Göteborgs Konserthus Höstlovskören: Faurés Requiem

Benjamin Britten (1913-1976) Missa Brevis in D Kyrie Gloria Sanctus - Benedictus Agnus Dei Engelsmannen Benjamin Britten var en av 1900-talets mest älskade kompositörer. Han skrev mycket musik för kör och sångare, och stilen kan växla från ljus, lätt och folklig till inåtvänd och ibland religiös. Men alltid med gripande tonspråk och vackra texter. Missa brevis betyder “kort mässa”, och skrevs för gosskören i Westminster Cathedral 1959. Nuförtiden framförs den lika mycket av damkör eller blandad pojk- och flickkör uppdelad i tre stämmor. De olika delarna följer den traditionella mässan i kyrkan, med latinska bönetexter som Gloria och Agnus Dei.

Gabriel Fauré (1845-1924) Requiem d-moll op 48 Introit et Kyrie Offertorium Sanctus Pie Jesu Agnus Dei Libera me In paradisum Efter flera år som organist vid sorgtyngda jordfästningar ville Fauré skapa något annorlunda, ett intimt verk med känsla av kärleksfullt lugn. Sin syn på döden beskrev han som ”en välkommen befrielse, en aspiration mot lycka och glädje ovan där, istället för en smärtsam upplevelse”. Verket sällar sig till raden av ljusare likar, som till exempel Brahms Ein Deutsches Requiem. Verket var inte ett beställningsuppdrag, utan Fauré skrev sitt requiem för sitt ”eget nöjes skull”, som han uttryckte det. Han påbörjade komponerandet efter moderns död 1887, och i början av året därpå avslutade han en första version, "Un petit Requiem". Verket bestod då av fem satser, och var skrivet för mans- och gossröster och liten orkesterbesättning. Det är komponerat i d-moll, en typisk tonart för ett requiem, men för att uppnå den ljusa stämningen valde och ändrade han de liturgiska texterna som han såg lämpligt. Han utelämnade bland annat nästan allt ur den traditionella Dies irae (vredens dag), förutom dess sista del Pie Jesu (Fromme Jesus), och inkluderade In Paradisum (I paradiset) som den avslutande satsen. Verket uruppfördes i Madeleinekyrkan vid en begravning, med Fauré själv som dirigent. Under de nästkommande åren omarbetade han verket ett flertal gånger och lade till instrument och nya satser, till exempel Libera me (Befria mig), som skrivits redan 1877 som ett fristående verk för barytonsolist. Den nya sjusatsiga, konsertanta versionen för blandad kör som vanligen framförs var klar 1893, och den sista versionen med full orkester såg dagens ljus år 1900. Då Fauré dog 1924 framfördes Requiem vid hans egen begravning, en värdig slutpunkt som speglade hans inställning till döden. ANDREAS KONVICKA

Simon Kim Phipps grundade VÄGUS, Västra Götalands ungdomssymfoniker år 2000 och var dess ledare fram till 2025. Han är sedan 2003 konstnärlig ledare för Läcköoperan samt dirigent för den prisbelönta Svenska Kammarkören, som han också grundade. Simon Kim Phipps föddes i London och fick sin tidiga musikaliska utbildning som korist vid New College, Oxford. Han tog sin B.A. som Choral Scholar vid King's College, Cambridge och fortsatte med att studera sång vid Guildhall School i London. Därefter följde dirigentstudier i München och Manchester och han gjorde sin professionella debut på GöteborgsOperan 1985. De följande tio åren ägnades till stor del åt opera med engagemang på Sadlers Wells och English National Opera i London, Krefeld i Tyskland och Malmö i Sverige. 1994 flyttade Phipps till Sverige och Göteborg. Han har dirigerat de flesta professionella orkestrar i Sverige inklusive Göteborgs Symfoniker.