Sthlms konserthus Symfonikerna på turné

DANIEL NELSON (f 1965) STEAMPUNK BLIZZARD Jag har länge fascinerats av Steampunk-rörelsen med dess retrofuturistiska hyllning av den viktorianska eran. Även om den har sitt ursprung i vetenskapliga äventyrsromaner av författare som Jules Verne, H G Wells och Albert Robida så är den i dag mest en visuell konstform kännetecknad av sin blandning av fiktiv teknologi och en estetiska formgivning inspirerad av 1800-talsindustrins ångmaskiner. Den gemensamma inspirationskällan för Steampunkens litterära förfäder var det urbana samhällets utveckling, vetenskapens framsteg, de nya maskiner som drev den industriella revolutionen samt framväxten av en ny maskinell värld. Dessa författare såg världen förändras och de beskrev en möjlig framtid till följd av förändringen. Det är som kontrast intressant att notera att deras samtida inom musiken, erans stora kompositörer, ofta vände sig i motsatt riktning , till folklivet och landsbygden som sina huvudsakliga inspirationskällor. Jag fick beställningen av orkesterverket från Orchestre National d'île-de-France till en konsert med rubriken Snöprinsen där Griegs pianokonsert och Tjajkovskijs femte symfoni skulle framföras. Dessa två giganter i den nationalromantiska skolan inspirerades starkt av naturen och landsbygden. Jag ville med musik hylla dessa mästerverk och även fullfölja vintertemat och samtidigt uppmärksamma skillnaden mellan det högteknologiska 2000-talet där jag befinner mig och den viktorianska eran som Grieg och Tjajkovskij levde i. I detta sammanhang är det lätt att se att Steampunk-estetiken är det perfekta fordonet för en återresa till det förflutna. Tänk, hypotetiskt, om Tjajkovskij och Grieg liksom Verne, Wells och Robida hade inspirerats av vetenskapen och teknologin i stället för lantliga teman; hur skulle deras fiktiva framtid klinga? Och hur kan man överföra vad som till stor del är en litterär och visuell rörelse till en klingande händelse? Min ambition var att stycket skulle ha rötterna i den nationalromantiska erans kompositionshantverk men jag ville varken arbeta om Grieg och Tjajkovskij eller försöka att skriva i deras respektive stil. Nej, min idé var i stället att granska min egen musikaliska röst genom dessa två stora kompositörers ögon. DANIEL NELSON

KALEVI AHO (f 1949) SIEIDI, KONSERT FÖR SLAGVERK OCH ORKESTER I maj 2009 var slagverksvirtuosen Colin Currie solist med Tapiola Sinfonietta i James MacMillans slagverkskonsert Veni, veni Emmanuel. Vid sitt besök framförde han en önskan om att träffa mig, och när vi möttes förklarade han varför - han ville att jag skulle skriva en slagverkskonsert. Jag lovade att göra det och senare blev det en sambeställning från tre institutioner: Londons filharmoniker, Luosto Classic-festivalen i norra Finland och Göteborgs Symfoniker. Det faktum att spelplatsen i Luosto skiljer sig markant från konserthusen i London och Göteborg utgjorde ytterligare en utmaning i planeringen av verket. Ty framförandet i Luosto skulle bli en friluftskonsert med den naturliga akustiken i Luostos kalfjäll i finska Lappland, fjärran från stora städer. Jag fick därför ta särskild hänsyn till dess speciella akustiska förutsättningar när jag skrev slagverkskonserten. Och eftersom jag visste att min tolfte symfoni (2003) - även den komponerad till denna festival och med utomhusakustiken i beaktande - också skulle spelas vid samma konsert, så måste slagverkskonserten vara förenlig med "Luosto-symfonin". I en slagverkskonsert är solisten vanligtvis omgiven av ett väldigt batteri instrument, ofta bakom orkestern. I Sieidi använder han bara nio instrument, och han är placerad framför orkestern under hela stycket. Instrumenten är placerade i en rad framför solisten, med en djembe placerad längst till höger från publiken sett och med en tam-tam längst till vänster. Solisten spelar bara ett instrument åt gången. Konserten inleds med ett djembesolo, vilket följs av en övergång på darbukan. Solisten fortsätter sedan från de handspelade instrumenten till membranofoner spelade med stockar, de fem pukorna och virveltrumman. Dessa följs av slagverken i trä: den femoktaviga marimban, träblock och tempelblock. Slutligen anländer solisten till metall-instrumenten: vibrafon och tam-tam på scenens vänstersida. En kadens för tam-tam innebär en vändpunkt; därifrån arbetar sig solisten tillbaka över podiet i motsatt riktning, och slutar med den djembe han började med. Lyssnaren kan också följa spåret visuellt genom slagverkskonserten. Orkestern har också tre slagverkare som liksom solisten spelar på olika instrument. En av dem står bakom orkestern och de två andra i mitten av salen, ansikte mot ansikte på var sida. Jag har på detta sätt försökt att också skapa musikaliska rymdeffekter. Konsertens titel, Sieidi, är samisk. Den betecknar en uråldrig kultplats, till exempel en ovanligt formad sten, ibland också en klippsida eller till och med ett fjäll. Det mäktiga Luostofjället som dominerar Luosto-området kan möjligen ha varit en sådan sieidi för äldre tiders samer. Djemben och darbukan som smattrar i början och slutet är av naturen shamanistiska, och lyssnaren kan mycket väl föreställa sig att det skett vid foten av just en sådan sieidi. Sieidi-konserten är ensatsig men uppdelad i flera sektioner som är snabba och långsamma, vilt rytmiska, lyriska och mer stillastående. Den är extremt krävande för solisten eftersom han ständigt måste byta från ett spelsätt till ett annat - att spela med händerna på djemben och darbukan skiljer sig avsevärt från att spela med stockar på pukorna eller att spela stämda instrument som marimba och vibrafon med klubbor. KALEVI AHO

JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 5 ESS-DUR OP Tempo molto moderato. Allegro moderato Andante mosso, quasi allegretto Allegro molto Jämförd med den fjärde symfonin är Sibelius femte symfoni färgrik och levande, heroisk och tillgänglig. Men likafullt krävde den mer arbete än den grubblande och inåtvända fyran. Inget annat verk vållade honom så mycket bekymmer. Första gången han nämnde den nya symfonin i sin dagbok var 1912, och 1915 uruppfördes den första versionen. Men när man sent omsider fått ta del av denna version på nytt, visade sig skillnaderna vara himmelsvida. I första versionen hade den fyra satser, och var inte alls lika tät och laddad. Sibelius lyckades inte förmedla sitt budskap, och drog därför in musiken för revidering. Året därpå framfördes en andra version men tonsättaren var fortfarande inte nöjd. Han bearbetade den ännu en gång, och först 1919 fullbordade han det definitiva partituret. "Promenerade i kall vårsol. Haft en våldsam impression av symfoni nr 5. Den nya!" "Såg idag (21 april 1915) tio före elva 16 svanor. Ett av de största intrycken i mitt liv! … Lätet av samma träblåsartyp som tranornas, men utan tremolo. Svanornas närmar sig mer trumpeten ehuru sarrusofonklangen är tydlig. Naturmystik och livsve! Femte symfonins finaltema." Första satsen består av två delar. Den första av dessa börjar med en sann herdeidyll, med signalartade hornmotiv och svarande träblåsare. I hela denna del är naturupplevelsen stark, men i satsens andra del får musiken en mer scherzoartad karaktär. I den långsamma satsen återkommer det idylliska, den här gången med en graciös, nästan rokokoartad elegans. "I bakgrunden vandrar klarinetternas, fagotternas och hornens ständigt växlande molnformationer." Finalens huvudtema lyser fram över ett impressionistiskt stråkskimmer, som kontrasterar mot trumpeternas svantema. Och så de ödesmättade, strängt isolerade ackorden som avslutar detta arkitektoniska mästarbygge. STIG JACOBSSON

"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Förra säsongen turnerade Santtu-Matias Rouvali framgångsrikt med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder och i februari 2019 åker han med orkestern samt pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger på turné i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Nyligen utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. De har tidigare givit ut en rosad inspelning av Nielsens och Sibelius violinkonserter med Tammerfors stadsorkester. Ett flertal inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.

Österrikaren Martin Grubinger är en av världens i särklass främsta multi-slagverkare. Hans repertoar är både omfattande och stilistiskt bred och spänner från soloverk och kammarmusik till slagverkskonserter. Han framträder ofta tillsammans med sin egen slagverksensemble, Percussive Planet Ensemble, men även med framstående kammarensembler och symfoniorkestrar. Hans oerhörda teknik och musikaliska mångsidighet gör hans konserter till något extra. Den här säsongen ger han konserter i Wiens konserthus, ett multi-slagverksprogram med rubriken The Bernstein Experience. Han framträder även tillsammans med pianisten Yuja Wang och Percussive Planet Ensemble i Carnegie Hall i New York och Hill Auditorium i Ann Arbor. Förutom konserter och turné med Göteborgs Symfoniker innefattar säsongen även hans debut med Berlinfilharmonikerna och framträdanden med Tonhalleorkestern i Zürich, Dresdens filharmoniker och Italienska Schweiz orkester bland många andra. Martin Grubinger har fått en rad verk komponerade direkt för sig, bland annat Frozen in Time av Avner Dorman, Konsert för slagverk och orkester av Friedrich Cerha och Tears of Nature, Tan Duns slagverkskonsert. 2014 uruppförde han även Peter Eötvös Speaking Drums med Mahler Chamber Orchestra. Under våren 2019 uruppför han en ny slagverkskonsert av den turkiske pianisten och tonsättaren Fazil Say.