Göteborgs Konserthus Senromantik och fransk elegans

MAURICE RAVEL (1875-1937) VALSES NOBLES ET SENTIMENTALES Modéré - Assez lent - Modéré - Assez animé - Presque lent - Assez vif - Moins vif - Epilogue: Lent När Claude Debussy fick höra Ravels Valses nobles et sentimentales 1911 utropade han: "Han har det finaste öra någon någonsin haft!" Ravel var själv medveten om att han även den här gången komponerat något alldeles speciellt. "Titeln Nobla och sentimentala valser avslöjar mina intentioner att komponera en serie valser så som till exempel Schubert gjorde det", skrev tonsättaren. Men där tar också den oskuldsfulla jämförelsen slut, eftersom dessa åtta stycken är fullpackade med harmonisk dynamit, som när den exploderade gjorde samtidens lyssnare galna och upprörda. Så här fick man väl ändå inte komponera! Debussy hade bara hört den ursprungliga pianoversionen, för den eleganta och geniala orkestreringen skrev Ravel inte förrän året därpå. Musiken kom också att användas till baletten Adélaïde uruppförd på Châtelet i Paris den 22 april 1912 med tonsättaren som dirigent. I dag har vi vant oss vid styckets pikanta franska kryddning och kan lätt förälska oss i de dofter som samtiden förfasade sig över. De åtta satserna spelas utan paus och rymmer stora kontraster i rytmik inom valsens tretaktsmodell. Sviten slutar med en epilog, en långsam, drömsk, overklig vals där det harmoniska raffinemanget når sin höjdpunkt. Långt senare, 1920, fullbordade Ravel ännu ett "koreografiskt poem" med tretakt - La Valse. Stig Jacobsson

Grazyna Bacewicz (1909-1969) Konsert för piano och orkester Det var till minnet av Frédéric Chopins 100-åriga dödsdag som Grazyna Bacewicz år 1949 komponerade sin hänförande pianokonsert. Med en längd på omkring 20 minuter är konserten genomsyrad av Bacewiczs omisskännliga kombination av djärva grepp och formmässig precision, där den polska folkmusiken löper som en röd tråd genom stycket. Den inledande satsen bygger på två kontrasterande teman inspirerade av traditionella polska sånger. Det svänger om dialogen mellan pianot och orkestern och satsen slutar med en vild kadens. Även den andra satsen utgår från polsk folkmusik, här genom variationer över sången Oj chmielu, chmielu, innan musiken stegras till en kalejdoskopisk final. Utöver tonsättare var Bacewicz en skicklig pianist och hon framförde ofta själv sina pianostycken. Hon hade ett utomordentligt arbetstempo, och 1949 skrev hon utöver pianokonserten även sin första pianosonat, en kvartett för fyra violiner, Kaprys Polski för violin och orkester och sin fjärde sonat för violin och piano. Urpremiären av pianokonserten ägde rum i november 1949 med Stanislaw Szpinalski och Warszawas filharmoniska orkester under ledning av Andrzej Panufnik. Peter Jablonski gav 2023 ut pianokonserten på skiva i en inspelning med flera verk av Bacewicz med Finska Radions Symfoniorkester (Ondine). HEDVIG LJUNGAR

CÉSAR FRANCK (1822-1890) SYMFONI D-MOLL Lento. Allegro non troppo Allegretto Allegro non troppo César Franck var i själva verket född i belgiska Liège, men var från sitt trettonde levnadsår bosatt i Paris där han så småningom arbetade som älskad och aktad pedagog och som en av sin tids mest lysande organister. Under sina sista 10-15 levnadsår kom han som tonsättare in i en helt ny och mogen fas, och ett tiotal nya orgelverk från den tiden kom att revolutionera genren. Hans violinsonat i A-dur blev ett av kammarlitteraturens mest spelade mästerverk, och hans symfoni i d-moll är ett underverk i sin syntes av germansk kromatik och gallisk elegans. Francks girige far gjorde allt för att i Paris lansera pojken som ett underbarn av Mozarts kaliber. Onekligen var han begåvad, och han skapade som yngling en rik produktion av enklare orgelverk, kammarmusik, pianokonserter och oratorier - men alla dessa verk har förblivit tämligen okända, och någon större framgång kunde han inte skörda. 1859 erhöll han en säkrare position som organist i pariskyrkan St Clotilde, där den legendariske orgelmakaren Cavaillé-Coll just byggt ett magnifikt instrument. Franck skulle komma att verka där i 33 år! Det här var en tid då den franska kyrkomusiken tack vare Gounod, Saint-Saëns, Widor, Fauré och många andra upplevde en höjdpunkt, och även Franck komponerade välklingande men föga liturgiska mässor och oratorier. Vad som egentligen inträffade mot 1870-talets slut är svårt att säga, men Francks musik fick oväntat ett alltmer passionerat och fullödigt tonspråk, samtidigt som han uttryckte sig i genrer som inte alls var i ropet i tidens Frankrike. De flesta försökte finna lyckan som operatonsättare, men opera var den enda musikform Franck helt ratade. Istället satsade han på kammarmusik och orkestermusik, däribland det som skulle bli en av de mest spelade franska symfonierna. Symfonins tonspråk är laddat med en nästan religiös mystik och rymmer rikligt med svärmiska modulationer, tämligen främmande för den franska traditionen. Vem kunde ana att denne fridsamme man skulle utvecklas till revolutionär? Men han ville inte omstörta, bara skriva ärlig musik, så som han kände den inom sig. Symfonin växlar mellan mörker och ljus, mellan hopp och förtvivlan, för att inte säga extas. Musiken är mycket personlig, något som premiärpubliken 1889 (året före hans bortgång) hade svårt att förlika sig med. Till och med kollegan Charles Gounod hävde ur sig att symfonin speglade en "impotens driven till dogmatism". Pariskonservatoriets direktör häpnade över instrumentationen: "när hörde man någonsin en symfoni med engelskt horn?" - det ljuvliga elegiska huvudtemat i långsamma satsen presenteras av detta instrument. Direktören hade tydligen glömt att engelskt horn förekom redan i Berlioz Symphonie fantastique. För dem med öppna öron blev Francks symfoni en uppenbarelse, och det har den förblivit fram till idag. Ett unikum av högsta klass. Stig Jacobsson

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1997 utsågs Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Under åren 2019-2022 var även Christoph Eschenbach förste gästdirigent – tillsammans bildade de en stark treklöver bestående av tre helt olika konstnärer. Vi är också en stolt partner till sopranen Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Sten Cranner är VD och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Marie Jacquot är från och med säsongen 2023- 2024 förste gästdirigent för Wiener Symphoniker. Hon tillträder också posten som chefdirigent för Det Kongelige Teater i Köpenhamn i augusti 2024. Hon har utvecklat ett kontinuerligt samarbete med orkestrar som DSO Berlin, där hon debuterade 2018, och Wiener Symphoniker, som hon gästat på Bregenz Festival samt på Wiens Musikverein och Konzerthaus. Marie Jacquot gjorde säsongen 2022-2023 debut på Opéra National du Rhin Strasbourg och ytterligare hyllade debuter med symfoniorkestrarna vid Bayerns Radio München, WDR Köln och HR Frankfurt, samt Staatskapelle Dresden. Marie Jacquot var förste kapellmästare vid Deutsche Oper am Rhein Düsseldorf/Duisburg i tre år, där hon dirigerade föreställningar som nyproduktionerna La clemenza di Tito, Romeo och Julia och Nötknäpparen, samt konserter med Düsseldorfs symfoniorkester och Duisburg Philharmonic Orchestra. 2016 var Marie Jacquot assistent till Kirill Petrenko på Bayerns statsopera i världspremiären av Miroslav Srnkas Sydpolen (regisserad av Hans Neuenfels), varefter hon blev inbjuden att dirigera två världspremiärer på operafestivalen i München. Efter att ha studerat trombon i Paris studerade Marie Jacquot dirigering i Wien och Weimar. Hennes utmärkelser inkluderar Ernst Schuch-priset 2019, samt en nominering som Årets nykomling vid International Opera Awards. Konserten är Marie Jacquots debut med Göteborgs Symfoniker.

Senast vi hörde Peter Jablonski spela ihop med Göteborgs Symfoniker var 2009 och vi är mycket glada att ha honom tillbaka. Peter Jablonski är en av de ledande pianisterna i sin generation och en välkänd profil i svenskt musikliv. Han har under 30 år uppträtt med över 150 orkestrar och gett över 2000 konserter. Med skivkontrakt på Decca som 17-åring började han att uppträda och spela in skivor med många av världens ledande orkestrar som BBC Symphony Orchestra, Royal Philharmonic Orchestra, Kungliga Filharmonikerna, Leipzig Gewandhausorchester, La Scala Philharmonic, Orchestre Nationale de France och Tonhalle Zürich. Han har framträtt på arenor som Royal Festival Hall och Barbican i London, Suntory Hall Tokyo, Philharmonie Berlin, Hollywood Bowl Los Angeles, Salle Pleyel Paris, Musikverein Wien och Concertgebouw i Amsterdam bland många andra. Han har framfört och spelat in samtliga pianokonserter av Beethoven, Tjajkovskij, Rachmaninov och Bartók, och alla pianosonater av Prokofjev. Under sin tre decennier långa karriär har han utvecklat en mångsidig repertoar som inkluderar verk av Barber, Gershwin, Szymanowski och Stenhammar, med senare tillskott som Valborg Aulin, Elfrida Andrée, Alexey Stanchinsky och Grazyna Bacewicz. Peter Jablonski har arbetat med kompositörer som Witold Lutoslawski och Arvo Pärt, och har fått ett antal verk skrivna för honom, inklusive Wojciech Kilars pianokonsert för vilken han vann Orpheuspriset på Warszawas höstfestival. 2022 inledde han ett projekt där han kommer att uppträda och spela in kompositören Karol Szymanowskis musik samt medverka i en film om Szymanowskis liv och verk.