Göteborgs Konserthus Tidslinjer

Evenemanget har ägt rum. Stockhausens Ikoniska Zeitmasse och andra pionjärer fyller denna lördagskväll med Gageego! och dirigenten Rei Munakata. Konceptet Pionjär ger dig samtida musik i experimentella kombinationer.

Speltid ca: 1 t 30 min inkl paus Scen: Stenhammarsalen
210-260 kr Student 105-130 kr

Evenemanget har ägt rum

Gageego! tar fasta på två pionjärer: György Ligeti – som skulle fyllt 100 i år – uppmärksammas med sin vidunderliga blåskvintett och Karlheinz Stockhausen (1928-2007) med den ikoniska Zeitmasse, verket som förde in serialismen i tidsdimensionen. Men vi blickar även vidare mot framtidens pionjärer i Parissvenskan Madeleine Isakssons sinnrikt skiktade väv av klanger och tidslinjer, Sondes, och den i Visby boende amerikanen Joseph Lakes utsträckta, vidsträckta och meditativa This is one small stone…

Ungerske tonsättaren György Ligeti tillhör efterkrigstidens allra viktigaste konstnärskap. Han är på många vis ett panorama genom vilken 1900-talets sena musikaliska landvinningar kan skönjas, såväl genom sina estetiska transformationer som sin skiftande hemvist: från arbetsläger under nazismen, till avantgardets idealistiska centraleuropeiska mecka i Köln, till Hollywoods stjärnbeströdda skimmer genom inte minst filmregissören Stanley Kubricks återkommande användning av hans musik.

Zeitmasse är ett av den tyske pionjärtonsättaren Karlheinz Stockhausens verkliga genombrottsverk. I likhet med flera av Stockhausens stycken, finns det ofta hyllmeter av analyser att sätta sig in i. I det övergripande är Zeitmasse ett första genomförande av serialismens systematik i tidsdimensionen. Serialismen hade dessförinnan enbart återfunnits i struktureringen av tonhöjder, i Zeitmasse går Stockhausen ett steg längre.

Madeleine Isakssons musik kännetecknas av det svävande och skimrande. De minutiösa klangerna är som skiktade klangliga skulpturer. Det finns en sensibilitet, och impressionistisk färgskala som framstår som förklarande till varför hon för många år sedan beslöt sig för att bosätta sig i Paris. Isakssons musik ter sig organisk, som om den under
musikens gång växer och tar form – blir form.

Sedan ett antal år är amerikanske tonsättaren Joseph Lake bosatt i Visby, där han undervisar på Gotlands tonsättarskola. En miljö och plats, som inte är så främmande när man betänker de klanger som Lake under lång tid utforskat. Hans musikaliska framtoning präglas av en stillhet och en innerlig fascination för den enskilda tonens rikedom.

Denna kväll upplever vi allt detta framfört av den Göteborgsbaserade ensemblen Gageego! under ledning av Rei Munakata. Ensemblen utforskar samtida kammarmusik på ett lustfyllt och nyfiket sätt, på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade.

Konceptet Pionjär

Konceptet Pionjär ger dig konserter med samtida musik i skön kombination med exempelvis konst, film, audiovisuella element eller drama. För dig som är nyfiken på det allra senaste är säsongens sex lördagskvällar i Stenhammarsalen ett måste. Med ett Pionjär-abonnemang sparar du dessutom 30% jämfört med ordinarie biljettpris.

Provlyssna

Lär känna de klassiska verken.

Lär känna tonsättaren Madeleine Isaksson.

Program

Karlheinz Stockhausen (1928 – 2007) Zeitmasse Zeitmasse är ett av den tyske pionjärtonsättaren Karlheinz Stockhausens verkliga genombrottsverk. I likhet med flera av Stockhausens stycken, finns det ofta hyllmeter av analyser att sätta sig in i. Såväl av honom själv, som av den kader av musikvetare som följt hans gärning. Samtidigt, det är min åsikt, är de inte nödvändiga för själva lyssnandet. Upprinnelsen till Zeitmasse är i grunden ett hugskott, som Stockhausen själv skriver: ”I had to write something quickly, by that evening. I did not allow myself to take any time over it. And then, suddenly, I hear this whole little four-minute piece. I really chuckled to myself about it. It was for voice and wind quintet. Later I replaced the vocal part with a cor anglais, and the ”piece” is the first four minutes of Zeitmasse.” Musik flödar ur Stockhausens penna, men i detta flöde följer ett analytiskt sinne hand i hand. I det övergripande är Zeitmasse ett första genomförande av serialismens systematik i tidsdimensionen. Serialismen hade dessförinnan enbart återfunnits i struktureringen av tonhöjder, i Zeitmasse går Stockhausen ett steg längre. Men han gör det, ständigt, genom att vara närvarande i det klingande – det är (likt Bach på sin tid) musik, inte (bara) matematik! Men,för den som fascineras, så uppmanar jag publiken att göra ett besök i partituret, eller varför inte fråga Gageegoiterna hur de reder ut den virtuosa väven av klanger, där de kastas mellan sinnrika tempoöverlagringar och de omväxlingar i tempi som sträcker sig från ”så långsamt som bara möjligt” till ”så fort som bara möjligt”. ESAIAS JÄRNEGARD

György Ligeti (1923-2006) 10 stycken för blåskvintett Ungerske tonsättaren György Ligeti tillhör efterkrigstidens allra viktigaste konstnärskap. Han är på många vis ett panorama genom vilket 1900-talets sena musikaliska landvinningar kan skönjas, såväl genom sina estetiska transformationer som sin skiftande hemvist: från arbetsläger under nazismen, till avantgardets idealistiska centraleuropeiska mecka i Köln, till Hollywoods stjärnbeströdda skimmer genom inte minst filmregissören Stanley Kubricks återkommande användning av hans musik. I kvällens 10 stycken för blåskvintett får vi möta Ligetis musik när den sakta börjar röra sig bort från genombrottsårens musik, där orkestreringen påminner om elektroniska, täta och svävande klanger. I blåskvintetten börjar det vertikala i orkestreringen vändas horisontellt, fram träder melodiska rörelser. I stället introducerar Ligeti en mer dramatisk och kontrasterande musik. Han skriver under dessa år att ”Jag är i ett fängelse. Den ena väggen är avant-gardet, den andra historien, och jag vill fly!” Denna flykt låter sig måhända anas här. Satserna växlar mellan att vara klangliga och sammanhållna till att introducera solistiska partier, där kvintettens instrument ett efter ett ges tillfälle att lysa. I sista satsen citerar Ligeti Lewis Carrolls ”Alice i spegellandet”: ”…men – En lång paus följde. ’Är det allt?’ frågade Alice blygt. ’Det är allt,’ sa Humpty Dumpty. ’Hej då.’ ” Kanske var Ligeti nu ute ur kaninhålet, i vilket fall skulle 70-talet komma att betyda en helt ny estetisk riktning för tonsättaren som snart även skulle sätta sin prägel på svenskt musikliv. Ikväll gör han det, i miniatyrform, ånyo. ESAIAS JÄRNEGARD

Madeleine Isaksson (f 1953) Sondes Madeleine Isakssons musik kännetecknas av det svävande och skimrande. De minutiösa klangerna är som skiktade klangliga skulpturer. Det finns en sensibilitet, och impressionistisk färgskala som framstår som förklarande till varför hon för många år sedan beslöt sig för att bosätta sig i Paris. I Sondes möter vi hennes musik i vad som skulle kunna kallas ett lapptäcke av tidslinjer, men av en helt annat art än de i Stockhausen. Isaksson skriver själv: ”En naturlig utgångspunkt till komponerandet av beställningsverket var inspirationen från det japanska ordet Ma (dimension, intervall, distans mellan rum och tid). Sondes är sålunda skrivet utifrån ett nät av olika tempi där var och ett är knutet till ett speciellt tidsintervall. Varje instrument följer sin väg, sin kombination av dessa olika tidsrum som genom styckets gång, korsar, överlappar, samarbetar med, eller inte, de övrigas. Ett slags lapptäcke bildas, organiserat i sju delar. Titeln Sondes, ung. ”Loder”, uppstod efteråt då stycket gett sig till känna, och relaterar bland annat till utforskandet av registret, mot djup och höjd.” Isakssons musik ter sig organisk, som om den under musikens gång växer och tar form – blir form. Det sker inte bara genom tonhöjderna och samklangerna, utan kanske än mer genom överlagringen av olika hastigheter, och utforskandet av det rum i vilket musiken ges plats att klinga. ESAIAS JÄRNEGARD

Joseph Lake (f 1979) This is One Small Stone in an Entire City of Monuments I am Building For You Sedan ett antal år är amerikanske tonsättaren Joseph Lake bosatt i Visby, där han undervisar på Gotlands tonsättarskola. En miljö och plats, som inte är så främmande när man betänker de klanger som Lake under lång tid utforskat. Det skulle inte förvåna mig om en del i publiken kan höra Gotlands undersköna natur, även om kvällens verk skrevs långt innan Lake första gången satte sin fot på ön. Lakes musikaliska framtoning är en som präglas av en stillhet och en innerlig fascination för den enskilda tonens rikedom. This is One Small Stone… är inget undantag, men innehåller även en ny klanglig ansats, Lake skriver själv: ”Föreställ dig en ton på fiolen, den öppna tredje strängen spelad pianississimo, col legno crini (med stråkens hår och trä samtidigt). Vad kan man höra i detta enda, svaga D när man lyssnar noga? Oregelbundna mikrorytmer när stråken rör sig längs strängen; minimala förändringar i intonation när strängens spänning ger efter för stråkens tyngd och friktion; mjukt brus och ett träklingande sprakande när stråkens lack och trä fångar strängen; fluktuerande övertoner när stråken dämpar och understryker harmoniska vibrationer i strängen. Det har alltid varit målet med min musik att göra dessa subtila klangdetaljer hörbara. Före komponerandet av This is One Small Stone… uppnåddes ofta detta mål genom sträng reduktion: tyst musik, långa toner, ett överflöd av tystnad och väldigt få tonhöjder – ibland bara en eller två… 2008 hörde jag ett framförande av Stephen Kazuo Takasugis elektroniska pianosonat Die Klavierübung, något som omkullkastade mina föreställningar om vad ett piano kunde eller borde vara samtidigt som det på något sätt gav intrycket av att vara ”pianistiskt”. Jag blev inspirerad av Die Klavierübung att särskilt ta upp begreppet virtuositet i min egen musik. This is One Small Stone… börjar med ett pianosolo. Medan musiken tycks utvecklas långsamt och mestadels består av enstaka toner och dyader som svävar i rymden, ställs pianisten inför en uppgift som kräver en närmast heroisk virtuositet. Pianisten måste kontinuerligt röra sig mellan klaviaturen och insidan av pianot och navigera i en komplex väv av speltekniker. Pianosolot speglas och utökas sedan i ensemblen. Tanken var att skapa det rikaste och mest färgstarka pianot som möjligt och sedan explodera det med tillägg av ensemblen under andra halvan. This is One Small Stone… är en kärlekssång. ESAIAS JÄRNEGARD

Medverkande

Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neuen Klänge i Wiens konserthus.

Japanske Rei Munakata, född i Yokohama, är dirigent och tonsättare verksam inom den samtida konstmusiken. Hans arbete kännetecknas av fantasifull kreativitet, experimentell nyfikenhet och noggrant hantverk. Rei Munakata dirigerar och skriver musik för kammarmusiker, ensembler, orkestrar, instrument och ljudobjekt över hela världen.

Frågor? Hör av dig till biljettkontoret
Från tusch till toner
18 feb 19.00

Långa penseldrag när Gunnel Wåhlstrands bilder tonsatts av Britta Byström. Med Malin Broman och kammarmusiker. Konceptet Pionjär ger dig samtida musik i experimentella kombinationer.

Köp biljetter
Magnetiska fält – magisk realism
18 mar 19.00

Klanglig attraktion när Gageego! spelar gränslös musik av Cleare, Holloway-Nahum och Iannotta. Konceptet Pionjär ger dig samtida musik i experimentella kombinationer.

Köp biljetter
Mariam The Believer
22 apr 19.00

En mångfacetterad artistisk upplevelse med Mariam Wallentin och en kammarensemble, med avstamp i albumet Breathing Techniques. Konceptet Pionjär ger dig samtida musik i experimentella kombinationer.

Köp biljetter