Göteborgs Konserthus Hur framkallas det förtrollade?

SALVATORE SCIARRINO (f 1947) HERMES (1984) Om italienske Salvatore Sciarrinos musik finns så mycket att berätta. Han har inte bara levt ett långt liv, utan har en verklista som vittnar om en arbetsflit av guds nåde, men framförallt har han hunnit skriva en del av de senaste 40 årens viktigaste musikverk. Flöjtsviten, till dags dato 14 solon, framstår som en både musikalisk och teknisk milstolpe. Vid denna konsert framförs stycken ur Opera per flauto vol 1 (1984-1990). Sciarrino tillhör en generation italienare som intellektuellt och konstnärligt tog ett arv formulerat hos bland andra Italo Calvino, Luigi Nono och Umberto Eco och förde det vidare. Hos Sciarrino finns det måhända tydligast exemplifierat i hans ständiga brottning med en slags tröskelmetafor: liminality, som det heter på engelska. Gränsen mellan två tillstånd. I flöjtsolona går det som en röd tråd i hur teknikerna hela tiden befinner sig som i ett gränsland. På gränsen mellan ljud och tystnad, på gränsen mellan olika typer av tekniker, av ljud - tröskeln är givetvis också, som sagt, en konstnärlig metafor: "With me, music inhabits a liminal region. Like dreams where something both exists and does not yet exist, and exists in something else as well…" (Salvatore Sciarrino) Som interpretativ hjälp i partituret till Hermes låter Sciarrino skriva ut psicompo: vilket är en hänvisning till budbäraren mellan gud och människa i det antika Grekland. En roll som just Hermes åtnjöt då han förde själen från jordelivet till dödsriket. Sciarrino placerar därmed verket på tröskeln mellan liv och död, dröm och verklighet. ESAIAS JÄRNEGARD

SIMON LØFFLER (f 1981) b (2012) FÖR TRE MUSIKER Simon Løffler är en av de ledande danska tonsättarna i en ung generation där innovation i såväl estetisk som teknisk mening kommer i förgrunden. Løfflers "bokstavssvit" är kanske ett av dess främsta exempel. De sex verken, av vilka vi ikväll får uppleva b, utvidgar och framförallt uppfinner de nya förutsättningar för ljud - eller, kanske snarare, vår upplevelse av ljud. Likafullt som det klingande är av vikt är flera av verken oavhängiga dess visuella gestaltning. I b möter vi tre musiker, sex effektpedaler, tre neonrör och en lös monokabel som undersöker och gestaltar statisk elektricitet och förstärkning av den mänskliga kroppen. Kroppens naturliga spänning blir lätt i ett "öppet kretslopp" av elektricitet, som tar sig uttryck i distade, statiska ljud och ett blinkande fluorescerande lampsken medan musikernas fötter - i sammankopplade effektpedaler - bidrar med en ytterligare elektronisk urladdning, vars tydligaste sonora resultat är skiftningen i tonhöjd. ESAIAS JÄRNEGARD

SALVATORE SCIARRINO COME VENGONO PRODOTTI GLI INCANTESIMI? (1985) Besvärjelser handlar det om, men om vi läser itali- enskans incantesimi och tänker på ordets rot, canto, så hamnar vi mer rätt i förhållandet till verket. Vi måste på svenska göra något liknande: att besvärja. Det är att uttala, sjunga - och därmed få magin att verka. I Come vengono prodotti gli incantesimi? ("Hur skapas besvärjelser?") möter vi måhända Sciarrinos mest tekniskt utmanande solo, såväl för musikern som i det klingande - flöjtens gränser utmanas på ett extremt vis. ESAIAS JÄRNEGARD

SALVATORE SCIARRINO CANZONA DI RINGRAZIAMENTO (1985) I Sången av tacksägelse är det drillen som hamnar i förgrunden. Sciarrino användning av högerhandens drill mellan d- och diss-klaffen kom att bli en klanglig uppenbarelse för honom. Ett stilgrepp som sedan dess återkommer, inte bara i flöjten - dess säregna kännetecken återfinns i flera andra instrumentegna varianter. ESAIAS JÄRNEGARD

SARAH NEMTSOV (f 1980) SEVEN COLOURS (2018) för cello, elbas, preparerat piano, midikeyboard och trumset Tyska Sarah Nemtsovs musik är säregen poetisk ljud- värld. Drömsk, eller snarare absurd likt drömmar. Det espressiva och det diskreta växelverkar, som i kvällens tonsättning av sju färger. I grund och botten vilar en existentiell och - om än musikaliskt - berättande ambition i Nemtsovs musik, något man hör tydligt i kvällens verk, där färgerna snarare än att tolkas för sina visuella egenskaper länkas till en intrikat väv av Nemtsov personliga associationer. Den mikrofonförstärkta ensemblen som å ena sidan minner om en traditionell sättning och å andra sidan en jazzkvartett, är poetiskt hela tiden i rörelse. ESAIAS JÄRNEGARD

SALVATORE SCIARRINO VENERE CHE LE GRAZIE LA FIORISCONO (1989) I "Venus som tackar blomman" möts vi av ett av de absolut ljudsvagaste verken i sviten, men samtidigt ett av de mer intensiva. Det är en del genomsyrad av tekniker där munstycket allt som oftast är täckt. Inte en vanlig flöjtton så långt örat kan nå, men likväl en ypperligt klanglig del. En där flöjtklaffarnas rytm och ton med munstyckets raffinerade hantering blir en tydlig tvåstämmighet, som rent tekniskt löper om vartannat. Flöjtisten kastar sig mellan olika notsystem för att följa Sciarrinos vackra kalligrafi. Övergångarna mellan ljud, mellan olika former av luft, olika former av perkussiva effekter är slående och utmärkande. ESAIAS JÄRNEGARD

Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.