt sig sina tjänster i hovkapell, konservatorium och universitet. ROLF HAGLUND

Sveriges Nationalorkester Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Från och med hösten 2013 är Kent Nagano förste gästdirigent och konstnärlig rådgivare för Göteborgs Symfoniker. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde orkestern en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Göteborgs Symfoniker har kallats "en av Europas mest formidabla orkestrar" (The Guardian) och har med sin hedersdirigent Gustavo Dudamel (chefdirigent 2007-2012) hänfört publik och kritiker i såväl Göteborg och Västra Götaland som London, Paris och Wien. Orkestern har en stark lokal förankring och ger årligen omkring 100 konserter i Göteborgs Konserthus vid Götaplatsen. Byggnaden invigdes 1935 och är ett av den nordiska funktionalismens stora monument och berömt för sin fina akustik. Vid sidan av de ordinarie konserterna framträder orkestern varje sommar på Götaplatsen och i Slottsskogen samt gästspelar i Vara Konserthus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Stenhammar och den nordiska profilen Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, blev orkesterns chefdirigent 1907. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och inbjöd kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. I raden av stora gästdirigenter från förr finns Wilhelm Furtwängler, Pierre Monteux och Herbert von Karajan. Idag samarbetar Göteborgs Symfoniker regelbundet med dirigenter som Joana Carneiro, Andrew Manze, David Afkham, Esa-Pekka Salonen, Neeme Järvi, Gustavo Dudamel, Christian Zacharias och Herbert Blomstedt. Turnéer till världens musikcentra Det stora internationella genombrottet kom 1987 när Göteborgs Symfoniker besökte Asien och USA. Sedan dess har orkestern också turnerat i Japan, Kina och Europa och framträtt vid BBC Proms i London, Luzern i Schweiz, Salzburgfestivalen, Musikverein i Wien samt Barbican i London. "En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian efter framträdandet i London 2004. Gustavo Dudamel och Göteborgs Symfoniker har med stor framgång turnerat i Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Spanien och Storbritannien, inklusive hyllade gästspel vid BBC Proms i London och Musikverein i Wien. "Göteborgs Symfoniker hade publiken helt i sin hand i går kväll. Salen fullkomligt exploderade." (The Telegraph) "Det hettade till ordentligt när Gustavo Dudamel och hans svenska orkester spelade i Musikverein." (Wiener Zeitung) Prestigefyllda inspelningar på DG, BIS och Chandos Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i ett 100-tal CD. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat symfonier och orkesterverk av Mieczyslaw Weinberg (god vän till Sjostakovitj), Alban Bergs orkestermusik, Brahms dubbelkonsert och Beethovens trippelkonsert med solister ur orkestern samt symfonier av Kurt Atterberg som kommer att ges ut i sin helhet med Neeme Järvi som dirigent. Samtliga skivor som finns utgivna (och som inte utgått) finns i vår butik på Götaplatsen. En del går även att beställa via vår butik. I vårt kalendarium hittar du orkesterns samtliga konserter i Göteborgs Konserthus.

Fransmannen François-Xavier Roth, född i Paris 1971, är en av de mest karismatiska och initiativrika dirigenterna i sin generation. Han är chefdirigent och konstnärlig ledare i Köln, både för Gürzenich-orkestern och operan, och chefdirigent för SWR-orkestern Baden-Baden & Freiburg. Hans repertoar omfattar musik från 1600-talet till samtida tonsättare. 2003 grundade han den nyskapande orkestern Les Siècles som framför kontrastrika och färgrika program med moderna och tidstypiska instrument vid en och samma konsert. Tillsammans startade de tv-serien Presto! för France2 som lockade en publik på över tre miljoner tittare varje vecka. Under firandet av SWR-orkestern Baden-Baden & Freiburgs 70-årsjubileum ledde han orkestern vid gästspel i London och Hamburg samt vid festivalerna i Luzern och Berlin. De har också gjort en cykel med Richard Strauss samtliga tondikter, uruppfört verk av Philippe Manoury, Yann Robin och Georg-Friedrich Haas samt samarbetat med tonsättarna Wolfgang Rihm, Jörg Widmann och Helmut Lachenmann. François-Xavier Roths programsättning, skärpa och kommunikationsförmåga uppskattas världen runt. Han arbetar med ledande orkestrar som Berlins filharmoniker, Concertgebouworkestern och Boston Symphony Orchestra. Tillsammans med London Symphony leder och överser han ett projekt kring det musikaliska arvet från postromantiken. Bland operaproduktioner han dirigerat finns Thomas Mignon, Offenbachs Frihetsbröderna och Delibes Lakmé vid Opéra Comique i Paris, Morton Feldmans Neither på Staatsoper Berlin och Wagners Den flygande holländaren med Les Siècles. Hans första säsong i Köln inkluderar Berlioz Benvenuto Cellini i en ny produktion av teatergruppen La Fura dels Baus samt Mozarts Don Giovanni. Projekt för att finna ny publik och söka sig utåt utgör en grundpelare i François-Xavier Roths verksamhet. Han är dirigent för LSO Panufnik Young Composers Scheme och han grundade Jeune Orchestre Européen Hector Berlioz, en orkesterakademi med sin egen samling tidstypiska instrument. I Köln kommer han att ta musiken till nya, okonventionella spelplatser och att initiera samarbeten med stadens kulturinstitutioner.