Göteborgs Konserthus Kroppslig kommunikation

IANNIS XENAKIS (1922-2001) PSAPPHA (1975) FÖR SLAGVERK KOTTOS (1977) FÖR CELLO Iannis Xenakis föddes i Rumänien, växte upp i Grekland, men tillbringade merparten av sitt vuxna liv i Frankrike. Att fånga Xenakis livsöde låter sig inte göras i några få rader, snarare kan man i några få meningar glänta på en livshistoria som förpliktigar till fortsatt läsning och studium: Berättelsen om hans flykt till Paris som dödsdömd i hemlandet (som följd av hans anti-fascistiska kamp), assistentperioden till arkitekten Le Courbusier, kompositionsstudierna för Olivier Messiaen och skapandet av en musik som för evigt omgestaltade det konstmusikaliska landskapet. I kvällens konsert får vi oss till dels två av hans mer kända soloverk, Kottos och Psappha, för cello respektive slagverk. I likhet med merparten av Xenakis verklista kommer titlarna från den grekiska mytologin och titlarna bär även tyngd på innehållet. Kottos, en av tre bröder som var barn till Gaia (jorden) och Ouranos (himlen). Tre bröder som närmast kan beskrivas som monster; var och en utrustad med 50 huvuden och 100 armar. Ouranos, bestört över deras ohygglighet, förpassade dem till Tartaros helveteslika avgrund. En exil som gav upphov till en av många blodiga konflikter mellan gudar och titaner. Den kampen slutade med att Hekatoncheirerna (som de tre plägar kallas) blev underjordens väktare. Kottos är om inte en direkt gestaltning av denna gudakamp ändå en passande beskrivning och i allra högsta grad en poetisk allegori över cellons obönhörliga, genomträngande klang. I Psappha åkallas den antika poeten som vi oftare ser utskriven som Sappfo. Partituret specificerar inte instrumentvalen men ber om sex grupper av instrument. Tre av trä och/eller skinn och tre av metall. Musiken är skarp, virtuost rytmisk och ofta påfallande våldsam. Sappfos poesi verkar i Xenakis som struktur snarare än estetik - det är inte hennes ord Xenakis far efter, utan deras rytm. De rytmiska cellerna i musiken är härledda från Sappfos dikter och valen av instrument är till för att utkristallisera just rytmikens transparens. Som Xenakis själv skriver: "Klangfärg verkar endast för att klargöra den rytmiska strukturen". ESAIAS JÄRNEGARD

REBECCA SAUNDERS (f 1967) AETHER (2016) FÖR TVÅ BASKLARINETTER VERMILLION (2003) FÖR CELLO, EL-GITARR OCH KLARINETT Ett återkommande inslag i Gageego!s senaste säsonger är brittiska Rebecca Saunders musik. Denna säsong är inget undantag. I kvällens konserts basklarinettduo Aether och elgitarrfärgade trio Vermillion möter vi en Saunders som på ett poetiskt vis blickar in i tystnaden och sakta drar fram, väver och nystar ut intrikata klangvärldar. Det hon själv skriver om verket Vermillion passar på många vis även in på Aether: "Det vi kallar tystnad är för mig jämförbart med en tät knut av brus, frekvenser och ljud. Ur denna skenbara tystnad försöker jag dra fram och forma ljud och färg. Jag har utforskat fenomenet med tystnad i många verk, men aldrig så noggrant som i Vermillion. Hur låter tystnad, vad är dess inre kvaliteter, vad är dess vikt och kropp, hur relaterar den till förgågnga och framtida ljud, hur ramar den in musikalisk gestik, vad är dess funktion mellan stasis och passion?" I själva verkkommentaren till Aether (eter) går Saunders blott till uppslagsboken och räknar upp dess betydelser, jag inkluderar ett par av dessa och låter hennes engelska stå kvar, för att på så vis bibehålla hennes poetiska utgångspunkt. aether: n. / 'i?.??r/ 14C ME; OF ether; L aethe¯r the upper pure bright air; L aestus heat; G aithe´r, akin to ai´thein to glow, burn; OE a¯d funeral pyre. 1. inf. the upper regions of the atmosphere or space; the clear sky; the heavens; air. 2. ancient cosmology: a) a purer form of fire or air - the fifth element that filled all space beyond the sphere of the moon, constituting the substance of the stars and planets; b) Aether - the ancient Greek personification of the clear upper air of the sky. ESAIAS JÄRNEGARD

IANNIS XENAKIS (1922-2001) PSAPPHA (1975) FÖR SLAGVERK KOTTOS (1977) FÖR CELLO Iannis Xenakis föddes i Rumänien, växte upp i Grekland, men tillbringade merparten av sitt vuxna liv i Frankrike. Att fånga Xenakis livsöde låter sig inte göras i några få rader, snarare kan man i några få meningar glänta på en livshistoria som förpliktigar till fortsatt läsning och studium: Berättelsen om hans flykt till Paris som dödsdömd i hemlandet (som följd av hans anti-fascistiska kamp), assistentperioden till arkitekten Le Courbusier, kompositionsstudierna för Olivier Messiaen och skapandet av en musik som för evigt omgestaltade det konstmusikaliska landskapet. I kvällens konsert får vi oss till dels två av hans mer kända soloverk, Kottos och Psappha, för cello respektive slagverk. I likhet med merparten av Xenakis verklista kommer titlarna från den grekiska mytologin och titlarna bär även tyngd på innehållet. Kottos, en av tre bröder som var barn till Gaia (jorden) och Ouranos (himlen). Tre bröder som närmast kan beskrivas som monster; var och en utrustad med 50 huvuden och 100 armar. Ouranos, bestört över deras ohygglighet, förpassade dem till Tartaros helveteslika avgrund. En exil som gav upphov till en av många blodiga konflikter mellan gudar och titaner. Den kampen slutade med att Hekatoncheirerna (som de tre plägar kallas) blev underjordens väktare. Kottos är om inte en direkt gestaltning av denna gudakamp ändå en passande beskrivning och i allra högsta grad en poetisk allegori över cellons obönhörliga, genomträngande klang. I Psappha åkallas den antika poeten som vi oftare ser utskriven som Sappfo. Partituret specificerar inte instrumentvalen men ber om sex grupper av instrument. Tre av trä och/eller skinn och tre av metall. Musiken är skarp, virtuost rytmisk och ofta påfallande våldsam. Sappfos poesi verkar i Xenakis som struktur snarare än estetik - det är inte hennes ord Xenakis far efter, utan deras rytm. De rytmiska cellerna i musiken är härledda från Sappfos dikter och valen av instrument är till för att utkristallisera just rytmikens transparens. Som Xenakis själv skriver: "Klangfärg verkar endast för att klargöra den rytmiska strukturen". ESAIAS JÄRNEGARD

REBECCA SAUNDERS (f 1967) AETHER (2016) FÖR TVÅ BASKLARINETTER VERMILLION (2003) FÖR CELLO, EL-GITARR OCH KLARINETT Ett återkommande inslag i Gageego!s senaste säsonger är brittiska Rebecca Saunders musik. Denna säsong är inget undantag. I kvällens konserts basklarinettduo Aether och elgitarrfärgade trio Vermillion möter vi en Saunders som på ett poetiskt vis blickar in i tystnaden och sakta drar fram, väver och nystar ut intrikata klangvärldar. Det hon själv skriver om verket Vermillion passar på många vis även in på Aether: "Det vi kallar tystnad är för mig jämförbart med en tät knut av brus, frekvenser och ljud. Ur denna skenbara tystnad försöker jag dra fram och forma ljud och färg. Jag har utforskat fenomenet med tystnad i många verk, men aldrig så noggrant som i Vermillion. Hur låter tystnad, vad är dess inre kvaliteter, vad är dess vikt och kropp, hur relaterar den till förgågnga och framtida ljud, hur ramar den in musikalisk gestik, vad är dess funktion mellan stasis och passion?" I själva verkkommentaren till Aether (eter) går Saunders blott till uppslagsboken och räknar upp dess betydelser, jag inkluderar ett par av dessa och låter hennes engelska stå kvar, för att på så vis bibehålla hennes poetiska utgångspunkt. aether: n. / 'i?.??r/ 14C ME; OF ether; L aethe¯r the upper pure bright air; L aestus heat; G aithe´r, akin to ai´thein to glow, burn; OE a¯d funeral pyre. 1. inf. the upper regions of the atmosphere or space; the clear sky; the heavens; air. 2. ancient cosmology: a) a purer form of fire or air - the fifth element that filled all space beyond the sphere of the moon, constituting the substance of the stars and planets; b) Aether - the ancient Greek personification of the clear upper air of the sky. ESAIAS JÄRNEGARD

Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.