Göteborgs Konserthus Tjajkovskijs violinkonsert med María Dueñas

Sebastian Fagerlund (f 1972) Drifts Den finländske tonsättaren Sebastian Fagerlund gjorde sig ett namn redan vid millennieskiftet, men hans verkliga genombrott och stilistiska utbrott kom med klarinettkonserten 2005-2006. Han har sedan dess komponerat konserter för violin, gitarr och fagott, varav den sista nominerades till Nordiska rådets musikpris. Hans första opera var kammaroperan Döbeln (2009), som knöt an till kriget 1808–1809 mellan Ryssland och Sverige (som Finland då tillhörde). Operan Höstsonaten, baserad på Ingmar Bergmans långfilm, hade premiär på Finlands Nationalopera 2017. Drifts från 2017 är mittsektionen i en orkestertriptyk. Fagerlund hade redan i tankarna att komponera en trestämmig helhet när han komponerade sitt tidigare orkesterverk, Stonework (2014–2015). Fagerlund avsåg att göra Drifts till en huvudsakligen långsam sats. Och som sådan börjar den, märkt Largo misterioso. Men som så många tonsättare hade Fagerlund svårt att hålla sig till en alltför detaljerad plan och musikmaterialet började anta en egen vilja. Efter sin tröga början tar Drifts fart i ett piggare Energico. Dessa två grundtempo dominerar stycket, men även om det snabba materialet så att säga började pressa sig fram, genomsyrar ändå känslan av långsam musik genom att de två tempozonerna kan överlappa varandra eller läggas över varandra. Verket var en sambeställningfrån finska Radiosymfonin, Göteborgs Symfoniker och Orquesta Sinfónica de Galicia. Urpremiären skedde i maj 2017 i Helsingfors och dirigerades av Hannu Lintu. © Sebastian Fagerlund

Peter Tjajkovski (1840–1893) Violinkonsert D-dur Tjajkovskijs violinkonsert i D-dur komponerades 1878 under en vistelse på en kurort vid Genèvesjön i ett försök av kompositören att komma till rätta med en depression som länge hade lamslagit hans skrivande. Det är den ryske romantikerns enda violinkonsert, i gengäld är det en av de mest välkända och älskade i den västerländska klassiska repertoaren. Den är lättlyssnad och skönljudande utan att för den delen trilla ner i det förutsägbara. Tjajkovskij tog stort intryck av den tyska, romantiska skola som förordade musikens skönhet framför ett strikt formaliserat kompositionsförfarande vilket framgår i hans brevkorrespondens från samma tid. Att det blev just en fiolkonsert istället för, säg, en symfoni, berodde på ett kärt besök av en viss Iosif Kotek, kompositionselev hos Tjajkovskij tilllika violinist. De båda stod varandra mycket nära och den unge mannens blotta närvaro på den schweiziska kurorten hjälpte Tjajkovskij ur sin låsning och inspirerade till de välkända toner som vi känner som violinkonserten. Konserten öppnar med en nästan tjugo minuter långt, dynamiskt och ständigt omväxlande Allegro moderato där det berömda huvudtemat exponeras, följt av en betydligt kortare och vemodigt ljuv andantesats som är lika finstämd som smäktande för att avsluta med en tio minuter dramatisk final vilken elegant binder ihop styckets tematiska flora. EDITH SÖDERSTRÖM

CARL NIELSEN (1865-1931) SYMFONI NR 5 OP 50 Tempo giusto. Adagio non troppo Allegro. Andante un poco tranquillo 1921-1922 skrev Carl Nielsen samtidigt på de två verk som kommit att stå som motpolerna i hans skapande. Det gäller den soligt folkliga pastoralen Fynsk foraar och det storslagna dramat Symfoni nr 5. Symfonin har två stora satser som inte har något tematiskt släktskap, men som ändå hänger samman idémässigt. Musiken börjar med att altfiolerna gungar fram på den av Nielsen så ofta använda lilla tersen C-A och tar så småningom form i ett tema. Musiken klättrar uppåt och ett nytt tema växer ut mot ljuset. När musiken nått ytterligare högre har vi kommit fram till den destruktiva lilla trumman, som i partituret ges order om att improviserat göra allt den kan för att stoppa musikens fortsatta framfart, medan klarinetten klagar över att segern kostat så mycket lidande. Det är svårt att föreställa sig att inte första världskrigets fasor bidragit med tankeinnehåll. Musiken har enligt tonsättarens utsago velat skildra "de vilande krafterna i motsättning till de aktiva". På denna våldsamma sats med många gripande episoder följer ett härligt allegro. Det som överlevt katastrofen reser sig nu ur askan. Men återbyggnaden går inte smärtfritt. Ny energi laddas upp, bland annat i form av två fugor av vilka den sista leder symfonin fram till en högst vital avslutning. Vissa kritiker, konstnärer och musikvetare menar att Nielsens femma är den viktigaste symfoni som skrivits under 1900-talet. Uruppförandet ägde rum den 24 januari 1922 och noterna hade slutdaterats nio dagar dessförinnan. Publiken var rörd och kritikerna konstaterade att den 56-årige Nielsen gick i spetsen för de unga. Men okonventionell ärlighet uppskattas inte alltid. När symfonin några år senare presenterades i Stockholm troppade publiken av i stora skaror och den blev ordentligt utskälld av flera kritiker, vilka fann musiken dårhusmässig. "Man vet ej om det skall skildra marknadsvimmel eller en hönsgård i helvetet, men en hiskelig olåt lyckas tonsättaren avlocka den med dödsförakt arbetande orkestern", skrev en kritiker. En annan skrev: "I symfonins första avdelning föres åhöraren till en kreatursmarknad med en avdelning för nyttan och köpenskapen, där kor och oxar råma, och en avdelning för nöjet, där karuseller går, taskespelare utföra sina konster och små retsamma satyrer med bockfot och svans kika mellan benen på publiken… en tonmålning av något renlärigt lutherskt helvete med stora djävlar, som dunka trumma, och smådjävlar som vissla och spela triangel." Men det fanns också de som såg storheten: "I motsats till de föregående programnumren står denna femte symfoni i brännpunkten av vad som sker, jäser och rör sig i våra dagars musik. Carl Nielsen visar här en förmåga att hänsynslöst och konsekvent utforma en stil vars räckvidd och betydelse tränga långt utöver nationella gränser, denna konstart blir en insats i europeisk musikutveckling… Carl Nielsen framstår som en musiker av överlägsna och djärva mått, en som kräver odelad respekt, även av dem vilka icke vilja eller kunna följa honom. Den som förstå värdet av denna nya stil och inser den historiska nödvändigheten i dess framkomst, tvekar inte att räkna Nielsens femte symfoni till vår tids intressantaste och mest fängslande alster inom området." Symfonin blev också det första nordiska verk som framfördes under den årliga Internationella festivalen för samtida musik, nämligen i Frankfurt am Main 1927. Då ansåg somliga att den redan klingade gammaldags, men den drog i alla fall ner applådåskor. Egentligen tystnade inte kritiken förrän en verklig auktoritet förklarat musiken sin kärlek. Det var Leonard Bernstein, som när han gjorde en banbrytande skivinspelning av symfonin, drog paralleller mellan Nielsens femma och Shakespeares drama om den danske prinsen Hamlet. Ja, där har vi Danmarks båda mest betydande bidrag till den kulturella världsmarknaden. I alla händelser är detta musik som inte lämnar många oberörda. STIG JACOBSSON

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.

Jukka-Pekka Saraste är en av vår tids mest framstående dirigenter med djupa insikter både i romantikens orkesterverk och samtida musik av tonsättare som Dutilleux, Lindberg och Saariaho. Våren 2022 utsågs Jukka-Pekka till chefsdirigent och konstnärlig ledare för Helsingfors filharmoniska orkester. Han börjar sin tjänst sommaren 2023. Saraste har varit chefsdirigent för WDR-orkestern i Köln (2010-2019), Oslofilharmonin (2006-2013), Toronto Symphony Orchestra (1994-2001) och Finska Radions symfoniorkester (1987-2001). Bland hans många hyllade skivinspelningar finns Sibelius och Nielsens samtliga symfonier med Finska Radions symfoniorkester samt Mahlers femte och nionde symfonier med WDR-orkestern. Med den senare har han också spelat in Brahms och Beethovens alla symfonier. Jukka-Pekka Saraste har under de senaste åren utvecklat en stark profil inom opera. Efter konsertföreställningar av Stravinskys Oedipus Rex, Schönbergs Erwartung och Bartóks Riddar Blåskäggs borg har han haft stora framgångar på Theater an der Wien med en ny scenisk uppsättning av Mendelssohns Elijah, regisserad av Calixto Bieito, och Korngolds Die tote Stadt på Finlands Nationalopera. Säsongen 2020-2021 dirigerade han en ny iscensättning av Reimanns Lear på Bayerns statsopera i München som kommer att återupptas i januari 2023. Saraste har gjort en rad framträdanden med Göteborgs Symfoniker genom åren. Vid senaste besöket i oktober 2021 dirigerade han B Tommy Anderssons nyskrivna orgelkonsert Poseidon.

Vid endast 19 års ålder har den spanska violinisten María Dueñas snabbt etablerat sig som en av sin generations mest eftertraktade artister. Sedan hon vann den internationella Yehudi Menuhin-tävlingen 2021, samt publikpriset, har hon varit efterfrågad över hela världen. Under året som följde debuterade hon med Pittsburgh Symphony Orchestra, Staatskapelle Berlin, Dresdner Philharmonie, Mozarteumorchester Salzburg, Danmarks Radios Symfoniorkester, Oslofilharmonin, Royal Liverpool Philharmonic och NHK Symphony Orchestra. Hon är även utsedd till BBC New Generation Artist 2021-2023. Dueñas har redan uppträtt med bland andra San Francisco Symphony Orchestra, Los Angeles Philharmonic Orchestra, NDR Elbphilharmonie Orchester, Luxembourg Philharmonic Orchestra och Lucerne Symphony Orchestra under dirigenter som Gustavo Dudamel, Marek Janowski, Manfred Honeck, Vladimir Spivakov, Vassily Sinaisky, Gustavo Gimeno och Michael Sanderling. Nyligen belönades hon med Grand Prix i Viktor Tretyakov-tävlingen, förstapriset vid Getting to Carnegie-tävlingen, vid Vladimir Spivakov International Competition, Zhuhai Mozart International Competition och med Yankelevitch-priset, för att nämna några. María Dueñas är född i Granada 2002 och studerar med professor Boris Kuschnir vid Musik- och konstuniversitetet i Wien och universitetet för musik och scenkonst i Graz. María Dueñas spelar på en Niccolò Gagliano-violin utlånad från Deutsche Stiftung Musikleben och på en Guarneri del Gesù ”Muntz” från 1736 på generöst lån från Nippon Music Foundation. Dessutom, som vinnare av Yehudi Menuhin-tävlingen 2021, har hon ett tvåårigt lån av en Stradivarius-fiol från Jonathan Moulds privata samling.