Göteborgs Konserthus Janine Jansen på nära håll

ROBERT SCHUMANN (1810-1856) VIOLINSONAT NR 1 A-MOLL OP 105 Mit leidenschaftlichen Ausdruck Allegretto Lebhaft Det är allmänt bekant att Robert Schumann led av psykisk ohälsa även om han under långa perioder kunde komponera och leda musikverksamheten i de städer han bosatt sig i. Inte sällan inträffade emellertid situationer som medförde konflikter. Han anförtrodde konsertmästaren, Joseph Wasielewski, i orkestern i Düsseldorf att han varit "mycket förbannad på vissa personer" när han skrev sin första violinsonat. Schumann hade varit dirigent och ledare för stadens orkester under ett par år men efter vissa misshälligheter fått sina befogenheter begränsade till att bara framföra sina egna verk. Kanske var ilskan inspirerande för han behövde bara en knapp vecka (12-16 september 1851) för att skriva hela sin första violinsonat. Trots att den inte är mycket längre än 15 minuter är det en symfoniskt upplagd sonat i tre satser. Normalt skrev han sonater i fyra satser (som till exempel den dubbelt så långa violinsonaten nr 2 d-moll op 121, skriven bara ett par månader senare). Men om man så önskar kan man se Allegretto-satsen som en kombination av långsam sats och scherzo. Med lidelsefullt uttryck inleder Schumann sonaten med en rik och intensiv klang, där violinen presenterar huvudtemat till ett vildsint pianoackompanjemang. Med bibehållen intensitet fortlöper hela satsen och dess stämning återkommer efter det korta allegrettot i finalen som rymmer ett tema som är besläktat med en viktig episod ur scherzot i den tredje symfonin "den Rhenska" (som uruppförts i Düsseldorf ett drygt halvår tidigare). Även om finalen är fylld av en pådrivande energi så är det kanske ändå just denna korta men underbart varma och lyriska episod som stannar i minnet. STIG JACOBSSON

CLARA SCHUMANN (1819-1896) TRE ROMANSER FÖR VIOLIN OCH PIANO OP 22 Andante molto Dess-dur Allegretto g-moll Leidenschaftlich schnell B-dur Redan 1902 kom första lexikonet med enbart kvinnliga tonsättare - 750 stycken. När man bläddrar i sådana lexikon slås man av att hitta namn som Schumann, Mendelssohn, Mahler, Respighi och Rimskij-Korsakov. Men är inte det namn på kända manliga tonsättare? Jovisst. Men tidsandan var sådan att män hade mycket svårt att acceptera skapande kvinnor. En möjlighet för dem var att liera sig med skapande män som förhoppningsvis förstod deras situation. Här hittar vi alltså hustrur, systrar, döttrar. Det räckte inte alltid. Alma Mahler förbjöds komponera av sin make Gustav med orden: "Det räcker med en tonsättare i familjen" och Clara Schumanns komponerande avtog markant när hon 1840 gifte sig med Robert och fick en stor barnaskara att ta hand om. Ändå är Clara Schumann en av de mest kända och ryktbara kvinnliga tonsättarna. Den 13 januari 1833 skrev den 13-åriga Clara Wieck i sin dagbok: "Jag har börjat komponera en konsert." Och hon visste mycket väl vad hon gett sig in på. Flickan hade framträtt som pianist hemma i Leipzig många gånger, förvånat aristokratiska musikvänner vi hovet i Dresden och förtrollat publiken från Weimar till Paris på en konsertturné genom Europa. Hon kom att bli en av tidens främsta pianister. 1853 skrev hon tre romanser för violin och piano, inspirerad av sin makes födelsedag. Hon var mycket god vän med den kände och uppburne violinisten Joseph Joachim, som fick sig musiken tillägnad, och som bland annat spelade romanserna för kung George V av Hanover. Joachim fann musiken bestå av "ljuvlig, himmelsk glädje". STIG JACOBSSON

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) VIOLINSONAT NR 2 A-DUR OP 100 Allegro amabile Andante tranquillo. Vivace. Andante. Vivace di più. Andante. Vivace Allegretto grazioso (quasi Andante) Brahms andra violinsonat går i A-dur och brukar ibland kallas Thun-sonaten eftersom den komponerades vid denna schweiziska sjö, en kär tillflyktsort som Brahms besökte tre somrar i rad med början 1886. Här frigjordes hans inre känslor. De sex veckorna sommaren 1886 var särskilt lyckliga och han komponerade då även den andra cellosonaten och den tredje pianotrion - vid sidan av en lång rad sånger. Sonaten skrev han "medan han väntade på en kär väns ankomst". Vännen i fråga var den unga, vackra sångerskan Hermine Spies som han vid denna tid hade en mycket intensiv och uppmärksammad kärlekshistoria med. Detta kan också vara förklaringen till att Brahms i sin ljusa och laddade musik citerar ett par egna sånger vars texter kan ges kärleksfulla associationer. Fröken Spies lade säkert märke till citaten eftersom sångerna skrivits direkt med tanke på henne. I första satsen förekommer således sångerna Komm bald op 97:5 och Wie Melodien zieht es op 105:1. I genomföringsdelen kombinerar tonsättaren dessa båda melodier på ett synnerligen konstfullt sätt. Andra satsen kan ses som en kombination av långsam koral (andante) och en virvlande dans (vivace). I finalens början citeras också sången Immer leise wird mein Schlummer op 105:2 innan musiken utvecklas i ett rondomönster. Men avslutningen blir inte ett briljant jubel, utan snarare en lyrisk och kärleksfull avrundning. Sonaten uruppfördes i Wien den 2 december 1886 då Brahms redan hade påbörjat sin tredje violinsonat, den i d-moll op 108. STIG JACOBSSON

SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) VIOLINSONAT NR 2 D-DUR OP 94B Moderato Scherzo: Presto Andante Allegro con brio Mitt under brinnande krig skrev Sergej Prokofjev sommaren 1943 en sonat för flöjt och piano. Han påbörjade den i Kazakstan och fullbordade den på andra sidan Uralbergen dit han som så många av sina kolleger tagit sig för att kunna arbeta i lugn och ro, långt ifrån krigets oro. Prokofjevs huvuduppgift var då att komponera baletten Askungen. Men istället för att skildra krigets fasor valde han att knyta an till en solig klassisk tonkonst med gamla dansrytmer och genomskinlig struktur. Det var väl ett sätt att fjärma sig från den skrämmande verkligheten. Den första satsen bjuder på ett brett lyriskt tema, den andra avkräver sina musiker ett briljant virtuoseri. Mozarts anda vilar över den sångbara tredje satsen och i den narraktiga finalen sneglar han på Haydn. Sonaten blev snabbt en så stor framgång att den kände ryske violinisten David Ojstrach - som tillägnats och uruppfört Prokofjevs första violinsonat - beklagade att den nya sonaten inte var skriven för violin. Tillsammans med tonsättaren, som var förtjust i idén, gjorde han därför en version för violin och i den formen blev sonaten till och med mer känd och älskad än i originalversionen. Sonaten flödar från den stillsamt tankfulla första satsen till den glädjerika finalen över av Prokofjevs melodiska rikedom. Här finns den sorts neoklassicism som också genomsyrar hans första symfoni, "Den klassiska". Naturligtvis var det Ojstrach som än en gång var den förste som spelade versionen för violin, i Moskva i juni 1944, med Lev Orbin vid pianot. STIG JACOBSSON

Violinisten Janine Jansen samarbetar regelbundet med världens främsta orkestrar och dirigenter och har av New York Times beskrivits som lika "fängslande i tystnad som i klingande ton". 2018-2019 är hon Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker och Tonhalle-orkestern i Zürich då hon framför både konserter och kammarmusik under säsongen. Hon är också utvald artist vid Mozartwoche Salzburg där hon framträder med Wiens filharmoniker och Bernard Haitink. Bland hennes engagemang 2018-2019 finns framträdanden med Concertgebouworkestern och Valery Gergiev, Bayerska Radions symfoniorkester och Iván Fischer, Orchestre de Paris och Daniel Harding, Gewandhausorkestern och Semyon Bychkov samt London Philharmonic och Vladimir Jurowski. Hon kommer också att turnera i Japan och Korea med London Symphony Orchestra och Sir Simon Rattle och i Europa med Sveriges Radios symfoniorkester och Daniel Harding samt med Chamber Orchestra of Europe med Sir Antonio Pappano. Tillsammans med pianisten Alexander Gavrylyuk ger hon också en rad kammarkonserter i Europa. Janine Jansen har ett exklusivt skivkontrakt med Decca Classics och sedan debuten med Vivaldis De fyra årstiderna 2003 har hon varit mycket framgångsrik på de digitala topplistorna. Bland hennes inspelningar finns Bartóks Violinkonsert nr 1 med London Symphony och Brahms violinkonsert med Santa Cecilia-orkestern under ledning av Sir Antonio Pappano. Hon har också spelat in konserter av Prokofjev, Britten, Beethoven, Mendelssohn och Bach samt flera kammarmusikprogram. Janine Jansen spelar på en Stradivariusviolin från 1707, Rivaz - Baron Gutmann, som lånas ut av den norska stiftelsen Dextra Musica.

"Alexander Gavrylyuk är en av de största upptäckterna det senaste decenniet. Varje gång förtrollar han publiken med sin otroliga virtuositet och sitt tankeväckande spel." (De Telegraaf, juni 2015) Pianisten Alexander Gavrylyuk började sina studier när han var sju år och två år senare spelade han sin första pianokonsert offentligt. Han har vunnit förstapriser i Horowitztävlingen 1999 och Hamamatsu-tävlingen i Japan 2000 där han hyllades som "den mest begåvade 16-åringen under andra hälften av 1900-talet". Efter debuten med Concertgebouworkestern 2010 är han ständigt efterfrågad av framstående orkestrar och dirigenter. Han har bland annat framträtt med New York Philharmonic Orchestra, Los Angeles Philharmonic Orchestra, Moskvas filharmoniker, NHK-orkestern i Tokyo samt Israels filharmoniska orkester. Bland dirigenter han samarbetat med finns Herbert Blomstedt, Vladimir Ashkenazy, Vladimir Jurowski, Alexander Lazarev, Vassily Petrenko, Osmo Vänskä och Neeme Järvi. Alexander Gavrylyuk återvänder med jämna mellanrum till hemlandet Ryssland där han framträtt med Ryska Nationalorkestern och Ryska statliga Svetlanov-orkestern. Bland hans inspelningar finns Prokofjevs fem pianokonserter med Vladimir Ashkenazy och Sydney Symphony Orchestra samt solomusik av Rachmaninov, Skrjabin och Prokofjev (Piano Classics). Hans senaste utgåva med Musorgskijs Tavlor på en utställning och Schumanns Kinderszenen har hyllats av kritikerna. Bland höjdpunkterna denna säsong finns framträdanden med Valerij Gergijev och Rotterdams filharmoniker, Orchestre de la Suisse Romande, Cincinnati Symphony Orchestra samt Göteborgs Symfoniker.