Göteborgs Konserthus En svensk raritet med Efimovkvartetten

AMANDA MAIER-RÖNTGEN (1853-1894) PIANOKVARTETT E-MOLL Allegro Andante. Più lento. Tempo I (Minnen från Hardanger) Presto con fuoco. Poco lento. Tempo I. Prestissimo Finale: Largo espressivo. Allegro vivace. Più lento. Presto Hade man rört sig i de rätta kulturkretsarna i Amsterdam under de sista årtiondena av 1800-talet, då hade man kanske blivit inbjuden till makarna Röntgens populära musiksalong. Väl där kunde man springa på både Edvard Grieg, Clara Schumann och Johannes Brahms om man hade tur. Alla var där! Tyvärr var chansen att få höra den begåvade Amanda Röntgen spela violin inte så stor. Som så många andra kvinnor vid den här tiden slutade hon spela officiellt efter att hon hade gift sig och blivit mamma, men hon kunde redan som 27-åring se tillbaka på en strålande karriär. 1879 förlovade hon sig med pianisten och tonsättaren Julius Röntgen. Efter att paret gift sig bosatte de sig i Amsterdam, och fick två söner. Amanda Maier-Röntgens hälsa började vackla efter andra sonens födelse men hon fortsatte ändå att komponera och undervisade också sönerna i musik. En dag i juli 1894 avled hon, 41 år gammal. En stilla död, som maken beskrev det. Bara några timmar tidigare hade hon givit pojkarna en lektion, och hon hade inte klagat över någon smärta. Pianokvartetten skrevs 1891 och blev klar julafton samma år. Vill man kunna mäta kvaliteten på Amanda Maier-Röntgens tonsättargärning kan man med fördel använda detta verk som underlag, som genom fyra satser bjuder på smäktande melodier och folkligt kryddade slingor med medryckande rytmik. Hon påbörjade arbetet med pianokvartetten under ett besök hos sin gode vän och store beundrare Edvard Grieg i Norge under sommaren. I noterna står att läsa "Minnen från Hardanger" och kanske är verket tänkt som en hyllning till Grieg. En av de första gångerna stycket verkar ha spelats var i samband med en tillställning i Hoffmans pianofabrik i Stockholm drygt två år efter tonsättarens bortgång, men det skulle dröja ända till 2006 innan kvartetten trycktes och gavs ut. Som underlag användes då det material som maken Julius Röntgen sammanställt utifrån Amanda Maier-Röntgens autograf. I slutet av partituret lade han till orden "Non omnis moriar", ett citat från den romerske poeten Horatius som kan översättas med "Hela jag ska inte dö". ANNA NYHLIN

WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) PIANOKVARTETT NR 2 ESS-DUR K 493 Allegro Larghetto Allegretto Wolfgang Amadeus Mozart var 30 år när han skrev sin andra pianokvartett. Vem hade inte velat möta en 30-årig Mozart? Särskilt om han verkligen var sådan som filmmakaren Milos Forman framställde honom i filmen Amadeus 1984; en skrattande, fisande, lekande man som älskade practical jokes. Innan dess hade historikerna försökt gömma undan hans brev och skabrösa texter för att hylla mästaren. Numera är det snarare den hårt arbetande tonsättaren Mozart som behöver återupprättas. Han var en av de mest produktiva tonsättarna genom tiderna. Originalmanuskripten har få korrigeringar, det verkar som om musiken rann rakt ur hjärnan ner på papperet. Hans elever, bland dem tonsättaren Johann Nepomuk Hummel som var inneboende hos familjen Mozart under den tid pianokvartett nr 2 komponerades, vittnar också om en enastående självdisciplin. Det var meningen att Mozart skulle skriva tre pianokvartetter för den kommersiella marknaden av amatörer som köpte noter för att spela hemma. Denna information kommer från Georg Nissen, den förste som skrev om Mozart. Han gifte sig med Mozarts änka Constanze och tack vare dessa två bevarades musik och information om Mozart för eftervärlden. Pianokvartett nr 1 blev dock för svår, så beställningen avbröts. Mozart fick betalt ändå, men troligen låg idéerna redan klara i huvudet färdiga att skriva ner. Melodierna rinner som bäckar, allt verkar så enkelt, det är ren glädje. Mozart hade en oerhörd förståelse för vad som låter bäst för varje instrument och röst och det är kanske en del av hemligheten med varför det alltid låter vackert. Han kunde uttrycka både smärta och humor, men aldrig utan skönhet. Framför allt är det pianot som excellerar. Långsamma melodier borde egentligen inte kunna spelas riktigt flödande av ett piano eftersom varje ton klingar av så fort den slås an. Mozarts långsamma melodier sätter pianisten på prov. Det som låter enkelt är i själva verket inget mindre än att fingertopparna vet exakt vad de ska göra för att örat ska nås av den musikaliska idén, att pianisten övervinner de 85 delar som skiljer finger från sträng i ett piano. "När tonen blir mindre, lyssna den större!", som den framlidna pianopedagogen Karin Boesen sa. KATARINA A KARLSSON